Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. Fredagen den 11 maj 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidningen utkommer i hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för l p\ I | Kl månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning. — Uppgif
ett qvartal endast I krona, postarvodet inberäknadt. —■ Sista numret 1 | LJ LJ IN à närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er-
främmande för ett verkligt hemlif, och att
del gäller att kunna få honom att växa
fast deri.
Många äro de äkta män, som aldrig lägga
bort ungkarlsvanorna, utan i hemmet
medföra en reflex af värdshuslif och dålig
umgängeston, som gör hemmet ofint och
otrefligt, antingen nu husfrun finner sig deri
eller det är henne en källa till ständigt
lidande.
Erkänner man detta som verkliga
sakförhållanden, då inser man också, hur
nödvändigt det är att öppna de goda, de allra
bästa hemmen för sådana unge män, som
ute i verlden blott äro hänvisade till
umgänge med manliga kamrater.
Visserligen finnes här ännu mycken
småaktighet, mycket sqvaller och en oändlig
inängd qvinfolk, som ej kunna se en ung
(ficka oeh en ung man tala med hvar andra
två gånger, uLan atl deri vädra gittermål
eller åtminstone kurtis, men vi hafva dock
i någon mon öfvervunnit den ståndpunkt,
då den unge mannen i hvarje vänlig oeh
gästfri mamma såg en slug varelse, som
fiskade efter svärsöner.
Meningarna om nytlan af mannens och
qvinnans konkurrens på det stora skiftande
arbetsfältet kunna vara delade, men alla
måste väl ändå medgifva, att ju mera
qvinnan blir i stånd att försörja sig sjelf, ju
mindre skall hon känna sig frestad alt meta
eller jaga efter »en försörjare», och ju mera
skall föreställningen om äktenskapet som
en försörjningsanstalt för fattiga eller
odugliga flickor försvinna.
Det är kanske just denna
sjelfstäudighets-känsla, som gör sig gällande der, hvarest
man ser ett hem upplåtet för unga män,
hvilka känna behof af några timmars
hemtrefnad efter dagens eller hela veckans
arbete. Genom de unga qvinnornas deltagande
i det allmänna arbetet har ungdomen erhållit
ett rikare stoff till samtal och tankeutbyte,
och det skall vara en bra tarfligt utvecklad
flicka eller yngling,, som nu försöker komma
med uppskrufvadt känslopj öller, smicker
eller arlfga fraser i ett lag af unga qvinnor
och ynglingar, som deltaga i dagens
allvarligare frågor.
Men icke alla qvinnor äro ännu så stälda,
att de kunna hafva något lifligare intressen
för samhällsproblem; många, ja de flesta,
hafva sin lilla verld inom hemmet — dock i
denna lilla verld har ju det stora samhället
sin rot. Detta sammanhang emellan det
enskilda och allmänna kan och bör hvarje
qvinna lära sig inse, och när hon fått
klarhet öfver denna punkt, förstår hon också
den stora faran af, att de unge männen, de
som skola grundlägga nya hem, just under
den mest kritiska tiden af deras lif, då själen
tager de starkaste intrycken och då lifsmålet
skall utstakas, just då måste lefva hemlösa,
rent af drifva vind för våg.
Många män blifva, äfven om de gifta sig,
värdshuskunder hela lifvet igenom; andra
hafva under ungdomsåren utbildat sig till
s. k. sällskapsmenniskor och förblifva sådana;
båda grupperna äro ej kända för att vara
synnerligen goda makar och fäder. Men
hvad är orsaken till, att så många ynglingar
på detta sätt förvildas och förkrympas? —
Jag talade nyligen med fru Haraldsson
om denna sak. Hon är — som Iduns
läsarinnor kanske erinra sig — mer en
handlingens, än en ordets qvinna, och hon sade
blott:
»Jag stänger min dörr för både manliga
och qvinliga koketter och deras längre
avancerade gelikar, men hvarje afton, då jag är
hemma, står mitt hus öppet för ungdom af
båda könen, som sätta värde på en stund
förnuftigt samtal eller något förädlande nöje.
Det kostar mig föga att förskaffa mig denna
glädje, ty somliga af mina gäster få en plats
vid bordet, då jag sjelf äter min smörgås
till en kopp te eller ett glas mjölk; de som
komma senare få ibland ingenting, emedan
jag ej vill ha mitt hem till en
restaurationslokal. Jag vet, att småsinnade själar frukta,
att det blir idel kurtis »flirtation»; men man
glömmer, alt det är husmodern eller i hvarje
fall den mest andligt utvecklade qvinnan i
hemmet, som der angifver tonen.»
Ett kan jag sjelf tillägga: De unge männen
»känna i luften», när det hem, som öppnas
för dem, är fritt från alla slags snaror och
metkrokar, och deras ton blir enkel och
naturlig i samma mon som qvinnornas är
det. Derför beror det företrädesvis på
qvinnorna i de nuvarande hemmen, om den
ungdom, som nu står vid skiljovägen, skall
välja äktenskapet som den mest betryggande
form för mannens och qvinnans
gemensamma lycka eller — nej, bort med detta
ohyggliga eller! Låtom oss bara i Guds
namn, hvar oeh en i sin krets, med
redliga afsigter öppna våra hem för unga män;
detta är ett enkelt sätt att bidraga till
äktenskapsfrågans lösning till båda parternas gagn
och tillfredsställelse.
Europeiska furstinnor.
Efter främmande källor tecknade af
%
Mathilda Langlet.
II.
(Forts.)
furstinna> som åtminstone för
närva-rande låter mest tala om sig, är må
hända drottning Viktorias äldsta dotter,
kejsarinnan af Tyskland, som äfvenväl bär
namnet Viktoria. Hade hennes mor nästan allt. för
tidigt fått bära drottningkronan, så har hennes
dotter deremot temligen länge fått vänta den
samma. Kejsarinnan är nämligen född 1840
oeh den 21 november detta år fyller hon
således 48 år.
Redan vid två års ålder erhöll prinsessan
till guvernant en af drottningens hofdamer,
lady Littleton. Detta förträffliga fruntimmer
fylde under åtta år sitt ansvarsfulla kall med
lika. stor skicklighet som kärlek och till såväl
drottningens som hennes gemåls fulla
belåtenhet.. Men, såsom förut är antydt, behöllo
föräldrarna dock afltid högsta ledningen af barnens
uppfostran i sina händer, oeh under deras
vakande ögon tillväxte den unga prinsessan i
ålder och visdom.
Det angenäma familjelif, som de kungliga
makarne så väl förstått skapa sig, denna
husliga lycka, som inga politiska brytningar eller
yttre inflytanden förmådde rubba, skulle
naturligtvis i den unga engelska flickans sinne
qvarlemna angenäma och varaktiga minnen.
Helt säkert hade prinsessan Viktoria under
loppet af den lysande bana, som ödet för henne
utstakat såsom gemål åt arftagaren till tyska
kejsarkronan, mer än en gäng tänkt på sin
lyckliga barndoms, soliga, leende dagar.
Den unga prinsessan blef redan tidigt utsedd att
intaga ën hög plats, och hennes far bemödade
sig på allt, sätt att göra henne skickad att fylla
den samma. Han ordnade och ledde hennes
studier oeh lät henne skrifva uppsatser öfver
vigtiga och tänkvärda ämnen, som han sjelf
uppgaf. Han genomgick sedermera sjelf dessa
uppsatser, kritiserade, rättade, berömde, allt
efter omständigheterna. Resultatet af denna
omsorgsfulla uppfostran är kändt.
Kejsarinnan af Tyskland är ett ovanligt bildadt
fruntimmer med stor beläsenhet, skarpt förstånd,
utmärkt säkerhet i omdöme, fast i sina
grundsatser, ädel och rättänkande med en kraftig
vilja och stor förmåga att ordna och styra sitt
hus oeh dess angelägenheter.
År 1857 skrifver lady Bloomfield om henne:
»Då jag i februari äterkom till England, blef
jag nästan genast kallad till
Buckingham-palatset, till drottningen, der jag äfven
träffade hennes dotter, den blifvande
kronprinsessan af Preussen, som verkligen är
förtjusande och den mest intagande unga
datn man kan tänka sig. Det finnes ej
en skymt af tvång eller tillgjordhet lios henne
— — oeh sedan förstår hon skämt så väl!
Jag är alldeles viss på, att hon i Berlin skall
vinna allas hjertan.
»Mrs Anderson, hennes musiklärarinna
tillber henne och berättade mig i går följande
lilla älskvärda drag. Fru Anderson var
närvarande vid det tillfälle, då prinsessan råkade
rätt illa bränna sin arm, och hon påstär, att
Hennes Höghet uppförde sig som én liten
hjeltinna. Icke ett enda ljud af klagan
undföll henne; hon sade endast: skräm icke upp
mamma, men underrätta genast min far!
Lyckligtvis fans i rummet ett täcke, hvarmed de
närvarande lyckades släcka elden, som fattat i
prinsessans tunna klädning, men den ena
ärmen var alldeles uppbränd och brännsåret pä
armen såg förskräckligt ut. Fru Anderson
stannade qvar hos prinsessan, tills såret blifvit
förbundet.
»Senare pä aftonen återkom hon och så fort
prinsessan Alice fick se henne, skyndade hon
in t’ll systern och ropade: »Nu är Andy här!
Jag visste väl, jag, att hon snart skulle komma
för att höra efter, huru du mådde!» Viktoria
svarade okonstladt: »Då kan jag sjelf vara
brefbärare», och räckte musiklärarinnan ett
bref, som prinsessan dikterat och sjelf med
venstra handen undertecknat. »Jag visste väl»,
fortfor hon, »att min snälla Andy skulle vara
orolig öfver mig och derför lät jag dem skrifva
några ord, som jag undertecknade, ty jag tänkte,
att du ändå gerna skulle se min namnteckning
skrifven af mig sjelf, fast än den går alldeles
på sned!»
Samma enkla och okonstlade väsen
utmärker allt jemt den älskvärda kejsarinnan.
Då hon tillika med sin man och prinsen och
prinsessan Fredrik-Karl var på besök i
England för att öfvervara sin tredje broders,
hertigens af Connaught bröllop, fick kronprinsessan
någon tid fore sin hemresa veta, att en dam,
som fordom tillhört hennes omgifning och
sedan gift sig med en läkare i Berlin önskade
få till sig en systerdotter af tretton, fjorton
års ålder, men att hon ännu icke lyckats
erhålla passande ressällskap åt den lilla.
Så fort kronprinsessan, alltid angelägen om
att visa sin omgifning, huru högt hon värderar
dem, fått höra detta, lät hon tillsäga den unga
flickans mor, att, om hon ville anförtro sin
dotter i prinsessans vård, skulle denna med
nöje föra henne med till Berlin. Modren
antog naturligtvis med förtjusning detta tillbud.
Under hela resan sysselsatte sig
kronprinsessan personligen oeh ytterst älskvärdt med
den unga flickan och gjorde allt för att
förmildra afskedets smärta och obehaget af att
resa så långt med alldeles obekanta personer.
lf!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
