Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. Fredagen den 25 maj 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 21.
Fredagen den 25 maj 1888.
l:sta årg.
B Trå:
8 Sturegatan 8
(ingång frän Humlegårdsg. 19)
Aaaonspiisi
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelse!1).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas a byrån kl. 9—10 ocli 4—5.
Allm. Telef. 61 47.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje mänad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker;
I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hufvudkontor, i de större
bokladorna samt à tidningskontoren.
Men, ack, hvar flicka har elt hjerta —
det hade fröken Lilly med —
det slog revelj, när till exempel
en löjtnant förbi fönstret red.
Och hade han till förnamn Vilhelm
och var vid Svea garde — då
jag svära kan, att hennes hjerta
man tydligt kunde höra slå.
Men Vilhelm höll på ungkarlslifvet
och red som vinden fri omkring
oeh tänkte mer pä små statister
än fästmö och förlofningsring.
Nå, ödet ville nu, att Vilhelm
den dag, som skildrats ofvanför,
gick Drottninggatan fram helt solo,
men vid ett strålande humör.
På långt håll falkade han flickan,
strök upp mustaschen, fermt och käckt —
ah, hon var söt, den lilla ungen,
uti sin nobelt enkla drägt 1
Så kom han närmare. En helsning,
en vårdslöst elegant honnör
för chapeau Boulanger vår löjtnant
från andra sidan gatan gör.
Hon böjde knappast på sitt hufvud,
blott ögonfransen sänktes ned —
förnäm och iskall som en drottning
förbi på trottoarn hon skred.
Han stannade. För första gången
förstod han nu, hur det var fatL —
nej, aldrig sådant näpet hufvud
han sett i sådan stilfull hatt!
Hon var det, hon och ingen annan,
som skulle öfverstinna bli,
ty öfverste — det var han redan
uti sin löjtnants fantasi.
Och så på qvälln till krigsrådinnan
vår löjtnant kom att dricka te,
att dyrka tvänne mörka ögon,
han sett i chapeau Boulanger.
Och dessa ögon lär han frågat,
när skymningen der ute föll,
om hennes hjerta ej arrestrum
for löjtnant Vilhelm innehöll.
Om ej den krigiskt stränga minen,
när generalens hatt hon bar,
fick för ett leende ge vika,
när i en löjtnants våld hon var.
Och fröken Lilly lär ha hviskat
ett litet varmt, förtroligt »ja»
och tillagt: den der generalen —
hans hatt, förstås — var bra att ha!
Daniel Fallström.
en kommit nyss ifrån
modisten
med brätten à la Boulanger;
hon profvade den framför spegeln,
och hatten var förtjusande.
Ja, den som bar den var det äfven:
en kysstäck mun, en fin profil,
och ögonen — ur mörka glober
flög, säkert riktad, Amors pil.
Men aldrig förr den unga damen
så chic sett ut i någon hatt:
när hon gick ut på promenaden,
hvar herre sneglade besatt.
»En härlig flicka!» var den tanke,
som låg i hvarje manlig blick,
der fröken Lilly, spanskt och säkert,
på Drottninggatans asfalt gick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
