Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. Fredagen den 15 november 1889 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idun utkommer i hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar fär ett | r-s I I kl Tidningen innehåller nästan uteslutande originalbidrag. — Uppgif å
qvartal endast I krona, postarvodet Inberäknadt.— I LJ U IN närmaste postànstalt namn och adress samt erlägg en krona, så er.
ett varmt sinne för naturen, hvarom än i dag
de ståtliga träden på Jönköpings kyrkogård,
dem han med egen hand planterat, bära
vittnesbörd. Till sina öfriga rika gåfvor var han
oek förlänad med en underbart vacker sångröst.
I sitt äktenskap med en borgardotter från
samma stad egde han trenne döttrar, bland
hvilka Wendela var äldst. På henne hade
faderns begåfning i ymnig måtto gått i arf;
redan tidigt tog hennes barnasinne en skarpt
reflekterande riktning. Ej heller försummades
något af fadern att understödja och utbilda
dessa anlag.
Efter några år förflyttades adjunkten Åstrand
som kyrkoherde till Sandsjö pastorat i
Småland. Den vackra naturen på denna nejd, den
gamla kyrkan, som låg alldeles invid
prestgår-den, de sekelåriga familjegrafvarne, runstenarne
och ättehögarne kring dess murar, allt
förenade sig att på Wendelas fantasirika och
svärmiska natur göra ett djupt intryck och bidrog
helt visst att skapa den romantiska riktning,
hennes författarskap sedermera till en stor del
tagit.
Äfven af faderns musikaliska gåfvor hade
dottern tagit förstfodsloarf. Hon hade en skön
och välljudande röst, spelade dessutom flere
instrument med stor skicklighet, såsom flöjt,
fiol och guitarr, hvad de två förstnämda
åtminstone angår en då för tiden bland
fruntimmer än sällsyntare talang än i våra dagar.
Emellertid växte Wendela upp; den gamlas
ansigte bär ännu nogsamt syn för sägen, att
hon i sin ungdom var strålande skön. Den
andliga utvecklingen följde den kroppsliga åt,
och hon började nu offentliggöra en del
kortare skisser och tidningsföljetonger, som väckte
uppmärksamhet och intresse.
Sedan familjen efter faderns död åter
inflyttat till Jönköping, iDgick Wendela år 1833
äktenskap med då varande notarien i Göta
hofrätt Gustaf Clemens Iiebbe, I detta
äktenskap äro äfvenledes trenne döttrar födda,
samtliga rikt begåfvade qvinnor. En af dem är
numera som gift bosatt i Köpenhamn, den
dernäst följande, Thecla Hebbe, hvilken var en
framstående dramatisk sångerska, är sedan
åtskilliga år död, den yngsta, Signe, delar, som
redan nämts, numera hem med modern i
Stockholm och är tillräckligt allmänt känd att här
behöfva rosas.
När nu fru Hebbe efter ett långt lif blickar
till baka, på livad hennes penna skapat., kan
hon för visso ha skäl att känna sig stolt. Det
är icke endast det qvantitativa, som här bjuder
erkännande och aktning för en aldrig
tröttnande arbetshåg, äfven qvalitativt stå delar af
hennes diktarskap så högt, att de på samma
gång bjudit de djupa lagren af läskunnige
förströelse och uppbyggelse, som de vunnit ampla
loford af sådane män som en Björnson,
Grundtvig m. fl. Också ha hennes originalarbeten
delvis öfversatts till flere främmande språk.
Yi nämde de djupa lagren, och vi gjorde
det med skäl. Wendela Hebbe har alltid
sträf-vat att så att säga popularisera sin diktning.
ITon har ej velat, skrifva för de öfvermätte och
öfverkloke. Men de ringe och de betryckte
ha alltid stått hennes hjerta nära. Otaliga
gånger liar också hennes penna arbetat direkt
i välgörenhetens tjenst, och tusentals kronor
ha hennes behjertansvärda skildringar af
armodets barn inbringat hungrande ocli slagne.
Det är endast helt naturligt, att barnen och
deras verld hos detta varma sinne rönt
hjertligt intresse. Också tillhör Wendela Hebbes
sagor och äfventyr för barn det yppersta, som
pä detta område åstadkommits. För djuren
liar hon äfven alltid varit en ömmande vän
och i många af sina skrifter inför vuxna och
små fört deras talan.
Fru H. har varit en flitig medarbetare i
flere tidskrifter och tidningar, särskildt i
Aftonbladet på Hiertas tid. Som öfversättarinna har
hon utöfvat en omfattande verksamhet; till och
med för scenen har hennes mångsidiga
begåfning räckt till. Af hennes originalstycken är
åtminstone ett, oss veterligen, uppfördt,
nämligen sångspelet »Dalkullan», som för första
gången gick öfver Djurgårdsteaterns scen den
13 augusti 1858.
Wendela Hebbes musikaliska kynne har, äfven
det, tagit sig uttryck i originell alstring. Hennes
kompositioner utmärka sig för mycken
innerlighet och melodi. Till de mest kända och
omtyckta höra sångerna »Högt der uppe mellan
fjellen» och »Linnean» samt musiken till flere
af Sätherbergs saker. Dessutom har hon samlat,
öfversatt, upptecknat, bearbetat och arrangerat
en stor mängd folkvisor och romanser från
skilda länder.
Under sitt långa, vexlingsrika lif har fru
Hebbe kommit i närmare andlig och personlig
beröring med många af vårt tidehvarfs yppersta
qvinnor och män, och hon vet att dela med
sig af sitt minnes rika skatter, när samtalet
föres in på svunna tider och forhållanden. Så
förvarar hon ock i sin gömmor de dyrbaraste
korrespondenssamlingar med män sådana som
Tegnér, Runeberg, Almqvist, Geijer, med
qvinnor sådana som »Euphrosyne» m. fl., men dit
in låter hon intet indiskret främmande öga
blicka. »Må de göra dermed, hvad de vilja,
efter min död; men jag vill icke svika dyra,
döda vänners förtroende genom att offentliggöra
deras bref», säger hon sjelf.
Fru Hebbe har fort ett friskt och rörligt
lif och bildat sig genom resor i främmande
länder. Nu har visserligen åldern bundit henne
fast vid hemmets vrå; men hennes ungdomligt
sunda sinne lefver ännu ett ett rikt lif i fantasi
och minne, och dottern omgifver henne med
tusen ömma omsorger. Gamla och unga vänner
saknar hon ej heller, som hålla för sina
angenämaste stunder att få titta upp och språka
bort en stund med »gumman Hebbe»; de veta
alltid att de gå andligt rikare ifrån, än de
kommit dit.
En sådan dag är en sådan afton värd! Må den
vördnadsvärda gamla ännu många år, för hvarje
gång Humlegårdens lindar knoppas till en ny
sommar, med stilla glädje få minnas åter de
sköna barndomsdagarne i Sandsjö, då lion först
drömde de drömmar, som sedan så rikt gingo
i uppfyllelse. J. N—g.
Iduns hundrade nummer.
En återblick.
Iduns hundrade nummer!
Hvad innebära månne dessa trenne ord?
Ja, i svaret härpå har man att söka ett
å ena sidan och ett å andra sidan. Å ena
sidan, från redaktionens synpunkt sedt,
äro vi genast färdiga med svaret: dessa
hundra nummer representera for oss nära
nog två års rastlöst arbete, sträfvan och
förhoppningar; arbete för att vecka efter vecka,
hundrade gånger å rad, fylla Iduns spalter,
sträfvan efter att så vidt möjligt träffa det
rättaste, det bästa och det mest
intresseväckande samt förhoppningar om att resultatet
af detta vårt arbete och denna vår sträfvan |
måtte hafva någorlunda motsvarat våra
läsarinnors förväntningar.
Men å andra sidan — ja, der stå våra
ärade läsarinnor i en vidsträckt krets, och
hvad dessa hundra nummer af Idun för dem
inneburit, det må de sjelfva hvar i sin stad
besvara. Vi veta ej deras svar; men huru
deras omdöme än må blifva, utgör det på
samma gång för oss ett svar på frågan: hafva
vi lyckats eller misslyckats?
Då vi mot slutet af år 1SS7 beslöto boija
utgifvandet af Idun, gingo vi till vårt värf
med den föresatsen att söka åstadkomma ett
organ gemensamt for hela den svenska
qvinno-verlden, en tidning, i hvilken alla åsigter kunde
mötas, och hvarje qvinna, modern, makan och
dottern såväl som husmodern och den åt
sjelfständigt förvärf sig egnande qvinnan, skulle
kunna finna ej blott ett välkommet råd i ett
eller annat af lifvets förhållanden, utan oek
en lika välbehöflig förströelse efter dagens
eller veckans arbete-. Detta mål hafva vi
sökt hålla säkert fast, och om än och annan
mer eller mindre befogad anmärkning någon
gång kunnat framställas — utan fel är ju
ingen — så äro vi dock öfvertygade om, att
våra ärade läsarinnor ständigt sett till vår
goda vilja. Vi sluta härtill af den glädjande
omständigheten, att Iduns läsekrets ständigt
vidgats, och att de erkännanden, som komma
tidningen till del, varda allt flere.
Tidningens upplaga, hvilken redan under
fjoråret steg från qvartal till qvartal, har i
år likaledes befunnit sig i ständigt
uppåtgående. Sålunda hade postupplagan, som vid
förra årets utgång utgjorde 4,750 exemplar,
den 31 sistlidne mars stigit till 6,201
exemplar och den 30 juni till 7,280 samt
belöper sig nu, då detta nummer kommer i
våra läsarinnors händer, till nära 7,550
exemplar. Då härtill lägges den del af
upplagan, som utgår till abonnenterna i
hufvudstaden, uppgår tidningens hela upplaga till
nära 11,000 exemplar.
Få vi sålunda af framgången hemta svaret
på frågan, huru vida vi lyckats eller ej, d.
v. s. huru vida tidningens innehåll intresserat
våra ärade läsarinnor och motsvarat deras
förväntningar, då torde detta svar kunna
anses som för oss synnerligen tillfredställande.
Hafva vi emellertid sålunda rönt
framgång — en framgång, hvilken ständigt sporrat
och fortfarande skall sporra oss till nya
ansträngningar— så hafva vi att för den samma
till väsentlig del tacka våra ärade
medarbe-tarinnor, bland hvilka vi särskildt vilja
framhålla fruarna Mathilda Langlet och Eva
Wig-siröm (Ave), samt likaledes i hög grad
Sveriges hela tidningspress, hvilken så godt som
utan undantag från början och allt
fortfarande på det välvilligaste stödt och omhuldat
den unga kollegan. Med god vilja skola vi
ock alltid söka motsvara det oss skänkta
förtroendet.
Må hända hafva vi i ett eller annat
hänseende ej fullt kunnat uppfylla hvad vi
lofvat. Vi hafva då sökt godtgöra detta
genom att i andra afseenden gifva mer.
Särskildt vilja vi påpeka, hurusom det qvinliga
porträttgalleriet, hvilket vid innevarande års
början utlofvades skola innehålla ett porträtt i
månaden, eller tolf på året, i år redan upptagit
ej mindre än 29 porträtt. På grund af
annonsernas tillströmning, har tidningens innehåll
ock ökats, så att den nu nästan regelbundet
utgår i 12-sidiga nummer, hvarigenom riklig
ersättning lemnas.
Slutligen — för att gifva våra läsarinnor
ett någorlunda begrepp om, hvilken valuta de
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
