Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. Fredagen den 18 maj 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 20.
Fredagen den 18 maj 1888.
l:sta årg.
B yra:
8 Stnregata.il 8
(ingång frän Humlegärdsg. 19)
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning t
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas S byrån kl. 9—10 och 4—5.
Allm. Telef. 61 47.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
I landsorten: ä postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens liufvudkontor, i de större
boklådorna samt å tidningskontoren.
Lär se i den tjenande anden Tryck sjelfva den valkiga handen,
Personen — en like och vän, Ej blott en penning i den!
Snoilsky.
Morgonbadet.
»Sous 1’eponge, rjui ruisselle,
la femme sort jcune fille.t
(Balzac.)
Jß|®et berättas om tvänne resenärer, hvilka
tillfälligtvis sammanträffat i toalettrummet
på en jernvägsstation, att den ene frågat den
andre: »Hvarför skall man sä ofta tvätta sina
händer, då man aldrig tvättar fötterna?» Detta
något drastiska yttrande innebär dock en
sanning, om ock relativ, en sanning med
modifikation. Ingen, som icke står utom eller vid
yttersta gränsen af all civilisation, underlåter
att dagligen tvätta händer oeh ansigte, väl
äfven hals och armar. Men hur går det med
fortkomstledamöterna? Monne de ej ofta få
nöja sig med en nödtvungen, kanske nödtorftig
tvagning på lördagsqvällen, under det för hela
den öfriga delen af kroppen, större delen af
året, ett varmt bad hvar måuad anse» uppfylla
allan rättfärdighet.
En läkare har for icke länge sedan i en
hygienisk tidskrift yttrat, att vi svenskar bada
för mycket om sommaren och för litet om
vintern, och sanningen af detta uttalande torde
ej kunna jäfvas. Sommarens kalla sjöbad, hur
förträffliga de än kunna vara, borde
tvifvelsutan användas med mera urskilning än nu sker,
då, särskildt för de unga, baduingen blifver en
favoritsport eller en yr oeh tanklös lek mer
än något annat.
Men om vintern blifver förhållandet
annorlunda; då måste baden i de flesta fall tagas i
badinrättning och betalas med ett pris, som
för en större familj blifver en känbar utgift,
på hvilken kan och ofta kanske måste sparas.
Och dock är väl ingen, som i teorien nekar
att renlighet, öppna porer] och frisk
hudverksamhet är ett hufvudvilkor for helsa och
trefnad!
Man frågar sig då, hur det är möjligt, att
icke alla äro lika öfver ens om morgonbadets,
den dagliga öfversköljningens, nöje, nytta och
nödvändighet, — nöje här i bemärkelsen af
behagligt välbefinnande? — Svaras: detta må
vara sant för dem, som från tidigaste barndom
äro vana vid det kalla vattnet, men för andra
och äldre personer är det i så hög grad
motbjudande att en kulen vintermorgon ur den
varma sängen sticka foten i baljan, få den våta
svampen eller duken öfver kroppen, att de
under inga vilkor vilja underkasta sig en sådan
behandling. Och de hafva fullkomligt rätt; en
iskall öfversköljning passar blott ett fåtal
verkligt starka och härdade naturer; kallt vatten,
som stått inne öfver natten, och alltså har
rummets temperatur, är förträffligt för dem, som,
enligt hvad ofvan sagts, från barndom och
ungdom blifvit vana dervid. Men alla, med
undantag af verkligt sjuka, kunna med fördel begagna
det tempererade, mer eller mindre ljumma
vattnet.
Annu en invändning göres: »det är så
besvärligt, så tidsödande,» och ehuru det enda
riktiga svaret härpå vore, att det är mer
besvärligt och tidsödande att ej i möjligaste måtto
bevara helsa oeh krafter, så må dock här en
af erfarenheten förestafvad anvisning lemnas
om enklaste och lättaste sättet för sådan daglig
vattenkur i hemmet.
Som bekant menades förr med vattenkur i
egentlig mening den behandling, som af
Pries-nitz i Gräfenberg först sattes i system och
som äfven hos oss för mer än tretio är sedan
vann talrika, ifriga, fanatiska auhängare.
Numera användes li3’droterapien på helt annat
sätt, ofta i förening med andra kurmetoder och,
som de flesta sådana, underkastad modet eller
de vexlande åsigterna hos läkare oeh fysiologer.
Så t. ex. äro på senaste tiden i Frankrike
varma och kalla duscher, en och två gånger
dagligen under längre tid, synnerligen använda
och prisade, mest dock som egentlig kur vid
särskilda inrättningar.
T England och Am&rika bar vattnets bruk i
hemmet blifvit mest allmänt, oeh hvar och en,
som sett ett engelskt hem, vet hvilken vigt
der lägges på badrummens ändamålsenliga
ordnande. Hvar helst man på kontinenten träffar
Albions söner och döttrar, kan man vara viss
att äfven finna deras »tubs», och på de stora
hotellen ser man ofta sådana i långa rader
uppstälda i korridorerna utanför sofrummen*.
Formen är för öfrigt likgiltig; de låga, platta
äro de vanligaste oeh mest omtyckta. En och
annau föredrager runda guttaperka-kar, hvilka
kunna hopvikas och beqvämt medföras på resor;
men hvilken som helst vanlig balja, rund eller
aflång, af trä eller zink, duger också, förutsatt
att den är stor nog, minst så att båda fötterna
godt få rum.
Vidare bör man ha en grofhålig svamp, stor
som ett ordinärt kålhufvud, en fotsid, tjock
och mjuk badkappa, ett par handdukar, samt
en matta eller duk för att skonä golfvet för
stänk och slask, hvilket senare man dock snart
lär sig undvika. Vattnets gradtal bör till en
början uppmätas, men med tiden lär man sig
att bedöma det på en grad när utan
termometer. Den vattendränkta svampen urkramas
först öfver nedre delen af kroppen, sedan öfver
axlar, rygg och bröst, hvarvid äfven ansigte,
hals och nacke böra vätas. Frågan är blott att
få kroppen öfverallt våt, hvilket på detta sätt
sker på några sekunder, och anslår man sedan
några minuter till torkningen, så upptager
alltsammans cirka fem minuter. Tages vattnet
ljumt, 32—30—28—24 grader, och värmes
badlinnet om vintern vid morgonbrasan, så kan
* En svensk vetenskapsman, numera framstående
universitetslärare, berättar, att han vid en resa genom
Sahara påträffat tvänne engelsmän — naturligtvis
stormrika! — hvilka utrustat sig for en flerårig resa,
oeh hvilka äfven midt i öknen, ur på kamelrygg
medfördt vattenförråd, hvar morgon fylde sina
badkar och togo en »morningdip», för att sedan rätt
njuta af frukosten, till hvilken serverades färska
bullar, dagligen i portativ ugn bakade af för
ändamålet särskildt medförd negrinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
