Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. Fredagen den 5 oktober 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
en blick på Carmela, och hvad han såg kom
hans pulsar att slå, som om de varit färdiga
att sprängas. Hennes ögon voro såsom
förtrollade fästade vid hans anlete, på hennes
panna, hennes halföppna läppar låg ett något,
som ej kunde missförstås — aldrig hade han
sett henne sådan.
Från torget uppträngde nu klangen af
munter musik. Carmela for upp vid ljudet af
tonerna, vände sitt ansigte än mot fönstret,
genom hvilket de trängde, än mot bordet, än
mot Gabriello, och allt jemt växte lifvet i
hennes drag: ljuset kämpade mot mörkret.
Nu trädde den uppassande soldaten in i
rummet och anmälde med hög röst: »Herr
löjtnant, ångbåten är i sigte!»
Gabriello reste sig från sin plats och sade
högljudt: »Jag måste således bryta upp! Lefven
väl, mina vänner!»
Han spände om sig sabeln, grep en liten
handväska, som var fästad vid en rem, och
hängde henne öfver axeln. Alla trängde sig
omkring honom, för att uttala sitt tack för den
vackra festen, önska honom lycksam resa och
ännu utbyta en sista handtryckning med honom,
doktorns hand omslöt hans som ett skrufstäd.
Under det musiken nedanför uppstämde sina
melodier, närmade sig Gabriello långsamt
utgången, helsande leende, allt jemt tillbakavänd
mot den sida, der Carmela var.
Hon hade långsamt rest sig från sin plats
och med växande förvåning iakttagit allt, som
passerade omkring henne. Modern, som också
infunnit sig och hviskade lugnande ord i hennes
öra, blickade djupt sorgsen in i ögonen,
skakade långsamt och bekymmersamt hufvudet och
lossade dervid hennes armar ur det omhölje,
hon hittills burit. Nu trädde hon ett steg
fram i det andra rummet, och med feberaktig
hastighet flögo hennes blickar från Gabriello
öfver till modern, derpå till de öfriga och åter
till Gabriello; hela hennes gestalt bäfvade af
krampaktiga snyftningar; som en förtviflad
tiyckte hon händerna mot sina tinningar.
»Farväl, Carmela!» sade nu Gabriello.
Då trängde ett mergskakande skri från hennes
qvalda bröst. I ett nu hade hon omslutit
Gabriello, betäckte hans hufvud, hans ansigte
med heta kyssar och tårar strömmade ur
hennes ögon, lösande den stackars fängslade själen
ur dess band. Derpå gled hon långsamt,
medvetslöst ned till sin räddares fötter.
Och det vardt ljus! Kärleken hade
fullbordat sitt verk, hon var räddad.
Snyftande kastade sig Gabriello i vännens
öppnade armar. — —
Fyra månader senare, under en förtrollande
septembernatt, lade åter ångbåten till vid den
lilla ön för att efter kort uppehåll fortsätta
sin kurs till Sicilien. Såsom styrdt af féhänder
gled skeppet fram på den skimrande hafsytan.
De få passagerarne hade alla stannat på
fördäcket och vederqvickte sig med den
underbara anblicken af himmelen och jorden.
Något skild från de öfriga stod en herre i
militärisk drägt och lätt smugen intill honom
en skön, smärt dam, som oafvändt blickade
hän mot den punkt, der konturerna af den
lilla ön allt mer och mer försvunno i töcknet.
Nu hade äfven det sista spåret af densamma
dykt ned i hafvet, och nu sade damen till sin
ledsagare:
»Huru tungt mitt hjerta är vid tanken på,
att jag måste skiljas från hembygden, det ställe,
der jag först sett dig, der jag lidit så mycket
och blifvit räddad genom dig, älskade!»
Han upplyftade hennes ansigte till sitt och
tryckte sina läppar på hennes panna.
»Vi återvända dit en dag, älskade!»
»Och till huset, som du bebodde?»
»Ja, till samma hus!»
»Och vi skola vara vid det fönster,
hvarifrån du alltid ropade mig till dig?»
»Ja, engel!»
»Och du skall sjunga sången för mig —
din sång?»
»Så ofta du önskar!»
»O, älskade, sjung den nu för mig! Sjung
den sakta, sakta i mitt öra!»
Han böjde ned sitt ansigte och sjöng sakta:
»Carmela! För lifvet jag fordrar ...»
Hon omslöt honom fastare och utbrast i
tårar.
»Stackars, stackars hjerta!» mumlade han,
tryckande henne till sig. »Kom till mitt bröst
här skall du finna frid och lycka!»
Saligt leende i tårar, blickade hon upp, såg
derefter på det vida hafvet och andades ut:
»Ar då ej allt en dröm?»
»Nej, älskling! Det är uppvaknandet!»
Och fartyget gled framåt och förde dem från
den gamla till den nya hembygden, från
drömmen in i lifvet.
Husgerådet.
Silfvermatskedar, hvilka dagligen
användas, erhålla sin vackra glans åter,
om man låter dem ligga 5—10
minuter i kokhett potatesvatten — vatten,
hvari man kokat potates —. Vill man
någon gång åter ge dem utseende af
nya, lägger man dem i vatten och sätter
dem på elden med lika delar koksalt,
alun och vinsten; vattnet får koka upp,
hvarefter man gnider skedarne torra
med en mjuk tyglapp. Sch.
Guldsaker äro ej just lätta att
rengöra, som nog mången af erfarenhet
vet; anlupna guldsmycken se ju också
fasliga ut. Bäst är att borsta dem med
en lösning af 20 gram dubbelt
kolsy-radt natrium, 10 gram chlorkalk och
10 gram koksalt i ’/2 üter vatten.
Sedan man derefter spolat dem med rent
vatten, lägger man dem att torka i
harzfri sågspån och gnider dem sist
med sidenvadd. Sch.
Klädedrägten.
Våta skor och stöflar, som man nog
kan få nu under höstregnens och
höst-jagternas tid, bli genast hårda och
trånga, om man sätter dem vid ugnen
att torka. Vill man undvika detta
obehag, som derjemte blir rätt kostbart
i längden, bör man stoppa npp stöflarne
med gamla strumpor, hvilka i sin
ordning fylts med upphettadt hö. Detta
måste upprepas ett par gånger, tills
stöflarne äro fullkomligt torra.
Gammal jägare.
Matlagning.
Chokolad. En förtennt kopparkastrull
med ’/z qvarter vatten sättes öfver
elden, ’It ® sockrad chokolad ilägges
(för att’ upplösas), röres med en visp.
När detta är jemntjockt ihälles 1 stop
god mjölk, samt sockras efter smak.
Detta vispas eller röres fortfarande (för
att ej vidbrännas), tills det kokat
omkring 15 minuter. Serveras med
vispad grädde. Denna chokolad är
ovilkorligen bättre än den som kokas med
vatten. H. E. A.
En välsmakande rätt, som innehåller
både förrätt och soppa: 4 ftf färsk
lambringa kokas med litet salt (vattnet
skall skyla köttet), uti en större
kopparkastrull, tills det blir mört. Uti en
mindre kastrull kokas följande väl
skurna och sköljda grönsaker: små
potatis, morötter, selleri, palsternacker,
blomkål, ärtskidor, spritade ärter,
jordärtskockor, (spenat och persilja ilägges
när det andra är nästan kokt). När
grönsakerna äro kokta slås de med
sitt spad uti en soppskål; när köttet
är kokt upptages det,. buljongen silas
på grönsakerna, och köttet skäres i
fyrkantiga bitar om 1 ’Iz tums storlek
och brynes med godt smör uti en
stekpanna, saltas litet, hvarefter det
serveras med soppan uti skålen.
Tillräckligt för 5 à 6 personer. H. E. A.
Bakning.
Billiga pepparkakor. 2 ägg, 3
jum-frur ljum sirap, 12 lod socker, ’Iz lod
hjorthornssalt, 1 tesked kanel, 1 tesked
stötta nejlikor, 1 tesked skurna
pome-ransskal samt 1 ® och 12 lod
hvetemjöl. Bakas ut genast — uttagas med
mått — i lagom ugnsvärme. Vera.
Tvätten.
Ylletvätt. 1 ® silkestvål och ’/. <8
soda kokas tillsammans i en kanna
mjukt vatten, tills hälften återstår. En
liten del af detta tages och uppvispas
i litet varmt vatten, som sedan
utspädes med kallt vatten, tills det blir ljumt
— ej för varmt. Yllet tvättas häri och
sköljes i vatten med samma värmegrad.
Inklappas uti groft linne, der det far
ligga ett par timmar, hvarpå det
upphänges på varmt ställe att hastigt torka.
Försökt och befunnet bra. M.
Toaletten.
Billig parfym kan hvem som helst
skaffa sig med hjelp af glycerin. Denna
besitter nämligen mer än andra vätskor
förmågan att utdraga blommornas
vällukt. Har man dä förkärlek för en viss
blommas vällukt t ex. rosens, har man
endast att lägga ett större antal dylika
blommor i ett kärl med glycerin och
låta dem ligga deri ungefär tre veckor.
Glycerinen har då upptagit
blommornas vällukt och man har blifvit egare
till en utmärkt parfym, som isynnerhet
egnar sig att använda som hårolja. Då
dessutom glycerinen i olikhet med
andra feta oljor, utan svårighet blandar
sig med vatten, behöfver man endast
gjuta ett par droppar af den
parfymerade glycerinen i tvättvattnet för att
gifva detta den kostligaste doft.
Gerda.
Fönsterträdgården.
Blommande nerium (rosenlager). Vill
man ha nerium att blomma rikligt, bör
man borra flere hål i krukans botten
och sätta, ett stort fat, till och med en
balja derunder, samt, utom ymnig
vattning i krukan, äfven fylla fatet eller
baljan med vatten. Resultatet skall
snart visa sig. Claire.
Insekterna, som så gerna vilja hålla
till på våra fönsterväxter, äro väl de,
som mest förarga blomstervänner. Man
böljar en förtviflad utrotningskamp,
men allt sprutande och allt tvättande
är förgäfves. Men ett råd finnes. De
små skadedjuren kunna ej fördraga
tobaksvatten och derför samlar man alla
cigarrspetsar, cigarrstumpar och dylikt
tobaksaflàll i ett tillslutbart kärl och
gjuter regnvatten öfver tobaken. Efter
ett par dagar är tobaksvattnet färdigt
till begagnande. Man stryker nu med
en pensel gång efter annan stänglar
och blad försigtigt med tobaksvattnet.
Till sin glädje skall man snart finna,
att ohyran försvunnit.^
Blomstervän.
Huskurer.
Ett pröfvadt medel mot
bröstinflammation och svår hosta: Fyra
matskedar honing och tvä äggulor
samman-röras väl, dertill sättes två theskedar
Boséns bröstdroppar, em thesked
terpen-tinsprit, en thesked rifven ingefära,
samt till sist en matsked kallt, rent
vatten. Häraf tages morgon, middag
och afton en thesked, satsen omröres
väl fore hvarje intagning. Theskeden
bör ej stå i emellan intagningarna.
Tjenarne.
Plafsanskaffningskonforen torde hafva
ganska stor skuld till våra tjenares lust
att så ofta vexla tjenst.
Platsanskaff-ningsfrun förstår nog att göra sig till
de platssökandes väninna, hvilken de
ovilkorligen måste besöka, när de hafva
något ärende ut i staden. Och då
heter det: »Goddag, kära fröken I Hur
går det för er? Hurudant är ert
herrskap ?» Naturligtvis har tjenarinnan
det eller det att anmärka. »Jaha, jag
vet redan.) Jag skall skaflå er en
bättre plats.» Det der låter ju
lockande, och så betalar flickan sin
krona i inskrifningsafgift. När sedan
platsen bekommits, blir det en ny
utgift på ett par kronor till
platsanskaf-farinnan. Ju oftare en tjenare byter
tjenst, dess mera flyter det in i
plats-anskaffningskontorets kassa. Derför är
det lätt att inse, hvilken kraftig
påverkan och hvilket ifrigt understöd
dessa »kontor» lemna åt det
beklagliga flyttningsoskicket. Huru skulle
man kunna förhindra detta?
von D.
Köket.
Parmesanost, som blifvit öfver vid
bordet, kan förvaras i salt — den bör
på alla sidor vara fullständigt
omgifven deraf — och håller sig då i flere
veckor. L.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
