Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. Fredagen den 27 april 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi vilja särskildt fästa uppmärksamheten på Iduns lämplighet för plats- I P\ I I Kl annonser som beröra familjekretsen. — Annonser mottagas endast genom
sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla öfriga slags | LJ LJ IN S. Gumælius annonsbyrå och hos redaktionen. Abonnentsamlare antagas.
häfta, då det gälde att tala inifrån; ty här var
det oafvislig pligt. Oeh hon kände denna
pligt så mycket starkare bindande och
bju-dande, som hon visste med sig, att hon från
första ögonblicket fattat antipati mot denna
nnga flicka. Just derför ville Gud, att hon,
för att försona detta, skulle bevisa Aimées
barn den största välgerning, som en menniska
kan göra en annan: taga henne vid handen,
leda henne fram till Jesus, som, enligt hvad
hon påstod, vandrade tusen millioner mil bort
ifrån henne, och lägga henne i hans armar.
Hennes tröghet, inbundenhet och
handlingsskygghet skälfde och vredo sig i ångest inom
henne, då hon tänkte på det- stora
omvändelseverk hon åtagit sig; men det fans ingen appell,
hon hade brottats med Gud i bönen, och han
hade bringat henne ner på knä och befalt
henne: du skall!
Men från hvilken sida skulle hon komma
åt denna i kärlek till verlden snärjda varelse,
som säkert bar på så onda anlag efter
modern? — Modern! Ja, den afgudabilden
måste först störtas ner från altaret i flickans
exalterade själ, innan Frälsaren kunde hålla
sitt intåg der; förr blefve hon icke tillgänglig
för ordets upprifvande kraft. Satt hon der
icke dag ut och dag in med de härligaste
väckelseskrifter framför sig, skrifter, der hvaije
ord var ett ljungande, tveeggadt svärd, som
klöf själen midt i tu, och hon dåsade öfver
dem som öfver en gammal tidning, vände
bladen liknöjdt och lät tankarna irra på andra
håll? Åh, hon visste nog, hvart dessa tankar
styrde kurs! Men afgudabelätet skulle slungas
i stoftet — det skulle falla af sig sjelft, om
man blott ryckte bort den mystiska,
förskönande slöja, hvarmed hon i sitt barnsligt
svärmiska kärleksbehof hade prydt det. Och
sedan — med sorgen öfver modern och
ensamhetskänslan till bundsförvandter — ja, det
skulle gå. Från den sidan kunde hon k
om-mas åt, endast från den sidan.
En qväll efter måltiden förde hon henne
med sig in i sitt rum, tog Aimées
kabinettsfotografi, som hon på förhand lagt fram på
bordet, räckte den till Ingrid utan alla
förberedelser och sade:
»Du har bedt att fi se din mors porträtt —
här är det.»
Den unga flickans händer kunde knappast
hålla det fast, så darrade de, och hon sjönk
ner i en länstol med ögonen fastlödda vid
porträttet. Henrika kunde icke se hennes
våldsamma rörelse, hon gick fram till fönstret oeh
stälde sig der med ryggen utåt rummet, för
att låta henne lugna sig.
Det dröjde en lång stund, innan Ingrid sade
något.
»Får jag behålla det?» frågade hon slutligen
tyst, som om hon talat i ett likrum.
»Ja visst, det är ditt — jag har bara
förvarat det åt dig.»
»Är det likt?»
»Ja, jag tror det. Jag såg henne inte så
många gånger.»
»Hur kom det sig?» frågade Ingrid
förvånad. »Ni bodde ju i flere år i samma stad,
och du var slägt med min far. Tyckte hon
inte om dig?»
Henrika smålog bittert.
»Du sätter inte i fråga möjligheten af att
jag inte tyckte om henne?»
»Nej,» svarade Ingrid efter en stund och
med ögonen fortfarande fasthängande vid
porträttet, »det gör jag inte — ty den, som ser
så god ut, måste väl alla ha tyckt om.»
»Ja, det var till och med för många, som
tyckte om henne.»
»Jag förstår inte. Det låter på din ton,
som om du menade, att hon inte var god.»
»Det var hon inte heller.»
»Tant — tant,» flämtade Ingrid, »vet du
hvad du nu säger. Vet du, hvem du talar om?»
»Jag talar om den största synderska, jag
någonsin känt.»
Ickc ett drag rörde sig i Henrikas ansigte,
det såg ut, som om det varit af sten, men
ögonen, de eljes så döda, kalla ögonen,
borrade sig som dolkar i Ingrid och tvingade henne
att åter falla ner i stolen och trycka porträttet
med bägge händerna intill sitt bröst som en
sköld.
Då släpte Henrika taget med ögonen, förde
handen öfver pannan, betänkte sig litet och
sade sedan lugnt, i det hon långsamt började
gå af oeh an på golfvet framför Ingrid med
händerna, i .förklädesfickorna:
»Jag har lofvat att säga dig allt om din
mor, och jag skall nu göra det, men i fä ord,
ty ämnet är mig mer än vidrigt. Och det
skall du komma ihåg, att hvad jag nu säger
dig är sant, hvarje ord, så visst jag vill bli
salig efter döden.»
Och medan Ingrid satt der i stolen och
följde henne med torra, upphettade, nästa
förvildade ögon, fortsatte hon sin vandring af och
an och sade i kärf och tvärhuggen ton och med
många pauser:
»Din mor var utrustad med många härliga
yttre förmoner. Men hon hade aldrig känt
Gud, och hon hade intet samvete, det var hela
saken. Det första jag vet om henne var, att
hon stal sin man från en annan. Stal honom,
medan han ännu tillhörde denna andra. Och
inte derför att hon älskade honom, ty det
giorde hon aldrig, det har hon sjelf sagt honom,
utan derför att hon ville komma sig upp, bli
rik, lefva i flärd och yppighet, och derför att hon
såg, att hon hade makt att göra med honom hvad
hon ville. Ty han var svag. Det var hans
enda fel. I sex år voro de gifta. Det var
ett syndens hus med dans och komediantspel
och usla nöjen. Hon drog in sina kurtisörer
i hans hem och åt oeh drack upp hans pengar
tillsammans med dem. Oeh ändå dyrkade han
henne på knä som en madonna. Han visste
inte af det värsta, ban trodde ju knappast det
han såg med egna ögon. Men så kom slaget.
Hon rymde ifrån honom med en rysk grefve
— en diplomat, gammal och ful. Det var vid
jultiden — du fick ingen julgran den gången,
stackars liten. Kurt reste efter — det var en
lång, isande kall ångbåtsresa, och den knäckte
honom — men sorgen hade väl knäckt honom
förut. Han fann henne, men hon ville inte
följa honom. Han fick vända om hem ensam.
Då grefven öfvergaf henne, kom hon i
förlägenhet, och då skref hon till Kurt efter
pengar. Han skickade henne allt hvad han hade,
och se’n kunde ban inte göra mera för henne,
och derför dog ban. Men hon lefde ett gladt
lif i Petersburg, så länge det varade. Hon
skall till och med ha varit frilla åt en
kejserlig prins — ja, det har stått att läsa i
tidningarna. Men nu är hon död — i elände,
andligt och kroppsligt. Hon ligger inte
begrafven i Karlsbad, som du har trott; der har
hon aldrig varit — hon ligger på
fattigkyrkogården i Kiga, der hon passade upp på en
sjömanskrog sista året hon lefde.»
Henrika stod en lång stund vid fönstret och
stirrade ut på den mörka himlen, men så
vände hon sig om — det var så tyst — hade
flickan svimmat?
Nej, hon hade rest sig upp och stod vid
bordet, blek, med nedslagna ögon och en
nervös rynkning i mungiporna. Porträttet tryckte
hon fortfarande krampaktigt intill sig med ena
handen. Henrika gick ett par steg emot henne
och ville säga något, men då sträckte Ingrid
afvärjande ut handen emot henne, stod en
stund, tyst som förut, och gick derefter
långsamt ut.
Icke ett ord, icke en tår.
Henrika hörde henne sakta stänga dörren
till sitt rum.
(Ports.)
Läkareråd.
Lili. Ni måste först s5ga oss, hurudant ert allmänna
tillstånd är, om ni haft eller har något underlifslidande, om er
måge i öfrigt är dålig, etc. för att vi skola kunna ge er ett
råd med afseende pä den badort, ni bör besöka. Är trög
af-föring det enda symptomet, så är Ronneby sannolikt ej den
lämpligaste platsen.
Otiiliana. Har patienten försökt bromkalium? Detta
intaget i stigande dosis (4—8—10 gram dagligen) hör till de
allra bästa medlen mot sjukdomen i fråga, om kuren
fort-sättes konseqvent och tillräckligt länge. Är detta medel och
andra förgäfves försökta, vilja vi råda er att försöka
hypno-tisrn, som medfört, bot i liknande fall.
H. Tag hvarje afton ett 30° sittbad under 15—20 minuter
med gnidning at de i vattnet befintliga kroppsdelarne under
badet samt noggrann frottering efter det samma. Låt
dessutom repetera det förra receptet.
T. Det bästa råd, vi kunna gifva er, är, att ni i sommar
underkastar er en brunns- och badkur, och denna helst
repeterad nästa år. Tills vidare bör ni en qvarts timme fore hvarje
maltid dricka ett punschglas Porlavatten samt en qvart efter
måltiderna taga 15 droppar utspädd saltsyra i litet vatten.
Moder. 1) Ni bör ej försumma att fortast möjligt rådfråga
en specialist i öronsjukdomar, ty efter skarlakansfeber
uppkomna öronsjukdomar äro ofta af ganska allvarsam natur.
Till dess ni blir i tillfälle att besöka läkare, kan ni försöka
den behandling, som tiilrådts Fru Hulda i n:r 14. 2) De
göra hvarken nytta eller slcada.
Mathilde 18. Medel deremot är redan omtaladt i svaret
till Mary i n:r 3.
Stafva. Utan undersökning af er »knöl» våga vi ej yttra
oss om dess natur. Försumma emellertid ej att låta läkare
undersöka den samma.
Teresina. Några medel direkt mot detta obehag finnas
ej. Då ni emellertid att döma af er beskrifning tyckes vara
något nervös, så vore en vistelse vid vestkusten i sommar
helt säkert af nytta för eder. Står det obehag, hvarför ni
begär råd, i samband med denna nervositet — och detta är
ej alls omöjligt — sä ban ni möjligen äfven i detta afseende
vänta någon förbättring.
Elsa. 1) Mary i n:r 3 och 2) Fanny L. L. L. i n:r 15.
Arbetare. Säkrast och fortast lyckas aflägsnandet på
operativ väg. Försök eljes penslingar med följande blandning:
campher, alkohol och vinättika lika delar.
Fru Beda, Strand. 1) Har ni tillfälle att rådfråga en
specialist i halsens och näsans sjukdomar? Detta vore önskvärdt.
Försök eljes tills vidare den behandling, som tiilrådts
Chander-nagor 3) i n:r samt drick hvarje morgon ett glas varmt
Emservatten. 2) Åsigterna om sättet för smittans öfverförande
äro ännu delade, men möjlighet för smitta föreligger och manar
till försigtighet, i synnerhet för det under 2)b. ouitalade fallet.
Låt henne, sä länge hon vistas i huset, begagna en särskild
spottkopp, som dagligen desinficieras med stark
karbolsyrelösning.
Ella. Sådana medel finnas angifna i råd till Frågvis 3) i
n:r 5 och till C. v. R—h—n i n:r 15.
jH. E. 23. får samma svar som Fanny W. i n:r 12.
Only. Det enda tillförlitliga medel, som finnes, är s. k.
elektrolytisk behandling. I detta fall skulle emellertid fordras,
att ni hade i tillfälle att under minst ett års tid 2—3 gånger
i veckan besöka den behandlande läkaren.
Anü. Fuktning med koncentrerad amykos med följande
pudring med puder af 1 del zinkoxid på 10 delar stärkelse.
Mocka. Se råd till Mary i n:r 3!
M. 1) Aseptin gör mera nytta. När »reformarna» åter
infinna sig, så använd den salva, som föreskrifvits Beda 2) i
n:r 14. 2) Detta är nog ett. bra medel, men qvantiteten är
otillräcklig för ändamålet. Är emellertid er måge dålig, sä
bör ni afstå från portern på fastande måge, ty i sådant fall
gör den mera skada än gagn. Förtär då i stället mjölk och
skorpor mellan måltiderna.
E. Et. De »svarta punkterna» för ögonen bero på
blodbrist eller allmän svaghet, möjligen stående i samband med
ert bjert lidande. Någon särskild behandling för de »svarta
punkterna» kan således ej komma i fråga. D:r —d.
lf!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
