Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. Fredagen den 9 november 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 45.
Fredagen den 9 november 1888.
l:sta årg.
B yr å:
Klarabergsgatan 54, en tr.
Annonspris:
26 öre pr petitrad (= 10 siafvelser).
Tidningen kosiar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen }ösnumraerförsäljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas £ byrån kl. 9—10 och 4—5.
Allm. Telef. 61 47.
Utgif n ing-s tid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
I landsorten: à postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hufvndkontor, i de större
boklådorna samt å tidningskontoren.
Jag vet en helsning mera kär
än, verld, hvad du kan ge:
Den heter frid — Guds frid det är,
och derom vill jag be.
Dröj då, o frid, dröj i mitt tjäll!
Blif bästa gästen min!
Ty dagen skrider, — det blir qväll,
och natten bryter in.
JSvih Gustaf (leijer.
Fru Haraldsons tredje föredrag.
Upptecknadt af Ave.
(föl| 11 varliga frågor förtjena, allvarliga svar;
vMSs. derför tror jag det vara min pligt,
att i detta lag af vänner äfven förklara de
skäl, som föranledde mig, alt ej taga del
i sammankomsten i och för bön oeh
bibelläsning med ortens yngre tjenstefolk.
Det är min kärlek till de unga okunniga,
i förening med min kärlek till kristendomen
och dess heliga skrifter, som bjuder mig
att iakttaga den största varsamhet i fråga
om sådana sammankomster med en nästan
rent okunnig ungdom.
Vi veta alla, att landets fattigare ångdom
genom död läsning, långt mera än genom
undervisning och kristligt lif, gjort
bekantskap med kristendomen. Följden häraf är,
att det oupplysta sinnet fattat religionen
blott som en förening af ledsam läsning
(ur böcker och utantill), af långa böner,
sånger, förhör och vissa sedvänjor, under
hvilka hufvudsaken är, att man påtager en
anständig drägt och min samt håller sig
ordentligt stilla.
Samma ungdom vet vidare, att här finnes
en del folk (företrädesvis sådant, som har
tjenare), hvilken hyser afsky för dylika
nöjen, som t. ex. dans, skådespel, muntra
lekar, sånger och musik af verldsligt
innehåll, och så bilda de unga sig af allt detla
den föreställning, att kristendomen är ett
tungt ok, som skapar ett glädjefaltigt lif
och i synnerhet är ett medel för de
befallande att hålla sina underlydande i träldom.
Denna föreställning har ätit sig djupt in
i de fattigare samhällslagren, så djupt, att
blott frnklan för kristendomens förmenta
borgerliga magt hindrar oviljan mot
»läsningen» alt gifva sig luft i ord. Men
kommer så en bespottare, ser ungdomen upp
till honom, som till en hjelte; man kallar
honom fritänkare, emedan man tror hans
gamla nötta lexa vara helt nya tankar, som
föra till -frihet från läsningen af katekes,
bibelspråk, psalmer och allt, som utgjort
barndomens skräck och plåga samt vållat
så många tårar och straff.
Sen I, vänner, det är en noggrann
kännedom, om hur utbredd denna vrånga
tankegång är, som gör, att jag aldrig vågar
oombedd läsa de heliga skrifterna för någon
okunnig yngling eller flicka. Jag vet, att i
de allra flesta fall skulle skol- eller
kyrk-minen påtagas och tankarne vandra fjerran,
medan hjertat suckade: »Det måtte väl ej
vara ett allt för långt kapitel!»
Nu kan här finnas många skäl och
förhållanden, som föranleda unga menniskor,
utan en gnista lefvande kristendom, att
infinna sig till bibelläsningsstunder.
Föreställningen att icke ens de strängaste föräldrar
eller husbönder våga neka sina
underlydande att lemna arbetet eller pligterna i
hemmet, då det gäller frihet att gå på
bibelläsning, frestar starkt en okunnig och
förströelselysten ungdom att gå på sådana
sammankomster. Hoppet att dermed vinna
en eller annan verldslig förmån drager dit
andra, och vissheten att »det till slut har
en öfvergång» och att man der efter kan
få prata med bekanta om helt andra ting,
lockar dit ännu andra.
Nu är det ju så, vänner, att om man
med vaken själ läser eller talar till en
församling, så känner man, om det ord, man
har att föra, väcker lif och tänder ljus i
åhörarnes sinnen och tankar, eller om det
faller stendödt till marken. Ingen ting är
mera plågsamt för en talare eller föreläsare
än att känna sig stå utanför sin
församlings tankar och uppmärksamhet.
Men nu händer det så ofta, alt
bibelläsning med en okunnig och ointresserad
ungdom företages af personer, hvilka aldrig
varit i tillfälle att närmare sätta sig in i
denna ungdoms tankegång, känslor och
intressen och derför läsa utan urskiljning
och under formenande, att äfven lösryckta
bibelord eller för de okunnige
svårbegripliga ordalydelser äro mägtiga att tränga
rakt till hjertan, hvilka ännu ej känt något
verkligt behof af religiös tröst eller väckelse.
Sådana föreläsare märka naturligtvis också,
att deras möda är spild samt komma
dervid i misstämning, tillgripa hotande
skriftställen, i hopp att väcka, men lyckas blott
antingen uppjaga en nervös förskräckelse
för något mörkt hotande, af ofattlig natur,
en förskräckelse, som är nära i slägt med
spökrädsla, eller ock verkar dylik
straffläsning blott en smula uppiggande, som då en
hagelskur under en qvalmig dag plötsligt
afkyler luften och smattrar mot
fönsterrutorna.
Äfven detta kan ej undgå de personer,
som nitälska för ungdomens dragande till
kristendomen; men när dessa nitälskande
menniskor sällan lyckas få se sin unga
församling ute i lifvet och ej känna dess
verkliga ståndpunkt, så antingen drifves
strafTläsningen och de många bönerna upp
till en osund exaltation, som än ytterligare
bidrager till att befästa de okunniga i den
föreställning, att religionen ej har sitt fäste
i det verkliga lifvet, utan står utom det
samma, eller också blir det nya anledningar
till spe oeh hån.
Och så har man sökt att genom s. k.
kristliga kaffe- och temöten söka locka unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
