Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 25. Fredagen den 22 juni 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ridntngëh utkorVimér" i hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar for I ("S II M månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning. — Uppgif
ett qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt. — Sista numret 1 I L-J U IN å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er-
hållande rum; de, liksom gossarne,
uppfostras och undervisas efter stånd och
förmögenhet, och ej i enlighet med deras
själs-gåfvor och anlag. Medan många fattiga
flickor och gossar, begåfvade med afgjorda
anlag för själsarbete, aldrig lyckas tillkämpa
sig en upplysning, som sätter dem i stånd
till att följa sin kallelse, fösas skaror af
förmögnare familjers barn genom våra
elementarskolor utan annan behållning än
inbillningen, att de derigenom blifvit bildade
damer, som hafva större anspråk på lifvet.
Många af dessa flickor kunna dock på
sitt sätt vara lika begåfvade som de
kamrater, hvilka med lif och lust egna sina
krafter åt studierna och vinna beröm och
utmärkelse. Men fru mamma vill ej se,
att hennes dotter har utmärkta anlag för
klädsöm, men föga för boken, och mången
mor är ännu så fördomsfull, att hon skulle
rysa af fasa, om hennes »fina flicka»
förtrodde henne, alt mejeriet oeh köket lockade
den unga damen långt mera än pianot och
salongslifvet.
Äfven när det är fråga om flickor, som
äro tvungna att försörja sig sjelfva, göres
bland s. k. bildadt folk intet afseende på
de naturliga anlagen. »Hon skall bli
lärarinna,» heter det om tjogtals flickor redan
innan de trampat ut barnskorna eller man
ens sett en skymt af deras verkliga anlag.
Behöfver det väl sägas här, att detta
fabricerande af lärarinnor efter ett och
samma mönster är till oberäknelig skada?
Vi hafva väl något hvar sett lärarinnor
både i skolor och hem, hvilka sjelfva äro
så ouppfostrade, att de hvarken förmå styra
sina egna sinnen eller ens tillnärmelsevis
förnuftigt handleda barn. Skolarbetet har
blifvit dem påtvingadt antingen af föräldrar
eller ock af den rådande inbillningen, att
det är för mer att vara lärarinna, om än
aldrig så olämplig, än att blifva en duglig
kokerska eller arbeterska i något handtverk.
Det är denna fördom mot vissa
arbetsfält, som föranleder tillströmningen till post-,
telefon- och telegrafverken samt till
lärarinneseminarierna. Äfven det mest själlösa
af alla arbeten: kassörsplatser i bodarne
aktas bland oss för mer än t. ex. att sköta
och vårda små barn i ett godt, bildadt hem.
Med sådana åsigter om en
barnuppfostran, som snarare utplånar än utvecklar
anlagen, är det ej underligt att så många
föräldrar ej veta hvar de skola »göra af» sina
fullvuxna söner och döttrar.
I denna lilla artikel vill jag dock
företrädesvis tala om dessa senare och då peka
på ett arbetsfält, som är lemnadt helt och
hållet åt de minst lämpliga krafter. Jag
menar barnvården i hemmen.
Jag har för icke länge sedan berört detta
ämne i en annan aktad tidskrift, och man
har sagt mig, att de tankar jag der
uttalade, vunnit någon anklang. Men jag har
också märkt, att man på visst sätt
missförstått mig och att det för sjelfva sakens
skull är nödvändigt, att jag närmare
beskrifver hur jag tänkt mig möjligheten af,
att verkligt bildade, upplysta unga
qvinnor skulle kunna finna sig i att vara
barnsköterskor.
Min idé är ingalunda originell; jag har
så länge och så ofta i Danmark sett den
förverkligad, att den nu förekommer mig
som den mest naturliga sak i verlden.
Antingen har den ogifta qvinna, som
känner kallelse för detta, för så många af oss,
mest naturliga verkningsfull, någon gift släg-
ting eller vän, som har behof af pålitlig
hjelp vid barnens vård, eller ock anskaffas
dylika platser genom väns vänner i hus,
hvarest den sökande säkert kan påräkna
att blifva emottagen som medlem af
familjen.
De danska qvinnor, som tillegnat sig en
verklig lifsupplysning, äro ej arbetsskygga
oeh de finna det ej förnedrande att
uppfylla alla de pligter, som medfölja det kall
de valt. Barn, som vårdas på ett
förnuftigt sätt, äro ej heller sådana ideligen
skrikande knyten, som vi här äro vana att se
hänga öfver barnpigornas armar eller
skumpas omkring i barnvagnar. I hem, der
man känner sina pligter som föräldrar, der
sörjes också för luftiga, soluppvärmda
barnrum och fullkomligt passande beklädnad och
näringsmedel för de små menniskoplantorna,
så dessa kunna trifvas oeh växa.
Barnsköterskan har satt sig in i sin sak och
är med lif och själ fästad vid sina små
rosiga, knubbiga skyddslingar, hvilka
obetingadt lyda henne, liksom de lyda
föräldrarne, emedan hennes och deras
tillsägelser aldrig få upphäfva hvarandra.
Är modern förhindrad, är det den
kunskapsrika sköterskan, som åtager sig
barnens första undervisning. Hon sysselsätter
de små med lekar och ser till, att de ej
på något rått eller omildt sätt ryckas ut ur
den fantasiverld, som leken skapar. Hon
berättar dem lämpliga sagor, förtäljer dem
så mycket om Gud och hans kärleksverk,
som barnasjälen kan fatta, oeh hon gör
dem så småningom bekanta med
bibelhistoriens och fäderneslandets mest tilltalande
personligheter, utan att derför hålla barnen
i något slags skoltvång eller i otid bråka
med läsning.
Genom denna ständiga sysselsättning och
en jemn, kärleksfull behandling undvikes
allt det barnkammarbråk, som i många af
våra hem göra barnen till en sann plåga
för vuxna menniskor.
Ligger der något afskräckande eller
förnedrande i en sådan barnsköterskas
ställning? Tvärt om måste det för hvarje ung,
barnkär qvinna vara en sann fröjd att i ett
så maktpåliggande värf få använda sina
krafter och sin intelligens.
När vi veta att mången flicka nätt och
jemt förtjenar sin föda genom att sitta inom
kassörsdisken, bör det ej kunna blifva
löne-vilkoren, som göra det vanskligt att få
barnvården lagd i bildade qvinnors händer,
synnerligen som det är allt skäl antaga, att
förmögna och välbergade föräldrar, hvilka,
då de se, att det är möjligt att få en sådan
skatt i huset, skola göra hvad möjligt är
för att ersätta ett arbete, som i det stora
hela är oersättligt.
Här är en af de banor, der qvinnan
hvarken drifver mannen från arbetsfältet eller
på ett, för hela samhället skadligt sätt,
nedtrycker arbetslönen, genom att taga ringare
betaldt för arbetet än mannen; flera sådana
fält finnas väl, blott man gör sig fri från
gamla trånga fördomar och modigt griper
till, der tillfallet att göra ett verkligt
gagnande arbete erbjudes.
Vi hafva, bland annat, en stor brist på
praktiska arbetsskolor. I mången större
by eller mindre stad skulle dylika vara
välkomna, oeh de skulle säkert bära sig, om
man blott nöjde sig med att börja så smått,
att ingen blefve skrämd af ståten och de
dermed följande stora skolafgifterna, utan
läte företaget hafva sin naturliga växt, så
det kunde slå säkra rötter i folkets kärlek
och förtroende.
Här råder bland de skolbildade klasserna
en rent af ömklig okunnighet om vår
landt-allmoge, dess lifsuppfattning och lefnadssätt,
och dock är en förnuftigare vexelverkan
än den, som modejournalerna förmedla, rent
af nödvändig, om vi skola gå framåt i en
sundare andlig utveckling, än den, hvari
del falska, det oäkta i tidens bildning nu
hotar att indraga äfven landsbygdensungdom.
Mödrarna hålla i regeln starkare på gamla
fördomar än fäderna, och det är ofta de
förra som varit ifrigast i arbetet för att
slopa barnens anlag för rent praktiskt
arbete. Men det är oskså troligt, att de nu
med desto större liflighet skola tillegna sig
den tankegång, som sätter kroppsarbetet
och alla husliga sysslor lika högt som
hvarje annan verksamhet.
Qvinnan är ju, på få undantag när, en
stor vän af allt praktiskt arbete, och
frigjord från en lalsk bildnings syfrådsbojor
skall det blifva modem, som företrädesvis
aktar på sina gossars och flickors
naturanlag och skyddande håller sin hand öfver
dessa, så att hon, i stället för att få se
sina barn omformade till schabloner, den
ena lika ledsam som den andra, kan
framvisa unga, lifskraftiga menniskor, hvilka
hvar och en kommit på sitt rätta arbetsfält.
Flyg, svarta sYan!
(Till–-.)
.•vuafcta 6uan! — hm låncfl
jKU Set ßä/fc —
,"4""" tiffl oceaitettÄ -utSa. tattcl,
litt wtj-a, äti ej. |tmrta fa-ni) -
jküj-et 6amuet4cj.oaferv4 ftä-fc.
XI"Ptj.cj, Auafc-ta 6uavt! —lett jagten gå
t ÄoCeti» cjtjECn.e alii/mwiet |^ctnx -
(kg loEj-efc (xytcf ocft ocA iPiam
hhvà-l på ^ät-3en v 3et ߣå.
JFEuof, Ä-uatta ivan, i eutci
tu)
ftån W3 litt land, ftån Jlaf t lit ftaf
ocft- ttcjg. ^ofcCjfàjJueà n-åg-on. gfca|:,
ocfi, twjg j;Ö4gäj;oe6 to ocß. j?tl3!
Daniel Fallström.
Hos den sjuke.
Råd oeh erinringar.
II.
|jukskötaren oeh sjuksköterskan hafva
omfattande pligter och mycket fordrande
förbindelser, men den sjuke har sina pligter och
förbindelser ban ock, så väl mot sig sjelf som
sin omgifning. Naturligtvis talar jag då ej om
en febersjuk, som kastar sig af och an pä
sjuklägret i vilda fantasier och således ej är
sig sjelf mäktig: ej heller gäller detta den, som
af en plötslig bestämd sjukdom fängslas vid
sängen, der lif och död strida om honom
under dagar, under veckor. Det är den, som
lf!)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
