Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. Fredagen den 3 maj 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manusxnpt, som aj antages till Införande, återsändes, såvida porto bl- I Pl II kl Annonser mottagas endast mot kontant liqvid I förskott af 25 öre pr 4.
fogas. Inga ofrankerade försändelser lösas. i LJ U IM spalt, petitrad (= 10 stafvelser). Ingen annons Införes under I krona
gestalt. Klara gick då fram och lade sakta
sin hand på hennes skuldra.
»Försök vara modig och lugn, kära lilla
Ruth,» förmanade hon; »vi få först och främst
tänka på pappa Rebolledo, som ligger här
utan tillsyn och vård.»
Ruth reser sig långsamt och tungt. Hon
böjer sig fram öfver den gamles feberröda
ansigte och söker fåfängt fånga en blick ur
dessa bristande ögon.
»Älskade pappa Rebolledo,» hviskar hon,
medan hennes läppar skälfva; »känner du ej
igen din Ruth, din stackars olyckliga flicka,
som kommer for att alltid vara hos dig? Gör
du ej det? Ack, säg, säg att du gör det!»
Men den sjuke kastar endast oroligt sitt
brännheta hufvud, efter hvars tinningar och
panna det gråa håret klibbar af svett, fram
och åter på den smutsiga kudden; och ur de
orediga ord, som då och då gå öfver hans
läppar, kan ej ens det skarpaste öra utleta
något sammanhang.
Den praktiska Klara är redan i full gång
att söka åstadkomma någon skymt af
ordning och trefnad i det vanvårdade rummet.
Fönstret öppnas och en frisk fläkt af den
regnljumma, fria luften drar in som en
balsam i den skämda kammarqväfvan.
»Denna ljumma luft kan omöjligt skada
en febersjuk,» säger hon; »han kan väl
behöfva dra ett friskt andedrag.»
»Men först af allt måste vi väl nu ha hit
en läkare,» säger Ruth.
»Jag tänker just derpå. Du får ta
vagnen och fara till närmaste håll. Kusken
känner nog någon adress.»
»Jag — nej jag kan icke lemna pappa
Rebolledo — omöjligt,» utbrister Ruth med
en ängslan, som ville man med våld slita
henne derifrån.
»Se så, kära mitt barn, var nu förståndig
och lyd. Du kan icke reda dig här
ensam, om jag skulle fara. Och så kan den
andre, »musikanten», komma när som helst.
Hur skulle du ta dig fram med honom?
Skynda nu, det är ju lika vigtigt som något
att få en läkare hit.» Och Klara, som hade
riktiga kommendantanlag och växte med
situationen, hon stod redan på förstugubron och
gaf kusken ordres, långt innan Ruth fick tid
att tänka på några vidare invändningar.
Helt kort efter att Ruth hade rest, hörde
Klara ljudet af tunga, osäkra steg utanför
det öppna .fönstret; så smälde det i dörren,
det blef ett ramlande bland buteljerna ute i
köket, och hon förstod, att det var
»musikanten», som kom. Det var tydligt att han
var drucken; och hennes modiga lilla hjerta
krympte för ett ögonblick af qvinlig
räddhåga, der hon satt i andlös förbidan vid den
döendes bädd. Ännu hade han ej upptäckt
henne, men om ett ögonblick skulle han vara
derinne!
Den sjuke stönade högt. Till svar höjde
»musikanten» ute från det andra rummet en
rå, rusig stämma, som kom den unga
qvinnan att darra:
»Suckar du efter bränvin, gamle
komedi-ant? Jo, jo, det kostar nog på, när man inte
längre kan öppna munnen! Öm jag bara fick
tag i den fördömda buteljen; jag vet, att det
skall vara en sqvätt qvar.»
Nej, Klara kunde icke bli sittande längre
— det var omöjligt att släppa den druckne
in i detta sjukdomens rum! Hon samlade i
ett ögonblick allt sitt mod, reste sig och steg
hastigt ut i det yttre rummet, i det hon sköt
igen dörren bakom sig.
»Musikanten» blef till en början så bestört
vid denna oväntade syn, att hans mål
förstummades. Han raglade baklänges ett par,
tre steg och blef stående stödd mot väggen
med fånigt stirrande blick. Klara begagnade
sig hastigt af öfvertaget och sade, i en ton
så bestämd och myndig, att den förvånade
henne sjelf:
»Ni måste vara tyst här och får inte gå
dit in. Pappa Rebolledo är illa sjuk, och
han får inte störas. Jag och ett fruntimmer
till, som äro hans gamla vänner, ha kommit
hit att sköta honom. Och om ett ögonblick
ha vi läkaren här!»
Läkaren, ja, läkaren — huru lyssnade hon
icke i spänningsfull oro efter hjulen från
Ruths vagn, som skulle komma med
undsättning, medan hon stod ansigte mot ansigte
med den otillräknelige drinkaren utan någon
att kalla till hjelp! »Musikanten» hade
visserligen ej ännu visat tecken till några
våldsamheter eller fiendtlighet; men hvad kunde
ej i hvarje ögonblick falla honom in, om
han vredgades öfver detta intrång i sitt hus.
Klara fick vänta ännu några sekunder,
innan den andre kom sig för att gifva något
svar till hennes ord. Men till sist, sedan han
mönstrat henne med osäkra blickar från topp
till tå, säger han med en nästan godmodig
ton i stämman, som genast fördubblade
Klaras mod:
»Ser man på, ser man på! Det var mig
en schangtil och kavat fru.»
Hvarpå han omedelbart gjorde helt om och
lydigt ramlade i väg, ut ur rummet och huset.
I det samma stannar den efterlängtade
vagnen på gatan nedanom berget, och läkaren
och Ruth stiga ur. Ruth är nervös, upprörd,
bråd att komma till baka.
»Ack, herr doktor, herr doktor, det kan
väl inte vara något farligt? Han kan väl
alltid räddas?», och hon skyndar på sina
steg, så att hon hinner in långt före den
gamle stelbente medieinmannen.
På trappan i regnet sitter »musikanten»,
slagen och from som en våt hund, och följer
med dumma, omtöcknade blickar alla dessa
inkräktande främlingar. De gå honom förbi,
utan ett blick, ett ord.
I kammaren vrider sig pappa Rebolledo
allt vildare på sin bädd, hans ögon stirra
glasartadt, hans torra mun flämtar ängsligt
efter andan. Hur hänga icke de bägge
qvinnornas ögon vid läkarens ansigte, medan han
lutad öfver bädden gör sin korta diagnos!
Han är van att beherrska sig, denne veteran
i läkekonstens tjenst, och hans drag vittna
hvarken för eller emot, der han lyss till
bröstets rosslingar och räknar pulsens slag.
Så reser han sig och vänder sig om. Ruth
sträcker ofrivilligt händerna emot honom,
liksom afvärjande en fruktad fara. Och när
Klara, som skyndar att förekomma honom,
sakta frågar: »är det för sent?» ger han blott
en stum nick till svar.
Åter bryter tårarnes störtflod öfver Ruths
kinder, och hon kastar sig i våldsam
förtviflan tvärs öfver sängen och pappa Rebolledos
kropp. Hon slår sina armar om hans bröst,
hon hviskar de kärleksfullaste smeknamn,
ödmjukt tiggande böner vid hans öra: att han
ett ögonblick, en enda sekund skulle känna
sitt barn — hon framsnyftar de mest
öfverdrifna sjelfförebråelser, ropar i ångest . . .
Klara vill lugna henne, få henne bort från
bädden.
»Detta dödar ju både honom och henne»,
säger hon åt läkaren oeh fattar förvirrad
hans arm.
Men denne håller henne tillbaka.
»Låt henne hållas», säger han. »Mannen
är redan död.»
Ja, pappa Rebolledo var död. Han hade
med ens blifvit så märkvärdigt stilla i Rnths
armar, hans ögon stannade, hans jemmer var
förstummad. Ridån hade gått ned öfver den
gamle koristens sista akt.
Men ännu fortfar Ruth att bedja och gråta
vid hans bröst, som skulle hon kunna göra
det omöjliga och väcka döden till lif.
Klara går till fönstret, böjer hufvudet mot
karmen och ser ut; hennes hjerta sönderslites
af att se väninnans sorg, och hon måste ha
luft, luft. Läkaren kommer efter och säger
med en hviskning:
»Låt den första smärtan lägga sig och för
henne sedan härifrån. Jag sänder ett bud
till er man, att han kommer upp att hjelpa er.»
Han går; och de två qvinnorna äro
ensamma med den döde. Den regntunga
himmelen brister plötsligt, som sloges dess tunga
kupa in af en mäktig hand; en knippa klart
solsken skjuter med ens in öfver scenen i
rummet.
Då går Klara fram till bädden, böjer sig
och kysser Ruths våta kind.
»Nu är pappa Rebolledo i frid», säger hon.
Och efter en paus tillägger hon:
»Himmelen klarnar . . ,>-
(Forts.)
Matlagning.
Falska hjärpar. Af en god kalfstek
skäras bra stora skifvor, hvilka
hoprullas och fyllas med fläsktärningar,
omknytas med en träd oeh läggas tätt
intill hvarandra i en stekgryta. Stekas
som fogel och spädas med mjölk.
Såsen afredes med något grädde. Af
benen och det öfriga af kalfsteken kan
man med tillsals af litet grönsaker koka
en god soppa. Lalage.
Plättar. \ k:na mjölk, | d:o grädde,
d:o skiradt smör, 2 st. ägg. Aggen
vispas först, deri inarbetas mjöl, spädes
litet i sänder af grädden desemellan;
man invispar mera mjö!, derefter
smöret och sist mjölken. Frida N. N.
Bakning-.
Kanelkringlor. Tag 2 skålp. uppjäst
hvetedeg, arbeta deruti 1 skålp. mjöl;
då det åter jäst upp mycket väl,
in-knådas på bordet 1 skålp. urtvättadt
smör och mera mjöl, att degen blir
mycket hård; uttages i små kringlor,
som hvälfvas i groft socker och kanel.
De böra ej jäsa, utan gräddas strax i
svag värme, så att de torka med
detsamma. Erida N. N.
Punschkaka. Tre ägg vägas; samma
vigt socker invispas till smeten höjer
sig, då iröres mjöl till sockrets halfva
vigt. Gräddas i form. Då kakan är
kall, skäres den midt itu, vågrätt; på
båda halfvorna slås bra nog med punsch.
På undre botten lägges hallonsylt,
hvarefter bottnarne läggas ihop; kakan
skäres i kilar och öfverslås med vispad
grädde, som bör tränga ned mellan
bitarne. »Lilly».
Konservering-.
Att fördrifva mal och andra skadliga
insekter från pelsverk, ylletyger,
möbel-öfverdrag m. m. 1 ort kamfert, 1 ort
lavendelolja, 1 ort malörtsolja, 5 à 6
droppar kreosot och 12 ort
rektifice-rad sprit blandas genom omskakning
väl tilssammans. i en korkad flaska och
strykes med en liten pensel eller
penn-fjeder på papper, som fästes vid den
sak, som skall förvaras. Kyssolja är
ock ett bepröfvadt medel mot mal;
strykes på gråpapper. Köpes på
apoteket, helst i ett djupt tefat.
Frida N. N.
Strykning.
Stärkelse. Engelsk s. k. »Briljant
glansstärkelse» är den bästa sort, jag
användt. Hvarje paket innehåller 4
st. mindre påsar; lätthandterligt och
tillika drygt. Man kan i hvarje paket,
som kostar 25 ore, stärka 12 skjortor,
1 dussin kragar och 1 d:o manchetter.
Bruksanvisning följer och stärkelsen
finnes vanligen i hvarje kryddbod.
Frida N. N.
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
