Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 25. Fredagen den 21 juni 1889
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manus|cript, som ej antages till Införande, återsändes, såvida porto bl. | p> | l kl Annonser mottagas endast mot kontant liqvid I förskott af 26 öre
pr4-fogas. Inga ofrankerade försändelser lösas. I U U I » spalt, petitrad (= 10 stafvelser). Ingen annons införes under 1 krona.
Och så gick jag — dag efter dag, vecka
efter vecka — och stred i tysthet med mig
sjelf. Jag var hundra gånger redo att öppna
mitt sjuka hjerta för dig; men så — alltid —
när jag efter en fruktansvärd kamp hade ordet
ända ut på läpparne, så svek mig i sista
ögonblicket allt mitt mod. Jag är så förfärligt
feg! Och din långmodiga finkänslighet, att
sjelf aldrig fråga, lade hyende härunder.
Hvarför jag nu så plötsligt reste, förstår du
nog sjelf. Du känner ju så väl, hvad som
varit emellan din bror och mig. Och så fick
jag anledning att frukta, att hvarken han eller
jag skulle ega krafter i längden att motstå det
gamlas magt.
Nu anser jag mig emellertid vara skyldig,
for att i någon mon godtgöra min försumlighet
åtminstone i detta fall, att gifva dig, den enda
vän, som nu står mig äter i verlden, en
inblick i den sorgliga historien mellan mig och
ro i q man. Du skulle nog förlåta mig, att jag
gör det i så korta drag som möjligt, om du
kunde känna den smärta, som detta nu kostar
mig, der jag om natten sitter i mitt ensliga
hotellrum, som ändtligen, nu så sent, blifvit
så pass tyst, att jag kan söka reda mina
tankar.
Ack, kära, älskade Klara, tro nu icke alls,
att jag vill skjuta all skulden på honom och
sjelf ställa mig fri och utan skuld. I mycket,
oändligt mycket har jag varit felaktig och svag,
och jag har blott att lita till den evige
doma-marens barmhertighet, som skall döma öfver
all verlden.
*
Allt ifrån den mörka julnatt, när jag flydde,
förfärad, från huld och hem, har hela mitt lif
varit en enda stor sorg. Huru jag den gången,
efter ha irrat kring i mörkret och kylan, gata
upp oct ned, utan medvetande eller besinning,
till sist mera död än lefvande af vanmagt och
köld togs upp-utanför »gummans» dörrar, dit
den gamla vanan instiktlikt i sista sekunden
ledt mig — detta allt är dig nog ej obekant,
då jag vet att derom sqvallrades både fram
och tillbaka på sin tid uppe på
fleurist-ateliern. Men i sitt rätta ljus kunde de ej
der se saken.
Den stränga vänliga »gumman», hvad jag
välsignar hennes minne! Hon gaf mig värd
och tröst i min sorg, hon intalade mig med
kärleksfulla ord mod och ingöt nya-, ädla
krafter. Efter nägra dagar vände jag åter till
pappa llebolledo, och allt blef — genom hennes
förmedling — som förut.
Dock icke allt. Till en tid var det
ovanligt lugnt och godt, »gumman» tittade
emellanåt till oss, pappa llebolledo var förundransvärdt
mild till sinnes och höll sig nykter, och af
Bion Kruse såg jag ej en skymt. Men det
skulle ej vara så länge.
Efter en tid föll pappa llebolledo åter i
gamla vanor och — Elon Kruse kom till baka.
De bägge männen arbetade af all magt emot
mina svaga krafter for att förmå mig till detta
äktenskap, som jag afskydde mer, än jag kan
uttala.» (Forts.)
Wt
Från Iduns läsekrets.
Återigen något om rullkaminer.
Ärade D. S.<
Det är mig onekligen till stor ledsnad, att jag
yttrat mig mindre fördelaktigt om eder goda vän,
rullkaminen, men ser ni, högt ärade, jag kan för
min egen del ej ändra min åsigt derom. Ni säger,
att ni under två vintrar njutit trefnad af denna
ypperliga tingest; mina personliga känslor säga mig,
att just samma ypperliga tingest för mig förbittrat
existensen under en lika lång period. Således ser
ni ju, älskvärda eller älskvärde D. S., att våra
erfarenheter varit högst olika.
Somliga menniskor tåla kattor, andra åter icke.
Men skämt å sido! — Fråga t. ex. en läkare, om
han icke anser, att de mindre smickrande adjektiv, som
jag tilldelat rullkaminen, uti en viss mån äro fullt
sanna? Ni ger mig en sådan der — hm! hvad
skall jag säga — en något impertinent släng, om
att jag ej anser det vara mödan vardt att omtala
eder goda väns prisbillighet och bränslebesparande
dygder. Pardon — jag är en lika stor vän af
rättvisa som ni. Naturligtvis är det mig omöjligt att
uppelda en våning om 4 rum för 20 à 25 öre
dagligen, om ej det just sker med er kamin. Således
ställa sig säkerligen de direkta omkostnaderna
mycket lågt. Men har ni beräknat de indirekta
kostnaderna? Kan kaminen alltid stå orörlig uti en
centralt belägen förstuga eller tambur, hvarifrån
värmen genom de öppnade dörrarne kan strömma
vidare in uti våningen, då är den ju särdeles
praktisk. Men att hafva den uti rum, der man lefver
och har sin tillvaro och der rulla den omkring från
den ena kakelugnen till den andra, det är detta,
som jag anser vara dels skadligt för helsan och dels
totalt oförenligt med ordning, prydlighet och
komfort. Och detta var ju ungefärligen, hvad som
ut-lofvats vid inköpet af en sådan pjes!
Ni småler åt mina indirekta kostnader! Men lyssna
först och döm efteråt. Först stod min kamin uti
ett stort förmak; detta var uti min oerfarenhets
första dagar, då jag barnsligt och blindt trodde alla de
förföriska saker, som sades om er vän. Det var ju
så enkelt att rulla den bort till kakelugnshålet och
sticka röret derin. Jo, vackert! Der blef föga värme,
men desto starkare os. Så gjordes der en
jernplåts-lucka för kakelugnsöppningen med ett hål till röret,
hvarpå den älskliga pjesen tog sig för att ryta och
bullra som en ilsken tjur och att utsända en
tropisk värme, som ej stod att moderera, trots spjell
och ventiler.
Hvarje gång den påfyldes blef rummet fullt af rök,
och fönstren måste öppnas, då röken mycket riktigt
drog ut, för sällskaps skull medtagande värmen, så
att den tropiska atmosferen förbyttes uti en mycket
arktisk.
Skulle asklådan tömmas, så befans, huru
omsorgsfullt än dermed förfors, allting uti rummet efter en
stund vara öfvertäckt med ett damlager. För
undvikande häraf dekreterades, att i och för kaminens
påfyllande och rengörning den alltid skulle köras ut
på en förstuga, der operationen skulle försiggå. Detta
vardt af en högst miserabel verkan för såväl bonade
parkettgolf som för smyrnamattor och tjenarinnornas
förbrända förkläden och dito fingrar. Naturligtvis
fingo de nya förkläden, golfven fingo bonas oftare
och mattorna–? Dertill kom, att huru
skyndsamt kaminen än rullades ut, så hann likväl alltid,
trots rörlockets påsättande, den mest obehagliga
svaf-velrök att tränga sig fram. Om dennas verkan i
förening med den outhärdligt torra värmen på
blommor och gröna plantor vill jag ej ens tala, men må
hända D. S. ville upplysa den uti n:r 23 af Idun
rådfrågande Ånge, hvilka krukväxter som kunna
trifvas i rum, hvilka uppvärmas med kamin.
Efter moget öfverläggande beslöts, att kaminens
stadigvarande residens skulle förläggas till matsalen.
Ny jernlucka der, dertill bleckskärmar för att skydda
uti närheten sittande personer. Bidrog alldeles icke
till prydligheten. Dertill kom — ack ja, dertill kom
mycket annat ännu! Boiseringen torkade, så att
bitar föllo af till höger och venster; buffeten sprack,
allt silfver och annan metall, som användes till
dekorering, anlöpte, och trots den mest ihärdiga och
upprepade polering höllo sakerna sig aldrig blanka
längre än två à tre dagar. Ej att undra, att
tje-narne betraktade rullkaminen med oblida ögon. —
Naturligtvis visade den en otreflig benägenhet att
slockna vid de mest olämpliga tillfällen. — Min
strupkatarr utvecklades långsamt men säkert, så att
jag sedermera utan vidare omständigheter skickades
till en badort med den trösten, att eder goda vän
till det väsentliga bidragit att förskaffa mig detta
utsökta nöje.
Ser ni nu, ärade D. S. Tror ni, att förstörda
golf, dito mattor och möbler, brända förkläden och
fingrar, visnade palmer, spräckta buffeter, trasiga
boiseringar, badresor o. s. v. ej kosta någonting?
Och allt detta — ja, allt detta
»Das hat mit ihrem Singen
die Lorelei gethan»
höll jag på att citera.
Jag har ju medgifvit, att kaminen, trots sin nu
bevisade jSalonsunfäliigheit», kan vara mycket nyttig
annorstädes.
Medgif ni åter, ärade D. S , uti eder ordning, att
undertecknad ändå ej haft alldeles orätt. — Jag är
också öfvertygad, att många härvidlag dela min åsigt.
D. JR.
För sommaren.
Krusbärsvin. En halfankare väl torr
och svaflad, försedd med tapp och
svick-hål. Dertill tagas 3 i kannor rensade
krusbär, 15 "8 brunt pudersocker,
hvaraf kokas en lag, som skummas väl,
tills det blir 3 £ kannor. Ankaren
sprundas löst, till dess jäsningen är
slut, då sprundet väl hartsas.
Ankaren bör ej ligga i för kallt rum i
ungefär 0 månader, då vinet är färdigt
att tappas på buteljer. Af alla slags
bär kan göras vin på så sätt, fastän
man då tager 3 | kannor saft i stället
för bär. H—l—a.
Blåbärskompott. § ® socker kokas
till lag, deruti läggas 4 "ffi blåbär och
få koka omkr. 5 minuter. Det hälles
sedan, så varmt som möjligt, _på torra
buteljer, kokas och hartsas. Äfven af
andra bär kan man koka liknande
kompott. Mångårig husmor.
Saltgurkor. Utmärkta. Man har en
torr, väl rengjord bytta i ordning.
Gurkorna läggas ett dygn i vatten.
Härefter nedläggas de i byttan hvarftals
med blad af ek, körsbär, svarta vinbär
och vindrufva. Iakttagas bör, att bladen
ligga så, att ej gurkorna komma i
beröring med hvar andra. Emellan hvaije
hvarf strör man pepparrot, skuren i små
bitar, några nypor af en blandning,
bestående af alun, salpeter, röd vinsten,
nejlikor, stark- och kryddpeppar, allt
väl stött. När nu alla gurkor äro
nedlagda, öfverhälles en lake af 150 gr.
salt upplöst i 5 liter brunnsvatten,
hvilket sedan uppvispas med 2 | liter
ättika. Ofvanpå det hela lägges en
träbotten med tyngd. Utilis.
Vindrufssaft. Då det är missväxt på
bär och för den, som ej har en egen
trädgård att skörda uti, finnes en lika
beqväm, som billig utväg att förse sig
med saft på följande sätt: 1 "B socker
och | stop vatten kokas och skummas
väl, tills det börjar simma sig, då färg
silas och sättes till efter behag; kokas
åter en stund och silas; härtill blandas
1 ort eller litet mera pulfvriserad
citronsyra, som blifvit upplöst i kallt
vatten och 4 droppar cedroessens. Den
röda färgen till saften blandas sålunda:
3 ort konchenill, 3 ort cremortartari,
för 4 öre pottaska, för 4 öre romersk
alun. Konchenillen stötes först, tills
den börjar gnistra, då lägges det öfriga
uti den och stötes väl. Vid
begagnandet upplöses litet deraf i kokhett vatten,
silas sedan genom en fin linnelapp.
Denna saft är finare än någon bärsaft.
Två prenumeranter.
Att hålla gurkor friska. Man
utväljer de vackraste och tillser i synnerhet,
att de hafva lång stjelk, på det man
sedan må kunna hänga upp dem.
Derefter rengör man gurkorna i vatten
medels en mjuk borste och aftorkar
dem sedan väl. Nu bestrykas de med
ägghvita, så att intet ställe blir ostruket;
ägghvitan bildar så att säga en
ogenomtränglig hud, som hindrar luftens
tillträde. De på detta sätt behandlade
gurkorna upphängas derefter i en ögla
fastgjord vid stjelken på ett snöre eller
en stång i ett mycket torrt rum. På
detta sätt kan man hålla gurkor friska
till gurksallad etc. till nyåret elller
ännu längre. Dana.
I n:r 8 af Idun denna årgång står
en matsedel för hönsen. Den är
mycket läcker, just efter tidens kraf—eller
rättare sed. Men den är äfven ganska
dyr, mera än hvad äfven den yppersta
höna, af noblaste race, kan förmå att
ersätta med ägg. Deremot är
matsedeln utmärkt tjenlig till gödning af de
exemplar man ernår slagta. Det påstås
äfven, att s. k. värphönor få vidkännas
vissa svårigheter, om de blifva allt för
feta. Derför tillrådes litet afprutning
såsom t. ex hvete- och majsmjöl, hvete
ocli ris, som godt kan ersättas med
kokt, krossad potatis. Korn är
deremot mycket tjenligt till aftonmålet.
Angående benmjölet (hemmagjordt)
står intet om sättet för dess beredning,
hvarför här må nämnas, att benen böra
brännas, till de äro blåhvita, samt
krossas. Två prenumeranter.
Matlagning.
Bästa sättet at steka sjöfogel. För
att få bort den traniga smaken kokar
man först fogeln antingen med hö och
vatten, eller, hvad bättre är, fyller den
med råskalad potatis och låter den
koka med vatten och något salt.
Potatisen kan naturligtvis ej användas,
då den sugit i sig det traniga. Sedan
steker man fogeln. När den är stekt,
skummar man bort flottet och lagar af
skyet en förträfflig sås. Utilis.
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:34:41 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1889/0221.html
