Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. Fredagen den 17 augusti 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion ske å närmaste postanstalt.—Bidrag frän alla områden för qvinlig ■ pv l i ti användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bor | LJ U IN angifvas, och kan fullkomlig diskretion från redaktionens sida påräknas.
qvinnor blifva aldrig gifta, på grund af månea
olika omständigheter, kanske dock
hufvudsakligen derför, att så få äro i stånd att
uppfylla en makas oeh mors ansvarsfulla pligter.
Jag kan ej underlåta att passa på tillfället
för att göra några reflexiouer öfver det
säll-skapslif, som i allmänhet idkas i de större
städerna. Balerna börja vanligen redan i
september månad oeh fortgå med korta uppehåll
hela året rundt. Gästerna anlända vid
åttatiden, då dansen genast börjar, oeh, endast
afbruten af soupern, håller i till två eller tre om
morgnarne. De unga flickorna hafva
naturligt-ligtvis »förtjusande roligt», kinderna rodna och
ögonen blixtra, man tycker sig se idealet af
helsa och ungdomskraft.
Följande f. m. är vanligtvis den unga damen
ej uppe förr än fram emot kl. tolf, och
kommer man då händelsevis samma dag på visit,
skall man häpna öfver den förändring, som
några timmar förmått verka på den unga
skönheten: kinderna äro bleka, ögonen matta, den
spänstiga hållningen och den dansande gången äro
totalt försvunna. Detta blir dock sällan
följden af en bal, men tretio à fyrtio baler på
en vinter åstadkomma dess säkrare denna
förändring.
Ingen omvexling förekommer i detta enahanda
dansande.
Om någon inom vår umgängeskrets tar ett
djerft steg och bjuder på en soaré med
omvexlande musik, deklamation och dramatik,
höjas de lifligaste verop.
Det ser således ganska hopplöst ut med
någon förbättring inom vårt sällskapslif, men att
en sådan är önskvärd, torde dock hvar och en
med vaket och praktiskt omdöme inse. Den
qvafva, damfylda balatmosfären, de hårdt åt.
dragna snörlifven och de högklackade skorna
kunna ofta föranleda ganska allvarsamma skador.
Man kan således med säkerhet påstå, att
sällskapslifvet ej är den skola, hvari den unga
flickan -danas till en frisk och kraftig husmor.
Min mening är dock ej att förbjuda eller
totalt ogilla alla baler och förströelser, men de
böra njutas med måtta eller med andra ord:
dessa få ej så upptaga den unga flickans lif
att hon för dem försummar de henne ålagda
pligterna i hemmet.
I den händelse, att den unga qvinnan af en
eller annan orsak förblir ogift, skall hennes lif
dock framflyta lyckligare och lugnare, om hon
vant sig vid ofvannämda pligter i sitt
föräldrahem. Förr eller senare står hon ju ändå
ensam i verlden, oeh är det då lyckligt att kunna
förlita sig på sin egen kraft och förmåga. Mer
än en gång, när jag träffat på medelålders,
ogifta qvinnor, har den tanken uppstått: »Så
skada att hon ej blifvit gift — hvilken
förträfflig hustru oeh mor skulle hon ej blifvit.»
Men antagligen har en annan lifsuppgift varit
henne ämnad, som, ehuru ej alltid till sitt
fulla värde uppskattad af menskor, dock var
den, inom hvilken hon kunde uträtta det mesta
goda, och inom hvilken hon skulle utveckla sig
och luttras för sin slutliga himmelska
bestämmelse.
Mången anser, att qvinnan frångår sin
bestämmelse, ja, att hon rent af beträder en
förbjuden väg, om hon beslutar sig for att sjelf
bryta sig en bana och förtjena sitt uppehälle
i stället för att gifta sig och derigenom blifva
»försörjd».
Det senare är i flere fall än man anar
be-vekelsegrunden till äktenskaps ingående.
Men denna ensidiga och som jag vågar påstå
origtiga uppfattning af det qvinliga arbetet
vinner allt färre anhängare, ju upplystare vår
tid blir.
Men för att våra döttrar en gång skola kunna
stå på egna fötter, är ej den vanligen ytterst
»lindriga» pensionsbildningen tillräcklig. Nej,
låt dem lära sig en sak grundligt och med
allvar: aritmetik, målning, musik,
språkvetenskap, handarbete o. d., naturligtvis också efter
hvad hvar och en har mest håg och fallenhet
för. Men vanligtvis kunna de unga flickorna
litet af hvarje och äro fullkomligt ur stånd att
meddela sina kunskaper åt andra af den enkla
orsak, att de sjelfva saknat grundlighet oeh
allvar i sina studier.
Äro de deremot fullkomligt mäktiga en
kunskapsgren, eå misstar jag mig mycket, om de
ej med fast vilja och ihärdighet en gång skola
kunna förskaffa sig sitt uppehälle.
Mycket skulle visserligen kunna vara att
till-lägga i denna för nuvarande oeh kommande
generationer så vigtiga fråga, men några
anvisningar äro här gifna, hvilka, om de anlitas,
jag för min del tror, skola, rätt
uppmärksammade och tillgodogjorda, vara till hjelp, då du
vill besvara frågan: Hur skall jag uppfostra
min dotter till en god husmor?
m
Palmodling i boningsrum.
Ha äro väl eniga deri, att palmer äro
synnerligen praktfulla växter. Många, som endast
helt kort tid sysselsatt sig med palmodling, anse dock
skötseln synnerligen besvärlig och resultatlös,
hvarför de skaka på hufvudet och säga: »Ja, nog äro
de vackra, men de trifvas ej i boningsrum». De
kunna ju ock i viss mon hafva rätt, ty det är ofta
så, exempelvis då rummet ej är tillräckligt ljust,
hvilket ofta eger rum i finare hus, der man behänger
fönstren med tjocka gardiner och jalusier.
Resultatet blir lika dåligt, om man i det rum der
palmerna stå, har gasbelysning.
För odling i boningsrum bör man välja sådana
sorter, som bäst passa dertill; af de många
palmarter, som finnas, egna sig nämligen ganska få till
detta slags kultur.
Men finner man den rätta sorten, kan man ock,
naturligtvis om - man egnar den tillräcklig skötsel,
fröjda sig åt ett mycket godt resultat. Så berättade
mig en trädgårdsmästare:
»En dam beklagade sig, att hon städse haft otur
med sina palmer, oaktadt hon köpt en massa olika
sorter. Emellertid fann jag, att det varit endast
sådana, som behöft hög temperatur ocli fuktig luft.
Jag rådde henne derför att skaffa sig mera härdiga
sorter och anskaffade åt henne några Livistona,
Chamærops och Phoenix. De förre hade 5—6 blad och
voro 60 cm. höga; de senare hade endast fyra blad
och voro 75 cm. höga.
Jag blef ej i tillfälle att besöka henne förr än efter
tre års förlopp.
•Jag blef förvånad, då jag såg de vackra och
kraftiga palmer, som prydde hennes salong, och kunde
ej tro annat, än att de nyligen hemtats från ett
drifhus, men hörde då till min öfverraskning, att det
var samma exemplar, som jag eu gång inköpt.
Li-vistonerna och Chamærops hade 12—13 blad och
en höjd af 1 meter 25 cm. Phoenix’ hade 10 blad
och en höjd af omkring 2 m. 60 cm.»
Palmer äro en verklig prydnad så väl i drifhus
och vinterträdgårdar som i boningsrum, på
blomsterbord, på stativ o. s. v. För att trifvas behöfva de
ett så ljust och luftigt rum som möjligt, i hvilket
temperaturen hålles omkring +7—10° C., ehuru
något högre temperatur ej skadar. Dessutom måste
man vara noggrann med vattningen, ünder
sommarmånaderna och i synnerhot på varmare
sommardagar är en öfversprutning af stor nytta, enär den
stärker växten och befriar bladen från det myckna
dam, som så lätt fäster sig på dem. Under vintern
är drag skadligt, men under sommarn är det af
nytta att låta dem få rikligt med luft, i synnerhet
på varma dagar. På sommaren kunna de ouk med
fördel flyttas ut i det fria, men böra då skyddas
mot solsken. Detta gifver dem nämligen ett
fläckigt och gult utseende. Så sker ock, då palmerna
i boningsrummet erhållit sin plats för nära fönstret.
Omplanteringen sker på våren och för öfrigt så
ofta rötterna fylt krukan.
Till omplantering tager man en blandning af två
delar ljungjord, två delar söndersmulad loford, en
del gammal lera och en del hvit flodsand. Kru-
korna eller baljorna måste vara i proportion med
växternas storlek och vara försedda med tillräckligt
aflopp for vattnet. Rotklumpen bör sättas något
under jordytan. Sjuka rötter bortskäras med en
skarp knif; i jorden kan blandas något träkol.
Omplanterade exemplar skuggas, tills de åter
slagit rötter. Under tiden täckas de rötter, som skjuta
upp öfver jorden, med mossa.
Till vattning nytjar man dam- eller flodvatten,
men saknar man tillgång till sådant, kan
brunnvat-ten göra samma nytta. På sommaren bör man då
och då gifva palmerna en gödselvattning. Man
upplöser en liter ej för stark kogödsel i fem liter
vatten. Peruguano är också ett utmärkt gödningsämne,
men måste användas med mera försigtigtighet. Häraf
tager man en half matsked till fem liter vatten oeh
låter blandningen stå en timme, så att guanon må
rigtigt upplösas. Innan blandningen användes, röres
den väl. Dessa gödningsämnen åstadkomma en
frodigare växt och gifva bladen en friskare färg.
Följande palmarter kunna med framgång odlas i
boningsrum:
Chamærops humilis och C. exelsa,
dvergsolfjäder-palmer äro förnöjsamma och dekorativa växter.
Livistona chinensis (Latania borbonica). En
mycket vid solfjäderpalm, som bäst af alla egnar sig till
rumskultur. Bladen uppnå betydlig storlek. Skall
växten trifvas, bör den ha stor kruka och mycket
vatten.
Livistona australis (Oorypha australis) har en viss
likhet med Chamærops exelsa, men öfverträffar denna
på flera sätt. Denna art är en af de tacksammare.
Vid omplantering bör man tillse, att den ej får för
stor kruka.
Rhapis flabelliformis är också en mycket dekorativ
solfjäderpalm. På mera kraftiga växter framkomma
så kallade utlöpare, hvilka gifva växten ett utmärkt
vackert utseende. Den är synnerligen härdig. För
att trifvas, fordrar den stor kruka och rikligt med
vatten. Phoenix reclinata, Ph. eanariensis, Ph.
tennis, Ph. leonensis, Ph. farinifera äro synnerligen
förnöjsamma och härdiga palmer. Deras fina,
fji.-derlika, graciöst böjda blad gifva dem ett vackert
utseende. De trifvas väl i vanlig rumstemperatur
och böra ej hafva för små krukor eller för mycket
vatten.
Man skulle kunna räkna upp ännu fler för
rumskultur lämpliga palmer, såsom Areca, Chamædorea,
Kentia, Pritchardia och Seaforlia, men odlingen af
dessa har stundom misslyckats, hvarför
blomstervännen helst bör hålla sig till de här ofvan nämda.
Ar luften i rummet for torr eller sker vattningen
mindre regelbundet, händer det att ohyra uppträder
på palmerna. Den vanligaste är en liten svart
insekt (Trips hæmorhoidalis), som vanligen uppehåller
sig på bladens undersidor, den bruna sköldlusen och
den hvita växtlusen, hvilken förökar sig ofantligt.
Man bör genast söka fördrifva ohyran. Man
upplöser såpa i ljumt vatten och tvättar medels en svamp
växterna dermed; sedan öfversprutar man dem med
rent vatten.
Måtte nu dessa rader hos många blomstervänner
väcka lust att egna sig åt palmodling. Deras möda
skall blifva rikligt belönad.
Palmplantor fås nu mera till ytterst billigt pris.
—n.
Hvad hörer till ett ungt äkta pars
bosättning oeh huru böra kostnaderna
ställa sig härför, a) då familjen
har 2,000 kr. i årsinkomst? —
b) 4,000 kr.?
(Tilldömd pris i Iduns tredje pristäfling.)
rågan hade varit lättare att besvara, om
K den lydt: »Huru skall
bosättningskost-"a1 naderna fördelas, då vi ha ett
grundkapital af så och så mycket och vilja antingen
alls icke eller ock för så och så mycket
skuldsätta oss?» Ty det måste medgifvas, att man
sätter bo och beräknar detta lika mycket efter
det kapital, som man eger tillgängligt,
sam-mansparadt under årens lopp, som efter lönen
pr år, som ju måste beräknas för
lefnadsomkostnaderna; naturligtvis kan man ju taga en
del på kredit, förstås, men det göra inga
praktiska personer, utan »rätta mun efter matsäck»,
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
