Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. Fredagen den 22 mars 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manuskript, som ej antages tilf införande, återsändes, så vida porto bl- i r\ i i k i Annonser mottagas endast mot kontant liqvid 1 förskott af 26 öre pr
4-fogas^ Inga ofrankerade försändelser lösas. I U U IN spalt, petitrad (= 10 stafvelser). Ingen annons införes under I krona.
ej mera än de samma två raderna, och om
och om igen gnolade hon det samma:
Hvar skall man plocka rosor, der inga rosor gror,
hvar skall man finna kärleken, der kärlek icke bor...
Tyst, lilla Kerstin, sluta upp att sjunga
de orden — din matmor gråter, gråter af
förödmjukelse, af blygsel, af smärta!
Eu vecka senare hade Annie återfått så
mycket krafter, att hon kunde åka ner till
ångbåten, som skulle föra henne till hennes
moster. Bland dem, som voro nere för att
säga heDne farväl, voro äfven doktor Ljung
och rektor Bergman. Doktorn svepte sjalar
och filtar om henne, ifrigt och icke utan en
viss melankolisk ömhet. Gång på gång bad
han henne »akta sig väl, taga flitigt in af
pillerna och komma kry till baka». Hon
tackade honom stilla, litet kyligt. Derpå tog
han hastigt farväl och skyndade bort, ty
vagnen väntade honom, och han skulle på ett
angeläget sjukbesök.
Då kom rektorn fram, som förut hållit
sig på afstånd. Han frågade, om han fick
helsa på henne hos hennes slägtingar, när hon
blifvit litet bättre.
Hon svarade sakta, flämtande: »Kanske
litet längre fram — jag skall skrifva.»
Han tog det som mera än ett halft löfte,
nästan som ett visst hopp för framtiden, och
det glimmade till i de allvarliga ögonen bakom
glasögonen, på samma gång som ett lyckligt
leende upplyste hans drag. Hon räckte
honom sin hand, som han ridderligt förde till
sina läppar.
Så ljöd afgångsklockan, och han måste
skynda bort, innan landgången drogs in.
På sensommaren drog en annan lärarinna
in i de rum, der Annie Birger försökt att
börja ett ensamt lif af arbete utan kärlek
oeh — misslyckats. Den nya kom från ett
tarfligt hem, en frisk själ i en sund kropp,
hängifven sitt arbete och finnande det lilla
hemmet ett paradis. Kärleken man och
qvinna emellan hade aldrig spelat någon roll
i hennes lif och skulle antagligen aldrig göra
det. Hon var eu praktisk natur, litet sträf
och hård, men der var ingen fara, att hon
skulle drömma bort en enda timma af sitt
lif. Den ideella lyckan, denna skimrande
såpbubbla, som lyser så bedårande, som åtrås
så brännande, men när den någon gång
undantagsvis fångas, brister vid minsta
vidrörande, den kunde dårar fantisera öfver, men
ingen kiok menniska! Det var lycka nog,
verklig, fattbar lycka, att när man lidit nöd
från barndomen, nu ha fått sin goda
bergning, och något annat ämnade hon ej begära
till döddagar.
Från Iduns läsekrets.
Herr redaktör!
Närslutna dikt, hvilken jag tager mig friheten
fråga om Idun vill intaga mot ett honorar af 15 kr.,
är tillkommen genom ett vad.
Någon sade nämligen om en nyss utkommen
förtjenstfull skrift: »jag vill inte ge två ruttna
lingon för den.» Författarinnan till bifogade verser
utbrast då: »nå, det var ändå något! Två ruttna
lingon skall jag åtaga mig att göra något af, som jag
får åtminstone femton kronor för.»
Så skref jag det lilla stycket för ett välgörande
ändamål.
Anna A.
»Två ruttna lingon».
Tvä ruttna lingon! Hvarför ej
i toner dem beprisa;
Min sångmö säger icke nej;
sc här om dem en viia!
’Två ruttna lingon! Deras lott
bör ingen menska klandra.
De ha ej in i sylten gått
att ätas upp — som andra.
Två ruttna lingon! Ack, en gång
mot vårens sol de myste!
Bland gröna blad de dagen täng
likt fina perlor lyste.
TvA nittna lingon! Ja, tänk när
de båda sutto skära
och rodnande, som ett par bär,
när frosten kom dem nära!
Två ruttna lingon! Ack hvem vet,
om icke de fått höra
en bikt, en dröm, en hemlighet,
som aldrig nått ditt öra!
’Två ruttna lingon! Kanske dc,
med vindens språ.k förtrogna,
hört sagor ifrån Niniveh,
förrän de hunno mogna.
Två ruttna lingon! Jag skall nu
ej mer om dem berätta.
En gång blir både jag och du
blott någonting »för detta.».
Anna A.
Idun bör ej saknas i något kem; den vill för
alla vara en god tomte, en tillförlitlig
rådgifvare.
Våra barn.
Hvar och en, som i en eller annan
egenskap har sig anförtrodt att
handleda barnen, bör ihågkomma att icke
»gnata» på dem beständigt for både
likt och olikt, icke ständigt och jemt
gifva dem anmärkningar — sådan
behandling verkar rent af förslöande och
utsläcker all ambition. Gif
tillrättavisningar sparsamt, men med kraft;
uppmuntra dem med några gillande
ord, då de gjort sig förtjenta deraf!
Frida N. N.
Barnens arbete. 1. För de små
barnen, som skola sysselsättas med
handarbete i hemmet, lämpar sig, utom de
vanliga lägg- och llätarbetena af
papper eller spån, utstickning af enkla
figurer, uppritade på stadigt papper
eller karton. Mest omtyckta äro små
teckningar ur djurverlden. Eitningen
lägges på en tjock klädesremsa och
uppstickes med en Ȍl, som istickes
med en half cent. mellanrum. 1 dessa
hål syr man nu med kulört tråd
för-stygn, som trädas upp och ned; när
figuren är färdig, sys tillbaka i samma
linier, så att dessa bli helt utförda i
kulört. Om teckningen följes
noggrant, blir arbetet lika på båda sidor.
»Lilly».
2. Så snart barnen kunna föra
nålen med någon säkerhet, kan man låta
dem sy en liten bård i vingåkerssöm,
som sys på samma sätt, med förstygn
som fullständigas först med andra
syningen. Arbetet blir äfven nu lika på
båda sidor. Dessa bårder äro mycket
trefliga på små dukar att lägga i
brödkorgar o. d. »Lilly».
3. De vanliga bilderarken att
ut-klippa och med gummi sammansätta
små fästningar, qvarnar o. d. äro ett
för barnen mycket passande arbete,
emedan det både roar dem, skärper
eftertanken och fordrar en viss händig-
het. Dessa bilderark borde derför mera
uppmärksammas. »Lilly».
4. För större barn rekommenderas
att låta. dem få sysselsätta sig något
med bokbinderi. De kunna då sjelfva
laga sina böcker och blifva äfven mer
aktsamma om dem. Detta arbete
fordrar ej många verktyg och är lätt att
lära, men tyvärr skulle en beskrifning
därpå nu upptaga för mycket utrymme
i Iduns spalter. »Lilly».
Hushållet.
Att konservera buljong. Mor Anna
är en landtfru med 15 års erfarenhet,
kanske kan en eller annan fru draga
nytta af det sätt att konservera buljong,
som jag härmed mycket
rekommenderar. Någon insändarinna till Idun
framhöll, att buljong länge kunde förvaras
på buteljer — jag har äfven försökt
detta, men finner vida bättre vara, att
då jag efter en slägt kokat buljong,
låta den koka så länge, att, då den
blifvit uppslagen i en form och kallnat,
den är så hård, att den kan skifvas
samt skäras i små rutor, hvilka sedan
läggas på flata fat och ställas på lagom
varmt ställe att torka. Torra se
bitarne ut som lim, men kunna förvaras
hur länge som helst, och i ett hem på
landet, der man ej alltid har tillgång
på färskt kött att koka soppa på, äro
de oersättliga, ty med tillsatt smak af
morötter, palsternackor eller
jordärtskockor kan jag när som helst få en
god och stark köttsoppa. Jag
uppmanar Eder, mina fruar på landet, som
hafva er slägt nu på våren och ej förr
konserverat buljong på detta sätt, att
försöka och säkert skola ni blifva lika
belåtna dermed som mor Anna.
Smörgåsbordet.
Pot-cheese. Hopgömda »ostskalkar»
afputsas och skäras i små bitar samt
öfverhällas med porter i en burk;
omröres emellanåt, att allt blir väl
genom-mjukadt, bör stå i flera månader.
Arbetas sedan med en mortelslöt i en
hackho, att massan blir som eu
smidig deg. Uppblandas derpå med
kummin samt, om man så vill, med något
konjak, men aldrig vare sig med skiradt
smör eller grädde, hvilket blott gör,
att potcheesen naturligtvis smakar
härsken då den blir gammal. Utan dessa
båda sistnämda tillsatser, blir der.
deremot bättre, ju längre den gömmes.
Potcheesen nedlägges i en större burk
för att kunna omarbetas, och först
efter några veckor nedpackas den i
glasburkar (f. d. honungs- eller
senapsburkar) samt kokas väl.
Obs. Skulle än fet än mager ost
förekomma, bör, för att utmärkt
pot-cheese skall erhållas, hvar sort
användas för sig. Frida N. N.
Hästkött. Som jag hoppas, att alla
husmödrar nu för! tiden äro nog
fördomsfria att vilja begagna hästkött i
sina hushåll, vill jag nämna att rökadt,
är det utmärkt godt till smörgås. Man
förfar dermed som med annat kött,
som insaltas för rökning; användt till
biff, är det också särdeles godt. Hvar
och en bör i sin mon söka motarbeta
den kanhända i många bygder ännu
qvarlefvande motviljan derför genom
att föregå med godt exempel och
använda detsamma. Frida N. N.
Kardinalkött. En oxstek ingnides väl
med salt, socker och salpeter,
hvarefter så mycket ättika påhälles, att den
nästan står öfver köttet; några nejlikor
och lagerbärsblad påläggas. Steken
vändes dagligen och kokas efter en
veckas förlopp i ättikan utspädd med
vatten; kryddorna följa med. Förvaras
i spadet. Frida N. N.
Sopprätter.
Buljong. Vid anrättning häraf, bör
förfaras med största noggranhet. Man
beräknar vanligen 1 ffi kött på hvarje
person och, då kokningen börjar, 1 k:na
vatten till 3 Köttet sköljes och
styckas, men bör ej ligga i vatten;
ryggmärgen borttages, det säges, att
den skall göra buljongen hvitaktig.
Kokningen anbringas långsamt och
fortgår jemt vid sakta eld.
Starkpeppar, morötter och palsternackor iläggas,
buljongen saltas, hvaraf skummet skall
bättre flyta npp. Det bör omsorgsfullt
borttagas, i annat fall kan man ej få
buljongen klar. Köttet upptages, då
det är kokt, ty sedan tjenar till intet
att låta det ligga uti vidare. (Kan
användas till pudding, rensadt från
senor oeh benskärfvor, iinhackadt,
uppblandadt med ägg, gräddmjölk, stötta
skorpor, skiradt smör samt socker, salt
och litet muskot). Buljongen får
sedan hopkoka, och färdig silas den
genom linong. Flottet, som stelnar
ofvanpå, (det mesta bör likväl vara
upp-skummadt under kokningen) upptages,
och om man vill gömma det, skiras
det med litet salt och skummas väl;
är utmärkt att steka fisk uti.
Buljongen kokas helst dagen före den skall
användas. Man bör hafva en särskild
kruka, som till intet annat begagnas,
att förvara den uti. När den sedan
skall användas, hälles den försigtigt ur
krukan, att bottensatsen, som alltid
bildas, ej kommer med. Klar buljong
serveras helst i koppar med varma
pastejer, på talirik eljest med en rå äggula,
hackad persilja, brynta palsternackor
eller rostadt hvetebröd. Frida N. N,
Njuponsoppa. Njupon, l/s k:na till
fyra personer; sköljas och kokas väl
sönder, passeras genom durscnlag, att
en del af njuponen följer med.
Soppan göres simmig med litet i kallt
vatten upplöst potatismjöl; russin kokas
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
