Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 30. Fredagen den 27 juli 1888
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der Welt mehr geben als sie uns giebt,
Die Welt mehr lieben als sie uns liebt;
N:r 30.
B yr å:
8 Sturegatan 8
(ingäng från Humlegårdsg. 19)
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Fredagen den 27 juli 1888.
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen Jösnummerforsäljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas ä byrån kl. 9—10 ocli 4—5.
Allm. Telef. 61 47.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
l:sta årg.
Prenumeration sker:
I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stads-postens hufvudkontor, i de större
boklådorna samt å tidningskontoren.
En nutidskonkurrens.
Af Inga Schenfelt (Elsa)*.
Jxrittas föräldrar kunde icke fatta hvarifrån
J(i det kommit, då deras äldsta dotter en
Qy[ dag lät dem veta, att lion ville ut och
bli gnvernant. Var det hennes allvar... ?
Sådant tokeri. . . inte behöfde hon det!
Men då hon vidblef sin idé och förklarade,
att den och den af hennes jemlikar föregått
med exempel, gjordes ej flera invändningar.
Möjligen voro föräldrarne svaga fot hennes
önskan eller ock trötta på att se hennes missnöjda
anlete och likgiltighet för hvad som omgaf
henne.
Genom vänner och bekanta fick Britta snart
nog anbud på plats hos en godsegare i södra
Sverige och det behagade henne. Här blef ej
ens fråga om att se på betyg. Britta var af
familj, hade muntliga förespråkare, hade
genomgått elementarskola och vistats en längre tid i
Paris . . .
Af samma skäl följde långt större lön, än
en fattig flicka af tarflig härkomst vågat begära
Dessutom var det ju angenämt att visa sig
storslagen bela vägen . . .
Nu fick Britta sysselsättning, som
intresse-rane henne — för paryren; den skulle
moderniseras, tillökas, blifva elegant. Hon ämnade
imponera med den . . . och så kom hon nu i
granskapet af en garnisonsstad... fantasien
utspann angenäma framtidstaflor... Minst af allt
sysselsattes hennes tankar med den befattning
hon åtagit sig.
Åh, den skulle nog också gå för sig!
Rustad med klädningssläp af dyrbart siden
och Pariserspetsar, värdefulla nipper och ett
intagande leende, gjorde Britta sin entré i det
främmande hemmet — hon syntes mycket säker
* Af förbiseende var »En nutidskonkurrens» i
förra numret ej signerad.
på sin sak . . . tviflade ej en minut på sin
förmåga att kunna fylla platsen såsom lärarinna
för den elfvaåriga, husets enda dotter.
* *
*
Lydia, i det fattiga hemmet, använde tiden
på bästa sätt, och hann med otroligt mycket:
undervisade tre af syskonen, sydde åt dem,
biträdde sin mor i hushållet.
Ber måste nu väfvas af glatta lifvet,
särskildt åt Lydia, som ej fick komma »för bar»
ut i främmande hus; två dagar i veckan
upptogs förmiddagen hos orgelnisten, der hon
öfvade sig i musik och läste språk med Maria,
det senare dock ej mot qvittning, utan mot en
måttlig kontant ersättning — o, så välbehöflig
för uppköp af garn m. m., då faderns kassa
alltid var klen.
Men oaktadt alla svårigheter sågs hon
ständigt glad oeh förhoppningsfull — den goda
sinnesförfattning, som nyttigt arbete framkallar
— och var en uppmuntran för alla inom familjen.
Med denna sommar skulle dock sista strålen
från deras anspråkslösa lyckas sol utsläckas —
kanske för alltid; moln skockade sig liksom
under den glänsande sommardagen, då naturen
hastigt insvepes i mörka, hotande, åskdigra
skyar.
Bref anlände från den lärarinna, hvars
löfte Lydia fått och litat på om anskaffande
af kondition, att hon äntra ingenting kunnat
verka för saken, som fått ett önskadt resultat.
De platser, hon hoppats på och efterfrågat, voro
redan upptagna, en af dessa utaf Lydias f. d.
skolkamrat och vän — Britta. »Detta»
till-lade lärarinnan, »är högst förvånande, en rik
flicka från ett godt hem. . . och med verkligt
medelmåttiga kunskaper, men sådant blir allt
mer och mer vanligt. En mani eller hvad
det är att lemna hemmet synes hafva gripit
ungdomen, och det är ett missgrepp af unga
flickor, då de ej behöfva komma bort. Ack,
liur många äro ej de, hvilka tvingas dertill af
det närvarande eller för framtida bergning, och
nu blifva dessa rätt ofta undanträngda. De
lyckligt lottade borde betänka det — äfven då
de äro utan känsla för den oskattbara lyckan
af ett föräldrahem, dess skydd, trygghet och
omvårdnad, hvilket ingen annan ställning i
lifvet kan uppväga.
Blif nu ej modlö3, jag vill ännu hafva dig
i minne, ehuru mängden af sökande till dylika
anställningar numera rekryteras ur alla klasser,
under alla förinögenhetsvilkor i otrolig mängd.
Det blir bäst att annonsera, skulle jag tro.
Börja genast!»
»Annonsera! Ja, det är lätt sagdt, men för
oss dyrt.»
»Åh ja, pappa. Jag liar dock några slantar
och får väl några till för de lektioner jag ger,»
sade Lydia nedstämd. Det var ett hårdt slag,
detta, hon hade litat så säkert på att i
oktober få komma bort. Hur skulle det nu gå?
Både oktober och november gingo utan svar
på hennes annonser, modet svigtade, bristen i
hemmet framstod allt tydligare. Närmare jul
kommo krafbref till hennes far, som lånat litet
här och litet der. Han försökte dölja
brefvens innehåll, men bekymmer låg öfver hela
hans väsen, och då dertill kom, att en dag
den bästa kon i deras ladugård leddes bort af
en främmande karl, blef tydligt — att
troligen det öfriga af deras små egodelar snart
skulle föras samma väg — om ej snar hjelp
kom.
Julfriden blef dock nu störd af dessa mörka
utsigter och endast de yngste af barnen kunde
i sin ovetenhet njuta af högtidens fröjd.
* *
Lydias föräldrar sågo förr lyckligare dagar:
fadern utgick från ett godt, bergadt hem, den
yngste af flere syskon.
Studiebanan beträdde han med god utsigt
Med detta n:r följer såsom bihang Iduns mönsterbilaga n:r 7.
Nie um den Beifall der Menge werben,
Macht ruhig leben und selig sterben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1888/0237.html
