Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. Fredagen den 16 november 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
Men om qvällarne, när hon vände hem,
skyndade hon allt ifrigare på sina steg, ju
närmare hon nalkades. När hon kom till slussen,
der det elektriska ljuset kastade sitt skarpa
sken öfver den frosthvita ryttarstatyn, riktigt
sprang hon, sprang upp för backarne och den
länga, långa gatan utan att fråga efter, utan
att tänka på någon trötthet. Hon kände
förebråelsen svida i sitt blod, förebråelsen att hon
försummade den stackars, gamle pappa, som
så godt behöfde henne. Men hon kunde väl
dock ej fora dagdrifvarlif, och hennes små
bidrag till hushållskassan voro godt af nöden.
Blossande röd och med andan högt i tryck
stormar hon in, och kyssar och vänliga frågor
regna ned öfver pappa Rebolledo. Hans
ansigte klarnar till ett leende, men hon kan
ändock icke undgå att se, hvilket trött stackars
leende. »Är du sjuk, säg; du är bestämdt
sjuk, kära pappa; svara mig!» »Nej, min
flicka,» bedyrar han oeh stryker hennes hår.
Och tusen omsorger omgifva honom med
ens, en ung qvinnas delikata omsorger. Boden
blir stängd, och kammaren blir så ljus oeh
varm, och toddyvattnet är färdigt genast, fastän
spisen nyss var svart och kall, och medan
qvällsvarden anrättas och Ruth i tusen bestyr
vänder af och an, blåsa glada ord och skratt
likt en frisk flägt bekymren ut ur pappa
Rebolledos dammiga gamla humör.
För den qvällen.
* *
Det var en majdag, en af månadens sista,
det var söndag, det var ljum sol och lockande
blå himmel, och det var Ruths födelsedag.
Tusen glada anledningar!
Och de skulle ock tagas vara på.
En varm hängifven vänskap hade så
småningom växt upp mellan Ruth och Klara Yrede,
växt ut till denna otroliga, allt uppoffrande
intensitet, som är en egendomlighet för unga
flickors inbördes känslor. Det var visserligen
flera år, som skilde dem åt; men Ruth var så
ovanligt utvecklad för sin ålder, att detta godt
jemnade ut förhållandet. Och så mycket
ur-sprungligare var den hängifvenhet, hon hyste
för sin vackra kamrat, som hon, Ruth,
visserligen förr i skolan haft stort jemnårigt umgänge,
men aldrig intill dessa dagar kännt någon
verklig sympati binda henne vid någon bland
detta.
Hon hade några gånger, på fridagarne, fört
Klara med sig hem; oeh pappa Rebolledo,
som visst icke var okänslig för ett ungt
qvinno-ansigte och ett par vackra ögon, likade henne
godt.
I dag klappade hon på den gröna porten
redan strax efter 5 på morgonen, och Ruth,
som väntade henne med otålighet, passade på
derinom och slog den genast upp på vidan
gafvel.
»Hur roligt, att du ej försof dig,» helsade
Ruth; »pappa Rebolledo är redan färdig, och
kaffet väntar derinne.»
Men först måste de naturligtvis kyssas, flera
gånger omfamnas oeh kyssas; ocli Klara lade
händerna på den andras axlar och höll henne
ut framför sig, såg på henne med glänsande
ögon: »således är du 15 år idag, min kära
Ruth; akta dig: du börjar bli farlig!»
Ruth förstod blott till hälften, hvad hon
menade; men hon rodnade, slog armen om
hennes lif och drog henne med sig in.
Det varma kaffet var snart inmundigadt, oeh
de redde sig i ordning till sin färd. Det var
ett riktigt äfventyr, de skulle ut på, tyckte de,
ett förtjusande äfventyr, och det hade kostat
Ruth en ofantlig möda, många vackra ord och
böner att vinna pappa Rebolledos tillstånd dertill
och hans deltagande deri.
Saken var dock helt enkelt den: Klara hade
en ung bror, ett par år äldre än hon, som
var artist eller åtminstone skulle utbilda sig
dertill. Han hade lemnat målarakademien för
ett halft år sedan med vackra betyg; nu hade
han just tidigt om våren flyttat ut till Nacka,
der en målarskola var upprättad och en liten
koloni artister slagit sig ned för att använda
den ingående sommaren till studier i det fria.
Karl Yrede var en ståtlig ung man, mycket
lik systern; de friska, öppna dragen i hennes
ansigte hade i hans ett uttryck af manlig
käckhet och kraft; de bruna ögonen lyste af
lefnadsmod.
Ruth och den unge målaren hade råkats
några gånger på fleuristateliern, då denne senare
kommit upp att besöka Klara. Många ord
hade ej vexlats dem emellan; men den unge
mannens ansigte fick alltid ett varmt skimmer
öfver sig, när hans öga mötte Ruths, och han
hade tusen gånger inför systern uttryckt sin
varma beundran för hennes unga väninna:
»Hon är förtjusande söt, din vän!»
Nu var det aftaladt, på Karls enträgna
inbjudan, att de tre: pappa Rebolledo, Klara och
Ruth, skulle använda den vackra majdagen till
en utflygt till Nacka, der de skulle råka den
unge artisten och tillbringa hela sin dag i det
gröna. De skulle företaga den långa promenaden
till fots, deri låg nöjets största charme; och
den rymliga matsäckskorgen, som pappa
Re-belledo ej på vilkor tilläts bära — »du skulle
bara ruska sönder äggen, du opraktiska pappa»,
förklarade Ruth — utan som flickorna togo
emellan sig, vittnade godt äfven för dagens
mera materiella nöjen, der den lilla kortegen
i den tidiga timman vandrade i väg utefter
de sabbatstysta gatorna.
Det hade varit en tidig vår med blå, ljumma
dagar. Den hade gjort styfva dagsverken, solen;
vinterkälen i marken var seuan länge en saga
blott. Och sedan denna lossat bojorna, som
tryckte det sofvande lifvet i frö ocb rot, hade
det blifvit en jäsning och ett spirande i den
svarta jorden, som inom kort i ett trollslag
förvandlat den i spädgrön äng oeh backar i
kokett toalett pour le saison. Safven steg upp
i trädens stammar och buskagens grenverk, en
nybrygd säf, rusande som ett eldigt vin; och
se — knopparne svällde och brusto, och,
blekgula ännu som den unga cirkassiskans hud,
sprungo de späda bladen fram ur svepet, bredde
sig ut och färgades af klorofyllens lifsfärg i
dagens ljus.
Hammarbysjön låg ännu insvept i en lätt
dimma, ett halft genomskinligt flor, genom
hvilket man skymtade reflexerna från det
vaknande vattnets krusning. Just som de hunno
fram till Barnängen, vände den stora staden
ryggen och svängde ned öfver bron, blåste
det upp en plötslig, nyckfull morgonbris, som
i okynne ref dunstslöjan öfver vattnet i trasor
och sopade dem undan bland litet gammal
vass-stubb i ett hörn; och blixtrande till vid
den klara morgonens åsyn låg vattnet blottadt
inför deras fötter. De höga strändernas
Ijus-löfvade träd böjde sig fram och speglade sig
deri; strandpiparen flög upp ur redet och gaf
hals; och den svarta gamla väderqvarnen, hvars
groteska profil återgafs i djupet, ruskade sakta
på lederna i sina giktbrutna vingar, liksom
ville den känna efter, om den icke ännu var
nog ungdomlig att slå ett slag.
(Forts.)
J&k,
Matlagning.
Ett Sätt att fa sega stekar möra.
Säkerligen ha många med mig från
slag-taren erhållit kött, som vållat oss stort
bryderi genom den långa tid dess
stekande fordrat innan det blifvit ätbart,
men som dock aldrig blifvit mört och
smakligt. Af en erfaren fru har jag
nyligen fått lara ett medel mot detta
obehag. Se här: köttstycket lägges på
ett bord och bearbetas med en kafrel
af trä, tills det ger vika för kafveln.
Detta arbete sker med samma rörelser
som då man kaflar ut en deg; det är
ett ganska styft arbete, men lönar
mödan fullkomligt. E.
Medvurst, mycket god och omtyckt
samt alltid använd i mitt föräldrahem,
tilliedes på följande sätt: Till 12 ffi
oxkött, som hackas och bultas väl,
tages 6 ® i fina tärningar skuret
späck-fläsk, som uppblandas med ’/s kanna
stark buljong, 1 qvarter franskt
bränvin, peppar, nejlikor, ingefära, salt
efter smak samt litet salpeter. Då
massan är väl sammanblandad, har
man tillreds väl rengjorda fetskinn af
oxe. Häri instoppas korfmaten så
hårdt som möjligt Sedan tillknytes
med segelgarn, hvarvid öglor lemnas,
så att korfven deri kan hänga, då den
rökes. Sedan ingnidas korfvarne med
litet salt och salpeter och läggas i ett
passande kärl, der de få ligga i tre
dagar och vändas hvarje dag, upptagas
sedan och torkas med linne. Sedan
bindas 3 à 4 träspjelor hårdt omkring
hvarje korf, som sedan upphänges att
rökas i kall rök, tills hvarje korf blir
väl genomrökt. Spjelorna aftagas och
medvursten är färdig att begagnas
genast. Förvaras hängande i kallt rum.
Carola.
Helsovård.
Under regnvädersdagar äro visserligen
de dagliga promenaderna i det fria ej
så angenäma som annars, men många
damer anse dem rent ut skadliga och
hålla sig derför konseqvent innestängda,
då vädret ej är vackert. Detta är
emellertid både oklokt och falskt. Det
har gifvits år, då det 6 veckor i följd
så godt som oafbrutet regnat; skulle
man kanske derför under så lång tid
ej taga sig någon rörelse i det fria?
Ett sådant afbrott i den dagliga
fri-luftsmotionen skulle tvärt om medföra
allvarsamma rubbningar i helsan.
Derför: ett par täta skodon på, pa-
raplyet i hand, och man frågar ej längre
efter vare sig ur eller skur!
Doktorinnan.
Huskurer.
Emot tunn hårväxt har jag med god
framgång pröfvat följande medel. ’/«
liter kornbränvin fick under 2 dagar
stå och dra på 2 fint sönderskurna
rödlökar. Utaf denna vätska ingned
jag sedan en tid bortåt min
hufvud-svål hvarje afton innan jag gick till
sängs. Nina.
Tvätten.
Att tvätta yllefiltar. Man gör sig en
lösning af 10 liter vatten, 3—4
matskedar terpentin och lika mycket
sal-miaksprit samt 2 teskedar borax. I
denna lut tvättas filtarne grundligt och
spolas derpå i rinnande vatten. De
bli särdeles vackra. Ylletröjor och
strumpor, som blifvit hvad man kallar
filtiga, behandlas äfven med fördel i
denna lut och blifva derigenom
spänstiga som nya. S * * *
Bakning.
Mammas »Snibbar». 1 ffi smör, ’/z
® socker, 1 ägg och 2 "ffi mjöl blandas
och arbetas, till degen blir smidig.
För att lättare handteras, delas den i
4 eller 5 rullar. Hvarje rulle utkaflas
’tills den blir lagom tunn — ungefä,
\z linie — och skäres med lineal ochr
sporre i aflånga snibbar. Gräddas i
lagom varm ugn. Linnea.
Köket.
Särdeles goda våfflor, hvilka kunna
hålla sig flera dagar, beredas på
följande sätt: 12 hela ägg, 375 gram
smält och klaradt smör och 500 gram
krossadt socker röras ’/« timme till
samman, hvarpå det rifna skalet af en
citron, 500 gram siktadt mjöl och 2
matskedar rom tillsättas. Denna massa
gifver 30 stycken i femdelad hjertform
bakade våfflor. Annika.
Drycker.
Hemgjord god champagne, ’h liter
rödvin och ’h liter hvitt vin slås till
samman, hvarpå 1 kilogram socker och
90 gram tvåfaldt kolsyradt natron
upplösas deri. Derpå tillsättas 65 gram
vinstenssyra, vätskan röres om och
serveras omedelbart skummande i
glasen. För brygden behöfver man
använda ett kärl, som rymmer minst 3
liter. B. P.
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
