Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Fredagen den 25 januari 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hälles ett nummer I veckan under hela qvartalet. För hvarje G-tal aben- i p» i i m Idun, erhålles «.<t gratUexemplar för hela den tid, under hvilken
abonne-nenter, som samlas, och för hvilka afgiften Insändes till Redaktionen af | VJ U IN mentet räcker. Äro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenurrwra-
att köpa i större partier, så gör jag det blott
under den förutsättning, att husmodern sjelf
har sina förråd om hand. Det har ofta väckt
min förvåning, för att ej säga förtrytelse, då
jag i familjer med små inkomster sett, huru
husmodern sparde och såg på hvarje öre, men
sedermera med det största lugn i verlden åt
tjenstefolket blindt anförtrodde sina saker,
som dock hade penningars värde. En
sparsam och ordentlig husmor bör hafva alla sina
saker undanlåsta, ej blott pengar och
smycken, utan äfven sitt linne oeh sina kläder,
samt hvad jag här särskildt vill betona, sina
matvaror.
Till denna ömtåliga fråga, mot hvilken jag
forvisso vet att många indvändningar och
motskäl pläga framställas, skall jag härnäst
återkomma för att närmare utveckla min
åsigt.
Permarna
tiii
lin iåås
äro nu färdiga och börja i dag expedieras. Af
den bestälda permupplagan återstår, sedan alla
ingångna reqvisitioner expedierats, endast ett
hundratal, hvadan de, som ännu ej reqvirerat
permar, men önska erhålla sådana,
skyndsammast möjligt torde anmäla sig. Priset är
endast 1 krona
som jemte portot uttages under efterkraf.
Lösnummer
till ofullständiga årgångars kompletterande finnas
att tillgå fr. o. m. n:r 11 af 1888 års årgång.
Pris: 15 öre pr nummer.
Stockholm den 25 jan.
Redaktionen.
Vid skiljovägen.
En bit verklighet
upptecknad af Ave.
(Slut fr. föreg. n:r.)
ram emot morgonen, då hon fattat
beslutet att tala vid sin farbror,
insomnade hon ändtligen, men drömde att Natalia
råkat skära sig tvärs öfver med en brödknif,
då hon ville skära en skifva af en limpa,
och att den egentliga orsaken till olyckan
var ett par usla planschetter i hennes korsett,
som ej stod emot, då knifven slant. Bertha
tyckte, att doktorn höll båda styckena af
den genomskurna Natalia framför henne; för
att låta henne se, hur dåligt material der
var i snörlifvet.
»Jag måste se henne!» sade hon till sig
sjelf, då hon gick in till frukostbordet, der
farbrodern väfftade henne.
Det var med temligen stark hjertklappning
Bertha framstälde sin önskan att vara med
vid obduktionen.
Doktorn såg allvarsamt och forskande på
henne. »Är du så nyfiken att få veta
dödsorsaken? Bry dig ej om de romantiska
röf-varhistorierna, du!»
»Farbror tror då ej, att det var olycklig —»
»Fåfänga, jo det tror jag! Hon såg ju
ut som ett timglas ungefär, och det är nog
möjligt, att hon rent klämt sig i hjel till
for-mån för vår ogifte häradshöfding.»
»Jag har just i natt legat och grubblat
öfver hennes figur och önskat få se, hur en
sådan menniska ser ut —»
»Iuvärtes», ifylde doktorn, när Berhta dröjde
på orden. »Ja du, det borde vara lärorikt
for en del fåniga qvinnor; men för dig är
det ju obehöfligt», tillade han med en
granskande blick på Berthas klädningslif. »I
hvarje fall kan jag ej nu uppfylla din önskan,
men då jag kommer tillbaka, skall jag visa
dig något i denna väg.»
Då doktorn var rest, tog Bertha på allvar
i hop med sig sjelf för att komma till
klarhet med orsaken till sin plötsliga önskan att
se något sådant, som hon eljes blott tänkt
på med fasa. Men det lyckades henne ej
att gå till botten med en sådan analys, ty
hon fann denna sin åtrå sammansatt af många
olika saker, så inflätade i hvarandra, att hon
blott lyckades framdraga ett enda klart motiv,
och det var hennes hopp om att kunna gifva
sin mor och Anna slående skäl för sin
vägran att bära snörlif. Men detta motiv
brände hennes tanke som en bit glödande jern,
och hon intalade sig sjelf, att det hela var
en »barnslig nyfikenhet»; hon hade ju som
barn alltid velat se hvad som fans inuti
hennes dockor.
Med en nästan feberaktig oro väntade hon
dock på doktorns återkomst, men hon
förundrade sig ett ögonblick öfver, hur litet
hon egentligen brydde sig om att få höra
orsaken till det hastiga dödsfallet, fastän hon
sökte uppegga sin nyfikenhet.
Hvad gick der då åt henne sjelf?
»Ej ett spår af gift. Det var et af det
ej ovanliga, ofrivilliga sjelfmorden», sade
doktorn, då han vid återkomsten till sitt hem
fann Bertha sitta och bläddra i ett anatomiskt
verk med afbildningar. »Det var ju sant,
jag lofvade att du skulle på visst sätt få en
inblick i fröken Natalias inre.»
Doktorn öppnade dörren till ett litet rum,
och Bertha ryggade tillbaka med ett rop af
häpnad.
»De här damerna äro naturligtvis vaxbilder;
farbror Dreier är ingen Blåskägg,» småskrattade
doktorn. »Jag köpte dem af en ruinerad
karl, som reste omkring med ett anatomiskt
vaxkabinett och som blef öfverlycklig, då
han fick kontant betalning för dessa två bilder.
Ser du, min flicka, det der köpet gjorde
jag i min ungdom, då jag ännu trodde, att
man genom förnuftsskäl och en smula
upplysning kunde besegra qvinnors modegalenskap;
men jag ångrade handeln då jag fann, att
jag icke ens i den punkten förmådde något
i mitt eget hus — min hustru är fullständigt
försnörd, och de två stackare, hon gifvit
lifvet, skulle troligen ha blifvit krymplingar,
om de fått lefva.
Du har här inblick i en osnörd och en
försnörd qvinnas kropp; roa dig med detta
studium, om du har lust; att det skall göra
gagn tror jag ej mera». Der låg en bitter
ringaktning i doktorns ton, då han drog fram
bilderna i dagsljuset, så Bertha genom de i
rygg och bröst gjorda inskärningarne kunde
se kroppens alla inre delar; derpå gick han
ut i sitt arbetsrum.
Efter en stund kom Bertha ut till honom.
»Farbror, vill du tala med mig i en allvarlig
sak?» frågade hon med synbar ansträngning
att beherska en inre rörelse.
»Ja bevars. -— Vill du ha en privat
föreläsning öfver faran och förderfvet af —»
»Nej, det är onödigt, ty nu har jag visshet
i den ohyggliga saken. Men onkel
Benjamin-bar velat grunda min framtid just på de der
mordverktygen; jag har lärt mig att förfärdiga
dem enligt alla konstens regler. Onkel kallar
den tillämnade ’atelieren’ ett patriotiskt
företag, mamma emotser sitt och mitt oberoende
grundlagdt genom delsamma, och vi har räddat
— räddat, hör farbror! räddat Anna Dreier
från att befatta sig med den folkförderfvande
värdsh usrörel sea.»
»Nå»?
»Förr blir jag — Ja, herre Gud i himlen?
Jag kan ju rakt ingenting dugligt!» afbröt
hou sig i hopplös gråt.
Doktorn såg rådvill ut. Han kände ej i
ögonblicket någon utväg för sina bröders
döttrar.
»Ja, ser du min flicka», började han tvekande,
då han såg, att hon återvunnit väldet öfver
sig sjelf, »ingen menniska faller på den tanken
att jemföra de der yrkena du nämde med
hvarandra, så —»
»Men båda äro dock på ett sätt af samma
beskaffenhet», inföll hon häftigt. »Mitt är
dock vida sämre än det Anna tänkte välja,
ty dess tillvaro kan ej ursäktas genom något
slags nödväadighetskraf.»
»Det är fullkomligt sant; men Benjamin
skall dock troligen låta dig veta, att hvad
du af samvetsskäl nekar åtaga dig, det kan
han få tusende unga qvinnor till att göra,
så att du, genom att träda tillbaka, blott
skadar dig sjelf och ej på något sätt hindrar
det »patriotiska företaget» — Ja, vänta, låt
mig tala ut! Du skall af bekanta och
obekanta dock — förlåt! damer få höra, hur
nödvändigt det der sjelfmordsinstrumentet är
som stöd för kroppen, ty Gud kan
naturligtvis ej, utan sömmerskans tillhjelp, skapa en
ordentlig qvinnas kropp- — Du skall få höra
alla dessa pinnhårda varelser försäkra, att
de aldrig röra ett snörband, utan blott häkta
i hop harnesket; att de ledigt kunna föra
handen emellan; att de ej önska vara smala om
lifvet, utan blott söka] hålla magen på dess
rätta plats; alt de önska skydda sig mot
kölden genom ett ordentligt tätt plagg o. s.
v. o. s. v. — Jo jag kan hela den fåniga
lexan»!
»Alldeles som mamma säger»! utbrast Bertha,
men blef eldröd vid att ha tänkt högt.
»Min svägerska! Skulle hon ogilla
Benjamins förslag? — Nå, jag förstår! — Ja, min
flicka, jag vill ej råda dig i detta fall. Som
sagdt, det som du nu ej vill göra, det skola
tusende andra göra med godt samvete».
»Om de ej förstå bättre, ja! Eller om de
dödat både förstånd och samvete och ej äro
annat än ett slags skrikedockor, som hvälfva
med ögonen och se söta ut», brusade Bertha
upp, retad af farbroderns skenbara likgiltighet.
»Men jag håller före, att det ej är hvarken
skäl eller ursäkt för låga handlingssätt att
man gör som många andra. Benjamin —
onkel förstås — kan taga hvem ban vill till
att sköta sitt nya ’fosterländska’’ företag, jag
vill ej vara med om att än ytterligare förslöa,
förfäa och förderfva varelser, som dock göra
anspråk på att räknas till menniskor och tala
om frihet, likställighet och —»
»Så, så, barn, lugna dig och tänk ej på
mera än du för tillfället kan öfverskåda!
Låtom oss nu först och främst tänka på dig
sjelf och Anna! Kunna ni rakt ingenting
praktiskt? Hvad ha ni egentligen lärt i det
der elementarläroverket?»
»Hvad hundratals flickor, utan
afgångsbetyg och med sådana, lärt och glömt på
möjligast korta tid. Tala bara ej om det der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
