Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Fredagen den 25 januari 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idun utkommer i hufvudstaden hvarje nclgfn fredag och hostar fär ett | r"\ I I k i Tidningen nnehåller nästan uteslutande originalbidrag. — Uppgif à
qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt. — I LJ LJ IN närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er-
mest anlita och begagna tandläkarens konst,
ligger ock i öppen dag, att det bör vara
dessa synnerligen både lämpligt och
angenämt alt hafva vetenskapligt skickliga af
sitt eget kön alt hänvända sig till. Om
denna sak torde näppeligen delade
meningar kunna råda. Vi tillönska derför ock
vår första qvinliga tandläkare all framgång,
då vi i dag meddela hennes bild, skuren i
trä efter en vällyckad tysk fotografi från
fröken Elbes studieresa i höstas.
Hon har tagit el t modigt, erkännansvärdt
steg. Ingen har anledning betvifla, att det
ock skall blifva, lyckosamt och mana andra
— kanske hittills tvähogsne — till
efterföljd. J. N—g.
Nedanstående vackra dikt till qvinnan, skrifven af
hr Edvard Fredin till Publicistklubbens årsmiddag å
Hotell Rydberg den 19 januari, meddela vi med
författarens begifvande.
Ett gammalt ämne.
nnu ett glas, om ock ej första
gången
’den skålen höjes i ett festligt lag . . .
Ett gammalt ämne, evigt ungt i sången,
vill äska tystnad vid en lyras slag.
Ett gammalt ämne . . . men hur verlden
larmar,
förstummas aldrig dock det minnets röst,
som hviskar tyst om mjuka modersarmar,
som slöto älsklingen till huldrikt bröst.
Ett gammalt ämne . . . men du mins må
hända
en lockig lekkamrat från barnadar,
hvars hågkomst, hur än åren hjulen vända,
du gömmer, grånad vorden, lifsyarm qvar.
Ett gammalt ämne . . . men. när blek du
vänder
från striden, der ditt hjerteblod du spilt,
då har du kanske känt en systers händer
från sargadt änne torka svetten mildt.
Ett gammalt ämne . . . men när du får
trycka
din ungdomsbrud i famnen — sälla två —
då känner du, att lifvets högsta lycka
i detta »gamla» döljer sig ändå.
Ett gammalt ämne... Genom stjernevimmel
tiU jordens söner dock ett eko hann
af andekörerna i Fausts himmel:
das ewig weibliche zieht uns hinanl
Ett gammalt ämne, evigt ungt i sången,
som stiger lik en Fenix ur sitt bål!
Ännu ett glas, om ock ej första gången
i festligt gille tömmes qvinnans skål!
Edvard Fredin.
Våren sparsamma i det lilla.
Ett upprop till våra husmödrar
af
Hanna Kamke.
I.
jet talas och skrifves så mycket om den
US tryckta, dåliga tiden, och man har både
i tal och skrift sökt visa dess orsaker samt
bland dessa särskildt betonat bristande
sparsamhet, men det oaktadt tyckes mig, att man
allt för litet lagt vigt just vid husmoderns
andel i saken.
Det är visserligen sant, att det finnes många
fall, och detta i synnerhet hos köpmän, då
husets affärer gå baklänges oaktadt hustruns
sparsamhet och omtanke, men det torde ej
heller vara så få fall,- då hemmet kanske
kunnat räddas från undergång, om
husmodern förstått att rätt uvpfylla sin sköna pligt.
Hennes uppgift är att vara mannen en
hjelp och ett stöd i »striden för tillvaron»
och att så mycket som möjligt hålla
tillsammans, hvad mannen genom sitt arbete
förvärfvat. Detta låter sig likväl blott göra,
om hustrun sjelf sköter sitt hushåll och ej
blindt åt legda händer anförtror sin ekonomi.
Emellertid äro meningarna temligen delade
med afseende på hvad som menas med att
sjelf sköta hushållet, och derför vill jag här
i korthet söka gifva en skildring af, hvad jag
tror borde förstås derunder.
Det är ej nog att hafva hushållspengarne
om hand, att bestämma, hvad som skall kokas,
att i allmänhet öfvervaka ordningen, utan
hela hushållet i alla dess minsta detaljer skall
ligga som en öppen bok för husmodern,
hvilken hon hvarje ögonblick bör kunna
öfverskåda och äfven förstå.
Framför allt måste hon då uppställa en
noggrann dag- och veekoordning både för sig
och husets folk, ty utan en ordentlig
tidsindelning blir hvarje tanke på sparsamhet och
hushållsaktigbet från början bannlyst.
Tidsindelningen kan naturligtvis ej bli lika för
alla hushåll, men om möjligt bör man söka
fasthålla den gyllene grandsatsen: tidigt upp
och ej allt för sent i säng.
Dagens arbete måste börja vid ett bestämdt
klockslag, och likaså måste måltiderna hållas
på bestämda tider, så att de öfriga arbetena
kunna indelas derefter. Vid en dylik
förståndig tidsindelning kunna både matmor och
tjenare hinna med sina arbeten, den förra
dessutom egna någon tid åt lektyr och musik,
och den senare sy åt sig eller hvila ut.
Matmodern bör emellertid vara konseqvent
i fasthållandet af de en gång bestämda
mat-timmarne och ej se genom fingrarna hvarken
med sig sjelf eller tjenarne, om det skulle
blifva fem eller tio minuter för sent. Dessa
förlorade fem minftter kunna i de flesta fall
ej tagas igen på hela dagen, och man
kommer ovilkorligen något på efterkälken.
Utom de dagliga arbetena finnes det äfven
andra, tid efter annan återkommande arbeten-,
såsom vädring af sängkläder och gångkläder,
tvätt ocli strykning, skurning, putsning af
messing etc., hvilka man bör låta om möjligt
återkomma på regelbundna tider, så att
arbetets utförande ej lemnas åt tjenarnes
godtycke och kanske alldeles försummas.
Det klokaste är att hafva en skrifven
dag-och veekoordning, som hänges upp i köket
till rättesnöre för både fru och tjenstefolk.
Har man flere tjenare, bör man noga skilja
deras arbeten, så att den ena ej kommer i
frestelse att låta passa sig af den andra.
Husmodern bör alltid sjelf göra sina
uppköp och ej låta hindra sig af fult väder,
beqvämlighet eller dylikt att sjelf gå till torget.
Fördelen häraf torde framlysa för hvar och
en, då husmodern på detta sätt ej blott
ständigt har reda på prisen oeh ej så lätt kan
bedragas, utan ock lär konsten att värdera
varan och göra förståndiga uppköp.
Innan man går ut att handla, bör man,
för att spara tid, i allmänhet hafva klart för
sig, hvad man vill köpa oeh huru mycket af
hvarje sort, så att man ej sedan tveksamt
går hit och dit eller tanklöst köper mera, än
man behöfver. Vidare bör man alltid köpa
den bästa varan, äfven om den skulle vara
några öre dyrare vid inköpet, då den i
verkligheten blir billigare genom att lemna en
större behållning och större näringsvärde.
Då sådana varor, som ej utan men kunna
gömmas någon längre tid, böra köpas blott
för några gånger, så bör man af alla andra,
som kunna förvaras, köpa i större partier,
då man dervid får bättre varor och billigare
pris. Vid dessa större uppköp bör man äfven
tillse, att man köper på rätt plats och i rätt
tid.
På rätt plats menas det ställe, der varan
ej gått genom för många mellanhänder,
hvarigenom den fördyras, och i rätt tid d. v. s.
vid den tiden, då varau af naturliga skäl
utbjudes i större mängd och till billigare
pris.
Bland varor, som på detta sätt böra
uppköpas i större mängder, finnes det visserligen
några, t. ex. smör, ägg, bär etc., som måste
på särskildt sätt konserveras för att kunna
hålla sig, men alla specerivaror, mjöl, gryn
etc. kunna i allmänhet lika väl förvaras i det
privata hemmet som hos köpmannen. Vid de
stora uppköpen och vid konserveringen bör
man dock tillse, att man ej köper ihop mera,
än man verkligen behöfver.
Slutligen vill jag på tal om uppköp
vidröra ännu en punkt, nämligen den så gängse,
men dock så obehagliga prutningen. Det är
vidrigt att se detta prutande, jag skulle vilja
säga tiggande om lägre pris, som många,
äfven bildade fruar, bedrifva, och man vet ej,
om man mera skall le åt deras envishet eller
öfver deras enfald att tro sig köpa billigt,
derför att den uttröttade köpmannen en eller
två gånger går ned från sitt bestämda pris.
Nästa gång skall han säkert åt en sådan
kund gifva sämre varor eller sätta priset
högre från början.
Reela köpmän säga åt reel köpare sitt
lägsta möjliga pris. Förstår sig den sist
nämde på varan, skall han ej söka få varan
till underpris, men ej heller låta förfördela sig af
den mindre ärlige köpmannen. För att husmodern
alltid må kunna vara i stånd att bedöma,
huruvida det fordras för mycket af henne för
en vara eller icke, bör hon i tidningarna följa
med prisnoteringarna, så att hon alltid
känner varans ögonblickliga handelsvärde.
Med afseende på betalningen bör
husmodern så mycket som möjligt undvika att taga
på räkning, då frestelsen att köpa onödiga
saker alltid är större, då man kan taga på
kredit och ej ögonblickligen behöfver komma
fram med pengar. Just kreditväsendet är en
kräftskada för de flesta och i synnerhet för
de obemedlade hushållen. Der köpes och
köpes, till slutligen skulderna vuxit upp till
tusental oeh tillgångarna smultit samman
till noll, och slutet blir — konkurs.
Om jag i det föregående uppmanat till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
