Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 10 januari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 I DU N 1890
Såsom strängen är för bågen, honom lyder hon; och honom
så är kvinnan ock för mannen. drar hon, men dock honom följer.
Honom böjer hon, men likväl Bägge de hvarann’ behöfva.
Longfellow.
W?¥¥¥ï便¥¥ï¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥&¥¥Sr¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥¥s¥¥*¥¥9S&&¥¥*9¥ï99¥¥¥¥¥¥¥¥?ï¥0ï9m9¥9?9¥¥9¥¥¥¥¥
gamla flyttade ut till sitt landtställe, kvar-
lemnat ett gammalt klavér uppe hos barn-
barnen; när det så spelades nere i vånin-
gen på föräldrarnes nya piano, lade den
fyra år gamla Agathe örat till golfvet för
att uppfånga melodierna, som hon sedan
försökte taga ut på sitt eget instrument.
Fadern kom regelbundet upp till barnen
i skymningen efter middagen, fantiserade
för dem på klaveret och berättade sagor
och äfventyr. En af dessa historier gaf
anledning till den då femåriga Agathes
första komposition; därmed var det musi-
kaliska tungbandet löst, och från denna
dag satt hon beständigt vid instrumentet,
spelade; utan att förstå noter, hvad helst
hon hade hört, och gälde för ett under-
barn. Föräldrarne gjorde dock ej stort
väsen af hennes talang, och släkt och vän-
ner voro ju redan så vana att möta stor
musikalisk begåfning inom familjen.
År 1856 flyttade föräldrarne till Kristia-
nia, och nu vidtog dotterns musikaliska
utbildning under de förnämsta lärares led-
ning. Efter några års studier för Otto
Winter-Hjelm togs hon till elev af Kjerulf,
som visserligen var så öfverlupen af arbete,
att han hade för princip att ej mottaga
barn, men som gjorde ett undantag för
denna ovanliga lärjunge, hvars begåfning
och kompositionstalang på det varmaste
intresserade honom.
Vid 16 års ålder blef hon, på Kjerulfs
tillskvndelse, sänd till Berlin, hvars musi-
kaliska akademi den tiden stod på höjden
af ryktbarhet. Redan året därefter gaf hon,
på besök i hemmet i Kristiania, sin första
offentliga konsert, vid hvilken det granne-
ligen visade sig, till hvilken konstnärligt
hög utveckling redan nu en utmärkt led-
ning fört de rika anlagen. Vid samma
tillfälle trädde hon ock för första gången
offentligen fram med en komposition: An-
dante för piano och orkester.
Sedan studierna i Berlin afslutats, uppe-
höll sig Agathe Backer ett par år i lugn
och ro hemma i Kristiania, gaf konserter,
komponerade, undervisade och assisterade
vid konstnärskamraters och musiksällska-
pens konserter. Hennes anspråkslöshet var
stor; ej allenast att hon medhjälpte utan
någon ersättning, när hennes kamrater väd-
jade till hennes värdefulla bistånd, utan
hon tänkte öfver hufvud ej alls på att slå
mynt af sin ovanliga talang, allt under det
hon så lät sig fängslas af sin lust för kom-
position, alt hon till och med flyttade pianot
upp i sin sofkammare för att ha det till
hands äfven om nätterna.
År 1875 ingick Agathe Backer äkten-
skap med sångläraren Gröndahl, hvilkens
bekantskap hon gjort i Kristianias musika-
liska kretsar.
Fru Backer-Grendahl förblef visserligen
ej allt framgent så stabil som under denna
sin första konstnärstid, men hennes utländ-
ska resor ha dock ej varit synnerligen
många samt af föga långvarig art, ehuru
tillräckligt många och långvariga att ut-
breda hennes alltjämt växande rykte öfver
Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike, Eng-
land och hela Skandinavien. Sverige har
hon varit den flitigaste gästen ; ingenstädes,
knappast nog i hennes hemland, torde där-
för ock hennes popularitet vara djupare
rotad, hennes namn högre buret.
Alla pianisters store maëstro, Liszt, vi-
sade en oförställd beundran för Agathe
Backer-Grwndahls konst, och hon åtnjöt i
hans hem i Weimar det mest smickrande
emottagande. År 1875 erhöll konstnärin-
nan den särskildt för en kvinna ovanliga
utmärkelsen af en kallelse till professor vid
Peaboodykonservatoriet i Boston; anbud i
samma riktning gjordes henne sedermera
år 1882 af konservatoriet i Helsingfors.
Hennes anspråkslösa sinne, som dock
alltid främst skattat en lugn och utan allt
braskande framgångsrik verksamhet i det
kära fosterlandet, förmådde henne afböja
dessa och liknande erbjudanden. Af brö-
dralandens konung har hon utmärkts med
medaljen »pro literis et artibus» samt
invaldes redan efter sitt första uppträdande
i Stockholm till medlem af Musikaliska aka-
demien.
Till Finlands mödrar. *
Q)äg mig del renaste band, det bästa,
Som kan på jorden ett hjärta fästa;
Säg mig en kärlek, som tålig vakar
Och hoppfull lider och glad försakar!
Sök ut för dem ett förtroget namn:
Det kan blott vara en moders famn!
Det kan blott vara den kära handen,
Som först oss tedde i främlingslanden,
Den trogna handen, som aldrig vikit
Ifrån vår sida, när allt oss svikit,
Och stått med böners och tårars makt
Vid Hfvels portar som änglavakt.
Att se den famnen oss sträckt till möte,
Som bar oss förr vid sitt moderssköte,
Att se den kärlek, som allt förlåter
Och allt försonar, oss söka åter,
Del är en vårluft i årens höst,
Del smälter is i ett mänskobröst.
Alt se det första föreningsbandet
För lifvet, världen och fosterlandet,
Se hjärtats, tankens och sedens höga
Fppfostrarinna med lår i öga
Oss härligt räcka förenad hand,
Del är alt famnas af folk och land!
Del måste böja den mest förmätne,
Del måste höja den längst, förgätne;
* Vi tillåta oss ur Topelii till julen nyutkomna
diktsamling «ljung» anföra detta vackra poem. »Till
Finlands mödrar» —vänder sig i första hand den gamle
skalden ; men de hjärtevarma orden ha en allmän
tillämplighet, som. helt visst skall komma dem att
gå lika direkt till svenska modershjärtan.
En lön som denna, hur varmt den menas,
Kan endast skänkas, men ej förtjänas;
Det är Guds eviga kärlek blott,
Som mäter mänskor med detta mått.
Ack, detta lif, så förströdt, förfeladi,
År blott ett styckverk af hvad vi velat!
I sköra lerkärl vi bära gåfvan,
Och allt, som duger, är skänkt från ofvan.
Guds kraft allena i oss beslår,
Och hans är guldet, men slaggen vår.
Och vi gå bort, men den kära handen,
Som en gång ledt oss i främlingslanden,
Den trogna handen, som för oss strider,
Skall aldrig tröttna i tiders lider
Att fostra framtid åt Finland än; —
Jag kysser, och jag välsignar den!
Zacharias Topelius.
M
”Ingen af döttrarna vill
stanna i hemmet”. *
Af Ave.
ingen af dem vill stanna i hemmet,
it vet jag bestämdt,» säger den med
tre döttrar begäfvade enklingen »I kupéen»;
men han uppgifver ingen orsak till en så
vrång vilja hos sina barn. Han låter oss
däremot se, att han ej är säker på fotterna
i ekonomiskt hänseende, och att döttrarna
därför torde blifva tvungna till att bidraga
till familjens underhåll.
Under sådana förhållanden kunde det ju
synas, som om fadern borde med tillfredstäl-
lelse tänka och tala om döttrarnas beslut
att gå ut i lifvet och förtjäna uppehället åt
sig och honom; men tänka vi närmare på
saken, så finna vi, att han hade grundade
skäl till sitt vemod.
Han inser nämligen först och främst, att
hos oss det sammanlagda beloppet af
tre i verk, bolag eller inrättningar strängt
arbetande kvinnors aflöning ej går upp till
hälften af den summa, som gifves åt män
inom samma arbetsfält, och detta ofta som
ersättning åt mannen, för det han där ser på,
medan kvinnorna arbeta.
Här stå vi åter vid samma mörka punkt,
som i en föregående uppsats påpekades.
Kvinnan har ännu ej lärt sig inse, att det
vi kalla staten, samhället, folket, är en lef-
vande organism, i hvilken ej den ena lemmen
eller det ena sinnetkan misshandlas och skadas,
utan att hela samhällskroppen äfven lider och
skadas därvid. Fadern »I kupéen» inser, att
alla hans tre döttrar skola nöja sig med de
lägre platserna i »försäkringsbolagen», fastän
de, utan tvifvel, långt bättre än han, landt-
brukaren, tillegnat sig de kunskaper, som
kräfvas för äfven de högre posterna därstä-
des. Och dock skulle han, fadern, kunnat
* Denna uppsats ansluter sig till en i n:r 40 för
i tjor införd artikel, benämnd »/ kupéen», en dialog
i kvinnofrågan, hvilket vi nämna för våra nvtillträd-
da prenumeranter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
