- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1888 /
302

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 42. Fredagen den 19 oktober 1888 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDUN

in.

Ruth kommer i huset.

Sedan denna oförgätliga afton hade ett halft
decennium förflutit, fyra år hade sett vår och
höst sedan fru Lundstedt blef fru Berg.

Hennes herre och man spelade aldrig
Re-bolledo mer; men punktlig som ett ur hade
han kommit och gått till och från de dagliga
köröfningarne och de nattliga föreställningarne.
Hans hustru skötte fortfarande den lilla
butiken; kommersen gick sin gilla gång, och när
de så slogo sina små inkomster till samman
jemte afkastningen af pappa Rebolledos
trädgårdsodling, hade de det ganska godt. Någon
hyra betungade dem ej och någon vagga stod
icke att finna bland bohaget.

Ja, pappa Rebolledo hade med passion slagit
sig på trädgårdsskötsel! När sommaren kom
och teaterpligterna upphörde för säsongen, då
hade han platt intet annat att styra med; han
försökte nog till en början att göra sig
herre-hemmastadd i butiken. Men på det området
ville lilla frun icke veta utaf någon
inkräkt-ning.

Då låg den lilla trädgårdstäppan så lockande
frodig i solvärmen och lugnet innanför det täta
planket; gräset sköt så yfvigt och saftgrönt
upp rundt om sängarne, narcisserna gingo i

knopp ocb den gamla syrenhäcken ut med
grannmuren stod ångande af narkotiska dofter
i gredelin sommardrägt.

Det var just ingen, som hade gittat att
vårda sig om den gamla täppan på de senare
åren, och derför hade ock hvad icke frost och
sol bränt till döds tagit sig sjelfsvåldiga
friheter. De brandgula liljorna hade helt
oför-svnt promenerat rätt upp i gurklisten, och de
blå violerna höllo sig demokrater nog att på
det intimaste pläga umgänge med pepparroten
och persiljan.

Men en vacker junidag kom pappa
Rebolledo med spaden och skyffeln, och der blef en
annan ordning i det disciplinlösa regementet.
De gamla sängarne gräfdes upp från grunden
och gurklisten lades om, blomsterrabatten
gödslades, gångarne skyfflades och de två mossiga
äppelträden, som stodo och inbillade sig, att
. de fingo växa huru de bäst behagade, kommo
att fi känna skärpan af både knif och sax.
Pappa Rebolledo blef allt mera ifrig och
intresserad, allt efter som arbetet fortskred, lilla
frun blef intresserad och kilade ut att se till
hans sysslor, så ofta hon kunde lemna butiken,
ja, hela granskapet intresserade sig för den
gamla trädgårdens föryngrande, och man såg
allt jemt nyfikna ögon i springorna vid porten
med spänning följa pappa Rebolledos minsta
rörelser, der han, pustande i solvärmen, på

knä vid rabatten och sängarne planterade sina
blommor, morötterna, gurkorna och kålen. —

Nu hade åter en gång juni gått in med
srålande blå dagar; de tråkiga partituren hade
förvisats för en tid in i pappa Rebolledos
mahognyröda chiffonier, deu långa, snusbruna
öfverrocken hade pepprats in för ett par
månader, och blomsterhandlarens frökatalog och
»herr aktörens» blå trädgårdsmästareförkläde
hade i ersättning trädt i tjenstgöring.

Så var det en ljum qväll, att pappa
Rebolledo efter välförrättadt dagsverke hvilade ut
vid sin aftontoddy i den lilla bersån, medan
han i stolt tillfredsställelse lät sina blickar fara
öfver sina händers verk. Ty pappa Rebolledo
blef alltid af en viss dam, som stod honom
nära och som just nu betjenade sina sista
kunder med salt fläsk och sirap, bjuden på en
aftontoddy. Aldrig annat än toddy och aldrig
mera än en — sommar och vinter!

(Forts.)

Från Iduns läsekrets.

Med anledning af »Fru Annas» sanna och
lärorika artikel i föreg, nummer utbeder sig
undertecknad hennes adress i biljett, märkt
»Husmoder», p. r., Stockholm, for samtal i
ämnet. Carola.

Sällskapslifvet.

Förgät mig ej-solfjädrar. Jag såg för

kort tid sedan en egendomlig, i och
for sig värdelös, men för egarinnan
dyrbar och intressant solfjäder. Den
var af enkelt brunt trä utan något
slags teckning eller snideri; endast de
båda ytterstafvarne och handtaget voro
polerade. Men de inre spjelarne voro
fylda med namn, teckningar,
minnesdagar, torkade blommor och verser
framför allt. Goda vänner och
kamrater hade här i brokig ordning sagt
solfjäderns egarinna ett: förgätmigej!
Mera lifligt än dagböcker förmå talade
denna solfjäder om mången försvunnen
glad eller smärtsam stnnd. Jag har
velat meddela detta i den tron, ätten
eller annan af Iduns läsarinnor ville
begagna sig af denna vackra idé.

Johanna.

Bostaden.

Frusna fönster. Nu är snart den
tid inne, då man vid uppvaknandet
finner, att fattigmans blommor vuxit
upp på rutorna under natten. Derför
kan det ju vara på sin plats att gifva
en vink om, hur man hastigt och
lustigt kan få dem att försvinna. I en
half liter varmt vatten upplöser man
en handfull koksalt eller alun, fuktar
fönstersvampen dermed och bestryker
så de frusna rutorna. Isen skall genast
försvinna, och när man torkat rutorna
med en ren och torr duk, skola de
vara fullkomligt rena och klara.

L.

Blott en mal. (Också en täflingsskrift.)
Det finnes en »olycksfogel», fräck och
oblyg, som tränger sig in i hvarje hem,
spridande ofred och förödelse,
utsättande sig för hat och förföljelse. Han
trifves lika bra för det, triumferar och
— stannar qvar, lik andra objudna
våldgäster.

Jag vill nu lära eder ett sätt att bli
honom qvitt. Förra året vid denna
tiden stod jag en dag uppflugen på en
trappstege i min garderob för att
ransaka den allra öfversta hyllan. Jag
hade ljus med mig och observerade
derför i taket en hop små hängande
flisor — jag hade många gånger förut
sett sådana der små stickor och
påminner mig särskildt, att då jag var landt-

fiu såg jag sådana i taken på mina
obegagnade vindsrum och undrade hvad
det var, men jag stod ej då på
trappstege och skådade dem »ansigte mot
ansigte».

Nu gick det upp ett ljus för mig.
Det var puppor, — malpuppor.

»Beslut och handling äro ett hos
qvinnan» — ett ljus hade gått upp för
mig, ett annat bade jag i handen
—-den ena puppan efter den andra
fra-sade i dess låga, krökande sig i de
sista tagen. Det var ett krematorium,
som ej luktade godt, men jag var
ihärdig och lemnade ej en enda qvar.
Aldrig hade jag varit så hjertlös, men —
i krig är det ju lofligt att försvara sig.
Dådet var gjordt — fienden var
slagen och, märkvärdigt nog, kände jag
inga samvetsqval. Möjligen blifva vi
a nklagade för djurplågeri, men det kan
ej hjelpas — vi gå i striden.

—a —r.

Klädedrägten.

Blanksvärtan vill ibland ej göra sin
skyldighet. Det torde derför glädja
»riddarne af borsten» att lara känna
ett medel att afhjelpa olägenheten. Om
man gjuter ett par droppar petroleum
(fotogén) på blanksväitan, ger denna
lädret en djupare svart färg och vida
fortare än vanligt behaglig glans.

Ahasverus.

Husg-erådet,

Hvita fläckar på fernissade eller
lackerade föremål — möbler, brickor eller
dylikt —, hvilka förorsakats af
sprit-haltiga drycker eller andra vätskor,
aflägsnas lätt medels sodalösning eller
svag lut. Om man gnider den med
cigarraska och en droppe vatten,
upp-uppnår man i de flesta fall samma
resultat. Kerstin.

Gipsfigurer, hvilka blifvit smutsiga,
kunna svårligen rengöras så väl, att
de se ut som nya. Derför är det bäst
att måla dem. För detta ändamål
löser man schellack 24 timmar i sprit
och bestryker dermed gipsbilden flere
gånger — dock far den fullkomligt
torka mellan hvarje bestrykning; sedan
häftar oljefärgen. S. F.

Köket.

Sotarnes besök hör just ej till de

angenäma. Derför torde det ej vara
afundsvärdt att nödgas anlita honom
hvar fjortonde dag. Men man kan på
ett ganska enkelt sätt hindra för stark
sotbildning genom att kasta en
handfull råa potatisskal i den flammande
elden och så hastigt stänga spiselluckan.
Sotet löses af ångan, som uppstår vid
förbränningen, och föres af draget ut
i det fria. Probatus.

Skafferiet.

Äggens ålder kan man på ett lätt
och säkert sätt bestämma. För detta
ändamål löser man 120 gram koksalt
i 1 liter rent vatten och lägger ägget
man vill pröfva i lösningen. År ägget
nyvärpt, sjunker det ända till botten;
är det en dag gammalt, når det ej
botten fullkomligt; är det tre dagar
gammalt simmar det i lösningen; är
det öfver fem dagar, flyter det i
vattenytan och höjer sig dess mera deröfver
ju äldre det är. Hönsskölerslca.

Drycker.

Honungvin. En blandning af 15 kg
honung och 57 liter vatten låter man
koka 2 timmar under jemn skumning
och häller den, sedan den blifvit
fullkomligt kall, i ett ekfat och ställer den
till sjelfjäsning i ett rum, der
temperaturen är + 12—15° C. Sprundhåiet
täckes med en linnelapp, hvari man
hänger en linnepung, innehållande en
groft stött muskotnöt och 15 g. kanel.
Derefter hälles vinet i ett mindre fat,
hvari jäsningen under ett år
fullbordas. Den orena bottensatsen filtreras
och förvaras, lätt korkad, samt
användes efter hand att hålla fatet fullt.
Ändtligen tappas vinet i ett fat, hvilket
väl tillslutes och förvaras i kall källare,
der det får stanna i 6 veckor att
klarna. Derefter tappas det på flaskor,
hvilka korkas väl och lackas samt
förvaras i fuktig sand vid 4—6° värme.

Sch.

Konservering1.

Honung får ej förvaras i träkärl, enär
träet öfvar ett ofördelaktigt inflytande
på dess smak och sammansättning.
Glas- eller stengodskärl äro de enda
lämpliga för honungens förvarande.

G—r.

Läkareråd.

Elna v. B. Se svar tiU Vajida i n:r 10 och
till C. v. K—h—n i n:r 15. Åkomman är
envis. Orsaken är i många fall något
under-lifslidande.

Karin. Det är oss omöjligt att af er
beskrifning sluta till svulstens beskaffenhet, utan
fordras härför undersökning. Det enda, vi
skulle vilja rada er att försöksvis använda,
vore penslingar me (L jodtinktur, en behandling,
som ej vore utan nytta vare sig det är en
körtelinflammatiou eller ett s. k. struma — i
senare fallet bör jod användas äfven invärtes.
Klokast gör ni dock i att vända er till läkare

— har ni verkligen ej gjort det för länge
sedan?

Vingälcersflicka. Ni har visserligen
rådfrågat många läkare, men ej någon specialist
i öronsjukdomar, och blott af en sådan kan
ni i detta fall få ett godt och tillförlitligt råd.
Ni gjorde klokt i att till en dylik rådfrågning
använda de pengar, som ni eljes tyckes stå i
begrepp att gifva ut för något, som ej skulle
göra er minsta nytta. Var ej för 151 trogen,
då det gäller dylika annonser.

H... a. Sannolikt härleder sig
väderbild-niogen hos barnet af olämplig diet. Mjölke .i,
som skall vara uppkokt, bör vid denna ålder
gifvas så blandad, att till 2 delar mjölk sättes
1 del vatten. Dessutom är det absolut
olämpligt att ge ett 5 månaders barn
mannagryns-gröt — detta kan vara nog att framkalla
abnorma gasbildningar. Ordna dieten och gif
barnet dessutom 3 gånger dagligen ett pulvar
af 20 centigram salicylsyrad vismut med litet
socker.

D:r —d.

Svar.

N:r 96. Ingnid händerna om aftonen sedan
ni gått till sängs med »hvit vaselin. som
fäs på apoteket eller också med glycerin
tillsatt med några droppar eau do coiogne,
hvilket gör den mindre klibbig. Ett godt men
dyrbarare medel Ur »Crème Simon àla
Glycerinet som fås i "Wiréns parfytnerihandel i
Stockholm. I alla händelser är alltid bäst
att efter iasmörjningeu pådraga ett par vida
handskar. >Wippc*.

N:r I 0 I. I Stockholm uti Meeths
syfcehöis-handel Regeringsgatan n:r 26 hafva de funnks,
men säkrast hos hr John Sörman samoa
gata n:r 4. »Wippe».

N:r I 04. Förvara brödet i en kopparkastrull
med lock eller uti en blecklåda. Hufvudsaken
är att locken sluta fullkomligt till, sä att
rummet blir lufttätt. • Wippt".

N:r 102. Gnid de af kyla angripna delarna
ined kvlsprit, som fås pä apoteket. Till natten
kan ni lägga på kalla omslag. »Wippe».

Innehållsförteckning:

Välmening. Af Avc. — Vindöga». Poem af
vTIibou*. — Hur’leds Stina-Lotta ändrade
humör. Teckning ur folklifvet af Math. Langlet.
Rationel kosmetik. Af D-.r J. B. — Våra
döttrars verksamhet efter slutad skolkurs. —
Sveriges Allmänna Pensionskassa. — Tealer
och musik. — Ett storstadsbarn. Berättelse
för Idun af Johan Nordling. — Från Iduns
läsekrets.

Sällskapslifvet. — Bostaden. —
Klädedrägten. — Husgerådet. — Köket. — Skafferiet.

— Drycker. — Konseivering. — J.äkareråd.

— Svar.

302

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1888/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free