Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 43. Fredagen den 26 oktober 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
IDUNS MODETIDNING
December 1888
i barmen — skulle det vara svårare med
börsen?
Och är nu den der farliga fickan
nödvändig för exempelvis näsduken, ett par
handskar eller dylikt, så förvaren då
åtminstone ej i den samma edra penningar.
Om då okynniga fingrar stickas ned i fickan,
blir eder förlust liten eller ingen oeh den
tjufaktige skall må hända af de
misslyckade försöken förmås att låta bli att
undersöka andras fickor. Och I slippen
beklaga eder öfver sjelSörvållade förluster.
1ny.
Öfverföring af
handarbetsmönster.
ör öfverförandet af
handarbetsmön-ster på tyg bör man skaifa sig en
v chablon af papper, der mönstrets
konturer äro betecknade med fina, nära
hvar andra befintliga hål. En sådan
chablon förfärdigas sålunda: Mönstrel lägges
med teckningen upp på ett papper af
lämplig storlek och fasthet samt fästes dervid
med vax; det hela lägges sedan på ett
underlag af kläde, filt eller liknande tjockt,
fast tyg. Derpå sticker man med en fin
nål genom mönstret och papperet, följande
mönstrets konturer. Man sticker tätt, dock
ej så tätt, att papperet går sönder. Då
hela teckningen är afstueken, lossar man
ehablonen från underlaget, vänder den och
afslipar noggrant med en glatt pimsten de
upphöjda pappersränderna. Med hjelp af
den så framstälda ehablonen kan man
öfverföra mönstret på sammet, plysch,
kläde, atlas, kasimir o. s. v., dock
må sammet oeh plysch först spännas
i en ram, så att de ej bli nedtryckta
af ehablonen. Andra tygsorter läggas
endast på ett bord eller ett bräde
oeh fasthållas med nålar eller stift.
Så verkställes öfverföringen. Man
lägger ehablonen på tyget oeh stryker
flere gånger bort öfver de punkterade
linierna med en liten påse,
förfärdigad af moll oeh innehållande
pulveriserad krita. Ar tyget ljust, tager
man i stället pulveriserade träkol.
Sedan detta verkstälts med omsorg,
tages ehablonen bort. Konturerna af
mönstret framträda nu på tyget som
fina, prickade linier. Med en liten spetsig pensel,
doppad i en blandning af blyhvitt oeh gummi
arabi-cum — till mörka tyger — eller en blandning af
blåelse och oxgalla eller gummi arabicum — till ljusa
tyger — drager man upp teckningen, så att alla
linier tydligt framträda.
Ännu enklare sker mönsteröfverföringen genom
användande af strykjernet. Detta sätt kan dock ej
användas, då öfverförningen skall ske på sammet, plysch
eller velveteen. Då man begagnar detta sätt, utrör
man litet påstrykningsfärg med vatten i en liten
färgkopp. Färgen får ej vara för tunn, utan ungefär som
fin olja. Man lägger genomskinligt (oljadt) papper på
mönstret och följer konturerna med en penna, doppad
i färgen.
Det färdiga mönstret lägger man med teckningen
uppåt på ett hårdt underlag (tunn papp eller tjockt,
glatt papper) och lägger tyget derpå samt fäster
mönster oeh tyg sammau med knappnålar eller små stift.
Sedan stryker man med ett ej för varmt strykjern
öfver tygets afvigsida. Färgen lossnar då från
papperet och blir fastsittande på tyget.
Då man . öfverför mönster på detta sätt, bör man
ihågkomma, att teckningen visar sig omvändt på tyget;
Fig. 10. Spets. Filetguipure.
Stockholm, Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag, 1888.
Fig. 9. Filthatt.
Fig. 11. Gossdrägt.
detta gör dock ingenting, då det är
symmetriska figurer. Men skall man utföra
andra figurer eller handskrift, måste man
först kopiera mönstret med blyerts, sedan
vända oljepapperet oeh teckna de
genomlysande blyertsstrecken med färg, hvarefter
man kan förfara på sätt här ofvan angifvits.
V. II.
Konsten att vara lycklig.
et är mindre svårt, än mången tror, detta
Osr — att vara lycklig! —
Rundt omkring hvarje menniskas boning, —
såväl de rikaste, som de mest fattiga — ja, bor
du ock i den tätast bebyggda stad — så växer
der rundt omkring dig en ymnighet af
»glädjens blomster». Plocka blott ett endaste litet
knippe deraf och sätt in uti din boning och
du skall få se något underbart — du blir på
ögonblicket lycklig — blott du ser efter att
»glädjens blomster» ej vissna. Gif dem näring,
sol, värme, ljus, luft — dö de likväl, o, plocka
då nya, ständigt nya! Låt dem blifva dig en
evig Vestaseld och du skall se — lyckan skall
aldrig fattas dig! — —• -— — — —
—-Men — det är just det sorgliga i saken —
många finna aldrig »glädjens blomster», huru
mycket de än söka, ty de kunna ej se dem.
Orsaken är att vår pessimistiska tids ungdom
förderfvat sin syn, så att en stor del hardt nära
gå genom lifvet såsom blinda.
Ack! egde jag en salva, att stryka på alla
dessa stackars ögon, så att de såge alla de
små »glädjeblommorna» på sin stig!
Men ack, jag är, Gud nås så visst, ingen
»dok-torinna», dertill har jag allt för litet
kunskap och utan doktorsdiplomet är det visst till
och med belagdt med straff att fuska i
läkekonsten. Men — en sak kan ingen förbjuda
mig, — nämligen att veckla ut för er den lilla
vimpel, som fladdrar från min
anspråkslösa hyddas tak, och peka på dess i
solens ljus likt en eld lysande inskrift. Ty,
har du ej »starr» på båda ögonen, så skall
du kunna läsa det och kanske skall det
blifva dig en vägvisare vid ditt letande
efter de små blomstren. Så se nu hur
det strålar der uppe i solen, såsom hade
sjelfva himlen ditpräntat detta ord —
förnöjsamhet I Ebon.
Fottäcke. Man klipper lappar af
rödt och svart tyg — rester, affall
eller dylikt — i en längd af 12 cm
och en bredd af 1/2 cm. Man
kastar upp 50 maskor öfver tvä
virkstie-kor och stickar ungefär 15 hvarf
slätt. Äfven härtill kan man använda
garnrester. Sedan virkar man in mellan hvar femte
maska en af de ofvan nämda lapparna, omvexlande
en röd och en svart. Sedan stickar man åter 5 hvarf
slätt och så vidare, tills man uppnått den längd man
önskar. Man stickar fyra eller fem sådana remsor,
antalet beror på den bredd man önskar gifva mattan,
och syr dessa samman. Sist fodrar man mattan med
något starkt tyg. Den blir då både varaktig, varm
och billig.
Svarta blonder, som förlorat sin friskhet, afsprättas
försigtigt, hvarefter man aflägsnar alla lösa småträdar
och doppar blonderna i ett tefat med sprit. De läggas
derefter, utan att urvridas, på strykbrädet med ett
underlag af gammal barège eller mérinos, så att inga
hvita trådar eller småtåtar fastna vid dem. De strykas
nu med ett varmt jeru på afvigsidan efter bredden —
ej någonsin efter längden. Genom detta
förfaringssätt uppfriskas den svarta färgen hos blonderna, hvilka
också återfå en smula styfhet.
Mot röda händer är pulveriserad borax ett billigt
och säkert verkande medel. Dagligen tre gånger
upprepad tvättning med boraxvatten skall redan efter
några dagar visa medlets förträfflighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
