Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. Fredagen den 4 oktober 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI vilja särskildt fästa uppmärksamheten pä Iduns lämplighet för plats- i f i ki annonser som beröra familjekretsen. — Annonser mottagas endast genom
sökande och platsutbjudande annonsörer, äfvensom för alla öfriga slags I 1_) LJ IN S.Gumaelius annonsbyrå och hes redaktionen. Abonnentsamlare antagas.
hade jag aldrig trott! Det var verkligen präktigt!
Jag skall försöka, så godt jag kan, i korta ord
beskrifva det för dig.
I den eleganta butiken på nedre botten har du
kanske aldrig varit, den är just i dagarne öppnad;
de ha egentligen utstyrselsaker der nere och »La
graeieuse-!), som gå i tusen- och åter tusental. Ty
när nu vi damer engång nödvändigt ska snöra oss,
så . . . Ja, du förstår mig nog.
Så ha vi den trefliga beqväma trappan till
lokalerna i öfre våningen, der alla haltarne pro primo
finnas. Det kan jag försäkra dig, att vi hvarken
få nyare eller elegantare moder i Paris. Ett
särskildt rum, som jag nu fick direkt besöka förstås,
är det för soi-gartiklar. Inte vill jag just önska dig få
anledning att gå dit; men så pass mycket vackert
finnes der att se, att man nästan kan komma att
glömma åtminstone — en gammal onkel.
Så långt känna väl vi Stockholmskor i allmänhet
till den stora affären; men der bakom löljer en ännu
större part, dit ej oinvigde i regel få blicka in, och
der så att säga det inre maskineriet drifves — jag
menar expeditionslokalerna för landsorten,
atelie-rerna och magasinen.
Kan du tänka dig, de ha fått lof att bryta genom
mellanväggen mellan två hus, för att alla dessa rum
skola få plats, och i dem alla ser du takhöga hyllor
med hela berg af kartonger, kartonger och
kartonger. Hvad de innehålla, förstår du väl. De ha
rummen numrerade, för att hålla ordentligt reda på
dem, och jag läste åtminstone n:r 15 pä en dörr,
så mycket är säkert. Härifrån expedieras de
otaliga reqvisitionerna från landsorten, här finnas
särskilda rum för varubesigtningar och mottagande af
varor, öfverallt beqvämt och ljust med telefoner och
allt sådant der.
Så ledde han oss in i ett stort magasin, som var
fullt med idel — halmflätor till hattar. Ty de flesta
hattarne fabriceras i Stockholm på en fabrik, som
levererar uteslutande för denna affär, och det är bara
»chicken», som tas utifrån. Det der satte jag nog i
pappa, må du tro, som är så arg protektionist och
brukar ondgöra sig öfver den utländska flärden. De
begagna till och med svenska flätor till de gröfre
sorterna.
Ett annat stort magasin var fullt af idel »La
graeieuse» ; man skulle med dem kunna klä en hel
amazonarmé i pansar. Sist kommo vi in i sy- och
monteringsatelierna, der 30 unga flickor vid
belamrade bord, i bjertaste ljussken, med vana fingrar
stofferade dessa små underverk till hattar, som sedan
kläda unga och gamla hufvuden och beundras från
Ystad till Haparanda . . .
Nej, nu är jag riktigt vimmelkantig af allt, hvad
jag sett och berättat, och orkar ej heller skrifva mer
för denna gång. Farväl nu derför med en kyss, min
älskling; skrif snart och tänk, när härnäst du går
upp till sBon rnarché» eller »Le printemps», på
Labatt — och din egen
Sthlm den 1 oktober. Anne-Marie.i
Hvem skall ge vika först?
| I ^lidt under den första tvisten emellan
N ’ ’i ett ungt äkta par frågade den unga
mannen sin hustru, hvilken som borde ge
vika först, mannen som är hufvudet för
qvinnan, eller qvinnan som är skapad för mannens
skull. Då lade hon armarne omkring den
uppretade makens hals och svarade med en
kyss:
»Den som älskar mest.»
Teater och musik.
Kungl, operan har med god framgång återupptagit
Verdis opera »Ernani». Trots de flerstädes hos
denna opera lätt skönjbara bristerna fortfar den dock
att samla talrika åhörare. Att bärtill mest
bidrager det ypperliga utförandet, torde emellertid vara
klart för alla. Främst glänser naturligtvis fru
Ost-berg, hvars utförande af Elviras parti, särdeles i
vokalt hänseende, är briljant, ja, oöfverträfflig!. Hr
Sellman är nog också den bäste Ernani, som nu
står till buds. Bristerna i hans röst öfverskylas af
det goda utförandet och den värma, han förstår
inlägga i sitt föredrag. Gamle Silvas roll innehafves
af hr Strömberg, hvilken nog utför den korrekt,
men borde skänka den litet mera lif. Mången skulle
nog gerna velat höra hr Conrad Behrens i detta
parti. Ett särskildt intresse har operan vid sitt
förnyade uppförande erhållit genom den lyckade
debut, hr Oskar Lomberg gjort i konung Karl V:s
roll. Hr L. förfogar öfver en vacker tenorbaryton
och förstår att använda den väl. En och annan
störande oskönhet i röstens klang, som någon gång
förnimmes, torde lätt kunna bortarbetas. Litet mera
ledighet i rörelse och uppträdande i öfrigt vinnes
nog ock med tiden. Säkert är, att k. operan i hr
L. skulle göra en god acqvisition. — Orkestern
under hofkapellmästar Nordqvists egen ledning sköter
sig som vanligt förträffligt.
I dag (fredag) gifves »Carmen», med fröken Wolff
i titelrollen. Fröken W. har nyligen med stor
framgång utfört denna roll å k. teatern i Köpenhamn.
Nästa nyinstuderade pjes å k. operan blir
Mever-beers praktfulla opera »Nordens stjerna», hvilken
under de senaste veckorna flitigt repeterats. Denna
opera har ej på flere år gifvits härstädes.
Bollbesättningen blir nu också så godt som ny.
Abonnementsföreställningarna å k. operan taga sin
början måndagen den 14 dennes. Likasom under
föregående säsong omfattar abonnementet 30
föreställningar. De, som önska teckna sig for
abonne-ment, böra derom göra anmälan å k. operan 1 tr.
upp, uppgång från biljettförstugan kl. 1—3
middagen. Teckningen begynte i går (torsdag) och
fortgår under de närmaste dagarne.
K. Dramatiska teatern bjöd i måndags på en ny
helaftonskomedi af franskt ursprung. Victorien
Sardou, känd författare till flere tendentiösa pjeser,
har här i förening med Baymond Deslandes skrifvit
ett stycke utan all tendens, tydligen endast afsedt
att roa en bortskämd teaterpublik. Och häri lära
de båda författarne verkligen hafva lyckats —
åtminstone i Paris. Ja, det vore orätt att säga, att
de ej också lyckats här hos oss. Den svenska
öfversättningen af »Belle-Maman i) — här kallad »Lilla
svärmor» —, verkstäld af hr Ernst Lundquists vana
hand, tyckes ganska troget återgifva originalet. Och
detta är både roligt ocli synnerligen väl gjordt.
Särdeles framstår första akten såsom en dramatisk
skapelse, full af spirituelt lif och fyndighet. Andra
akten är svagare, men den tredje tar åter upp sig.
Af princip redogöra vi ej för styckets innehåll,
utan uppmana våra älskvärda läsarinnor att sjelfva
taga kännedom derom å dramatiska teatern. Så
mycket vilja vi emellertid säga, att »lilla svärmor»
säkerligen är den älskvärdaste bland svärmödrar och
vidt skild från den föreställning, man i allmänhet
har om det »ting», som kallas svärmor.
Titelrollen, fru Noirel, innehafves af fru Fahlman,
hvilken med äkta fransk esprit tolkar den samma.
Ja, vi tveka ej att räkna denna roll till fru
Fahl-mans allra bästa. Understödd af en för rollen
synnerligen lämplig och tilltalande apparition, förstår
hon att af den samma göra en verklig karaktär.
Man behöfver ej bråka sin hjerna med att
utfundera, om denna menniska verkligen finnes till eller
ej; man har henne lifslefvande framfor sig, tror sig
när som helst kunna träffa på henne i lefvande
lifvet. Så naturligt rör hon sig, och så naturligt
handlar hon med de förutsättningar, hon har. Fru
Fahl-man förtjenar i öfrigt särskildt beröm för sin goda
behandling af dialogen och för sitt tydliga textuttal.
När allt kommer till allt, torde det vara svårt att
uppvisa en bättre fru Noirel.
Lilla svärmors nyss bortgifta dotter Suzanne har
i fru Rundberg fått en på det hela taget god
representant. Det naiva, hängifna och innerliga
pointe-rades lika väl som harmen, då den unga makan tror
sig bedragen.
I notarien Thévenots roll var hr Personne mycket
tillfredsställande. Bollen var riktigt uppfattad och
återgafs med nödig moderation och finess. Det
komiska elementet kom derjemte till sin fulla rätt.
Hr P. förtjenar derjemte särskilda loford för styckets
iscensättning.
Iir Bæekström skämmer aldrig bort en roll, det
vet en hvar; dock undra vi, om den af hr B.
återgifna Boudinois är sådan, som författaren tänkt sig.
Breddes här månne ej ett något för starkt skimmer
af löje öfver personen, då man väl i stället borde
tänka sig Boudinois som helt rätt och slätt en
gammal hedersman af tillbakadraget lynne, men
mäktig den innerligaste hängifvenhet och färdig till de
största uppoffringar för den älskade? — Bland
in-nehafvarne af de många birollerna förtjena särskildt
hrr Fredrikson — i en för öfrigt temligen otacksam
roll — Ortengren och Palme (de båda senare som
ett par förkylde sekundanter i tredje akten) att
omnämnas. Spelet gick för öfrigt på det hela taget
godt. Dock märktes åtskilliga brister i
memorerin-gen — något som ej borde få förekomma vid
landets första dramatiska scen.
Iscensättningen var synnerligt god; dekorationer
och möbler ovanligt präktiga och eleganta.
Salongen var fullsatt till sista plats och bifallet
lifligt. Stycket torde sålunda kunna förutspås en
lifskraftig tillvaro.
Vasateatern drager fortfarande goda hus med sin
nya operett »Kapten Fracassa». Den har nu gifvits
ett par veckor och går tills vidare hvarje afton.
Att utförandet nu vunnit i jemnhet och samklang
är naturligt.
Soaré gifves om söndag af direktör F. Bengzon
jemte medlemmar af sångsällskapet »Orpheon» med
biträdande i Vetenskapsakademiens hörsal kl. half
8 e. m.
Den 2 okt. F. Hbg.
Wt
Vi göra alla läsarinnor uppmärksamma på vår
Eiffeltornannons i detta nummer. Visen den för edra
bekanta, som tilläfventyrs ännu ej prenumerat på
Idun, och bidragen så efter bästa förmåga till
eder egen tidnings spridning!
Skogsfrun.
Berättelse för Idun
af A ve.
^Forts.)
^Hj una Nerfält, som sjelf tillhörde den
tje-nande klassen, anade och förstod en del
af det, som rörde sig i det hederliga parets
sinne. Men hennes falska ställning gjorde
henne rädd, och med en framstammad
förklaring, att honville söka efter ätbar svamp,
drog hon sig längre in i skogen.
Och stormen kom med starka vingslag från
hafvet, brusade fram genom trädkronorna,
men ingen af dessa fem menniskor aktade
på den mägtiga orgeltonen; der var en ännu
starkare storm i deras hjertan, en hvirfvel af
lidelser, som bröto mot hvar andra.
Då Halverson och hans hustru kommo
fram till bergsstupet sågo de Klara i vild
ysterhet springa ned för en sluttning, som på
ett enda ställe för ner till stranden, der en
af klippgrottorna är omdanad till eü kammare
och försedd med bord och bänkar. Klara
höll fast den unge mannens haDd och drog
honom med sig.
Stormen ref i hennes hår och kläder,
bränningen stod som ett hvitt fräsande skum
nedanför berget, och våg efter våg vältrade
fram, tog stark sats öfver refven, hoppade
upp och slogs till en fin grå dimma mot
jettebergens granitväggar och pelarrader, medan
hafsmåsar med vilda skri svängde in öfver
de skarpa klipptinnarne.
Allt häftigare kommo vindstötarne och
drefvo med ett ilsket hvinande de fradgande
böljkammarne mot refven nedanför grottorna
och upp emellan klippväggarne. Men ännu
stod Klara nere på rullstensbältet och tycktes
envist fasthålla sitt beslut att gå in i en af
grottorna.
Ingeu kunde höra, hvad hon ropade till
Steinerz, som med vredgad hållning stod några
steg bakom henne; men de tre, som uppe
från randen af det branta stupet sågo ned
på paret, förstodo, att hon blott sökte visa
sig ungdomligt käck, och att han var led och
förbittrad öfver hennes osmakliga spel, så
ömkligt futtigt midt i det storartade
natursceneriet.
»Hemta upp henne, Halverson!» bad Anna,
men blicken hängde vid Steinerz.
»Ogräs förgås aldrig, som de säga i
Tyskland,» svarade fiskaren. »Skulle jag hämta
upp någon, blefve det honom.»
»Att fröken Anna kan vara kontant vän
med en sådan fru!» utbrast nu fiskarens hustru,
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
