Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 48. Fredagen den 30 november 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yu.i ske å närmaste postanstalt. — Bidrag från alfa områden f Sr qvinlig i r^, l | Kl användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
1 erksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör ! LJ LJ IN angifvas, och kan fullkomlig diskretion frän redaktionens sida påräknas.
Literatur.
Dikter af K. A. Melin (Sthlm, Wilhelm Bille).
Den begåfvade skalden, förut i vida kretsar känd
oeh erkänd för sina längre dikter: »Prinsessan oeh
svennen» samt »Humleplockningen», skänker här
sina mänga vänner en välkommen julklapp i form
af en knippa smärre dikter Äfven öfver denna
samling ligger den ton af skär och verkligt känd
poesi, som så behagligt kännetecknat förf:s föregående
arbeten. Detta hindrar ingalunda att förf. har både
starka och hjerta färger på sin palett, hvilka han ock
förstår att »lägga på» med realistiskt verkande kraft
utan att dock någonsin öfverskrida den konstnärliga
måttfullhetens gräns. Läs blott bland hans
.ypperliga skärgårdsbilder en sådan dikt som: »Så skall
en sjömanshustru vara», och ni tycker er känna en
frisk hafsbris blåsa er till mötes, med doft af sälta
och tång.
Vi ha på annat ställe i dagens nummer tillåtit
oss aftrycka en liten dikt som smakprof för våra
läsarinnor.
m*
Ett storstadsbarn.
Berättelse för Idun
af Johan ]nordling.
IX.
Dystra tider.
(Forts.)
|]et var en qväll i slutet af september.
Ruth hade slutat sitt arbete på
fleurist-ateliern och skyndade med brådskande steg
den långa vägen hemåt. Vädret var
afskyvärdt. Regnet — ett kallt, snöblandadt regn
— öste ned från en himmel, svart som beck ;
en intensiv, pinande blåst strök fram öfver
staden, hvisslade i gathörnen, svängde plötsligt
om en knut och kastade ett fång regnvatten
rätt in i ögonen på närmaste utevandrare, så
att han i det närmaste förblindades. Det
forsade och sjöd öfver gatans stenar som i ett
skummande kärl, och gaslyktornas röda lågor,
som lungsiktigt kippade efter andan, glimmade
skumt som ijerraa vårdeld genom misten.
Just som Ruth sneddade öfver
Artilleriplanen, ännu mörkare och mera vattensjuk än
något annat ställe, steg en manlig gestalt fram
ur gömman från en husvägg, och hon hörde
en röst nämna henne vid namn. Hon blef
förskräckt, omotiveradt förskräckt: hennes hjerta
bultade förtvifladt; men klockan var ju ändock
endast 8 på qvällen. Hon skyndade än
hastigare på sina steg utan att se sig om.
»Ruth, blif inte rädd! Det är ju bara jag,
Karl Vrede», sade det bakom henne.
Ja, det var han; nu kände hon hans röst
och stannade, gladt förvånad, förtjust öfver
detta sällskap en så ruskig afton.
»Ack, är det du Karl! Gud — hvad jag
blef rädd! Hvad i all verlden gör du här vid
denna tiden. Det var så länge sedan vi
råkades».
De gingo framåt vid hvarandras sida. »Jag
har vänlat dig här», sade han, »ty jag måste
tala vid dig i qväll.»
Hon tyckte, att han lade en sådan
egendomlig tonvigt på »måste», och kände sig
genast åter beklämd.
»Karl, det är väl inte något ledsamt? Hvad
har händt?»
»Ledsamt?» upprepade han dröjande; »åhnej
— tvärtom egentligen: jag får resa.»
»Resal» Hon stannade.
Han tvingade henne genast i gång på nytt,
halft brydd. Brådskande, liksom fruktade han,
att hon åter skulle få ordet, började han tala,
Skand. Modet
Skand. Modet
Skand. Modet
Skand. Modet
Skand. Modet,
Skand. Modet
Skand. Modet
Skand. Modet
Skand. Modet." den elegaMastc och rik
Skand. Modet,
Skand. Modet.
Skand. Modet.
Skand. Modet.
Skand. Modet.
Skand. Mode
Skand. Modet.
Skand. Modet.
haitigaste här kända tidning
1 sitt slag.
är en prydnad for den finaste
salong eller budoar.
är också ej afsedd att vara
endast en modejournal, utan
en tidning för salongen,
utkommer 2 gånger i
månaden med ett häftadt och skuret
nummer om 24 sidor,
innehåller i hvarje nummer
omkring 80 illustrationer samt
ett ytterst elegant omslag med
2 kol. helsidsbilder.
lemnar med hvart annat num
mer en synnerligt rikhaltig
mönsterbilaga.
meddelar dessutom i hvarje
nummer en moderevy,
fullständiga beskrifningar till alla
illustrationerna och för öfrigt
uppsatser i allt, som hör till
damernas toalett,
meddelar ständigt det allra
nyaste inom modets verld,
lemnar alltid å första sidan
i hvarje nummer någon
intressant illustration här
hemifrån.
innehåller alltid derjemte en
1 intressant och spännande
följetong.
inbjuder sina abonnenter till
1 storartsde pristafiingar i
qvinlig slöjd om tusentals kronor.
är den jemförelsevis billigaste
af alla kända modetidningar.
är tre gånger omfångsrikare
och ojemförligt elegantare än
andra här kända
modejoui-naler.
står i typografisk utstyrsel
öfver det bästa, som hos oss
bjudes.
är for mode- och
kramvaru-affärer, för sömmerskor och
damskräddare den bästa
annonstidning.
kostar för helt år 8 kr.,
är 6 kr. 50 öre, 3/o år 4 kr.
50 öre, V4 2 5° öre,
postarvodet inberäknadt.
har till utgifvare Frithiof
Hellberg, red. och utg. af
Idun; adress: Stockholm.
i en nervös, jägtad ton, den han förgäfves
ansträngde att göra sorglös och glad. Det var
en lång historia: en af professorerna vid
akademien, som hade fäst sig vid hans studier och
anlag, skulle tillbringa sin vintertjenstledighet
i Paris. Han hade sändt bud på Karl Yrede,
hade erbjudit sig att ta honom med, för intet,
endast af intresse och för att denne skulle få
tillfälle till att i den stora verlds- och
konstnärsstaden göra fruktbringande studier. Ett
generöst, ett lysande anbud, omöjligt att
afböja! Men han hade afböjt, nej, icke afböjt,
men tvekat. Hur skulle han kunna lemna
Rath nu, just nu, när deras kärlek var så
ung? Han hade förhalat tiden, stridt med sig
sjelf. Hans gynnare hade envisats, rätt ut
skrattat åt hans barnslighet, när han, nödd och
tvungen, ohöljdt öppnade sitt hjerta. »Naivt
pjoller — ett flyktigt tycke, glömdt i morgon
— skulle han för detta offra kanske hela sin
framtid som konstnär? Det var ju bara en
vinter för öfrigt, det gällde». Flyktigt tycke
— åh, han visste icke han! Men det var sannt:
det var ju bara en vinter, en kort vinter!
Den kunde väl deras kärlek lida.
Och i dag hade han åter sändt bud på
Karl. »I morgon resa vi», det var allt; och
han kunde väl dock icke stöta bort denna
frikostiga kand, som räcktes honom. Hvilka
utsigter öppnade den icke för öfrigt, denna resa!
Åh — ban skulle bli eu stor konstnär, och
han skulle komma åter, berömd, afundad, att
lägga sin berömmelse för hennes fötter. Efter
en kort vinter . . .
Men i morgon skulle de resa.
De hade gått fort, och när han slutat tala,
var Ruth nästan hemma. Hon hade ej ett
ord till svar på hans tal, och de gingo framåt
i en pinsam tystnad.
»Är du inte glad», frågade han slutligen,
»— för min skull?»
»Neji, brast hon ut; det lät som en svårt
bekämpad snyftning.
Men så ångrade hon sig med ens; hur sjelf-
visk, hur sjelfvisk! Han hade ju rätt — och
hon plågade honom med sin egoism.
»Ack jo, ack jo — visst är jag glad», sade
hon. »Förlåt mig, Karl, förlåt mig;» och hon
slog sina våta, späda armar om hans hals.
Han kände hennes kind, brännande het och
torr som eld, snudda vid sin. »Det är ju
bara en vinter», upprepade han på nytt,
tonlöst, för att ge sig mod.
»Ja, du skall, du måste resa, det är ju
klart.» Och hon började tala, häftigt,
entusiastiskt for hans sak, liksom var det hon som
skulle öfvertyga honom. Ett sådant lyckans
äpple, som föll i hans väg — och han skulle
icke taga upp det! Omöjligt!
Det var den sista qvällen, oeh de stodo
länge, hand i hand, i mörkret, i vattnet,
utanför den gröna porten. »Farväl», till sist:
»farväl» — och hon bg — hjeltemodigt —
log och nickade gladt hopp, när hon hastigt
vek sig ifrån honom oeh in genom den gamla
porten. Han hörde hennes steg i deu våta
sanden dö bort derinom. Så var det endast
regnet, som susade.
Då gick han långsamt hem oeh for om
dagen derefter.
Det gick bakut med pappa Rebolledos
affärer i den lilla butiken, förfärande hastigt. De
trogna kunderna blefvo allt färre och färre,
pappa Rebolledos humör, som blef surare för
hvarje1 ny dag af motgång, lät de få dröjande
umgälla, hvad de andra brusto. Och så
tröttnade äfven de långmodige, den ena efter den
andra.
Han gaf sig icke tid nu, den gamle koristen,
att vänta med sin aftontoddy, till dess Ruth
hann hem om qvällarne och med flinka händer
fick trefnad i rummet och det varma vattnet
i ordning. När hon kom, var han redan i full
gång; och det gamla entalet, som förr aldrig
öfverskreds, svällde efter hand ut till både
tre och fyra.
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
