Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. Fredagen den 10 maj 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 19.
Fredagen den 10 maj 1889.
2:dra årg.
Byrå:
Klarabergsgatan 54, en tr.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerforsäljning.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrän kl. 10—U.
Allm. Telef. 6147.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Infaller helgdag på fredagen,
utgifves tidningen näst föreg, eller
nästfölj. söckendag.
Prenumeration sker:
I landsorten: ä postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hufvudkontor, i boklådorna
samt ä tidningskontoren
En hvar bland menniskor har blifvit buren
till verksamhetens mödosamma kall;
men, utaf flit och omsorg frambesvuren,
en riklig skörd ur mödan växa skall.
Keinh. Winter.
Vi och våra barn.
Efter Matias Skards föreläsningar.
(Senare artikeln.)
lemmel eller skolan? — se der en
tviste-fråga, som oupphörligen dyker upp på
nytt för att finna en nödtorftig »lösning»,
läggas å sido och inom kort åter framställa
sig. Hemmet eller skolan? — hur kan man
dock ens ett ögonblick stå tvekande här inför!
Det. tyckes väl ligga bestämdt rent af i den
gudomliga ordningen, att hemmet i hvarje
fall måste vara det främsta, stå som nummer
ett, och att skolans plats aldrig kan bli
någon annan än bakom hemmet.
Skolan är med nödvändighet dömd att i
hufvudsak verka med ord. Detta är dess
stora svaghet. Ord, ord, tomma
omskrifnin-gar for barnets outvecklade sinne, som i allt
fordrar realitet — det är slöa verktyg. Ord
äro ej fakta, äro ej sak, endast ett vilkoriigl
ting.
Men hemmets roll förblir en helt annan.
Hemmet är den verklighet, öfver hvilken
skolan använder sina ord. Ur hemmet har
barnet hemtat de begrepp, de foreställningar,
det lärt sig förbinda med det och det ordet,
det och det namnet. När så läraren eller
lärarinnan från katedern söker bibringa de
små en kunskap genom att kläda den i ordets
drägt, är han eller hon till det oundvikliga,
mången gång till det förtvifladt nedslående,
bunden af de ingifvelser, hvarje särskildt barn
burit med sig från sitt hem.
För att fullt klargöra, hvad vi här vid lag
mena, låt oss välja ett exempel från ett
enkelt, föga kompliceradt fall. Tvänne barn,
som sitta vid hvax andras sida på
skolbänken, äro uppvuxna i skilda hem. Det ena
har egt den lyckan att fostras af en fader,
hvars hela sträfvan genomsyrats af innerlig
kärlek till barnet. För detta bain har faders-
namnet blifvit uttrycket för allt hvad kärlek
heter, fadersbegreppet fyldt af all den
skönhet, endast kärleken förlänar.
Det andra barnet deremot har i hemmet
mötts af en fader, hvilken hufvudsakligen
gifvit det intrycket af fruktan och räddhåga.
Ty slika fäder äro ty värr allt för vanliga.
Börjar så läraren tala med barnen om Gud
och nämner honom inför dem som fader.
Huru himmelsvidt skilda begrepp skall icke
detta framkalla hos de två! Under det att det
ena för visso får ett varmt och lifligt begrepp
om all den kärlek, som bor hos det högsta
väsendet,’ ryser det andra endast till baka
för den stränghet, fadersordet för det samma
betecknar. Och läraren har här — som i
tusende sinom tusende liknande fall —
oaf-sigtligt, omedvetet med samma ord dragit till
sig den ene och stött den andre till baka.
Det är hemmet, hemmet, som i allt står
bakom detta, bakom hvaije lärdom, skolan
kan bibringa, och återverkar på hennes
sträfvanden i yttersta grad hämmande eller
främjande.
Intet i verlden kan derför ersätta ett godt
hem, der moder som fader fyller sin pligt.
Modern lägger faktum till faktum i barnets
lif och bygger dermed upp hela dess
lifsinne-håll. I hemmet ock sätter barnet sjelft in
allt sitt lifsintresse. Och dess makt öfver
barnets sinne skulle icke vara större än alla
andra verldens magter förenade, onda eller
goda?!
* *
En icke minst vigtig sida i uppfostran, der
hemmet obetingadt måste vara förste man, är
barnets fostrande till samhällslif. Det vill
till att begynna i tid och från roten för att
till kommande dagar dana verkligt dugande
och gode medborgare för vårt fosterland.
Hemmet är framfor allt egnadt härtill. Hemmet
är, så att säga, ett »mikrokosmos», ett sam-
hälle i smått. Det är dess pligt att hos
barnet utveckla de sidor, som äro af natur att
göra oss skickelige i samhällslifvet med
medmenniskor, dess pligt att undertrycka eller
förädla de egenskaper, som strida häremot.
Djupt in i det växande barnets sinne skall
det inprägla läran om den försakelse, som
vet att slå af på egna personliga kraf, när
dessa ej godt stämma med de andres, det
allmännas — inprägla, ej med tomma ord
och munnens fraser, utan med föredömets
lefvande kraft.
Det första kapitlet är lifvet i hemmet, det
andra kapitlet blir lifvet i samhället. Och
det skall aldrig vara värdt att söka »fuska
sig igenom» kapitel 2 för den, som ej med
allvar och under förståndig och kärleksfull
ledning fått gå igenom det l:sta. Lägger
icke hemmet grunden, hvarpå skall då
samhället bygga? Ouppfostrade eller illa
fostrade sinnen äro som lösan sand: den glider
under byggnadens murar. Så småningom —
men en dag störtar det hela samman med
stor förödelse och förfäran! Och den dagen
skall det sägas, att det var fåkunniga
mödrar och kärleksljumma fader, som lade den
förrädiska sanden, der de hade bort bygga på
hälleberg.
* *
Men för att här nå ett godt resultat
fordras först och sist ett: lär ditt barn att vara
nyttigt, verkligt praktiskt nyttigt i hemmet.
Hur ofta är det icke fallet, att unge junkern
på 10—12 år betjenas och krusas vida mer
än sjelfve fadern i huset! Ett barn får så
oändligt lätt det intrycket, att hela hemmet
är till egentligen endast för att betjena det
samma. Der vändes upp och ned på sysslor
och ordning för unga herrns lexa; han får
vana, att allt skall foga sig efter hans
beqvämlighet. Hans röck putsas och borstas af
tjenarinnan eller så ock af mamma sjelf, bana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
