Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 44. Fredagen den 2 november 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 44.
Fredagen den 2 november 1888.
l:sta årg.
B yr å:
’ Klarabergsgatan 54, en tr.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnuimnerförsäljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9—10 och 4—5.
Al]m. Telef. 0147.
Utgfifninsf stid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
T landsorten: ä postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hufvudkontor, i de större
boklådorna samt å tidningskontoren.
Se glad ut i medgång, ty då har du skäl,
och grubbla ej dàrlikt på kommande öden,
Se glad ut i motgång, då höfves det väl;
förtröstan och mod skola pröfvas i nöden.
Och plundrar dig ödet på allt hvad du har,
se glad ut, så eger du dock något qvar.
C. r,. Silfverstolpe.
Fru Haraldsons andra föredrag.
t Upptecknadt af Ave.
an har förelagt mig två frågor,
eller rättare, man har anfört två
^ klagomål mot mig med anhållan,
att jag måtte förklara mig
offentligen öfver dem båda.
Man har förebrått mig för det jag ej
ville teckna mig vare sig bland
inbjuda-rinnorna eller deltagarinnorna i den
dramatiska soaré, åtföljd af dans, som skulle
hållas till förmon för enkan oeh barnen
efter den vid eldsvådan innebrände
lorpa-ren samt för det jag nekade bidrag till den
förening, som har till uppgift att genom
bibelläsning och bönestunder af hålla
tjenstfolk från dansnöjen och verldsliga
förströelser.
De två förebrående frågorna ha
naturligtvis framstälts från olika håll, och då
man blott begärt att få höra min egen
ståndpunkt i dessa frågor, vill jag redogöra
för den samma, utan att derför uttala
någon gällande dom öfver dessa två sätt att
öfva välgörenhet.
Men för att ej förblanda sakerna, skall
jag nu först uttala min personliga åsigt om
nöjen till förmon för olyckliga
medmenniskor och spara nästa fråga till det tredje
och sista af de föredrag, hvilka jag i ett
upprördt ögonblick förband mig till att hålla
och låta offentliggöra.
Mig har det alltid förekommit som en i
ren tanklöshet begången råhet, då man af
sina fattiga likars sorger och olyckor tagit
sig anledning till sällskapsnöjen. Detta är
den ena orsaken till min ovilja mot detta
slags välgörenhet; den andra är, alt man
allt mer och mer neddrager en enkel pligt
till en maskerad nöjeslystnad, farlig just
derför att hon rycker till sig en flik af
menniskokärlekens mantel, under det hon
plundrar de fattiga på en del af de medel,
som kunde ha kommit dem till del. Detta
slags välgörenhet har dertill alltid förefallit
mig lika demoraliserande för dem, som öfva
den, och för dem, som äro föremål för
den samma.
Jag kan nämligen knapt tänka mig ett
större andligt fattigdomsbevis för en ung
qvinna, än att hon skulle neka gifva en
skärf till en olycklig like under andra
vilkor, än att hon i ersättning finge uppträda
på en bal eller väcka beundran i en tablå,
och blotta misstanken, att någon bildad
qvinna företrädesvis skulle välja en sådan
form för välgörenhet, håller jag för en skymf
mot oss alla.
Ett oskyldigt sällskapsnöje är ej något,
som behöfver förklädas; det må framträda
i sin egen gestalt till glädje och förströelse
för unga oeh gamla. Men der ett rent
menskligt behof af en stunds omvexling
från hvardagslifvets arbete vill gifva sig
sken af att vara något högre, der sudlar
det oskyldiga nöjet sina vingar med hyckleri.
Stundom, då jag sett och hört allt det
bråk, de intriger, den afund och andra onda
lidelser, som uppjagats af dylika
välgörenhetstillställningar, har jag undrat, hur en
enda bildad menniska ännu kan våga att
kalla sådant för en gocl gerning. Och då
jag stundom gått förbi de ställen, der
välgörenheten på detta sätt under musik,
handklappningar och yrande dans dragits ned i
stoftet, har jag sökt föreställa mig, hur det
skulle kännas för någon af festens
hjeltin-nor, om man toge hennes föräldrar, hennes
makes eller barns död till förevändning för
ett dylikt nöje. Jag har undrat, om hon
ej skulle rysa oeh gömma sig denna afton,
då man, så att säga, dansade på hennes
olycka.
Men stundom har jag bredvid mig fun-
nit föremålet för denna barbariska
välgörenhet. smygande sig till för att se, om »huset
är fullt», oeh undrande »om det blir många
afbränningar» på tillställningens
bruttoinkomst.
Detta är värre, än om man fått se ett
sådant olyckans offer i tårar, ty det visar,
hur känslolösheten uppifrån har alstrat
för-stening nedåt i samhällslagren, och att man
i dessa senare har full klarhet öfver
motiven till festen, medan man der uppe
kanske låter någon dam eller herre deklamera
tillfällighetsvers om den sanna
mennisko-kärleken. Och dock skulle ju denna först
och främst slå en brygga emellan fattig och
rik, emellan kunnig oeh okunnig, så att ljus
och kärlek skulle följa med gåfvorna in i
sorgens oeh fattigdomens boningar.
Gåfvor, som flyta från grumliga källor, kunna
visserligen afhjelpa en tillfällig nöd eller
brist, men jag tycker mig ha märkt, att de
aldrig bli till riktig välsignelse och
förkofran för emottagarne.
De yttre skälen dertill äro temligen lätta
att påvisa. Först och främst har offret för
den förklädda nöjeslystnaden gjort sig
temligen stora förhoppningar om inkomsten af
festen, och ju större tillrustningar det göres
för denna och ju längre de draga ut pä
tiden, ju mera stegras förväntningarne och
ju mera anlitas — krediten.
Så kommer efterspelet, redovisningen, som
ej sällan är en ren parodi på välgörenhet.
Någon hvar af oss har ju sett, hur stora
afdrag det, blir på inkomsten af dylika
tillställningar. För min del har jag sett
sådana redovisningar, der »dekorationerna»,
som det der hette, togo öfver halfva
inkomsten.
Tänken eder så den fattiga, andligt
förkomna familjens känslor vid den oväntade
missräkningen! De påräknade medlen räcka
kanske knapt till att betala gjorda skulder;
Med detta «:»• följer n:r 1 af »Slcandinavisk- Modetidning».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
