Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. Fredagen den 10 maj 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten ske i närmaste postanstalt.— Bidrag från alla områden för qvinlig i i-n i i »i användas och marginal lemnas. Namn och adress torde alltid noga
verksamhet mottagas med tacksamhet. Endast en sida af papperet bör I U U IN angifvas, och kan fullkomlig diskretlon frän redaktionens sida påräknas
för 6 veckor 5 kr., kortare tid 1 br. i
veckan ; for vistelse under en vecka erlägges
ingen afgift. Piano och tidningar stå till
badgästernas disposition.
Daglig post via Göteborg medels ångbåt,
som under högsommaren gör trenne turer
dagligen.
Nu anmäles middagen serverad, och sedan
vi tagit afsked af vår artige värd, skynda vi
in i den prydligt dukade matsalen, der en
god middag serveras oss. Sedan vi på
verandan intagit kaffe och derunder fröjdat oss
åt åsynen af de blommande fruktträden, som
utbreda sina hvita kronor nedanför oss, och
åt det vexlande färgspelet öfver
Algussereds-bergen på andra sidan viken, företaga vi en
promenad för att än ytterligare orientera dig;
dock hinna vi icke se allt. Vi måste dock
kasta en blick på kägelbanan och den vackra
lawn-tennis-ängen, der ungdomen med kraft och
skicklighet sköter sina bollar och raquets.
De sedvanliga danssoaréerna förefinnas äfven
här.
Nu ljuder ångbåtens gälla signal, men vi
känna oss oberörda deraf, emedan vår värd
låtit oss veta, att vi kunna få godt ekipage,
antingen till Göteborg eller Kungsbacka; men
som den senare vägen är kortare, föredraga
vi den och fortsätta vidare med jernväg.
Vägen till Kungsbacka är egentligen icke
vacker; den erbjuder dock mycket som
fängslar blicken. På andra sidan staden ligger
Gåsevadsholm, dit utflygter, liksom till flere
andra sevärda ställen arrangeras.
Vår färd är slut, och nu önskar jag till
lön höra, hvad du tycker om Särö. Känner
du dig icke frestad att tillbringa en sommar
der? Om icke, så är det mitt fel, som icke
nog lifligt kunnat skildra den lilla bärliga
badorten, förhållandena och det nästan
patri-arkaliska lifvet der. Det skulle smärta mig,
emedan jag älskar Särö och vistats der flere
somrar; barnen kunna omöjligt tänka sig en
sommarvistelse annorstädes; för barn är Särö
också den härligaste plats man kan tänka
sig. Man har förebrått Särö, att
societets-lifvet der skulle vara stelt och tråkigt, och
att Marstrand och Lysekil vore att föredraga
i det fallet; ja, till en viss grad är detta
sant. Ett s. k. badortslif kan naturligtvis
aldrig komma till stånd vid Särö, dels
emedan badgästerna icke äro sammanträngda inom
ttt så litet område som på ofvan nämda
platser, och dels emedan Särös resurser till
andra, både med helsa och landtlig trefnad
öfverensstämmande, nöjen äro vida flere.
Tonen på Särö är enkel, toaletterna likaså, om
de ens kunna kallas toaletter, de enkla
drägter, som hvardagsvis bäras der. Under de
senaste tvänne åren har en del så väl äldre
som yngre damer och barn begagnat de
klädsamma Rättviks- och Leksandsdrägterna,
hvilka antagligen komma att äfven i år
begagnas; åtminstone vet jag flere, som ämna
göra det.
Käraste Tekla! Beslut eder för att resa
dit; ni komma helt visst att trifvas, barnen i
all synnerhet. Alla vidare upplysningar
erhåller du af ställets egare, agronomen ./. W.
Brattberg, hvars adress under vintern är
Alingsås, och sommaren Särö, via
Göteborg. Han sänder prospekt jemte karta,
hvarigenom du ännu bättre kan göra dig
hemmastadd på vestkustens perla.
Med hjertliga helsningar till de dina och
i en glad förhoppning att få råka dig i som
mar slutar jag för denna gång!
Din trofasta Elsie.
Q vi nnogy mnastik.
En serie uppsatser efter »Vort Hjem>.
III.
<>r
dag skola vi fortsätta med de »fristående
öfnin-garna» och då gå igenom de öfriga tre, som
höra till den stående dagsordningen, nämligen:
3) Armsvängning,
4) Knälyftning,
5) HufvudruHning.
Armsvängning med båda armarna smidiggör
axelleden, utvecklar den stora samling af muskler, som
ligger omkring skulderpartiet, styrker ryggens och
bröstets muskler och har ett synnerligen gynsamt
inflytande på andedrägtsorganen. Då axelleden är
den rörligaste led på hela den menskliga kroppen,
och de skelettdelar, som bilda den samma, ligga
mycket fritt från det öfriga skelettet, hör denna
öfning till dem, af hvilka man snart skall röna
förmånliga följder. Då det här, liksom vid
»bålrullning» , är ett större muskel parti, hvilket i dagligt
bruk så godt som alltid ligger stilla, som nu
kommer i stark verksamhet, skall man, när de första
dagarnes ömhet väl är öfverstånden, snart förnimma
det kroppsliga välbefinnandet af skuldrornas förökade
smidighet. Såvida man följer sundhetens lagar
deruti att under sömnen ligga på en af skuldrorna, är
det ju gifvet, att det ständiga tryck, för hvilket
skuldrans muskler äro utsatta under vid pass en
tredjedel af vårt lif, måste fordra god motöfning i
vaket tillstånd. Den rätning och sträckning, som
våra muskler fordra efter en längre sömn, torde
bevisa sanningen häraf. Rörelsen företages som följer:
Venstra foten sättes en half aln åt sidan, och
armarne, med de fast knutna händerna vända framåt,
kastas till baka (fig. 5).
Fig. 5.
Med sträckta armbågar och handleder svängas nu
armarne ned, fram, upp och till baka i en cirkel,
hvari skulderleden bildar centrum, oeh hvarvid
armarne föras så tätt förbi sidorna som möjligt.
Svängningen utföres till en böljan långsamt, men
efter hand skola de fast knutna händerna af sig
sjelfva föröka hastigheten, och på detta sätt svängas
armarne 5 till 7 gånger rundt och stanna i den
första ställningen.
Derpå kastas armarne fram i höjd med skuldrorna,
och från denna ställning svängas de ned, bakåt, upp
och fram, alltså i motsatt riktning till den förra
svängningen. Den sistnämda rörelsen är betydligt
svårare än den andra, men gifver i gengäld dess
större smidighet.
Under armsvängningen måste kroppen och
hufvudet hållas stilla, fötterna stå fast vid golfvet och
knäna icke böjas.
Knähjftning utvecklar de muskler, som arbeta
under gången, smidiggör höftleden, och, genom den
starka sammandragning och utspänning af
underlifs-och bukmusklerna, som vid denna rörelse ega rum,
verkar den tillika synnerligen gagneligt på
matsmältningsorganen, blodomloppet och andhemtningen.
Det venstra knäet lyftes hastigt i venstra
skuldrans riktning, och foten sättes derpå lätt i golfvet.
På samma sätt lyftes höger ben, och på så vis
utföras efter hvar andra till en böljan 5 knälyftningar
med hvaije ben (fig. 6).
Bålen måste under rörelsen hållas i stillhet och
det ben, på hvilket man hvilar, icke böjas. Efter
vidare öfning kan man taga ända till 20
knälyftningar med hvaije ben.
Hufvudrullning smidiggör lederna mellan
halskotorna och utvecklar halsens muskler. Blodbrist eller
blodfullhet i hjernan kan till en del hjelpas genom
denna rörelse, då den i förbindelse med andhemt-
ningsöfningar i fria luften främjar blodcirkulationen
i hufvudet. Det ej så sällan förekommande »håll i
nacken», som många menniskor klaga öfver,
stammar som oftast från brist på rörelse för det stora
halsmuskelpartiet, som i dagligt bruk sällan eller
aldrig blir öfvadt.
Då kläderna strama uppe vid halsen och
blodomloppet ej är lifligt i de stillaliggande musklerna
i nackpartiet, är det ej så underligt, att reumatiska
smärtor här infinna sig efter förkylning; men dessa
kunna, som sagdt, förebyggas genom hufvudrörelser.
Rörliga halskotor och kraftigt utvecklade
halsmuskler förmå bära hufvudet på rätta sättet, och dettas
ställning på kroppen spelar, som kändt är, en vigtig
roll, när fråga är ora god hållning.
Hufvudet böjes framåt, och under fortsatt rörelse
rullas det nu rundt till venster, bakåt, till höger
och åter fram. För att utföra rörelsen lika djupt
mot alla sidor får man icke vrida hufvudet eller
höja axlarne.
Vi äro nu alltså på det klara med de fem
fristående rörelser, som tillhöra de dagliga öfningarna.
Nästa gång skola vi sysselsätta oss med några
öfningar på »räcket».
Wt
Teater och musik.
Kungl, operan. Reprisen af Boitos opera
»Mefistofeles» sistlidne fredag blef synnerligen
intressant derigenom att representanterna för de båda
manliga hufvudrollerna voro nya i sina partier.
Sålunda utfördes Mefistofeles’ parti af hr Nygren och
Fausts af hr Strandberg. Båda lyckades
förträffligt lösa sina uppgifter. En bättre Mefistofeles än
hr Nygren har man ej haft tillfälle se å denna
scen sedan hr Langes dagar. Ännu förefaller väl
den präktiga rösten stundom något hård och ojemn,
men ofta framträder den så mäktig, skön och
afrundad, att man med visshet känner, det endast
tid och samvetsgrant arbete — och sådant är man
van att finna hos denne unge konstnär — fordras,
för att den skall komma till full utveckling. Hr
N:s gestalt lämpar sig ock väl för rollen. I Fausts
parti hade hr Strandbergs välljudande stämma
ypperliga tillfällen att framträda. Också förtjenar
hr S. loford för sitt alltigenom musikaliska
föredrag. Fröken Elcs Margareta är känd och välkänd.
Hjelpas kan dock ej, att man med saknad tänkte
tiil baka på den näst föregående
framställarin-nan af detta parti, Gina Oselio. — Operan gick
för öfrigt i sin helhet förträffligt under
kapellmästaren Hennebergs ledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
