Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 25. Fredagen den 22 juni 1888
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 25.
Fredagen den 22 juni 1888.
l:sta årg.
B yrä:
8 Stnregata.il 8
(ingång frän Humlegårdsg. 19)
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelse!-).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träflas å byrån kl. 9—10 och 4—5.
Allm. Telef. 61 47.
trtg-ifnlng-stid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönster-tidning.
Prenumeration sker:
I landsorten: i postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stads-postens hufvudkontor, i de större
boklådorna samt å tidningskontoren.
Idun räknar nu minst 50,000 läsarinnor och är spridd inom Sverige, Norge, Danmark, Finland, England, Frankrike, Holland,
Ryssland och Amerika.
Inga ärestoder
qvinnans dygder vinna;
men der böner brinna
mellan tårefloder,
heter hjelten qvinna,
heter segrarn Moder!
B. E. Malmström.
Med dagens nummer följer till hvar och en
af våra prenumeranter i hufvudstaden en
prenumerationsblankett att ifyllas och — utan
frimärke — nedläggas i någon af Stadspostens
gula breflådor, så vida ej prenumeration på
sommarqvartalet redan verkstälts. Att göra
detta genast är vigtigt, enär afbrott i
tidningens sändande eljes eger rum och det kan
möta svårighet att sedan fullständiga sitt
exemplar.
* ... *
Den, som ej sjelf behöfver använda
prenumerationssedeln, torde godhetsfullt ställa den
till en bekants förfogande.
*
Hrr Bokhandlare och enskilda kommissionärer
i landsorten bedjas godhetsfullt uppgifva huru
många, som genom dem prenumrerat på nästa
qvartal. Detta för kontrollering, så att
efter-sändningar och returer så vidt möjligt undvikas.
Vördnadsfullt
Redaktionen.
Iduns byrå och expedition
hållas under sommarmånaderna öppna endast
måndagar, torsdagar och fredagar kl. 10—1.
På rätt hylla.
I Af A ve.
å? kolorna äro stängda för sommaren,
^ och bland den unga skara, som
slup-pit från skolbänkarne, finnas .många
flickor och ynglingar, hvilka ej mera
skola återvända till dem och lexorna. Det
är en ungdom, som nu skall ut i lifvet oeh
der söka sig en verksamhet.
Den tid är lyckligtvis mest förbi, då
föräldrar prisade sina egna eller andras barn
lyckliga, då »de ej behöfde arbeta»; vi
börja nu mer och mer inse, att arbete är
ett lifsvilkor för hvarje varelse, som vill
kallas menniska och häfda sin ställning
som sådan.
Men ännu äro vi — män som qvinnor
— behäftade med en massa fördomar
rörande sjelfva arbetet. Vi hafva bibehållit
den gamla vanan att sortera det och
godtyckligt hallstämpla de olika arterna deraf
samt att lika godtyckligt fördela det
emellan de olika samhällsklasserna. Följden af
detta är, att stor trängsel råder på vissa
, arbetsfält, medan andra knapt kunna
påräkna tillräcklig dugande arbetskraft.
Derför står också nu en så stor del af vår
ungdom vid skoltiden rådlös, utan att veta
hvart den skall vända sig för att få föste
i lifvet.
Det har rent af blifvit en tradition, att
akademiskt bildade fäders söner måste
studera, om ej familjens ära skall sjunka.
Under alla omständigheter måste pojkarne
drifvas igenom 5 à 6 klasser i
elementarskolan för att erhålla ett sken af
stånds-messig bildning. De gossar, som ej
kunnat nå högre, blifva i allmänhet betraktade
som rötägg i nästet. Föräldrarne ha svårt
för att tillgifva dem, att de ej blifvit stu-
denter och fått denna magiska dorr till
tjenstemannabanan upplåten åt sig, om ej
annorstädes så — i statens skolor.
Och hvad skall man också företaga sig
med dessa långa pojkar, hvilka nu
knappast veta, om de en gång i lifvet haft några
särskilda anlag, hyst någon lust för det
eller det yrket, eller drömt någon
framtidsdröm om sjelfständig verksamhet?
Föräldrarne hafva aldrig gifvit akt på
andra anlag än sådana, som varit
»passande för bättre mans barn». Har t. ex.
handtverkaren eller landtbrukaren velat
skymta fram, har den trängts till baka och
lärarne i skolan ha haft annat att göra
med de tröge gossarne, än att utveckla
deras medfödda gåfvor.
Nu är allt i en grådaskig röra i gossens
tankeverld, hvarje egendomlighet är
afsnop-pad; nu kan det vara honom det samma
hvad han blir, blott icke kroppsarbetare.
Det mångåriga håglösa drifvandet vid
lexorna ha utplånat barnets lifliga håg för
att »taga uti»; skolgymnastiken har
visserligen gjort lemmarne starka och smidiga,
men lusten för kroppsarbetet har
bortdunstat under de ansträngande
kroppsöfnin-garne, och rätta tiden för ett yrkes
grundliga inlärande är bokstafligen försuten.
Man har böljat inse att här syndas
mycket mot vårt uppväxande slägte, och som
nu är vanligt bland oss, skall skolan
söka råda bot på hemmets förvända åsigter.
Slöjden börjar införas i skolorna; detta är
godt och väl; men först då allt slags
arbete kommer under en och samma
rangordning i hemmen, så att hvarje barn kan
få sina särskilda anlag utvecklade och
undervisningen lämpad derefter, kunna slika
handlagsöfningar blifva af någon verklig
praktisk uppfostrande betydelse.
Med flickorna eger ungefar samma for-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1888/0197.html
