Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. Fredagen den 19 april 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
brandgul med svarta beslag — »fröken Eva
von Heland» i stora bokstäfver.»
»Jaså, jaha, men hvart skall den bäras?»
»Strandgatan 20.»
»Ska’ ske.»
Men tanken på, hvart min kära Signe tagit
vägen, trängde sig med oroväckande kraft inpå
mig. Hon var en ung, förtjusande enka oeh
skulle vara min beskyddarinna i detta vårt
lands »moderna Babylon», och det var med en
viss oro jag spejade efter hennes vackra
ansigte i denna orediga menniskomassa.
»Eva, Eva!» ropade någon, och under ett
klingande skratt lades en liten mjuk hand
öfver mina ögon.
»Nå, min kära Signe, det var då för väl,
att du fann mig!»
»Ja, visst var det väl; kom nu hem och
gör toalett, sedan gå vi ner i brunnsparken —
här är gudomligt!«
»Några trefliga officerare», hviskade jag
hemlighetsfullt. — Nya skrattsalvor.
»Inte ännu, mötena äro just slut — mais
ils viendront.»
Skall jag någonsin glömma vår första
promenad i bergen? Aldrig. Det finnes ej ord
att beskrifva de intryck man erfar, då man i
sakta mak klättrar uppför dessa små, branta
bergstigar, med det härliga, oändliga hafvet
vid sina fötter, beströdt af hundratals hvita
segel, likt kringkastadt hafsskum. Luften var
så hög och klar, och med välbehag drog jag
det ena andetaget djupare än det andra, ljumma
hafsvindar smekte och färgade kinderna med
helsans rodnad, och den varmaste åtrå efter
att lefva, tacksamhet mot Gud, för att jag
var ung och ännu hade lifvet framför mig,
smögo sig in i hjertat under denna min första,
oförgätliga vandring bland Marstrands klippor.
Mais retournons à vos mouions. Vid
fyratiden intogo vi en god och smaklig middag på
»Alphyddan», drucko kaffe i »Lilla
Sclrweize-riet» och företogo derefter nya promenader,
gjorde utmärkt angenäma bekantskaper, och,
när jag sent omsider lade mitt hufvud på
kudden, insomnade jag ögonblickligen och sof en
djup, härlig, drömfri sömn, ända tills solen stod
högt på himlen.
Man är i sjelfva verket alls icke flitig i
Marstrand. Min omtänksamma mamma hade
lagt ner åtskilliga handarbeten, men jag får
uppriktigt bekänna, att dessa återvände med mig
hem i sitt ursprungliga skick. Lånbibliotek
finnes att tillgå för den romanläsande
ungdomen, men det är synd att läsa bort en enda
timma i Marstrand. I sjelfva verket kan man
der roa sig på tusen sätt. Societetshuset är
präktigt och modernt inredt med balsal,
salonger, tidningsrum, biljardsal, kafé oeh
toalettrum. Afgifterna äro ej stora, oeh man kan
utan synnerlig kostnad vara med om allt.
Uppe på fästningsvallarne finnes en
förträfflig plats för lawn-tennies-spel, den stora
sandplanen nere vid hafvet egnar sig synnerligen
väl för kranskastning och croquetspel; de små
bänkarne, grottorna och skogsdungarne inbjuda
till förtroliga tete-à-teter, oeh på blommor,
frukt och bakelser finnes riklig tillgång. Ja,
i sjelfva verket är Marstrand ett litet jordiskt
paradis, man kan der få allt, utom — ett
ekipage. Den s. k. »Marstrandshästen» är
fullkomligt ensam i sitt slag, och åkdonet
består af en vattentunna. Mellan kl. 12—2 på
middagarne ser det mycket tomt ut i parken
och bland klipporna. Alla skynda dä att med
välbehag kasta sig i de salta, skummande
böljorna. Badhuset är utmärkt väl oeh tidsenligt
inredt, betjeningen påpasslig och välvillig.
(Forts.)
Gastronomiska kåserier.
in.
Om ägg, enkannerligen påskägg.
Nu då påsken står for dörren — äggens ocb
äggätandets tid par préférence —, kanske det ej kan
vara ur vägen, ärade läsarinnor, att tala litet om
dessa matnyttiga föremål, dem I alla så väl kännen.
Att ägget består af 3 delar, skalet, gulan och hvitan,
känner snart sagdt det minsta barn; men om vi nu
skulle yttra oss litet närmare om dessa olika delars
sammansättning, kanhända detta erbjöde åtskilligt
nytt for många bland våra läsarinnor.
Skalet består till största delen af kolsyrad kalk,
till en mängd af 90 à 96 proc., samt af fosforsyrad
kalk. Det representerar i vigt 1110 af hela ägget
och tjenar hufvudsakligen till skydd för de inre
delarne; det är försedt med en myckenhet fina
öppningar eller porer, hvilka under fostrets utveckling
i ägget förmedla luftomsättningen, men hvilka ock
vid äggets uppbevarande underlätta dess skämmande.
Agghvitan, hvilken belöper sig till ungefär 6/:0
af hela äggets vigt, består af en synnerligen fin
cellväfnad, hvars celler innesluta en högst koncentrerad
lösning af ägghviteämDe i vatten. Gulan, som
bildar den minsta delen af ägget och väger 3/10 af det
hela, utgöres till det hufvudsakliga af följande
kemiska beståndsdelar: 52% vatten, ett spår af
mjölksocker, ägghviteämne, ostämne, fosforhaltigt och
fosforfritt fett, färgämne och olika salter.
För att vid förvaring länge hålla äggen friska
begagna husmödrarna en mängd skilda metoder med
mer eller mindre gynsamma resultat. Det säkraste
och billigaste af alla medel är och förblir dock
äggens behandling med kalkvatten; man tillreder sig
af nyutbränd och tvättad kalk i brunsvatten en
lösning, som, sedan de tyDgre partiklarna afsatt sig,
ännu böra vara svagt mjölkaktig; i denna blandning
lägger man de för förvaring afsedda äggen. I äggens
inre försiggår en svag utveckling af kolsyregas,
hvilken tränger ut genom skalets porer och med kalken
i kalkvattnet bildar en olöslig förening, som afsätter
sig i porerna och till den grad tilltäpper dem, att
äggen, om de få ligga tillräckligt länge i tillräcklig
qvantitet kalkvatten, sedan i åratal kunna hålla sig
friska på en sval förvaringsort.
Se här några nya och delikata recept för
äggtillagning, som kanske Iduns läsarinnor känna sig
frestade någon gång pröfva nu i äggtiden.
1) Soolägg. Salta vattnet så starkt, att ett ägg
flyter deri; hårdkoka si äggen i detta vatten, hvarpå
skalen något inkrossas och äggen ännu en stund få
ligga i det kallnade saltvattnet. Utmärkta att skära
upp till smörgåsbordet.
2) Dolda ägg. Agg kokas, tills de bli mjuka som
plommon, skalas och läggas på ett kallt fat för att
ej hårdna efter. Derpå skär man fint en knippa
frisk persilja och något rödlök — eller i stället för
rödlöken en charlottelök -— sätter 96 gram smör på
elden och lägger, då detta kokar, persiljan deri;
låter under ständig omröring detta sjuda tillsammans
i 2 minuter, hvarefter det slås upp att kallna i ett
annat kärl. Derefter siår man med visp 6 hela ägg
i ett kärl till tjockt skum, tillsätter 1 sked socker,
J flaska hvitt vin, 1 sked potatismjöl och en kopp
vatten och genomvispar alltsammans ofvan elden, så
att det blir tjockt som erëme. Nu tar man det af
elden, rör det afkylda smöret med persiljan och
löken deri, sätter fatet med de hela äggen hastigt
öfver hett vatten och gjuter den grönaktiga crëmen
öfver äggen, så att de alldeles täckas deraf.
3) Spegelägg. I en jernpanna smälter man en
lagom mängd smör (16 gram för hvarje ägg); slår
ägg, det ena bredvid det andra, i smöret, hvarvid
man noga aktar sig för, att gulorna ej rinna sönder.
Man strör härefter peppar och salt öfver det hela
och sätter pannan på måttlig eld, der den får stå,
till dess ägghvitan stelnat; nu lyfter man af, håller
en skyffel med glöd öfver äggen eller ställer dem
för några ögonblick in i den heta ugnen, så att
äfven äggulan stadnar något, »tar ut» äggen med ett
rundt mått, lyfter dem med en bred knif ur pannan
och ordnar dem på fatet.
4) Sura ägg. Man gör »spegelägg», men låter
smöret dertill brynas, lägger upp äggen på ett fat,
låter något bryndt smör koka upp med ättika, salt
och peppar och gjuter såsen öfver äggen. Annu
bättre blir såsen, om man låter verkligt god steksås,
»brun sås», koka upp med ättika.
5) Färserade ägg med frikassésås. 12 hårdkokta
ägg skalas och skäras på längden i halfvor. Gulorna
pressas genom en sil, sammanröras med lika mycket
smör, det finhackade köttet af 16 kräftor, några råa
äggulor, salt, muskot, något litet parmesanost, en
finhackad, i smör bryndt charlottelök och något
rifvet hvetebröd; till denna färs blandas litet hårdt
vispad ägghvita, hvarpå man härmed fyller de halfva
äggen så högt, att de få form af hela ägg,
glattstryker farsen, lägger äggen på en med smör smord,
flat karott, gjuter något buljongsspad eller saltadt
vatten derunder, öfvertäcker med ett fettadt papper
och sätter in anrättningen i måttligt varm ugn. Till
dessa ägg serveras vanlig frikassésås (köttspad, afredd
och tillsatt med vin och citron).
Till påsken plägar man ju ofta inom familjerna
roa sig med att dels förse äggen med inskriptioner
dels färga dem i brokiga färger. Fastän ju denna
sport ej precis kan hänföras under gastronomien,
torde kanske några vinkar och råd i den vägen ej
här vara ovälkomna.
Vill man skrifva namn, verser eller tänkespråk på
äggen, sker detta bäst med hvit tvål, som man
spetsar och något fuktar. När skriften torkat på skalet,
lägger man ägget i -färgspadet under 8 minuters tid,
hvarpå det skrifna stället ter sig hvitt, medan det
öfriga skalet bär sin särskilda färg allt efter
färg-spadet.
Hvad nu äggens färgning beträffar — de må nu
vara urblåsta eller hela ägg — så måste färgmedlet
på förhand ha kokat under 10 minuter och får,
sedan äggen ilagts, koka i ytterligare 8 till 10 minuter.
De skilda färgerna erhållas af följande ämnen:
ljusgul — af saffran; guldgul — af lökskal; blå — af
blåholz; röd — af fembock; rosa — af kugellack;
grön — af spenat; brun — af kaffesump. Violett
färg erhåller man, om tnan i blåholzspadet gjuter
litet ättika; svart, om man till samma spad i stället
för ättikan tillsätter litet kromsyradt kali.
Vill man, att färgerna skola erhålla en glänsande
yta, öfverdrar man dem med gummivatten.
En gourmand.
Fönsterträdgården..
Något om rosodling i boningsrum.
Af Jane.
■i‡lg,iksom i beklädnadsmodet kan äfven i
blomster-^ odlingen påvisas särskilda strömningar, som
varat längre eller kortare tid. Sålunda kunna
påpekas särskilda perioder för odlingen af tulpaner,
af fuehsior, af storblommiga pelargonier, af begonier,
af kaktéer, af storvuxna bladväxter, såsom Aralia,
Ficus, Dra"æna, Phoenix, Musa m. fl. — i sistnämda
period befinna vi oss till en del ännu. Trots
vexlande moder har dock en af våra blomväxter — låt
vara mer eller mindre — bibehållit ett obestridt
anseende. Denna är rosen. Med sitt rika,
glänsande bladverk och sina i så många afseenden
fulländade och välluktande blommor i guldgult, orange,
ljusrödc, tegelrödt, högrödt, karmin, purpur, i
sil|verglänsande hvitt och med en oändlig mångfald af
färgnyanser och öfvergångar häfdar rosen äfven i
blomstertrüdgården sitt anseende som blommornas
drottning.
Hos oss är rosen likväl allt för litet känd,
synnerligast i fönsterträdgården. Troligen beror detta
deraf, att konsten att odla rosor i boningsrum
betraktas nästan som en hemlighet. De flesta
blomstervänner försöka sig nog, men misslyckas oftast
och ledsna snart till följd af ständiga motgångar.
Dessa äro vanligast orsakade af häfdvunna, men
felaktiga behandlingssätt och okunnighet om de
sjukdomar, rosen hemsökes af.
För att om möjligt ändra nuvarande missförhåL
landen i fråga om rosodling i boningsrum har jag
tänkt meddela Iduns läsarinnor några råd och
upplysningar, förvissad, att, om de blifva följda, man ej
så ofta som hittills skall se tynande rosenbuskar i
våra fönster.
Först och främst är det nödigt att veta, att ej
alla rosor, som kunna fås att blomma ute på friland
eller i växthus, passa för odling i boningsrum. De
bäst passande äro utan tvifvel terosorna och af dessa
förordas de, som hafva korta, blombärande årsskott.
Terosor, som skjuta långa ranka årsskott, hvilka
först andra året framkomma med blommande
sidoskott, såsom Gloire de Dijon och Marechal Niel äro
derföre mindre lämpliga. Den förstnämda kan dock,
synnerligast som ung och rotäkta samt som äldre
genom särskild behandling, blifva ganska tacksam.
Utom terosorna hafva vi åtskilliga tehybrider,
bourbon-, noisett- oeh remontantrosor, som kunna lämpa
sig, några synnerligen väl till rnmsodling. (Några
särskilda sorter nämnas ej nu, utan torde jag med
mina läsarinnors tillåtelse återkomma dertill en
annan gång.)
Af stor vigt för en framgångsrik rosodling är
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
