Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 17 januari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
I DUN 1890
Men har, förlät denna fråga, möjligen ej den
rika, släpbeprydda morgondräkten något att
dölja, som ej tål främmande kritik? Äro
framför allt skorna icke sneda och nedtram-
pade? Är håret välkammadt och underklä-
derna oklanderliga?
Tillgif godhetsfullt en äkta man af den
gamla skolan denna nyfikenhet och äfven
denna fråga, om en morgonrock öfver huf-
vud är den bäst passande dräkten vid en
ung flickas första toalett? Jag tror, att en
fotfri, stark husdräkt, som tillstädjer fria rö-
relser vid de husliga sysslorna, skulle vara
mycket behagligare.
Visserligen har hvarje tid sin sed, och vid
ett så viktigt steg förstår väl hvar och en bäst
själf, hvad som är tjänligast. Dock ville jag
gärna fästa uppmärksamheten på särskildt
en sida af förhållandet mellan de förlofvade.
Enligt den gängse uppfattningen äro förlof-
ningskorten ett slags fribref på hvarje öm-
hetsbetydelse och hvarje förtrolighet mellan
de förlofvade inför allas ögon och på ett snart
sagdt förvånansvärdt obesväradt sätt. Ett
sådant ungt förlofvadt par är ej till för det
öfriga sällskapet, och detta tar ej heller nå-
gon hänsyn till dem. De äro oskiljaktiga
före, vid och efter bordssamkvämet ; detsam-
ma ungefär är förhållandet, om det dansas
eller bjudes på någon annan underhållning.
Det är till och med vanskligt nog för vänner
och gamla bekanta att få ett ord af de lyck-
liga. Ofta sitta dessa två i ett afsides hörn,
glömma snart sin omgifning och utbyta, utan
att genera sig, handtryckningar och kyssar,
ja, kunna drifva det ända till den salighetens
gräns, att de falla i hvarandras armar, som
vore de allena i hela världen. Det finnes
undantag, det tillstår jag gärna, men de äro
ej så många.
Ömhetsbetygelser tillhöra öfver hufvud icke
offentligheten, där de med brutal hand hän-
synslöst beröfvas sitt ömtåliga färgstoft; de
äro opassande, till och med för gifta. Men
for dessa är det bindande bandet åtminstone
ett fast, beståndande, då detta ej är förhål-
landet med alla förlofvade. De uppslagna
förlofningarnas antal är stort, och hvilken
ställning intar väl den unga flickan efter en
sådan brytning, när hon, så att säga, låtit
kyssa och omfamna sig midt på öppna tor-
get? Hon kan vara aldrig så oskyldig till
att förlofningen brutits; den orörda jungfru-
lighetens charme är borta, och detta är för
mången ung man anledning nog till att ej
bjuda den öfvergifna sin hand, hvilket han
kanske annars gärna hade gjort.
I England känner man endast korta och
icke offentliga förlofningar, som ålägga de
trolofvade den yttersta återhållsamhet. Är
en tredje ej invigd i hemligheten, så kan man
där helt säkert ej ens märka, att ett förlof-
vadt par finns i sällskapet.
Hans Sto/te.
Hk*
Så snart det icke är absolut omöjligt, bör
kvinnan själf amma sitt barn. Om hon ieke
gör det, då hon kan det, kränker hon sin för-
nämsta plikt och beröfvar sig de upphöjdaste
njutningar. Grefvinnan Dash.
Hur vacker den väg än må vara, som man
vandrar med en kvinna, kommer dock alltid
det ögonblick, då man, för att förströ sig,
börjar räkna milstolparne.
P. J. Stahl.
Ett budskap,
hvilket vi hoppas måtte glädja våra ärade läsa-
rinnor lika mycket som oss, är, att Idun på
det nya året synes komma att vinna vidsträck-
tare spridning än någonsin. Ingen annan tid-
ning i hela landet torde, att döma af oss med-
delade postsiffror, hafva med det nya årets in-
träde gjort ett, ens närmelsevis, så stort upp-
sving som •»damernas egen tidning» Idun.
Att vi härför till ej ringa del hafva all tacka
det lifliga intresse, livarmed våra ärade läsa-
rinnor här och där i landet arbetat för tid-
ningens spridning, det inse vi mer än väl.
Och vi skola äfven på alla sätt visa vår tack-
samhet härför.
På samma gång bedja vi emellertid alla
våra läsarinnor, att de fortfarande bland sina
bekanta verksamt arbeta för spridningen afIdun
och dess Modetidning, hvilken också vunnit ett
synnerligen varmt erkännande. Kommen ihåg,
att i Sverige finnas väl minst 100,000 famil-
jer, där Idun både borde och kunde finnas,
och dock torde den hittills ej trängt till mer
än högst 15,000 hem. Ett stort fält finnes
sålunda ännu att bearbeta. Hjälpen oss där-
med! Säkerligen finnas bland edra bekanta
ännu många, som ej hafva Idun, kanske ej
sett henne. Visen dem ett eller annat num-
mer eller bedjen dem uppgifva sin adress, skola
vi genast sända profnummer. Allt hvad I så-
lunda gören för oss, det gören I ock för Eder
själfva; ty ju större läsekretsen blir, dess mera
kunna vi i alla riktningar utvidga och för-
bättra tidningen. Märken ock väl, att om hvar
och en skaffar en enda ny abonnent, så blir
ju därigenom utan synnerlig möda upplagan
fördubblad.
I förhoppning om, att detta resultat snart
måtte nås, tacka vi Eder, för det 1 så man-
grant åter infunnit Eder hos allas eder vän-
inna Idun.
Med utmärkt högaktning
Redaktionen.
Wö1
Om ordningen i hushållet.
(Till julen utsändes å Adolf Bonniers förlag
ett förträffligt, vilja vi nästan säga, för hvarje
husmoder oumbärligt litet verk, »Rådgifvare
för husmödrar», en samling råd och upplys-
ningar för hemmet och hushållet bearbetade
efter tysk källa för svenska förhållanden af
samma erfarna hand, D:r O. H. Dumraths, hvil-
ken i Idun numera leder matsedels- och mat-
receptafdelningen. Vi ha ej velat underlåta att
fästa våra läsarinnors uppmärksamhet vid den-
Da verkligen praktiska och förvånansvärdt mång-
sidiga och uttömmande husskatt, och tro oss
ej bättre kunna gifva dem håg att närmare
göra dess bekantskap ätt- genom att här nedan
anföra ett litet utdrag om ordningen i hus-
hållet.)
Till de värdefullaste egenskaperna i en god hus-
hållning hör obestridligen, att allting därstädes
skall befinna sig i ordning, att allt sker i rätt
tid och att hvarje sak har sin rätta, bestämda
plats,’ oafsedt renligheten, som naturligtvis är en
sak, som bör följa af sig själf.
En viktig beståndsdel i det husliga lifoet är den
riktiga, tidsindelningen. Huru många hustrur fin-
nas icke, som just i denna så väsentliga punkt
svårt försynda sig ! Det händer, att mannen kla-
gar öfver att måltiderna blifva för sent i ordning,
att barnen måste stjälpa i sig kaffet skållhett, på
det att de i rättan tid må hinna i skolan, och
andra exempel snart sagdt i det oändliga kunna
anföras. Därvid springa alla beskäftigt omkring
i huset fram och åter, utan att dock få något ur
händerna.
Dylika oregelbundenheter förekomma endast där-
af, att frun i huset icke förstår att riktigt upp-
skatta eller begagna den tid, som fordras
till hvarje förrättning. För att anföra ett exem-
pel, så kan man begripligtvis icke för hvarje dag
koka ett och detsamma; ena dagen bjudes sålunda
på grisstek, andra dagen på ärter och fläsk, en
tredje dag måhända på pannkaka. Hvar och en
af dessa anrättningar fordrar till sitt lagande na-
turligtvis icke lika lång tid, den ena tager mera,
den andra mindre tid i anspråk. En husmoder.,
som icke på förhand tänker härpå, utan med af-
seende på tiden vill behandla allt efter samma
mönster, skall för den skull icke heller alltid hafva
middagen färdig vid samma tid. Ena gängen blif-
ver maten färdig klockan 2, en annan gång först
klockan 3 eller kanske ännu senare.
Till hvilka obehagliga uppträden dylika förse-
ningar med tiden kunna leda, framgår tydligen,
då man besinnar, alt ett mycket stort antal män,
så väl gifta som ogifta, äro bundna vid bestämda
affärs- eller tj än s t et imm ar, att barnen i
rätt tid skola i skolan o. s. v- Hafva dessa
för den skull endast en helt kort tid till sitt för-
fogande för att äta den måhända ännu kokheta
middagen, sä måste det slutligen gå därhän, att
den hastighet, med hvilken maten förtäres, ska-
dar helsan, äfven om man frånser, att på detta
sätt den hvilopaus efter middagen, som är så väl-
kommen och behöflig, beröfvas oss. Läkarne fram-
hålla nämligen skarpt, att man med fylld mage
visar sig föga hågad för arbete och framför allt
föga skickad för att tänka och att efter måltiden
en kort stunds hvila är ganska välgörande för-
matsmältningen och nödvändig för helsan.
Innan nian förelager sig något arbete, bör man
för den skull beräkna huru lång tid dettafordrar
för att blifva färdigt i råttan tid, på det att det
måtte passa tillsammans med arbetsplanen för
hela dagen.
Det är ju naturligt, att, liksom för födans till-
redande, äfven för alla andra husliga förrättnin-
gar och vederkvickelser tiden måste behörigen af-
mätas, och för den skull skall en duglig och klok
husmoder dagen förut uppgöra planen för arbete
och hvila.
Angående ordningen i hushållet må följande
framhållas: Hvarje sak tilldelar man en bestämd
plats, dit den genast efter dess begagnande åter
lågges.
Hvad här af sig själft naturligtvis gäller om
större föremål som kastruller, stekpannor, baljor,
fat o. s. v.j beaktas icke alitid, då frågan är om
mindre föremål.
Huru mycken lid förspilles exempelvis icke ofta
med att leta efter korkskrufven, en nyckel eller
en sax. Den lilla- mödan att iakttaga ofvannämda
grundsats belönas för den skull rikligen genom
tidsbesparing.
Man bör vidare vänja sig vid att aldrig låta
kryddor, stärkelse, mjöl, té o. s. v., hvilka man
nyss köpt hem, förblifva liggande i pappersstru-
tar eller papperspåsar, utan genast tömma dem
i de till deras förvaring afsedda kårlen.
Som man vet, är papper ett föga varaktigt ma-
terial, som lätt hopskrynklas och sönderrifves eller
också uppmjukas af fuktighet. Man kan för den
skull icke undvika, att då man begagnar de va-
ror, som innehållas i pappersstrutar eller påsar,
omslaget lätt, sönderslites och innehållet spilles ut.
Detta sker så mycket lättare, om innehållet utgö-
res af pulfverformiga ämnen eller af ämnen, hvilka
hafva en spetsig eller kantig form, sådan som fö-
rekommer hos kanel, torra citronskal o. s. v.
Härtill kommer vidare, att många kroppar lätt
draga till sig fuktighet och flyta sönder, såsom
fallet är med- potaska, såpa, eller att man i pap-
persomslag icke alltid kan skydda dem från väta.
Man kan sålunda lätt föreställa sig, hvilken vil-
lervalla som uppstår i en låda, i hvilken de mest
olika ämnen förvaras om hvarandra, såvida hus-
modern eller kokerskan icke vill aflägsna pappers-
påsarne. Oafsedt att ett dylikt förvaringssätt all-
tid måste ingifva en viss grad af motvilja hos-
dem, som råka få se det, så är det också dy-
rare än hvarje annat sätt, emedan härigenom
ganska ofta ämnen förstöras och blifva obrukbara,
hvilka, om de förvarats i passande kärl, skulle -
hafva hållit sig ganska länge. Derför: bort med
pappersstrutarne och liknande omslag!
Så snart man för hvarje föremål anskaffat ett
särskildt kärl eller inredt en särskild låda, är
det nödvändigt, att kärlet eller lådan förses med
en namnplåt för att undvika förvexlingar. Isyn-
nerhet kan lätt ett misstag ega rum vid pulveri-
serade kroppar, enär dessa ofta knappt kunna
särskiljas genom blotta utseendet.
Om det redan i och för sig icke kan vara lik-
giltigt, om i stället för socker mjöl blandas till en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
