Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 45. Fredagen den 8 november 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manus|cript, som 03 antages till Införande, återsändes, sàvldaporto bl- | r> I I M Annonser mottagas endast mot kontant liqvid I förskott af 26 öre
pr«-fogas. Inga ofrankerade försändelser lösas. I U U l> spalt, petitrad (= 10 stafvelser). Ingen annons Införes under I krona
Ett par åror är bra att ha — äfven i
forsen.»
»Nej, tack. Jag har ett litet mödernearf.
Jag reder mig nog.»
»Nej, nej, nej.» Han reste sig, och ögonen
lågade lidelsefullt.
Hon svarade endast med en förvånad blick.
Hon förstod honom då ej!
Hans stämma var åter lugn, oeh ban
frågade:
»Hvad har gjort er sådan?»
Hon rätade på sig och stod stolt och hög
framför honom. De stora, bruna ögonen, som
kunde stråla så varmt, o, så varmt, sågo
ärligt in i hans.
»Jag älskar er.»
Det gick som en ljusglimt öfver hela hans
väsende. Hon förstod honom .. .
»Farväl, lise. — Hästen skall vara färdig
om en timme. Hinner ni packa till dess.»
»Ja; jag hinDer.»
—.TiiH
Iduns panoptikon.
|p|iet käns en smula lugnande nu, mina
Jsc damer; inte sant?
°fr Flyttningen, den stora, besvärliga
höstflyttningen, är öfverstökad, och de allra värsta
skamfllningarna på salongsmöbeln äro
öfver-skylda, tack vare snickarens limpanna och
polersudd. Man har hunnit så tämligen komma
sig i ordning i den nya våningen; kanske har
man också kommit underfund med, att den
har ändå flere och betänkligare fel än den
gamla, trots sina 200 kronors högre pris.
Men i alla fall har man hunnit arbeta sig in
i en resignerad stämning; äfven
ofullkomlig-heterna kunna ju för öfrigt ega nyhetens
behag.
Och äfven den der andra flyttningen — jag
vet inte rätt, hur jag skall kalla den — är
nu öfver. Förr i verlden hette den
pigflyttningen, men jag är säker på, att vissa unga
damer med hattar efter näst sista modet och
intima förbindelser inom de lägre graderna af
den värfvade armén skulle känna sig grufligt
stötta, om man använde ett så simpelt ord.
»Frökensomgårfruntillhandaflyttningen» skulle,
eburu en smula ovigt, nog klinga bättre i
deras öron och kunde derför gerna
accepteras, om bara uttrycket vore exakt, men det
är det gudnås inte. Ty nu är det ofta så,
att det är inte »fröknarna», som »gå frun till
handa», utan det är frun, som subordinerar
under dem. Man vet emellertid, hvad jag
menar. Den der unga damen, med energisk
uppnäsa, knubbiga armar och en tunga,
vigare än den djerfvaste akrobat, som förr
regerade i edert kök, har lemnat plats för en
annan, som kanske om en vecka eller par
skall »regera» ändå värre. Lyckligtvis sker
i vår rastlösa tid omsättningen af dessa . . .
hm . . . »väninnor i familjen» så pass ofta,
att de smärtsamma känslor, skilsmessan eljes
utan tvifvel skulle förorsaka, nu betydligt
för-slöats, och de komplimenter, som ibland vid
afskedet utbytas, vittna i allmänhet icke om
någon pjunkig sentimentalitet å någondera
sidan.
Nu är emellertid äfven den der flyttningen
öfver, och som säsongens mest ansträngande
tid ännu inte är inne, kan man pusta ut en
smula oeh hvila sig efter höstbråket. Man
letar fram några franska romaner ur sitt
bokskåp och drar igenom några sidor för att
rusta sig till Coquelins-turnén.
Coquelin blir teatersäsongens stora clou,
liksom Meinnigarne voro det i våras. Det
kan ju inte vara tu tal om vår skyldighet
att falla ned i stoftet inför denne tiljans dandy,
som blott med makten af ett rörligt ansigte
och en komisk repliksägning till den
fullständiga grad eröfrat verldens hufvudstad, att han
kan linda både dess teaterdirektörer och dess
publik kring sitt lillfinger. Ah, monsieur
Coquelin! Vi äro charmerade, ytterst
charmerade öfver eder vänliga nedlåtenhet att komma
hit oeh taga ifrån oss våra tiokronesedlar och
vårt sinneslugn. Vi förstå kanske icke så
fasligt mycket, af hvad ni skall komma att
säga oss, men det behöfs ju i sjelfva verket
inte, ty vi veta på förhand, att det är roligt
och qvickt, att det är det finaste och mest
koncentrerade extrakt, som kan tänkas af hvad
nobel komik heter. Ja, vi le redan på
förhand, bara vi få se edert välbekanta namn i
bladen. Det skall icke kosta er den minsta
möda att eröfra Stockholm; vi äro redan
eröfrade, oeh ni behöfver blott komma hit för
att konstatera det. Vi langa fram våra fyra
tiokronor med en min, som vore vi
allesammans medlemmar af familjen Rotschild, oeh
det, fastän vi ha en obehaglig förkänsla af
allt det prutande oeh ackorderande, som vi
sedan måst hålla med butikfröknar och
sy-mamseller för att spara in vårt bidrag till
eder recett.
Vi äro bra lyckliga i alla fall, vi som bo
i landets centrum och kunna få sola oss
några aftnar i denne teaterfurstes glans. Det
fins olyckliga medmenniskor i Åmål eller
Grenna, som nödgas afstå från det nöjet.
ITvad skola de taga sig till, de stackars små
fruarna och de söta små fröknarna ute på
landsbygden?
Ja, hvad vet jag? Medan vi anstränga våra
öron och vårt minne för alt höra oeh förstå
hr Coquelins pariserjargon, sitta de kanske i
allsköns fridfullhet oeh stoppa korf.
Oeh del vore sannerligen inte det sämsta,
de kunde taga sig till. En väl sagd replik,
en komisk gest, en skrattretande »gubbe» kan
vara en härlig sak, men en delikat grynkorf
är inte heller att förakta.
Jag är rädd för, att det äfven bland
Coquelins spektatörer kommer att finnas en hel
del godt folk, som, om de ville vara
uppriktiga, skulle nödgas bekänna, att de på det
hela förstå sig bättre på det senare än på
det förra. Scævola.
Wt
Smånotiser från qvinnoverlden.
Föreningen för sömmerskor firade i
söndags å stora börssalen härstädes sin årsfest och
tillika en sorgefest öfver stiftarinnan, fru
Elisabeth Nyström, född Rosenius. Festen, som var
synnerligen talrikt besökt, inleddes med en
psalmvers, hvarefter kyrkoherden A. W. Staaff i varma,
vältaliga ordalag skildrade den hänsofna
stiftarin-nans kärleksrika hjerta, praktiska sinne och sunda,
lefvande kristendom. Talaren tolkade föreningens
tacksamhet för hennes ädla lifsgerniug och
manade till välsignelse öfver hennes minne. En
solosång af ett fruntimmer med
pianoackompagne-ment följdes af två soli för mansröst, äfven
ac-kompagnerade af piano och en 16 röster stark
fruntimmerskör. Derefter upplästes föreningens
årsberättelse, af hvilken framgick, att bazaren till
förmån för sömmerskornas sommarhem inbragt
2,012 kr. samt att sommarhem förlidet år beredts
åt 27 sömmerskor för en kostnad af 749 kr. 31
öre och i år åt 29 för 698 kr. 50 öre. 15
föreningsmedlemmar hade begagnat sig af en för dem
anordnad gymnastikkurs och 20 af en dito
skrif-kurs, 12 hade erhållit full sjukhjelp, 69 fri vård
och medicin, hvarjemte föreningens läkare biträdt
med 270 konsultationer. 99 kr. 66 öre hade ut-
delats i tillfälliga understöd. Föreningens
inkomster hade under året uppgått till 3,473 kr. 69 öre
och utgifterna till 1.555 kr. 20 ore. Tillgångarne
utgöra nu 4,326 kr. 60 öre — en reservfond som
tryggar föreningens bestånd och vidare utveckling.
Efter ännu ett par sånger serverades te, hvar
efter den enkelt högtidliga festen slutades med
bön och psalmsång.
v *
X
Nya Idun hade förliden lördag sitt
sedvanliga månadssamqväm, hvarvid efter diskussionen
musik för piano och sång utfördes af medlemmar
inom sällskapet samt för cittra af en för aftonen
inbjuden gäst. Taflor voro utstälda af fröknarna
Palm, Strömberg, Keyser och Wahlström samt en
tafla, af Julius Kronberg, af fru V. Lind f.
Bendixson.
Lär teckna och måla!
Af professor Ludvig von Räsler,
tfi ag vill råda hvarje ung flicka att lära
sig teckna, hon må ha talang eller ej.
Att lära teckna är att lära sig se. Den, som
blott något litet öfvar sig deri, ser naturen,
konsten, kort sagdt allt med helt andra ögon
än de, som ej ha något begrepp om teckning.
Hvilka fördelar af alla slag vinnas ej
härigenom för hela lifvet!
Här ha vi t. ex. uppfinnandet och
påtecknandet af mönster för broderier o. s. v., som
ju alltid är något, som borde ligga nära till
hands för hvarje dam, likasom öfverhufvud
mönster för alla qvinliga handarbeten ju i
sanning borde ligga mera för en qvinnas
uppfinnings- och teckningsförmåga än en mans,
och detta så mycket mera, som en qvinna
bättre kan veta, hvad som är lätt eller svårt
att sedan utföra. Men för att uppfinna dessa
mönster måste man vara i besittning af ett
formsinne, som väckes och utbildas genom
teckning. De regler, enligt hvilka ett
mönster uppfinnes, äro ej svåra att lära; i
afseende på smak är dessutom qvinnan mannen
öfverlägsen och kommer att bli det ännu
mer, när smaken odlats, d. v. s. när hon
lärt sig något litet teckning. Men teckning
och uppfinnande af mönster äro äfven i
pekuniärt hänseende fördelaktiga.
Tapetfabrikerna betala för ett nytt mönster ända upp
till 100 kr., mattfabrikerna ännu mera.
Modetidningarna måste dagligdags meddela
nya mönster för handarbeten, hvilka för det
mesta betalas mycket väl; här är säkert ett
fält för det qvinliga handarbetet.
Äfven fotografien och litografien äro lätt
tillgängliga för qvinnan. Fotografen behöfver
hjelp vid retoucheringen. Men härför måste
man kunna teckna. Äfvenså litografien
bjuder ett vidt fält för den unga flicka, som
lärt litet teckning och målning. I England
lefva hundratals målarinnor blott af att göra
original utkast till de bekauta
gratulationskorten. En ung flickas målningar äro ju ock
lämpliga att anväudas på solfjädrar,
kakel-ungsskärmar m. ni., likasom till gobeliner,
dekorering af porslin, majolika, terracotta o.
s. v. Qvinnor, som äro skickliga i teckning
och aqvarell, tillegna sig äfvan snart
emalj-måleriets teknik. I Frankrike är det
uteslutande qvinnor, som sysselsätta sig dermed
och deraf finna sitt lifsuppehälle. Det
kräfves icke stor talang till vare sig det ena
eller det andra, endast flit och kärlek till saken.
Den, som ej behöfver göra sig en
förvärfs-källa af denna färdighet, kan dock igenom
den samma förskaffa sig en behaglig
förströelse. Derför böra alla qvinnor lära sig att
teckna. Vid användandet af
konstindustriella målningar kan blott bli tal om sådana
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
