Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. Fredagen den 15 mars 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B yr å:
Klarabergsgatan 54, en tr.
Annonspris:
25 ore pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar
endast 1 krona lör qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsaljning.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas S byrån kl. 10—11 och 4—5.
Allm. Telef. 61 47.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag pä fredagen,
utgifves tidningen näst föreg, eller
nästfölj. söckendag.
Prenumeration slcer:
I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å Stads
postens hufvudkontor, i boklådorna
samt å tidningskontoren.
»På ängens blomma hvilar hvar blick förnöjd, du skönaste bland qvinnor, nog är du egnad
och dock är hon ej gjord blott till ögonfröjd: också till något bättre än ögonfägnad!»
Iduns postupplaga
utgör denna dag
6,130 exemplar
mot 4,75 0 exemplar vid slutet af sistl. år.
I)å härtill lägges antalet abonnenter å
Stockholms Stadspost, i boklådorna och
tidningskontoren — inemot 4,500 — visar
sig, att Idun för närvarande har ej
mindre än omkring
10,500
fasta abonnenter.
Glommen ej,
ärade läsarinnor, som prenumererat på
Idun endast för ett qvartal, att i lid
förnya prenumerationen, på det att intet
afbrott i tidningens sändande till eder måtte
behöfva ega rum! Bäst är att på en gång
prenumerera till årets slut. Priset från
den 1 april till den 31 december år endast
3 kronor.
I n:r 14, som är andra qvartalets första
nummer, begynner
andra delen af följetongen
Ett storstadsbarn,
som under det förflutna arets sista qvartal
väckt så stort intresse. För dem, som ej
hafva första delen af nämda följetong,
finnes den samma att tillgå hos
redaktionen mot insändande af en (1) krona i
frimärken eller ännu hellre i poslanvisning.
För 1 kr. 50 öre kan 1888 års årgång
från och med n:r 11 (i hvilket nummer
den längre följetongen begynner) till och
med n:r 52 erhållas. Lösa -permar dertill
à 1 krona. Redaktionen.
ite>
Kring sin egen axel.
Lifsbilder,
tecknade för Idun af A ve.
II.
»Vår son».
frtyfål Persson hette fadern och hade från
Il vallpojke tjent sig upp till ladufogde
Q/ 1 vid samma gods, der hans föräldrar
lefvat och dött som torparfolk.
Pål var af en dugtig arbetarslägt, men
hyste sjelf liflig beundran for fina qvinnor
med hvita, mjuka händer och prydliga drägter.
Som vallpojke såg han sig ofta i sina
vakna drömmar som folksagans yngste son,
åkande efter fyra hästar bredvid »nådig
fröken», som han räddat ur jättevåld, och vid
trettio års ålder gifte han sig med
grefvinnans romanläsande kammarjungfru. Enda
barnet i detta äktenskap erhöll dopnamnet
Ernst efter någon romanhjelte, som
synnerligen slagit an på gossens mor; men på hela
godset blef pojken i tysthet kallad vår son,
emedan föräldrarna alltid benämde honom så.
När han vuxit ut ur barnahull och kolt,
blef han moderns afbild, liksom han var
hennes afgud. Hans händer voro
välfor-made som hennes, med fina fingrar och vackra
ovala naglar; han hade hennes långlagda,
nästan förnäma ansigte med tunna läppar
och något skarpt tillspetsadt i hakans form
samt i den lätt böjda näsan. Modem hade
mörkgrå, lifliga ögon; sonens voro stora och
mörkblå; meu hans ljusa hår lockade sig
kring en hög, smal panna, på samma sätt
som hennes.
Pål Persson hyste en vördnadsfull
beundran för sin vackre gosse och skulle till
intet pris velat sätta honom till att uträtta
några gröfre -sysslor, äfven om modern önskat
det, något som dock aldrig fallit henne i
hågen.
Den inrättning, som kallas folkskola, fans
ännu icke till, så ingenting borde ha hindrat
föräldrarna från att gifva gossen en
praktisk, naturenlig uppfostran, så att man
kunnat bli klok på, i hvilken riktning hans
anlag lågo. I den tiden var det en vanlig
sak, att antingen mödrarna sjelfva eller ock
någon annan till hushållet hörande person
under lediga stunder lärde banen läsa, forma
bokstäfver med bläck och penna samt en smula
praktisk räkning, och här kom modern att
blifva undervisare.
Ernst lärde sig ovanligt tidigt att läsa
rent och förstå det han läste; troligen bidrog
moderns val af öfningsböcker mycket härtill,
ty hon bjöd gossen idel äfventyrliga sagor af
det slag, som då förekom i flygskrifter. Äfven
visor, »tryckta i år», lärde gossen utantill,
omvexlande mèd Lindbloms katekes.
Grefvinnan på godset blef uppmärksam
på gossen och lät honom några år njuta
undervisning af husläraren, samtidigt med ett
par af husets söner, och allt mer och mer
utvecklade sig gossens föreställning, att han
var kallad till att blifva något utomordentligt.
Grefven talade dock med hans far och
sade honom oförbehållsamt, att det var
mycken fantasi, men ringa tankeskärpa och djup
hos den nu omkring femtonårige gossen. Men
ladufogden smålog slugt vid grefvens
meddelande och hans förslag att låta Ernst välja
något praktiskt yrke. Fadern visste nog han,
hvad der bodde i sonen, och så drog Pål
fram ett tidningsblad ur sin rockficka oeh
visade grefven, att Ernst var ett snille, som
kunde skrifva vers och få dem tryckta gratis.
»Vill Pål då bekosta sin sons vidare
studier vid universitetet?» frågade grefven något
öfverraskad.
N:r 11. Fredagen den 15 mars 1889. 2:dra årg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
