Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. Fredagen den 12 oktober 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gifs ett sätt, min son, att mildra sjelfva döden:
Gör godt, — och tro mitt ord: det gifs ej fler än det!
Karl Gustaf af J.eopold.
Iduns
Byrå och Expedition
äro fr. o. m. måndagen den 24 september
flyttade till
Klarabergsgatan 54, 1 tr. upp
och hållas öppna dagligen kl. 10—3.
IDUNS
ärade läsarinnor
torde hafva godheten läsa igenom den på näst
sista sidan i dagens nummer befintliga annonsen om
Skandinavisk Modetidning.
Hvad männen tänka om
qvinno-emancipationen.
Af P. E. It.
ifrån chevaleriets dagar hafva
damerna varit vana alt af herrarna
höra idel vackra saker om sina
s tjusande behag och sina englalika
egenskaper men mycket litet af männens
verkliga tankar om qvinnan, hvad hon är
och hvad hon kunde vara. Att hon är en
»stjerna», det vet hvar »tärna», men
hvarför den stjernan så ofta får gå sin bana
fram i ostörd enslighet, tillbedd kanske,
men — på afstånd, det vet hon ej, ty det
ha poeterna glömt att tala om för henne.
Ungkarlens skrupler mot att ingå en
förening för hela, långa lifvet — källan till de
skyar af missmod, som stundom lägra sig
på den äkta mannens panna — om detta
N:r 41.
Fredagen den 12 oktober 1888.
l:sta årg.
B yra:
Klara.bergsga.tan 54, en tr.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Gör godt, i tysthet följ det gömda qvalets fjät,
Styrk här ett krossadt mod, ryck der en dygd ur nöden.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9—10 och 4—5.
Allm. Telef. 61 47.
Utg-ifning-stid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hufvudkontor, i de större
boklådorna samt & tidningskontoren.
och mycket annat dermed sammanhörande
äro herrarne i allmänhet nog ridderliga att
lemna de himmelska förtrollerskorna i
lycklig ovetenhet. Hvad sedan gamla vresiga
enstöringar under anfall af podager oeh
dåligt lynne behagat utsprida för irrläriga
meningar om qvinnorna, har naturligtvis
ingen kunnat lägga allvarligt på sinnet, och
så har det blifvit som det är, att den
minsta möjliga uppriktighet är rådande mellan
de bägge hälfterna af menniskoslägte!.
Inom literaturen har man nog i alla tider,
män och qvinnor, sagt hvar andra elaka
sanningar; på sista tiden hafva
enkannerligen uppstått skriftställare, hvilka i
oförbehållsamt uttalande af sin uppfattning icke
lemna något öfrigt att önska. Dessa hätska
utfall mot hela qvinnokönet bära dock allt
för tydligt det ytterligt abnorma undantagets
prägel för att kunna tagas som
allmängiltiga uttryck för männens opinion om
qvinnorna. Lyckligtvis är intresset för qvinnan,
hennes väsen, hennes uppgifter i lifvet och
hennes förhållande till mannen, nu mera så
allmänt och så allvarligt, att man af den
derom pågående diskussionen i literaluren
bör kunna vänta sig betydelsefulla resultat.
Större uppriktighet i sällskapslifvet vore
emellertid en god sak — artighet och
linkänsla behöfde derför icke bannlysas. Män
och qvinnor skulle få litet bättre reda på
hvar andras egendomliga drag, missförstånd
och missräkningar skulle blifva sällsyntare,
och ju mera man på så sätt finge säga &t
hvar andra, dess mindre skulle man ha att
säga om hvar andra.
Det är alldeles obestridligt, att karlar
emellan säges en hel mängd saker om
qvinnorna, som de i allmänhet nog icke
ha en aning om. Ytliga, orättvisa
omdömen förekomma naturligtvis, generella
uttalanden, grundade på undantagsfall; hos
många, i synnerhet yngre män, träffar man
en obehaglig jargon att yttra sig skeptiskt
om qvinnorna, med en lätt anstrykning af
ringaktning — det skall låta så erfaret,
gudbevars! Allt detta fördunklar dock icke
det högst naturliga faktum, att de flesta
karlar i grund och botten äro qvinnans
trogna beundrare, ja, att de, som hafva
de flesta anmärkningarna, ofta äro könets
varmaste vänner. Om fruntimren insåge
detta, skulle de vara mindre ömtåliga för
kritik — och så en sak till: om de kunde
fatta, hur olik mannens natur är qvinnans
deruti, att ban kan yttra sig skarpt och
energiskt mot en sak, utan att deri ligger
det allra minsta af personligt angrepp!
Som sagdt, de värsta anmärkarne äro
ofta de största beundrarne af könet. De
anmärka, derför att de allra helst skulle
vilja se qvinnan absolut fullkomlig... och
de tycka förmodligen, att det fattas så litet
i fullkomligheten.
Strängt taget, är det också ganska små,
oskyldiga anmärkningar, som bland herrar
oftast pläga framställas mot fruntimren.
Sådant t. ex. som att damerna gerna kunde
lära sig att iakttaga trottoarrätten. Det
förstås af sig sjelft, att herrarne ingenting
högre önska än att fortfarande som förut
få visa sig artiga och gå ur vägen för de
sköna, men de vilja göra det frivilligt, de
vilja - gerna afstå från sin trottoarrätt för
hvart särskildt tillfälle, men ej en gång för
alla utan något slags vederlag — ej ens
vederlaget af en tacksam blick.
En annan sak tycker man också att
damerna kunde lära sig, nämligen att spänna
ned sina parasoll i folksamlingar, till större
trygghet för manliga individers ögon, hvilka
derigenom äfven skulle blifva i tillfälle att
få se något af det, som vid dylika tillfallen
är att se. Ja, herrarne hafva sådana futtiga
fordringar. Derför att de sjelfva i regeln
ej finna nöje i att prata under teaterföre-
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen }ösnummerförsä]jning!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
