Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. Fredagen den 4 oktober 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålles ott nummer Weckan under hela qvartalet. För hvarje 6-tal abon- | P\ II M Idun, erhålles ett aratlsoxemplar för hela den tid, under hvilken
abonne-nenter, som samlas, och för hvilka afgiften Insändes till Redaktionen af I U U IN mentet räcker. Äro desamlade abonnenterna färre än 6, torde prenumera-
så mycket mer noga, med hvad de läsa. En
dålig bok är en personlig fiende!
Och nu några praktiska anvisningar om
sättet att draga nytta af sin läsning. Antag,
att man gjort val af bok, vare sig det nu
är ett historiskt, vetenskapligt eller annat
lärorikt arbete, så låt läsningen bli så
regelbunden som möjligt. För läsning som för
nästan allt annat, såsom motion utomhus,
öfverspelning eller handarbete, är en kort tid
dagligen mycket bättre än långa stunder med
oregelbundna uppehåll. Genom att blott läsa
ett kapitel om dagen, kommer man snart till
slutet af en bok.
Låt oss sedermera försöka att få så stor
behållning som möjligt af allt, hvad vi läsa.
Hvarje mening, som ej är riktigt tydlig, måste
studeras, tills den blir det. Om man tappat
bort sammanhanget till följd af irrande
tankar, måste man gå till baka, tills det är
återfunnet. Att förbise en enda meniDg kan
orsaka att hela sidor missförstås, hvilket icke
så mycket är fallet med berättelser. Gör
flitigt bruk af lexikon. Haf ett papper till
hands för upptecknande af ord, hvilkas mening
ni ej förstår. Det är otroligt, hvilken massa
främmande ord, man då skall påträffa. Men
icke blott främmande ord böra uppsökas, utan
alla, på hvilka man vid tillfrågan ej strax
skulle kunna gifva en tydlig definition.
Det är hundratals ord, som menniskor tro
sig förstå, men som de endast gissa sig till,
eller hafva mycket sväfvande föreställningar
om, hvad de betyda. Ofta har ordet en helt
annan betydelse, än vi trodde. Det
ordförråd, sora de flesta af oss begagna, är mycket
begränsadt, men härigenom skulle det
utvidgas samt nöjet och nyttan af böcker
betydligt ökas. Ett godt sätt för dem, som hafva
tid och lust, är att hålla en liten
anteckningsbok och afdela. sidorna i tre kolumner,
en för »orden», den andra för »betydelsen»
och den tredje för »härledningeu».
Man borde åtminstone hålla en lista på
alla böcker, man läser; då kan man vid årets
slut se, hvilka böcker och huru många man
läst. Denna lista skall tjena som ett slags
protokoll öfver de medel, hvarigenom anden
utvecklat sig. Ännu bättre skulle det vara,
om man bifogade en kort recension öfver
hvarje bok, då man läst den. Det behöfver
ej taga lång tid; några få ord äro bättre än
ingenting. Yi få på intet sätt försöka
efterhärma tidningsrecensioner, utan bara helt enkelt
säga, hvad vi tänka om boken och våra skäl
derför. Eller vi kunna i några få drag
angifva hufvudinnehållet och dervid nämna
något, som särskildt gjort intryck på oss.
Detta skall visa sig som en stor hjelp i att
återkalla en bok i minnet, att hjelpa oss
komma ihåg i stället för att glömma, hvad
vi läst.
Yi borde alla vara i stånd att uttala vår
egen (icke en annans) åsigt om hvarje bok,
vi läst. Men icke blott vår åsigt, utan också
våra skäl för denna åsigt. Men huru få
kunua det! »Den var mycket rolig» eller
»jag tyckte icke om den», dessa båda fraser
äro de stående svaren, som flertalet
menniskor lemnar på frågan: »hvad är er tanke
om det och det arbetet?». Må vi akta oss
for att finna fel och hacka hål i allt, hvad
vi läsa. Det är ej något tecken till visdom,
utan tvärtom. Hvem som helst kan finna
fel, men hvar och en kan icke förstå ett bra
arbete. Bättre berömma för mycket än
fördöma för mycket.
Att skrifva om, hvad vi läst, är nyttigt
och likaså att tala derom. Somliga menni-
skor äro så sjelfviska. De läsa mycket, men
aldrig ett ord yttra de till någon om sin
läsning. Man skulle tro dem vara fulla af
anekdoter, goda historier, kunskaper och
vetande, men förgäfves väntar man att få höra
något. De kunna läsa tidningen igenom, utan
att låta sitt sällskap (som kanske ej har tid
att läsa den) få del af den allra minsta lilla
nyhet. Deras läsning gör åtminstone andra
intet godt, hvad den nu må göra dem sjelfva,
men vi misstänka starkt, att det goda blir af
kort varaktighet. Många läsa blott för att
döda tiden, och då passera orden genom
hjernan som genom en sikt, lemnande litet eller
intet efter sig. De, som hafva intresse för
hvad de läsa, som tänka på det efteråt, kunna
ej undgå, tro vi, att dela sitt nöje med andra.
Hvad skulle vi tänka om den familjemedlem,
som förtärde en läckerhet för sig sjelf, utan att
bjuda någon annan att smaka? Det är
likväl, hvad många göra med intellektuela
läckerheter. Om kroppens föda smakar bättre,
när den delas, huru mycket mer andlig föda?
Att berätta för andra, hvad vi läst, tala
om, hvad vi båda hafva läst, och höra andras
tankar och åsigter i ämnet — hvad det lägger
för ett ökadt behag och intresse till vår
läsning! Hvad det gör allting klarare och
hjelper oss att komma ihåg mycket bättre! Det
är ingenting, som hjelper oss att förstå en
sak så bra, som det att tala om den.
Låt oss derför mer odla vanan att samtala
med någon om, hvad vi läsa. Det gör
ingenting, om denna någon ej har läst boken.
Kanske somliga skola säga, att de hafva
ingen, som skulle förstå eller taga intresse i
deras läsning. Hafva de någonsin försökt?
Huru kuuna de annars veta det? Det är så
många, som hafva så liten tid för läsning,
att detta skulle vara att göra dem en
verklig tjenst. Det skulle gifva dem nya
tankar, nya intressen, och vända sinnet bort
från egna bekymmer och svårigheter.
Härigenom skall äfven ett förut okändt
föreningsband uppstå niellau två personer. Och
det är inte alltid s. k. bildade personer,
som behöfva uppskatta sådana samtal mest.
Vi veta bara, att för oss skulle läsningens
halfva nöje gå förloradt, såvida vi ej
sprakade om allt, hvad vi läsa, det må vara
historia, biografier, resebeskrifningar eller
uppsatser i de mest skilda ämnen, med någon,
som har läst jemförelsevis få böcker.
Att läsa högt är också ett bra sätt att
hafva nöje och draga största fordel af en bok.
Andra kunna arbeta, medau den ena läser. Hur
man önskar, att detta oftare gjordes i
familjekretsen under vinteraftnar! Ätt läsa väl är
en värdefull talang, lika förtjent af öfning
som sång eller pianospelning. Alla borde
• forsöka att läsa väl. Vi tro, att ingen skulle
behöfva misslyckas deri, hvars sinne och
tankar äro uppfyllda af det lästa. Om detta är
förhållandet, så skall rösten helt naturligt
återgifva tankar och känslor; de rätta orden
erhålla sin behöriga tonvigt. Utan
ansträngning å läsarens sida skall rösten lämpa sig
efter orden. Dålig låsning orsakas ofta genom
försök att läsa väl, geuom att tänka på sig
sjelf, i stället för på hvad man läser. Om
man blott läser tydligt och klart, kan man
lemna resten att sköta sig sjelf. För dem,
som ej äro vana att läsa mycket högt, blir
rösten lätt torr och tjock, hvilket är
plågsamt både för dem sjelfva och åhörarne. Men
genom öfning blir man snart i stånd att läsa
UDder flere timmar å rad utan olägenhet. En
god föreläsare förmår skänka mycket nöje.
Hvarje intelligent person, som forstår, hvad
han läser, kan ej undgå att läsa uttrycksfullt,
så att andra äfven förstå det. Dålig,
entonig läsning orsakas också derigenom, att man
blott läser ord for ord utan någon
uppfattning — eller åtminstone utan intresse och
nöje. Att få tillåtelse eller blifva ombedd
att läsa högt för andra borde vi anse som
ett privilegium och läsa så, som om det vore
det: genom den lefvande rösten gjuta lif och
själ i de döda orden och sålunda framställa
författarens mening, så som endast
högläsning kan göra det.
En annan god idé är att alltid hafva en
liten anteckningsbok i fickan för nedskrifvande
af korta utdrag. Vi borde alltid hålla utkik
efter sådana, såväl i berättelser som i annan
läsning, korta meningar, som innehålla
kärnpunkten i ämnet, meningar, som framställa
ett förhållande eller en sanning i ett klart
språk, eller hvilka slå an på oss såsom väl
skrifna och värda att minnas. Till exempel:
»Vi måste börja tidigt för att göra lifvet
värdt att lefva, om vi skola börja alls. Det
är snart för sent. Det är en förskräcklig sak,
att blicka tillbaka på sitt lif och känna, som
om ingenting skulle blifvit annorlunda, om
man aldrig varit född. Kanske det är
någonting att vara tacksam för, om man ej tycks
hafva gjort någon skada, men det kan man
ju aldrig vara säker på».
Ja, låt oss försöka att så mycket som
möjligt draga musten ur allt, hvad vi läsa.
Låt oss taga för vana att tänka öfver, hvad
vi läst, ocli försöka komma till klarhet i allt,
som förefaller dunkelt. Vid läsning af
resebeskrifningar gör man klokt i att på en god
karta peka ut hvarje ställe, som förekommer.
Må vi aldrig fortsätta att läsa som i en dimma
och icke veta, hvar eller hvad vi läsa om.
Var inte rädd för besvär; intet som är värdt
att göra, kan göras derförutan. Låt vårt
motto blifva »väl», ej »mycket». Att läsa
några få böcker väl, att verkligen känna till
några få arbeten, är vida bättre än att sluka
dussintals utan annan behållning än den
tarf-liga tillfredsställelsen att kunna säga, det
man har läst dem.
Iduns
Byrå och Expedition
äro fr. o. m. den 1 okt. flyttade från
Klara-bergsg. 54 till Drottninggatan 48,1 tr. upp
(ofvanpå Göthes bokhandel). Expeditionen
hålles öppen kl. 10—3. Redaktionsbyrån samma
tid. Redaktören träffas personligen säkrast
kl. 10—11.
Qvartalsprenumerationen
torde ofördröjligeil förnyas, på det att
intet afbrott i tidningens expedition måtte
behöfva ega rum.
På förekommen anledning meddelas, att
prenumeration fortfarande kan ske å ettdera
eller alla af årets trenne första qvartal af
Idun. Priset är lika billigt som hittills eller
för qvartal
endast 1 krona.
m
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
