Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 31. Fredagen den 2 augusti 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idun utkommer I hufvudstaden hvarje helgfri fredag öch kostar för 6tt I ft I I NI tidningen Innehåller nästan uteslutande orlginalbldrag. — Uppgif å
___qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt. — I U U IN närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sa er-
genom att afteckna det förelagda mönstret
på papper, så öfvergår man till att måla det
på glaset. Härtill använder man billigt,
grönaktigt glas, på hvilket man fäster
teckningen med vax. Nu uppdrager man först
teckningens konturer på glaset och begagnar
dertill breda stålpennor och med terpentin
förtunnad, svart lackfärg. Derpå stryker
man med en bred pensel af gräfsvinshår en
mycket jemnflytande och tunn blandning af
någon mörk glasmålningsfärg öfver hela
plattan, den s. k. skuggan, mot hvilken
teckningens konturer godt framträda. Härefter
ställer man glasplattan på ett staffli och
börjar schattera, i det man med en spetsig liten
träpinne raderar eller skrapar ut alla ljusa
ställen ur täckfärgen, ty den väsendtligaste
egendomligheten hos glasmåleriet är, att dess
effekter alltid måste beräknas för
genomfallande ljus. Den emot åskådaren vända sidan
erhåller konturerna och medels de
halfgenom-skinliga, hårda skuggfärgerna de starkaste
skuggorna, under det de ljusa partierna
framställas på baksidan medels genomskinliga,
milda färger och lackfärger. Vidare är
kännedom nödvändig om den förändring, färgerna
undergå vid bränningen. En färg, som efter
bränningen blir blå, röd eller silverglänsande,
kan fore den samma vara grå eller brun.
Bränningen har hufvudsakligen till
ändamål att insmälta mineralfärgerna i glasets
yta, hvarigenom de flyta öfver i hvar andra
och sedan verka synnerligen effektfullt.
Bränningen sker i täckta ugnar vid träfyrning
och kostar för en glasmålning på cirka :/2
meter i qvadrat 40 öre.
Omständligare och svårare äro de bilder,
hvilka medels blyinfattningar sammansättas
af mångfärgade glas; äfven på detta område
erbjuder tidens mod endast ett upplifvande
af tidigare, ofta så herrlig glasmålmngskonst.
Ofta använder man härvid den särskilda sorts
glas, som redan i hyttan försetts med en
färgad yta. Detta begagnas synnerligast,
mången gång på förhand tillskuret, för större,
likfärgade ytor, för tak, draperingar och
väggar, då i hög grad glans, renhet och eld
i färgen äro erforderliga. Önskar man
ytterligare en schattering, önskar pålägga en andra
färg, så måste ytan beläggas med
asfaltfernissa och derefter åter afetsas.
Priset på glasmålningarna rättar sig
naturligtvis efter det utförda arbetets godhet —
om detta är schablonmessigt eller egen, fri
komposition. En bild af vid pass 1/2 meters
storlek betalas med 50—CO kr., en af flere
sammansatta glas med 100 till 150 kr. —
alltså i hvarje fall ett mycket väl betaldt
arbete med jemförelsevis ringa omkostnader.
Utomlands, särskildt i Tyskland, har på
de senare åren denna vackra konstgren allt
mera vunnit utöfvare bland qvinnorna, och
många äro nu de, som med uppdrifven
yrkesskicklighet härigenom skaffa sig en god
utkomst. Skulle icke också våra landsmaninnor
finna mödan lönt att tänka på saken? Äfven
här hemma är isen bruten, och tillfälle
förefinnes för dem, som ej helt och hållet på
egen hand, endast med ledning af någon god
lärobok, våga börja försöken, att få facklig
och kompetent undervisning. Enligt hvad
oss är bekant drifves nämligen för närvarande
åtminstone på tre olika håll glasmåleriet i
större skala, förenadt med undervisning för
hugade begynnare. Rektor Adler har infört
ämnet vid den Tekniska skolan i Stockholm
och redan kommit till synnerligen vackra
resultat. Vid skolans utställning i våras väckte
särskildt ett par stora glasmålade vapende-
korationer mycken och smickrande
uppmärksamhet.
Vidare meddela fröknarna Nordberg och
Petterson, Biblioteksgatan n:r 18 härstädes,
undervisning i glasmåleri och ha utställt
vackra produkter. Artisten Callmander i
Göteborg, sjelf framstående inom konsten, ger ock
kurser deri. Både han och de nämda
fröknarna hafva så föranstaltadt, att de kunna
mottaga målningar till bränning.
Varmt skulle det fägna oss, om denna
lilla uppsats kunde gifva ett lyckosamt
uppslag, vore det ock blott åt en enda af våra
värderade läsarinnor.
Ogräset.
Hedersamt omnämd yid Iduns sjette pristäfling.
cjlör att få rum åt rosorna från söder
man rycker jemt mig bort,
och öfverallt mig hatar och föröder,
fast intet ondt jag gjort,
hvad rådde jag väl för, att ödet stälde
mig på en orått plats,
att för ett ogräs blott jag gick och
gälde
i trådgårdens palats?
Jaa lydde solen, som till lif mig väckte
och bjöd mig vakna opp,
som andra blommor jag mot henne
sträckte
min blick med fröjd och hopp.
O! säg, är icke också jag en blomma,
jag lika väl som de,
som ifrån söderns rika länder komma,
fast mycket ringare?
Men nej, jag kan ju ingens hjerta fröjda
med fägring eller prakt,
att göra andra lyckliga och nöjda
stod ej uti min makt;
hur vänligt jag min bleka krona breder,
o, menskobarn för dig,
till mig ser ingen blick med glädje neder,
och ingen älskar mig.
Och derför, derför måste jag ju vika
att lemna rum åt dem,
och gifva åt de lyckliga, de rika
min fosterjord, mitt hem!
Och så jag tanklöst kastas bort och
glömmes,
förgås ocli vissnar ner,
men ingen vet och tänker, att der
gömmes
ett brustet hjerta mer!
Makar och omaka makar.
Tecknade efter lefvande modeller.
Af Hugin.
(Slut fr. föreg. n:r.)
i vilja ej teckna längre i svart. Låtom
fc oss nu i stället taga kärlekens rosenröda
färg och frammana några verklighetsbilder från
det motsatta lägret, d. v. s. taga några små
familjegrupper af lyckliga äkta makar.
Men innan en sådan älsklig »grupp»
kommer till stånd, hafva ofta, ja, nästan alltid,
hufvudfigurerna på den samma haft många
tysta strider att utkämpa.
Låtom oss t. ex. göra en utflygt till T-åkra
prostgård.
Der inne i det lilla gafvelrummet sitter den
unge vice pastorn, han som sköter pastoratet
efter gamle prosten.
Han bläddrade i kyrkoboken, och smekande
öfverför hans blick en rad, der det står:
»dottern Anna Elisabeth, född den 1 maj 1859».
Och så slår han ihop boken, liksom om han
sett nog.
»I morgon alltså fyller hon 19 år,» säger
han. Och så funderar han en stund, om han
skulle kunna våga att då yppa för henne sina
framtidsdrömmar. Att hon anar dem, det vet
han redan, lika sä väl som han känner med
sig, att hans kärlek är besvarad.
Han hade sett det på så mångfaldiga sätt.
Såväl hennes rodnande kinder som ock hennes
omtanke om hans trefnad talade ett stumt, men
tydligt språk. Huru gladdes hon ej, då han
bad henne om den minsta tjenst! Huru
strålade ej hennes blick, då han föreslog henne
att deltaga i söndagsskoleundervisningen, och
huru sökte hon ej alltid att gifva honom de
varmaste plättarne och den raraste filbunken!
Ja, hela hennes offervilliga, kärleksfulla väsen
var danadt att blifva solen i ett kristligt
herde-tjäll. Allt det der visste han; men äfven att
många, många år skulle förgå, innan han kunde
få ett eget hem att bjuda henne. Derför
ville han ej binda henne. Han kände också
hennes moders sträfvanden att förmå den ljufva
flickan att taga den rike brukspatronen. Var
det ej derför bäst att tiga och lida. Och med
en suck började han att räkna öfver, huru
mycket i räntor han följande dag hade att
utbetala. Äter drog han en djup suck vid
tanken på, huru många år det skulle tåla, tills
studieskulderna kunde blifva betalda.
Annas födelsedag randades, solig och klar,
och med den en friare; men ej den fattige
adjunkten, utan ortens rikaste och anseddaste
man, egaren till V-dala bruk.
Prostinnan sken som en sol vid den ära,
som vederfors hennes hus; men den inkallade
dottern svarade ett bestämdt nej. Modern
bad henne betänka sig, och af undseende för
hennes önskan lofvade hon »tänka på saken»,
och ju mera hon tänkte, desto afskyvärdare
fann hon det att gifta sig utan kärlek. Hellre
ville hon som lärarinna förtjena bröd såväl åt
sin fattiga moder som sig sjelf, och i denna
afsigt flyttade mor och dotter till närmaste
stad. Här arbetade den unga flickan af alla
krafter, dels i en skola och dels genom att
gifva pianolektioner.
Efter en sådan lektion satt hon trött och
modlös, afvaktande en ny elevs inträde, då
dörren hastigt öppnades och f. d. vice pastorn
steg in.
Hvad som nu föreföll torde bättre kunna
tänkas än beskrifvas. Nog af, några månader
senare lyste midsommarsolen öfver ett det mest
strålande brudpar.
Men solen får ej ständigt belysa vår stig.
Mörka motgångsmoln uppstego stundom öfver
den lilla komministergård, der vårt unga par
nedslagit sina bopålar; men desto fastare slöto
sig de ömma, sympatiserande makarne då intill
hvar andra. När han »sökte och inte fick»,
var hustrun en tröstens engel, som lifvade hans
hopp om ljusare utsigter, och i medgångens
dagar var hon inte blott hans, utan hela
församlingens glädje. Till den modlöse talade
hon uppmuntrande ord, och till de sjuke brin-
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
