Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. Fredagen den 3 maj 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tion ske å närmaste postanstalt.—Bidrag från alla områden för qvinlig I P\ I I M användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör I U U IN angifvas, och kan fullkomlig diskretlon frän redaktionens sida påräknas
tillägga, att, om de skola göra sin fulla nytta, torde
det vara lämpligast utföra dem i något långsammare
tempo. Den vexlande rörelsen har just till mål att
gifva de olika musklerna den spänning, som är
nödvändig för deras fullständiga utveckling Glida
rörelserna for snabt öfver i hvar andra, få ej alla
musklerna tid att spännas, och dermed går rörelsens
betydelse förlorad.
Härmed öfvergå vi alltså till beskrifvandet af de
ofvan nämda fristående rörelserna, i det vi i dag
sysselsätta oss med de två första utaf dem. Text
och bilder skola väl — hoppas vi •— gifva
tillräcklig vägledning att riktigt utföra dem, och vi
uppmana på det varmaste våra läsarinnor att öfvervinna
den menskliga skötesynd, som heter maklighet, och
raskt taga itu med saken. Här gäller som så ofta:
»väl börjadt är halfgjordt arbete».
Rörelsernas namn äro:
1) Sträckstående knäböjning.
2) Bålrullning.
Sträckstående knäböjning afser att göra tå-, fot-,
knä- och höftled • smidiga, stärka ben- och
underlifs-muskler och bör med daglig öfning delvis kunna
förebygga den vanliga benåkomman »vatten i knäet.».
Armarne böjas med händerna mot skuldrorna och
sträckas derefter uppåt i den så kallade
sträckstående ställningen.
I det man bibehåller denna sträckta, lodräta
ställning, häfver man sig upp på tå (fig. 1) och böjer
Fig. 1.
långsamt så djupt ned i knäen, som man kan (fig. 2).
Från denna ställning reser man sig åter långsamt
upp, sänker ljudlöst hälarne till golfvet, böjer
armarne mot skuldrorna och sträcker dem derpå
hastigt ned efter sidorna.
Bålrullning smidiggör och utvecklar buk-,
sido-och ländmusklerna och verkar kraftig emot »håll»
i korsryggen och öfver länderna. Vid denna
rörelse bli just de muskelpartier, som i
vanligheten ligga mest stilla, väl bearbetade. I tidigare
dagar använde man åderlåtning för »håll» öfver
länderna, nu brukas massage, men när man genom
förståndig öfning kan få dessa muskler utvecklade och
blodcirkulationen i dem normal, hvarför då vänta
till dess »hållet» kommer och för med sig både
smärta och utgifter?
Händerna stödjas på höfterna, och den venstra
foten ställes något åt sidan för att bereda benen en
fast ställning (fig. 3). Kroppen böjes så långt framåt,
att dess midtlinie bildar en half rät vinkel med den
lodräta linien, 0(;h under fortsatt rullning föres
kroppen till venster — bakåt — till höger — framåt
och åter upp (fig. 4 a och b).
Man måste iakttaga att icke böja knäen eller
halsen och att böja kroppen lika djupt i alla
riktningar. På samma sätt upprepas rörelsen med
rullning till höger. De, som kunna tåla det, böra
utföra denna och de öfriga fristående rörelserna två
till tre gånger efter hvarandra. Om dagen derefter
någon ömhet i musklerna skulle infinna sig, är detta
blott ett bevis på, att vederbörande utfört rörelsen
ordentligt. Denna ömhet skall vid fortsatta öfningar
ej åter infinna sig, föt utsatt, väl att märka, att man
företager sina gymnastikövningar dagligen.
Teater och. musik.
Kungl, operan återupptog i lördags Andreas
Hal-léns »Harald Viking». Att denna opera vid sitt
framträdande i Tyskland skulle väcka berättigadt
uppseende och lifligt bifall inom det wagnerianska
lägret, kunna vi godt förslå. Ty tonsättaren har
ej blott ytterst nära lyckats följa den store
Bayreuthmästaren i spåren, utan nästan, som man
vill påstå, öfverträffat honom. Huru som helst,
operan har sina förtjenster så väl som sina
skuggsidor och bör ingalunda, helst som ju vår
opera-literatur ej just är vidare rik, försvinna från
repertoaren. Hvad utförandet beträffar förtjenar detta
i många afseenden loford. Vi undra dock, om ej
det orkestrala partiet, som i sina väldiga tonvågor
stundom alldeles dränkte såväl solisternas som
körens röster, utan men skulle kunna något
modereras i styrka. De sjungande måste lägga i
dagen onekligen halsbrytande kraftprof för att
någorlunda kunna göra sig hörda. Bland de
uppträdande förtjena särskildt fröken Ek (Sigrun), fru
Edling (drottning Bera) och hr Nygren (Erik) be-
röm. Hr Brun hade nog flere lyckliga moment,
men den föga sympatiska stämman förmådde ej
skänka något intresse, någon värma åt hjeltens
uppträdande. Hr Lundqeists föredrag af den sköna
vårsången i första akten är både kändt och
välkändt. Det hela leddes förträffligt af tonsättaren
sjelf. Publiken var ledsamt nog — våra få
svenska tonsättare borde i alla fall bättre uppmuntras I
■— fåtalig, men syntes mycket belåten med sin
afton. De uppträdande framkallades upprepade
gånger, slutligen äfven kompositören.
I nästa vecka begynner hr Conrad Behrens sitt
gästspel å k. operan. Han kommer bland annat
att uppträda i »Hugenotterna», »Alphyddan» m. fi.
Under loppet af kommande vecka torde likaledes
Offenbachs präktiga opera »Hoffmanns sagor» varda
färdig till uppförande.
K. dramatiska teatern har efter fru Hennings
afresa återupptagit »Frun från hafvet» med fru Olga
Fåhræus som Ellida. På fredag i denna vecka
gifves »Vildanden» med fru Baeckström (f. Sandell)
för första gången som Hedvig. Nästa måndag
gifves för första gången »Den vilda jagten», lustspel
i 4 akter af Ludvig Fulda, fri öfvers, från tyskan
af Oscar Wijkander. Detta stycke lär å en stor
del af Tysklands scener gjort mycken lycka.
Svenska teaterns senaste program upptager
3-akts-lustspelet tNereösa fruntimmer», en fransk
produkt, för hvilken hrr Blum och Toché bära hedern,
och som onekligen är rolig. Att den nu på denna
teater, så när sagdt, fallit, beror uteslutande på
teaterentreprenörens kritiklöst öfverdrifna puffande
i förhand, hvilket uppjagat förväntningar, som ej
rimligen kunde fyllas.
Sant är, att ej denna scen för närvarande eger
krafter att gifva en slik fransk fars med nödig
fart och élan. Men af de mera betydande
roll-innehafvarne gjorde dock flere ett godt arbete.
Främst ställa vi hr Warberg som den hederlige
sockerbagaren, hvilken öfver sitt parti lyckades
breda en verkligt naturlig och saftig komik. Fru
Stenfelt sekunderade honom ypperligt, och fra
Lundberg gjorde en elegant hurtig typ af sin unga
»nervösa» grefvinna.
Som fyllnad under de gångna aftnarne ha tvänne
skilda småpjeser stått pa programmet, båda
bagateller, som äro gjorda endast att glömmas.
Vasateatern afslutar om söndag sin sejour med
»Riddar Blåskägg», hvarefter fröken Anna
Pettersson, hrr Kloed, Gründer och Hirsch samt teaterns
kapellmästare Halidén företaga en kort turné i
landsorten.
En andlig konsert gifves om lördag i musikaliska
akademien till förmån för Barnhemmet vid Lugnet.
Mest för det behjertansvärda ändamålet, men ock
för det goda programmet, hvarvid bl. a. grefvinnan
Taube medverkar, torde denna konsert vara
förtjent af uppmärksamhet.
Den 1 maj.
üh.
Ett storstadsbarn.
Berättelse för Idun
af Johan jlordling.
(Forts.)
III.
Ridån faller.
/I ^[fänge låg så Ruth, försänkt i hejdlös
c姻 gråt, på knä vid den febersjukes
huf-vudgärd. Länge — ack ja, ty för Klara,
som med böjdt hufvud på afstånd förbidade,
att smärtans första våldsamhet skulle lägga
sig, medan hennes bruna, vänliga ögon
fördunklades af tårar, föreföllo minuterna som
långa sorgliga timmar. Den sjuke, gamle
koristen tycktes sakna allt medvetande, om
hvad som föregick. Han låg på rygg med
de rödsprängda ögonen stirrande mot taket
och en evig qvidan på sina torra läppar,
endast sällan afbruten af några
osammanhängande, mumlade ord.
Så småningom syntes Ruth lugna sig; och
den öfvergifna gråten domnade af i långa
snyftningar, som stötvis skakade hennes späda
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
