Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 36. Fredagen den 7 september 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
kroppsliga välbefinnande. Två båtar foro mot
ångaren oek bragte så småningom i land ett
antal soldater och en ung officer, en skön, blond
yngling, soin vi vilja kalla G-abriello och som
genom sitt tilltalande väsen genast vann allas
hjertan. Sedan Gabriello med en
handtryckning helsat sina kamrater och på borgmästarens
artiga tilltal svarat några förbindliga ord, drog
ban i spetsen för sitt folk in i köpingen. Öns
invånare bildade dervid spalier, fulla af
vöid-nad och nyfikenhet.
Då soldaterna förts i sina qvarter, begaf sig
Gabriello till torget, hvarest han än en gång
festligt helsades af de högsta myndigheterna,
hvilka med all möjlig formalitet förestäldes
honom, en efter annan af borgmästaren. Denna
ceremoni, hvilken kännetecknades af den
bjert-ligaste godmodighet, blandad med ett slags
landtlig andakt, var snart förbi; herrarnes grupp
upplöste sig och den nykomne följde nu sina
kamrater till den för honom bestämda
tjenste-våningen. Derstädes voro soldaterna redan ifrigt
sysselsatta, den ene med inpackning, den
andre med sakernas ordnande, och iuom en timme
var allt så väl för den afresande som för den
anlände i bästa ordning.
Klockan 8 samma afton lemnade med
ångaren den aflösta vaktkommenderingen ön,
hvarvid den ledsagades ända till stranden af de
nykomna kamraterna.
Men den unge officeren vände till baka till
sin bostad, sedan ångbåten försvunnet för hans
blickar, och då han var grundligt uttröttad af
resan och dagens oro, uppsökte han genast sin
bostad. Och han sof ända till morgonen
ungdomens djupa, vederqvickande sömn.
* *
Med solen var han uppe. Han lemnade
huset för att begifva sig till kasernen, men
hade tillryggalagt blott några få steg, då ban
försporde en sakta vidröring af sin drägt och
deraf föranleddes att stanna och vända sig om.
Dä såg han knappt två steg bakom sig en
stor skön flicka, hvilken, stram och precis i en
saluterande soldats ställning, oafvändt
betraktade honom med liflösa kolsvarta ögon. Hon
var ej alldeles fattigt klädd, men dock utan
all omsorg. Tungt, mörkt hår hängde i krusigt
virrvarr omkring hennes ansigte, kring hennes
fina mun lekte ett intet sägande leende.
»Hvad vill du?» frågade Gabriello, halft
förvånad, halft nyfiken.
Flickan svarade icke, utan fortfor att le och
bibehöll sin förra ställning.
Gabriello gjorde en axelryckning och beredde
sig att fortsätta sin väg. Sedan han knappt
tillryggalagt tio steg, försporde han åter ett
vidrörande af sin drägt och såg åter, då han
vände sig om, flickan stående framför sig, med
handen lagd på pannan, stram och orörlig som
en soldat i linie och led. Ett par menniskor,
som kommo vägen fram, såg scenen och gick
leende förbi.
»Hvad vill du ha af mig?» frågade den
unge officeren än mer påträngande.
Flickan utsträckte handen efter honom och
sade med samma uttryckslösa leende i
ansigts-dragen:
»Jag vill ha dig!»
»En stackars vansinnig,» tänkte Gabriello
för sig och gräfde ned i fickan för att räcka
flickan ett par slantar. Till sin förvåning
måste han dock åse, huru flickan korsade
armarne öfver bröstet, liksom om hon ville
skydda sig för den hand, som ämnade räcka
henne allmosor.
»Jag vill ha dig!» sade hon dervid något
häftigare än förut.
Och plötsligt begynte hon stampa med
fötterna i marken, for med båda händerna genom
sitt tunga lockiga hår och lät höra en entonig
gråt, liksom barn, hvilka någon gång gråta
på lek..
Under tiden hade ännu mer folk anländt
och hade nojs åt saken. Gabriello var dock
alls icke upplagd för skämt: fullständigt
rådlös såg ban än på flickan, än på de
kringstående och vände sig ändtligen, utan att yttra
ett ord, för att fortsätta sin väg. Obehindradt
gick han snedt öfver torget, men då han
uppnått gatan, som ledde ned till stranden, hörde
han bakom sig lätta steg, liksom om någon
med största fart löpte framåt på tåspetsarna,
och han hörde, innan han ännu hunnit vända
sig om, de i hans öra sakta hviskade orden:
»Min käraste!»
Han kunde ej värja sig för en lätt rysning
och påskyndade ovilkorligt sina steg. Och åter
utsädes tätt vid hans öra:
»Min käraste!»
»Gå din väg och låt mig vara i fred!»
utropade ban ändtligen, full af ovilja, och vände
sig häftigt mot sin förföljerska, som vid hans
stämmas högljudda ton förskräckt tog ett steg
till baka. »Gå och lemna mig! Har du
förstått mig?»
I flickans anlete afmålade sig en viss
bestörtning, hon sträckte ut handen, som om hon
ville stilla Gabriellos ovilja, och talade sakta
bedjande:
»Var icke ond, herr officer!»
»Gå din väg, säger jag dig! Gå, annars
ropar jag på soldaterna och låter spärra in
dig!»
Vid dessa ord visade han på några soldater,
som stodo i närheten. Då ändtligen
aflägsnade sig flickan långsamt, gående baklänges,
med ögonen oafvändt rigtade på den unge
mannen. Hennes läppar rörde sig, liksom
formade de åter och åter orden: »Min älskling!
Min käraste!»
Gabriello fortsatte härefter sin väg oantastad
och sade ett par gånger halfhögt för sig sjelf:
»Hvilket elände! En så älsklig varelse! Skada,
skada!»
Och älskligt, ja, till och med underbart skönt
var det stackars väsen, han så rått visat ifrån
sig — en urbild af den eldiga sicilianska
qvinnan, hvars skönhet fångar dig vid första
ögonkastet, så snart blott en stråle ur hennes
svarta pupill trängt in i din själ. Hur fritt,
hur skönt hvälfd är pannan under det
glänsande svarta håret, hur tilltalande rörligheten
hos de silkesfransade ögonlocken och de fulla
koralläpparne! Allt detta hade Gabriello i
flykten iakttagit hos flickan och djupt i hjertat
känt förtrollningen af en sådan skönhet, men
i hans öron ljöd oupphörligt hennes stämmas
hesa klang och ständigt såg han för sig det
ihåliga leendet och de vidt öppnade mörka
ögonen, hvilka syntes sä outgrundliga och hade
blickat — ack! — så själlöst.
« *
S
Samma dags afton träffade Gabriello vid
dörren till kafét samman med den unge
militärläkaren. Det första han gjorde var att för
denne berätta om mötet med den sällsamma
flickan och uttala sin förvåning öfver, att man
ej bragt den olyckliga i en vårdanstalt.
Doktorn höjde axlarna.
»Ja, käre herre, det är nu ganska
egendomligt med Carmela. Staden har väl under
ett helt år låtit vårda henne i ett hospital i
Palermo; men då man derstädes kom till den
öfvertygelse, att tid och möda ödslades bort
på henne utan ringaste resultat, sände man
henne som obotlig till baka till hembygden.
Sedan dess löper det stackars barnet sä här
omkring, och man kan ej annat än unna henne
friheten: hon faller dock ingen till last.
Hennes narraktiga förkärlek för militären är till
sist ett ganska harmlöst vansinne.»
»För militären? Och hvarför just för den?»
frågade Gabriello i spänning.
(Forts.)
Husg-erådet,
Rengöring af silfver. För detta
ändamål har jag länge med fördel användt
lampsprit och målen krita. Man tager
en yllelapp, doppar den först i spriten
och sedan i den malna kritan samt
bestryker dermed silfret, tills det blir
alldeles hvitt. Sedan låter man det
vara, tills det blir torrt, då det
afbor-stas med en mycket mjuk borste och
sedan gnides väl med ylle. Släta ytor
böra endast gnidas med ylle och ej
borstas, ty är ej borsten tillräckligt
mjuk, kunna lätt repor uppkomma.
Bleckkärl. Man kokar en lut med
3/4 skålp. soda till hvarje kanna
vatten. I denna lut nedläggas
bleckkärlen en stund, medan den ännu fortfar
att koka. Sedan upptagas de efter
hand och skuras med vanlig fin sand.
När detta är gjordt, skäres en rå
potatis midt i tu, den afskurna ytan
doppas i perlsand (till salu i kryddbodarne)
och kärlet öfvergnides dermed. Kärlet,
så behandladt, bör nu vara blankt och
sköljes derefter i rent, ljumt vatten,
aftorkas samt sättes på spiselgallret
att torka. I stället för sodalut kan
man med fördel använda den länge
bepröfvade askluten.
Koppar. Dagen innan man tänker
skura sin koppar hoprör man en deg
af sur mjölk, ättika och groft rågmjöl,
1 jumfru ättika till hvarje halfstop
mjölk (mjölken kan vara hur gammal
och dålig som helst). Degen får sedan
stå och surna. Kopparkärlen
uppvärmas på spiselgallret och medan de
ännu äro varma påsmetas degen.
Omedelbart här efter skuras de med en
fuktad trasa, som doppas i mycket fin
sand, och sköljas, sedan de blifvit blanka,
i varmt såpvatten och aftorkas; ställas
sedan en stund på spiselgallret. Man
måste vara mycket noga med att
sanden, som användes, är fin, ty af grof
sand blifva kärlen repiga.
Alla kokkärl måste dess utom
emellanåt urkokas med ask- eller sodalut.
Messing. Härtill användes
putspo-mada, hvilken i små platta bleckaskar
à 20 öre köpes i hvarje kryddbod.
Man tager litet af pomadan på en
yllelapp och gnider messingen dugtigt
dermed, tills alla fläckar äro borta. Efteråt
gnides med torrt ylle, tills den blir
blank.
Jernspiseln vårdas bäst på följande
sätt: Hvarje morgon, innan man gör
upp eld, tager man en vinge och
rengör dermed väl både ringar och häll
från sot på undre sidan, öppnar luckan
under ugnen och borttager äfven
derifrån allt sot. Ganska ofta, om ej hvar
dag, måste äfven askan uttagas. —
Sedan middagsmaten är kokad och
spiseln något svalnat, aftorkas den med
en våt trasa och öfvergnides med blyerts,
tills den får en vacker svart färg.
TJna dömma.
Att polera möbler. Tag 2/3 rödvin
och 1/3 matolja samt blanda det väl
i en flaska; tag en tunn linnelapp,
doppa den i blandningen och stryk på
möblerna. Gnid sedan torrt med rent
linne och sedan med ett sämskskinn.
Möblerna bli som nya. Emma.
Efterrätter.
Österrikisk fruktkompott. 21/2 skålp.
socker kokas till tjock lag, deri
lägges 21la skålp. skifvade äplen, hvilka
kokas tills de bli klara. Sedan iläggas
1/2 skålp. russin ocb 4 lod sötmandel,
skuren i lina strimlor, samt något sylt
af hvad slag som helst. Efter en stunds
kokning uppslås kompotten i en form,
hvilken doppas, i hett vatten vid
ur-stjelpningen. Ätes med vaniljsås.
Sofia.
Syltomelett för 3 personer. 3 ägg,
3 matskedar socker, 3 d:o grädde,
citronskal och litet mjöl efter behag
vispas till samman. Agghvitorna slås
med en silfvergaffel till hårdt skum,
som sedan blandas i, hvarefter det
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
