Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. Fredagen den 28 september 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidningen utkommer 1 hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för t | | Kl månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning. — Uppgif
ett qvartal endast ! krona, postarvodet inberäknadt. — Sista numret I | LJ LJ IN å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er-
höra den förr omtalade anledningen, sade
sistnämda unga fru skrattande, att sådana
småsaker räknade hon icke för oärlighet,
antog också oförskräekt tjenstflickor med
dylika betyg oeh behöll dem i åratal — om
till husets förkofran lemnas derhän.
En annan egenskap, som pinat mången
husmoder oeh det mer, än någon annan än
den, som sett hennes dödströtta, hopplösa
min, kunnat ana, är — dåligt lynne hos
tjenare. En sådan kan hafva det grannaste
betyg: hon är »trogen som guld», hennes
anständighet höjd öfver allt beröm, är »kunnig
i matlagning», rask och duglig, men har
dåligt lynne.
Vid gästers ankomst, vid den ringaste lilla
förändring i det dagliga lifvet, eller vid
pågående sysslor, bringas lätt det alltid sjudande
humöret till kokpunkten.
Hon är må hända af den »tigande» sorten,
som iskallt och hånfullt afhör matmodrens
förslag, rådfrågningar eller förebråelser —
hennes tunga tiger, men hennes handlingar
tala. Skärbräden, knifvar, dörrar och porslin
tala med onda andars nervdödande stämmor.
Eller är det en af den »svarande» sorten, en
hvars mun är full af bannor, »under hvars
tunga huggormsetter bor» — husmödrar, unga
eller gamla, förnäma eller ringa, böja sig för
sådana. Endast »frun» vid krogdisken med
sin rikedom på »nobla uttryck», med sin
kraftiga arm oeh bastanta fot, kan beherska
en, dylik »utmärkt» tjenarinna, hvilken för
den finkänsliga, bildade qvinnan kännes som
ett tungt, nedtryckande moln, det endast
»hög-gre makter», icke hon sjelf förmår skingra
eller bortskaffa.
Har en tjenarinna, begåfvad med
ofvannämda goda egenskaper, äfven ett någorlunda
jemt lynne, då eger en husmoder i henne en
skatt, en vän och bör ej se alltför noga på
de små egenheter, som möjligen vidlåda henne.
Men eger hon med besagda goda egenskaper
iclx godt lynne, då begår den, som i en
dylik qvinnas betyg insätter ordet »villig» ett
fel, det mången husmoder, kanske förut
tillräckligt tyngd af detta lefvernets omsorger
och bekymmer, med förtrytelse och ovilja
tillvitar henne.
För att få orlofssedlar någorlunda
tillförlitliga, borde det finnas tryckta blanketter, i
hvilka egenskaperna: nykter, ärlig, anständig,
rask, villig, jemnt lynne, god oeh vänlig, stark,
frisk, lugn, häftig, ömtålig (snarstucken) o. s.
v. skulle förekomma.
En verkligt bra tjenare skulle genom att
få de gocla, sjelfförvärfvade egenskaperna på
en dylik blankett ifylda sporras oeh
uppmuntras i det goda; då en annan genom att se
äfven sina mindre goda eller dåliga
egenskaper framhållna skulle uppträda med mindre
anspråk, då han eller hon pä så sätt
tvingades att. inse, det ej endast den s. k.
»dugligheten», utan att äfven mildhet, saktmod,
tålamod och ihärdighet hos den tjenande
allmänheten så väl som hos den tjenaren
behöfvande utgör det skönaste smycket; och
derjemte hos den förenämde är vilkoret för
erhållandet af et,t »vackert betyg».
Oeh på samma sätt med mannen.
Den husbonde, som, oaktadt han vet, att
hans kusk super, ändå i dennes betyg sätter
»nykter», begår ett brott emot sin nästa,
hvilken han genom ett falskt betyg narrar att
taga en kusk, som, genom ett oskickligt
handhafvande af tömmarne, vid något tillfälle, då
hans förstånd af öl eller spritdrycker är om
töeknadt, kan blifva orsak till oberäkneliga
olyckor.
Samma förhållande med öfrige manlige
tjenare vid deras olika tjensteutöfningar.
Många »föreningar» hafva bildats:
föreningar för gift qvinnas eganderätt, för
likförbränning, för smutsliteraturens utrotande, för
qvinnans likställighet med mannen,
ynglingaföreningar och »föreningar» i oändlighet. Men
om man nu äfven skulle grunda en förening
i syfte att skrifva ärliga orlofssedlar, oeh att
hvarje medlem i en sådan förening skulle på
utfärdade betyg anteckna sig såsom medlem
i den samma! Ett mindre »vackert» betyg
från en dylik förening skulle för både den
tjenstsökande och den tjensten behöfvande
vara af högre värde än ett från en annan,
vore detta än så braskande. Om ett betyg
utfärdas tre månader före flyttningstiden, så
bör alltid i det samma utsättas att
afskeds-betyg, som vidhåller hvad i orlofssedeln om
den tjenstsökande är sagdt, vid afflyttningen
skall lemnas.
I annat fall kan inträffa hvad som nu helt
nyligen i ett ansedt hus hände, nämligen att
frun i bemälde hus, hvilken på
kommissionskontor tagit en flicka, som saknade betyg, helt
omisstänksamt antog och inöfvade henne i
matlagning, tvätt oeh strykning m. m.
Flickan visade sig villig oeh läraktig, men
begärde efter trenne månader orlofssedel till
hösten, dervid betonande att hon aldrig förut
tjenat, och att ett godt betyg vore för henne
mycket värdefullt. Hon fick äfven ett
sanningsenligt sådant, fick ut sin halfva lön oeh
ledighet att se sig om efter plats. Sannolikt
fick hon äfven på sitt betyg en dylik till
hösten. Hvarest oeh huru hon under de tre
månaderna till flyttningen tillbringade sin tid
är okändt, då hon aldrig återvände till sin
tjenst, oeh till kamraterna, medan hon tjenade,
yttrat, att hon i tre månader nog hade vetat
»ställa sig» så, att hon skulle få ett vackert
betyg.
Det är icke alltid tjenarens fel att
misshälligheter inom det husliga området uppstå.
En bra tjenare, som också bemödar sig om
att vara »en god och trogen tjenare», kan
ej, oaktadt alla bemödanden, vinna
husbönders eller matmödrars gillande, då dessa med
öfvermod och hårdhet, eller otåliga, nervösa
oeh häftiga sätta sin egen värdighet på spel
och dermed visa, att den bildning och
uppfostran, de ega, men tjenaren saknar, icke
förmår något, då det gäller att öfvervinna och
beherska sig sjelf.
Mången gång kan tjenarens dåliga lynne
vara beroende af sjuklighet eller kroppslig
svaghet, hvilket bevisar, att den plats, han
innehar, är för mycket ansträngande, då
samma tjenare, om han besitter goda egenskaper,
kan oaktadt sin brist på kroppsstyrka blifva
ovärderlig i ett annat mindre hem, der
krafterna mindre behöfva anlitas.
Sådana icke påaktade egenskaper borde i
ett betyg framhållas, utan att derför skada
den tjenstsökande, som kanske just derigenom
förhjelpes till den plats, der man sökt, och
nu genom »betyget» väntar finna en
menni-slca, behäftad med menskliga svagheter, oeh
icke en, inför hvars i betyget framhållna både
fysiska oeh moraliska storhet man står i
undran och tvekan, 001 man för den samma skall
glänta på hjertats dörr eller läsa den i dubbla
lås, som man gör för förfalskaren, oeh i
allmänhet för en hvar, som man tror segla
under »falsk flagg».
Dansen.
Ett par föreläsningar för damer och herrar,
unga och gamla,
af J—n G—g.
H.
ij§Ij\tan tvifvel gifves det många af mina
läsarinnor, många familjemödrar och
familjefäder, som vid genomläsandet af dessa
anspråkslösa uttalanden om dansen, anse att
jag öfverdrifver både då jag talar om
danskonstens förfall i våra dagar och då jag
fäster så stor vigt vid, att de unga bibringas en
grundlig oeh verklig undervisning i dans och
hvad man vanligen kallar plastik.
»Hvad i all verlden» — så resonerar man —
»inte är det der så vigtigt, och inte är det
konstigt heller. Man kan godt lära sina barn
den konsten sjelf, och om de icke bli några
bal-lejon eller baldrottningar, så är det ingen
förlust.»
Det sista är nog rigtigt — men det är
icke heller meningen med en systematisk
undervisning.
»Som man är klädd, så blir man hädd»,
säger ett gammalt ordspråk, och om vi
aldrig så mycket inom oss protestera mot
orättvisan i detta, så böja vi oss i högre eller
mindre grad för meningen deri.
Så är det ock i detta fall.
Lifvet är en väfnad af bagateller, af
småsaker, men småsaker, som man ej alldeles får
förakta.
Derför bör man ock vårda sitt yttre, sin
drägt, men ej blott denna, utan hela sitt yttre
uppträdande.
Den unge man eller unga flicka, som vid
första inträdandet i ett sällskap, är otymplig,
tafatt eller klumpig, som ej kan röra sig
ledigt på ett golf eller sitta »mit Anstånd»,
kan aldrig göra det behagliga intryck på sin
omgifning som den, hvilken fullt beherskar
sin kropp. Och omgifningens intryck af en
person äro icke så oväsentliga, som man tror;
de kunna för vederbörandes egen framtid
ha en ganska stor betydelse såsom
medverkande orsaker.
Oeh för ungdomen sjelf är det ofta en
outtömlig källa till bitterhet, denna känsla af
hvad man med en omskrifning kallar
»blyghet», men som i grund och botten intet
annat är än en stark förnimmelse af sin
oförmåga att beherska sina rörelser. Hvaije
yngling, hvarje ungmö har känt detta, har
grämt sig deröfver, lidit deraf, utan att
kanske göra sig klart den verkliga orsaken.
En trägen och god undervisning i unga år
i ett godt dansinstitut är ett af medlen mot
detta onda, som underskattas allt för mycket
af föräldrarna, endast derför att de för länge
sedan sjelfva kommit ur fördömelsen.
Det hela göres för att underlätta det
sociala samlifvet och göra det behagligare.
Huru mycket gör man ej härför på andra
områden? Hvarför då negligera detta, som
är så mycket vigtigare, som det äfven har
en betydelse i sanitärt hänseende.
Man låter barnen, gossar och flickor, utan
hänsyn till om de ha den ringaste lust eller
de minsta anlag, år ut och år in pinas med
pianolektioner. Hvarför? Icke derför att man
tror de skola bli konstnärer, virtuoser alla,
utan derför, att de sjelfva framdeles skola
hafva nöje deraf och för att de skola kunna
uppfylla de pretentioner det sällskapliga
umgänget ställer på en »väluppfostrad» ungdom.
Men är det då vigtigare for en ung flicka
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
