Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 38. Fredagen den 21 september 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 38.
Fredagen den 21 september 1888.
l:sta årg.
Byrå:
8 Sturega.ta.il 8
(ingång från Humlegårdsg. 19)
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen 3ösnummerförsäljning 1
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9—10 ocli 4-5.
Allm. Telef. 6147.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Pre innu era,tion sker:
I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hufvudkontor, i de större
boklådorna samt ä tidningskontoren.
Den make, som dig blir beskärd,’
(Märk denna stora hemligheten!)
Var huld, om han är huldhet värd,
Om ej — så var det i förtreten.
Gör nöjet bofast i ditt hus,
Eg i ditt hjerta samvetsfriden;
Den gör vår uppsyn mild och ljus,
Den rår på sorgerna och tiden.
A. i)/. JLcnnf/vcii.
som veta sig ej hafva erlagt
abonnements-afgiften för något af Iduns 3 första qvartal,
men det oaktadt erhållit tidningen, torde
oför-dröjligen fullgöra sin skyldighet i detta
afseende. Tidningen indrages eljes från och
med nästa nummer.
Våra qvartalsprenumeranter erinras om q v
ar-talsskiftet den 1 Oktober och bedjas i god tid
förnya sin prenumeration. Stockholmsboar kunna
göra detta å Iduns expedition, Klarabergsgatan
54, en tr., eller å stadsposten; landsortsboar
å närmaste postanstalt. Den, som samlar fem
prenumeranter och insänder afgiften för dessa
till tidningens expedition, erhåller sex
exemplar sig tillsända under korsband.
Iduns
Byrå oeh Expedition
äro fr. o. m. måndagen den 24 september
flyttade till
Klarabergsgatan 54, 1 tr. upp.
Fru Haraldsons ideer.
Återgifna af Ave.
»feon är en mycket snäll oeh bra
men-niska, det betviflar ingen; men hon
har allt sina egna ideer, det är då visst.» Så
lyder för ögonblicket det s. k. allmänna
omdömet om min värderade väninna, och med
hennes tillåtelse skall jag här rent opartiskt
framställa en af de »ideer», som stött flere
af hennes bekanta.
Det var i slutet af sistlidne juni, som hon
och jag företogo en resa tillsamman för att
besöka gemensamma vänner i en af Sverges
medelstora städer.
Hände det då, att vi en dag, tillika med
den familj, vi gästade, blefvo inbjudna att
deltaga i en sammankomst och vara
behjelp-liga att sy en del kläder åt barnen i en
välgörenhetsanstalt, som är grundad och
upprätthålles med frivilliga bidrag.
En stor krets damer i smakfulla
sommar-drägter var församlad i en elegant
trädgårdssalong, med lätta ljusa möbler, och ute på
den friska gräsplanen emellan blommande
buskgrupper fladdrade barn omkring, likt
mångskiftande fjärilar, under lek och jubel.
Det hela var en särdeles tilltalande tafla.
Då öfliga förfriskningar blifvit intagna,
inburos tre stora packor blått och hvitt
bomullstyg, af den färg, som vanligen kallas
»peppar oeh salt», samt ett stycke blått
och hvitrandigt bomullstyg, allt af temligen
dålig väfnad.
Det förra tyget var afsedt till klädningar
åt anstaltens flickor, det senare till förkläden
åt barn af båda könen derstädes. Man
väntade på anstaltens föreståndarinna, som
skulle skära till kläderna, och der började
breda sig en viss otålighet i damkretsen.
»Kanske jag kan vara till tjenst?» sade
då fru Haraldson. »Det gör väl det samma,
hvilket af dessa tre stycken jag klipper af;
tyget tyckes vara alldeles lika?»
»Ja, vi begagna alltid ett och samma
slags tyg till barnen.»
Fru Haraldson började tigande att veckla
upp det ena stycket, men der låg nu något
sorgset i hennes nyss så glada ögon.
»Vi göra ingen åtskilnad emellan barnen,»
upplyste en dam; »finner ni ej det vara
rättast?»
»Då jag öppet tillfrågas, säger jag lika
öppet nej.» svarade hon på sitt vanliga
stillsamma sätt. »Om jag hade något att
råda här, så skulle det vara, att det ena af
dessa gråblå tygstycken utbyttes mot ett i
rödt och hvitt, det andra mot samma slags
randiga bomullstyg, som det den lilla flickan
der har till klädning; priset är ju lika på
alla dessa tyg.»
Då ingen svarade, lät fru Haraldson ämnet
falla och bad blott om att få mönster eller
modell till den lilla klädning, hon skulle
klippa, och man lade fram en illa tillskuren
drägt, bestående af kjol och kofta.
»Skola vi ej först höra efter, om ej
föreståndarinnan har några på en gång
lämpligare och prydligare modeller? Det är ju att
skämma ut en drägt. Men se der!» utbrast
fru Haraldsson lifligare, »den lilla flickans
klädning — den der hvita tvättklädningen
menar jag — den är både beqväm och
treflig, kunna vi ej klippa t. ex. två efter
den och så ett par eller tre med en liten
förändring —»
»Bästa fru Haraldson, här är fråga om
föräldralösa barn, barn, som lefoa på
andra barmhertighet, och då kan det
väl ej komma i fråga, att de skola klädas
som våra egna.»
»Förlåt, jag antog, att just emedan det
var stackars fattiga föräldralösa, så ville ni
alla handla så emot dem, att de små skulle
känna sin olycka mindre hård och —»
»Det är ett allmänt antaget bruk, att
sådana barn ha en bestämd drägt; nog vet
fru Haraldson detta.»
»Men detta är ju dock ett grymt oeh
tilllika ett dumt bruk, fru Wilén.»
»Vill fru Haraldson ha godheten uttala
sig något närmare om saken!»
Min väninna var något blek, när hon nu
lade saxen ned på det upprullade tyget och
satte sig. Hon lider ju alltid, då hon så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
