Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. Fredagen den 12 juli 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h ides ott .lummer |weckan under hela qvartalet. För hvarje 6-tal abon- i pv i i |wi I dun, erh&llet «U gratlsexemplar för hela den tid, under hvilken
abonne-nenter, »om samlas, och för hvilka afgiften Insändes till Redaktionen af I U U IN mentet räcker. Äro de samlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera-
En blick framåt.
Belönad med pris vid Iduns sjette täfling.
^ V a9 modet, uti ßön ocR oaRa
aff fi-juet» fto^à, a£E Rot fan» j;ttS
lotäal a
fot ßatnet, spàSa Sottetn v 3m garvin!
Kwc »flaEf! Ron. ej- 3tg Eöna, »å j<xa tänkte,
Hon. fot Roat* ȟufC Sitt Reta ftj; 3u
»RànRte
1/ omiotj, tåtat, moSot utan. namn.
<)’Coia uàxet upp, ߣtt »ttåfanSe oeR j;aget,
aPEt meta oj^et, meta v<xtd Ron. taget,
3a o||tat, gtj?uet, »om 3u j?otSom gajl
9Uen i en annan» RemieA ßficRat RuiEa,
titt! annat Rem 3e unga tanRat i£a:
»natt at 3u en»am. ^Cuat ßfe|; tonen a f?
(9, moSct! «£y|t en ffiR ctj? oflluESa» »foja!
JEåt en »eüunS Ditt vnte öga Stöj-a
ut3 3enna tafC a! cSag, RuaS »RåSat 3u?
J’Cuem ßoj-et Rna, mot Eåga Cà33en futaSj
3et Ci/ten »Eumtat e|tet cpäEC»ßon »EutaS?
SDet äfc Sitt eget ßatn, »j.eEj?t moSet nu.
Nu gåESat Ron »in »RuES. S)en »ä3, 3u
Ȍ33e
v Renne» »j aE, |’ot»t nu »in mogna3 nå33e;
nu fotat j;öt»tåt Ron Rua3 3u Renne uat.
(9c R uatm ocPi. tiit ännu aj; 3t-na gå|uot,
Ron »£ö»at »jcfj; »tn RätteR» ßä»ta Råj^uot
på 3en( Ron ny»» inoiS »itt Rj-etta ßat.
(9cR det fot, mo 3et, om 3tg otacR Ȍtat,
upp Sitt Ru{W3, totRa Sina tåtat!
TfotgajW» ej- 3u Rämpat, Rämpat an.
8n mo3et» Rätfellj »om ftån RimCen
»tammat.,
oSöSEtg »å»om »oEen» Eåga Rammat,
oeR genom »efifet Cy»et, uatmet 3en . . .
Vern a.
Vänskap.
Oss sjelfva kunna vi förlåta
mycket. Låtom oss betrakta
andra såsoin oss sjelfva och
låtom dem vederfaras samma
ynnest. F. Spielhagen.
|J eniiiskoslägtet har under tidernas lopp
% till tanke- och handlingssätt
undergått stora förändringar, af hvilka många ledt
till något bättre och ädlare än det
förutvarande; men erkännas måste dock, att våra
förfader voro trofastare än vi äro, ty slöto
de ett vänskapsförbund, så var det, i vanli-
gaste fall, orubbligt och räckte genom lycka
och olycka; vi deremot hafva merendels
vän-skapsförbundeu så löst knutna, att vi lätt
nog kunna frigöra oss ifrån dem, om de på
minsta sätt falla oss besvärliga.
Yi hafva således i detta afseende icke gått
framåt utan till baka, och anledningen
härtill bör väl närmast sökas deri, att vi fordra
en aldrig tröttnande tjenstvillighet af våra
vänner, fastän vi ^sjelfva icke äro redobogna
att göra en verklig uppoffring för dem.
Dessutom äro vi till vårt eget väsende så
nyckfulla, att vi, efter att hafva gjort en ny
bekantskap, stundom föreställa oss, att denna
icke bör fortsättas, ehuru vi icke kunna på
något sätt motivera eller försvara en sådan
åsigt; och en annan gång tro vi, att vi
funnit en person utrustad med alla
fullkomligheter, och då denna förutsättning, förr eller
senare, varder gäckad, anse vi oss hafva gjort
en så smärtsam upptäckt, att den berättigar
oss att, med sårad värdighet, genast draga
oss undan från den bristfulle. Men huru
orätt är det, att vi så sällan betänka, att vi
sjelfva ingalunda motsvara andras
förväntningar, och att vi alltså ofta vålla dem stora
missräkningar.
Om vi ödmjukt eftersinna detta och icke
vänta att finna »englarenhet bland menniskors
barn», utan allvarligt bemöda oss att, såvidt
möjligt är, åtnöjas med våra vänner sådana
som de äro, i stället för att ständigt tänka
på, hurudana de borde vara, så skola vi
säkerligen lättare än tillförene kunna både skänka
och skörda trofast vänskap; och då vi
erhålla en sådan, så låtom oss betrakta den
som en dyrbar och länge efterlängtad skatt,
ty det är godt, att efter »dagens tunga och
hetta» få i förtroligt samtal med en vän
återvinna de domnade krafterna; det är äfven
godt att, i sjukdomens och den djupa
bedröf-velsens stunder, höra vänskapen tillropa oss:
»Herren pröfvar blott, han ej förskjuter!»
Och det är ljuft att kunna hoppas, att
vänskapen öfverlefver oss och att den, när vi
sjelfva slumrat in i den sista långa sömnen,
besöker våra hviloställen och nedlägger på
de gröna kullarne vårens första blommor
samt glömmer eller öfverskyler, hvad vi
brutit, men förvarar i kärleksfull hågkomst det
goda, som möjligen rymts i vår ringa
lifs-gerning. A. L. B.
Tillämpad räknekonst.
» V|^jiär ett räkneexempel går ihop och
resul-tåtet stämmer, känner jag samma
glädje, som när jag öppnar en nöt och finner
en vacker, hel kärna i den», sade nyligen en
tioårig matematiker, som hade en hel del
räkneexempel att lösa. Alldeles rätt, min
unge filosof! För oss vuxna är äfven hvarje
riktigt facit i vårt lifsarbete en glädje och
en uppmuntran, och smärtsamt är det, ja,
ofta rent af ödesdigert, när räkningen icke
stämmer.
I smått som i stort böra vi alltid visa oss
som försigtiga räknemästare och taga oss i
akt för villfarelse och fel vid beräkningen,
för att ej lifvet en vacker dag, innan vi veta
ordet derom, med brutal hand skall draga
ett tjockt streck öfver hela vårt räknestycke.
Dock, ej endast i bildlig mening gälla dessa
betraktelser. I skolan få vi lära räkna, vi
få mycken öfning deri och få använda vår
konst på vexlande uppgifter; men huru många
lärjungar, som dock i sina afgångsbetyg från
skolan ega vackra vitsord för skicklighet i
räkning, måste ej i lifvet betala dyra
lärpenningar, bereda sig sjelfva och andra sorg,
derför att de i rätta ögonblicket ej ha kunnat
draga sig till minnes och begagna sig af sin
räknekonst.
Man kunde tycka det vara ett helt enkelt
tankeexperiment att ställa inkomster och
utgifter upp emot hvar andra, att draga deD
riktiga slutsatsen derur och inrätta sig derefter,
och ändock lär det väl icke höra till de
sällsynta undantagen, att hushållspenningarne för
veckan äro förbrukade, innan två tredjedelar
af den samma gått förbi. Man har begått
ett divisionsfel, men upprepar sig ett sådant
fel beständigt, så rifver det ett gapande hål
i budgeten.
Att ställa upp ett hushålls budget är en
konst, i hvilken erfarna husmödrar i tid borde
inviga sina döttrar. Men härtill räcka ej de
fyra enkla räknesätten, här kräfves ock läran
om proportionel- eller förhållanden. Qvinnor,
som ej äro väl hemma häri, kunna bli orsak
till husets tillbakagång och slutliga ruin.
Det gäller alltså att finna de rätta
proportionstalen. Öfverst stå hushållningens
huf-vudposter: kost, bostad, undervisning. De
utgifter, som göras för dessa, äro af produktivt
värde. En väl född menniska är ej blott
mera arbetsduglig än en illa född; hon
motstår äfven bättre alla faror och angrepp, som
utifrån hota helsan. Derför är det ock det
dåraktigaste ord, man kan höra af folk, som
för att tillfredsställa sin fåfänga nöja sig med
otillräcklig föda: »ingen ser mig i magen"».
Och deremot är ordspråket: »bättre bagaren
än apotekaren» ett sannt varningens ord, som
man ej bör glömma. Att öfva sparsamhet
på bekostnad af familjens tillräckliga föda
är ett mycket svårt räknefel, och i detta
hänseende får man ock noga skilja på mättnad
och tillräcklig näring. Så kan ofta de mest
utsökta läckerheter lika väl frambringa eu
känsla af mättnad, som detta ock kan ernås
genom att äta ett nödigt qvantum potatis,
medan man i båda fallen mycket litet sörjt
för den egentliga näringen, för blod- och
fett-bildningen. Det vore synnerligen förmånligt,
om qvinnorna gjorde sig förtrogna med de
beräkningar, hrr chemici verkstäldt öfver
födoämnenas näringsvärde.
Hvad gäller kroppens näring kan ock med
några förändringar tillämpas på andens, på
undervisningen. Det finns en sorts
undervisning, som, om man ock fick den gratis, ändå
skulle vara för dyrt betalad, och en annan,
som ej kan betalas högt nog. Äfven i de
så kallade bistudierna, som i musik och språk,
bör kostnaden ej vara det afgörande vid valet
af lärare, emedan en dålig och otillräcklig
undervisning endast danar stympare och en
god undervisning äfven fordrar att bli godt
betalad. Kan man icke bringa slika utgifter
i det rätta förhållandet till budgetens öfriga
poster, är det bäst att låta dem alldeles
utebli.
Storleken af den summa, man bör gifva ut
för sin bostad, beror af två faktorer: hänsyn
till helsan och hänsyn till husets
representation. Den första faktorn bör naturligtvis’, ha
den främsta rangen, då sunda bonings- och
sofrum direkt inverka på vårt välbefinnande,
något som man ej kan säga om den dom
verlden bildar sig om vårt välstånd. Helt naturligt
kunna köpmannen, embetsmännen o. s. v. icke
alldeles undandraga sig vissa kraf, som deras
stånd och sällskapslifvet pålägga. Men här
gäller det ånyo, att man finner det rätta
proportionstalet och ej utvecklar en lyx i bostad,
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
