Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 31 januari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 I DU N 1890
det är minsann ej att undra pä. Hvem
som helst har ej lust att i sitt hem kroka
upp hängmattor för en lat och oduglig kvin-
nas ständiga bruk. Jag tror nog, att frök-
narna Simaise komma att förblifva ogifta.
De hade dock ett lika präktigt som sällsynt
tillfälle under pariserkommunen. Familjen hade
flytt undan till en liten rätt framåtgående
stad, fuli af advokater, notarier och agenter.
Man hade nätt och jämt kommit dit, då
pappa Simaise började söka arbete. Hans
rykte som bildhuggare gjorde honom härvid-
lag god tjänst, och emedan det på ett torg
i staden redan fanns ett arbete af honom, kom
en af traktens notabiliteter till honom och be-
ställde sin byst. Genastkrokade mamma Simaise
upp sin hängmatta i ett hörn af ateliereu, och
fröknarna begynnte anordna små festligheter.
De gjorde genast stor lycka. Där var det ej så
noga. Fattigdomen syntes som en följd af
flykten, familjens lefnadssätt kunde förefalla
berättigadt. De unga damerna generade sig
ju ej för att när som helst själfva göra sig
lustiga öfver familjens torftiga belägenhet.
Man hade ju rest ut, utan att föra någon-
ting med sig. Och från det inneslutna Paris
gick det ej för sig att få något. För dem
blef denna omständighet endast ett behag
mera. Man kunde ju komma att tänka på
kringresande ziguenerskor, som göra sin toa-
lett i en lada och förfriska sig vid den
klara bäckén. Hvar och en, som hade aldrig
så litet sinne för poesi, kunde ju likna dem
vid flyktingarne från Coblentz, vid Marie-
Antoinettes hofdamer, som nödgades resa så
brådstörtadt, utan puder, utan styfkjortlar,
utan kammarjungfrur, hänvisande till slum-
pen, men som redde sig godt med att sköta
sig själfva och på samma gång bevara det
franska hofvets lätta ton, det pikanta, ut-
manande leendet, fastän monarkerna voro
sin kos.
En förtjust skara småstadseleganter fyllde
hvarje afton »Simaise ska atelieren». Efter
ett hyrdt piano polkades, valsades, dansades
schottis — man har ej tröttnat på den dan-
sen i Normandie ännu. »Det går nog ej af
för mindre, än att jag får gifta bort en af
dem,» sade pappa Simaise för sigsjälf. Och
säkert är att, hade en gått åt, så hade de
andra nog snart följt efter. Tyvärr gick den
första ej åt — men på ett hår när hade det
varit gjordt!
Bland flickornas talrika valsörer, inom de-
ras balettkår af advokater, assistenter och
notarier, fanns en enkling, en advokat, som
var mycket förtjust i den äldsta fröken. Ci-
terande Molière, kallade man honom i fa-
miljen för »den förste dansande advokaten».
Och sannerligen -—■ vid betraktande af
den energi, hvarmed den gamle göken bedref
sina choreografiska studier, kunde pappa Si-
maise ej annat än hysa de mest grundade
förhoppningar. Men — praktiska karlar
dansa ej som annat folk. Filuren i fråga
gjorde sina små beräkningar, under det han
valsade:
»Den här familjen Simaise är charmant....
tra la la . .. . la la la .... men vill gärna
lägga an på mig.... la la la .... la la
la ... . det är rådligast att inte besluta sig
förrän Paris’ portar öppnas .... tra la la ....
och jag hunnit skaffa mig närmare besked ....
la la la ... .»
Så tänkte den »förste dansande advoka-
ten»; och, minsann, strax efter det Paris
blifvit fritt från sin blockad, gjorde han sig
närmare underrättad om familjen — och det
tilltänkta giftermålet blef om intet.
Sedermera hafva de stackars små blifvit
gäckade vis à vis många förhoppningar. Men
den omständigheten har ingalunda förderfvat
den glada prägel, som utmärker denna ovan-
liga familj. Tvärtom! Ju flere fiskar som
släppa betet, ju mera tycks man mun-
tra upp sig.
Under förra vintern bytte familjen om bo-
stad trenne gånger — en gång i förening
med exekutiv auktion — och strax efteråt
gaf man två stora .kostymbaler.
Förslag till matordning för veckan
2-8 febr.
Finare bord.
Söndag: (Stor middag). Morots-
puré, gösfilet med champignonsås,
garnerad med ostron, hammelsadel med
grönsaker, höns med ris, stekta hjärpar
med salad, sparris med smörsås, glace,
ost och cakes, frukt.
Måndag: Puré på fågel, hvarje-
handapudding, kalfkotlett, frusen pud-
ding. (Recept i Idun n:r 2 för i år.)
Tisdag: Buljong med pastejer,
stekt hafstunga med potatis, lamstek
med grönsaker, vingelé.
On’sdag: (Stor middag): Sköldpadd-
soppa, kalfbrässkroketter, lax, kalfsadel
med grönsaker, små pastejer på höns,
stekt kalkon, kronärtskockor, charlade,
russe, glace, plombiere, ost och cakes,
frukt.
Torsdag; Fläsk med hvita bönor,
fruktsoppa, plättar med sylt.
Fredag: Puré på jordärtskockor,
frikassé på kalf, äppelkaka.
Lördag: (Stor middag): Puré af
kastanier, torsk à la Rachel, kokt rökt
oxtunga, stekt anka, små franska ärtor,
citronkräm med gräddskum, ost med
cakes, glacerade frukter och konfek-
tyrer.
Recept.
1) ’Ilvarjehandapuddiny. Ofverlefvor
af allt slags kött (dock icke fläsk),
vildt, fisk, steksås blandas med risgryn,
kokta i mjölk, smör, ägg, litet rifven
ost, litet peppar och salt (eller ett par
anjovisar) samt en ^mula muskot ;
lägges därpå i en smörbestruken och
brödbeströdd form, till dess formen är
full, och gräddas därefter i ugn. (Ser-
veras med skiradt smör eller kaprissås.
En lika god som praktisk rätt!
2) Fläsk med hvita bönor (amerikansk
rätt). Hvita bönor vattenläggas tio
timmar, sättas på elden, få koka upp,
hvarefter vattnet ombytes och de åter
få koka upp, hvilket förnyas ytterligare
tvänne gånger; efter sista gången lem-
nas bönorna att koka på svag eld, till
dess att de blifva väl svällda, hvilket
i betydlig grad underlättas genom om-
byte af vatten.
Under tiden kokas godt rimsaltadt
fläsk i kort spad, skiljas då allt är fär-
digt, från svål och ben och skäres i
skifvor. Då bönorna äro väl svällda,
lägges i en smord och mjölad form ett
något öfver tumstjockt lager bönor och
på detta fläskskifvor, hvilka beströs
med hvitpeppar och salt, därefter åter
bönor, så att det blir två hvarf fläsk
och tre hvarf bönor; sedan gjutes det
silade fläskspadet öfver alltsammans,
och formen insattes i icke för het ugn,
hvarvid bör tillses, att det öfversta
hvarfvet blir ljusgult, utan att bönorna
torka eller brännas. Upplägges och
serveras med ättika eller någon sås
med hög smak,
3) Stekt hafstunga. Hafstunga (Solea
vulgaris) är en art flunderfisk af högst
60 centimeters längd och 4 kilograms
vikt, på utsidan och på bröstfenornas
spetsar svart, på blindsidan brunaktig.
Den finnes vid alla kuster af vestra
Europa från Medelhafvet till Ishafvet,
är vanlig i Nordsjön, intränger äfven
i de därstädes mynnande floderna, men
går i Östersjön icke längre än till
Kielerbukten samt blir" därstädes icke
heller på långt när så stor som i
Nordsjön. Den vistas helst på grunda,
sandiga eller åtminstone icke gytjiga
ställen och företager vandringar i trots
af sin stora tröghet. Hafstungan har
i likhet med samtliga ’ sina samsläk-
tingar ett utmärkt smakligt kött, som
dessutom håller sig hela dagar, hvilket
tillåter fiskens transport lång väg. Den
kan anrättas på många sätt: enklast
är att steka den i mycket het flottyr
eller smör med persilja i vanlig stek-
panna, som bör vara riktigt varm.
O. II. D.
Våra barn.
Lång väg till skolan. Då barnen äro
så stora, att de börja gå i skolan, bör
man inte vara angelägen att välja den,
som ligger så nära hemmet som möj-
ligt. Man kan gärna låta barnen gå
en, halftimmes eller trekvartstimmes
väg, och man skall få se, hur godt
denna regelbundna promenad skall göra
dem. Det skadar inte att låta barnen
stiga upp tidigt, när de gå till sängs
i lagom tid, och tiden från det de
stigit upp till skolan börjar fördrifves
vanligen på onyttigt sätt, då den ej ut-
fylles af vägen till skolan. När bar-
nen väl en gång blifvit vana vid den
långa vägen, vilja de sedan inte und-
vara den. Den regelbundna, kraftiga
rörelsen i den friska morgonluften
stärker barnen, och när de gifvit sig
af till skolan, kan man ostörd få ut-
rätta sina husliga göromål.
Bostaden.
Gardiner al säckväf. Man använder
till dessa vanlig säckväf, väfd så löst
och jämnt som möjligt, samt två färger
rödt ullgarn. Ungefär 6—8 trådar
utdragas några fingers bredd från främre
kanten, en ullgarnstråd, eller hällre en
snodd, virkad af ullgarn med luft-
maskor, dragés igenom, och den genom-
brutna bården göres stadig på båda
sidor genom knapphålsstygn ; den ge-
nombrutna bården upprepas ännu en
gång med så stort mellanrum man
önskar. På mellanremsan sys en
vacker bladbård eller någon annan
bård i korsstygn, hvilket går fort och
lätt. En effektfull spets af virktråd i
samma färg som tyget med röd kant
utgör en vacker afslutning af gardinen.
Säckväfven hårar i början af sig en
smula, så att man inte gerna bör ut-
föra detta arbete, klädd i en mörk
ylleklädning, men. detta lilla obehag,
som säckväfven har gemensamt med
manillaväfnaderna, är snart öfvergående,
och gardiner af förstnämnda tygsort se
ovilkorligen finare ut. Spetsarne böra
manglas, innan de sättas på, emedan
de därigenom bli vackrare, men hål-
söm och kant strykas på afvigsidan.
Dessa gardiner kunna naturligtvis icke
tvättas, utan endast luftas och piskas.
Ett sängomhänge, arbetadt af tjockare
säckväf, med likadan bård och om-
gifvet af en röd snodd, kompletterar
den behagliga verkan af denna billiga
utstyrsel. Härtill kommer ytterligare
ett draperi af finare, grå väf, arran-
geradt framför en hörngarderob och
likaledes försedt med en bård och en
spets i kanten. »Älsklingen».
Köket.
Kännetecken på harar. En hare är
nyligen skjuten, när ögonen stå fasta
och runda i hufvudet. Ha de blifvit
brustna och insjunkna, är det länge
sedan villebrådet sköts. Om harars
ålder kan man öfvertyga sig genom
att söka rifva bort håret i spetsen af
öronen. Ju svårare det är att rifva
bort det, desto äldre är djuret.
»Älsklingen».
Matlagning-.
En liten rätt efter soppan. Rester
af kallt soppkött, ox- eller kalfkött be-
frias från senor och hackas mycket
fint. Till 125 gr. hackadt kött be-
räknar man en rågad matsked smör.
Detta värmer man öfver svag eld, till-
sätter en finhackad lök, ett lagerbärs-
blad, salt, litet nejlika och litet ostött
peppar. Så snart smöret börjar fräsa,
lägger man i köttet jämte ett vinglas
rödt eller hvitt vin. Sedan massan
kokat ett ögonblick under jämn om-
röring, tillsätter man en half tesked
potatismjöl, upplöst i litet vin. Duk-
tigt beströdd med rifven parmesanost
och serverad med brynt potatis, egnar
sig denna rätt förträffligt att serveras
omedelbart efter soppan.
Alma.
Soppor.
’ Brödsoppa. Vanligt groft rågbröd
kokas i vatten (tillsammans med litet
sura lingon, om brödet är bakadt med
surdeg), tills man kan skira ifrån en
simmig välling, som serveras med en
sked sylt och vispad grädde i hvarje
tallrik. Björnbärssylt är bäst, lingon-
.sylt duger, om litet mera. socker än
vanligt tillsättes. Maja.
Bakning.
Vattenbakelse. 100 gr. urtvättadt
smör och 130 gr. friskt källvatten
kokas upp och häri röras 130 gr. fint
mjöl. Då degen släpper pannan, tages
den upp, och då den blifvit litet af-
kyld, tillsättas småningom fyra ägg.
Af denna deg sättas 12—14 plättar på
en med smör smord plåt, och bestrykes
livar och en särskildt med äggula, De
böra gräddas i svag värme, så att de
bli ljusgula, och böra stå länge i ugnen,
emedan de annars falla ihop, då de
uttagas. Därpå skär man ett hål i
dem och fyller dem med vaniljcréme.
Jane.
Drycker.
Gammalt rödvin på buteljer. Allt
gammalt rödvin bildar, då det en längre
tid ligger på buteljer i källaren, små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
