Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. Fredagen den 11 maj 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 19.
Fredagen den 11 maj 1888.
l:sta årg.
B yra:
8 Sture gatan 8
(ingång frän Humlegärdsg. 19)
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelse^.
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas & byrån kl. 9—10 och 4—5.
Allm. Telef. 61 47.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, ä
Stadspostens hufvudkontor, i de större
boklådorna samt å tidningskontoren.
I sällskap sladdrets tomhet fly,
Men sitt ej sluten som en gåta;
För tanklösheten plär man sky,
För mycken klokhet ej förlåta.
A. M. Lenngren.
Yandringslif.
ill clu efter vinterns långa,
Tunga arbetsdagar många
Draga andan fullt till slut,
Helsans rosor få på kinden
Och ditt sinne friskt som vinden?
-Tag clin rensel och kom ut!
Drag då i clen vida verlden
Ut på lätta sommarfärden,
Möt din dag mecl glädtigt sinn.
Intet moln får pannan skymma
Och din rensel får ej rymma
Mer än som beqvämt går in.
Du skall genom skogar draga,
Höra trädens sommarsaga
Genom gröna granars sus,
Och på böljans sånger akta,
När hon slår mot stranden sakta
Eller bryts i skum och brus.
Och den tysta sommarnatten, —
När utöfver land och vatten
Nordisk skymning hvilar lått,
Djupt dess fägring skall dig röra,
Om din själ har lärt att höra
Och naturen älska rått.
Med den kraft i henne gömmes,
Som i dina lemmar tömmes,
Skall du möta lifvet glad,
Och de dagar du fick vandra
Skall clu älska mer än andra
Som ett härligt själens bad.
Ellen Whitlock.
Ett bidrag till äktenskaps^
frågan.
Af Ave.
let är en gammal erfarenhet, som,
[i länge glömd, nu kommit upp med
så mycket annat, hvilket kallats till lif med
den s. k. qvinnofrågan, den nämligen, alt
ynglingens och mannens umgänge med ädla,
renhjertade qvinnor odlar hela sällskapslifvet
och dermed samhällets seder.
Våra förfäder, med deras djupa syn på
menniskolifvet, läto sjelfva Freja skänka i
mjöd åt de höga åsar: men när jätten
inträngde i de höges krets och kräfde, att
hon skulle fylla hornet åt honom, då
lemnade den gråtfagra disan tvst och stolt
hallen.
Samma tanke på qvinnans förädlande
inflytande på männens lag framträder i
hjel-tarnes hopp att i Odins sal få dricka
tve-männings med valkyriorna.
Vid lädrens gästabud var det qvinnan
som blandade drycken, så att ej för mycket
af »giftet», d. v. s. af rusgifvande ämnen,
dröpos deri, och det är först, sedan nyare
seder trängt ut qvinnan ur dryckeshallen,
som kämpar oeh stormän började dricka
blott för att dricka hvar andra under bordet.
Sekler förflöto och allt mer och mer
skildes männers oeh qvinnors lag från hvar
andra. Många insågo det skadliga häri, icke
blott lör männen, utan äfven för qvinnan,
men det, som fått lof alt växa sig krokigt,
är ej så lätt alt rätta. Qvinnor, som gjorde
reformförsök i denna riktning, missförstodos
och lemnades till pris åt förtalet; män, som
öppet visade böjelse för att vistas i qvinnors
lag, misstänktes äfven för något slags
»afsigter», och få voro väl de ynglingar, som
skulle vågat sig in i ett af våra riksberyktade
kafferep.
För många år sedan väcktes vid ett af
våra universitet den frågan, om det ej vore
rent af nödvändigt att lärarnes hem
öppnades för studenterna, »så att råheten kunde
afslipas». Då gaf en af professorerna det
svar, alt han ej ville ha sina döttrar till
slipstenar. — Man tyckte i den tiden, att
det var både qvickt och bra svaradt; nu
— ja, hur skulle man tycka om ett dylikt
svar nu?
Ett friare oeh förnuftigare umgänge emellan
man och qvinna är ett kraf, som nu står
på dagordningen, och som här och der, i de
främstes led, redan är en verklighet; men
se vi till majoriteten bland våra städers
burgnare befolkning, så finna vi skaror af
unge män, som knapt sett en skymt af
verkligt hemlif, sett bildade qvinnor i
hvardagslifvets bestyr, sedan de som unga gossar
lemnade barndomshemmet. Det är detta
sorgliga förhållande, som skapat *
ungkarlsvanor».
Härvid behöfva vi ej genast föreställa oss
allt för svarta taflor för att förstå, det denna
obekantskap med hemlif och bildade
qvinnors lefnadssätt och vanor ej sällan är en
af orsakerna till ’ett olyckligt äktenskap och
i hvarje fall en svår pröfvosten för två unga
makars samlif.
Hur underligt främmande måste ej detta
lif i det nya hemmet förefalla en ung man,
hvars tid varit delad emellan kontoret,
verkstaden eller disken, ungkarlsrummet och
offentliga nöjen eller ungkarlsgillen? I
början torde det ha nyhetens behag, detta att
lefva så här regelbundet, att ge akt på sitt
uppförande o. s. v. Men det är troligt, att
reaktionen mången gång låter känna sig i
en förnimmelse af tvång, synnerligast då
den unga hustrun i sin tanklöshet förbiser
det faktum, att hennes man är fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
