Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 6. 7 februari 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 I DU N I860
En vintermorgon i Paris’
hallar.
Några studier från franska kökets förrum
af Alvar Arfwidsson.
(Forts, och slut.)
S
||ag går ia i den fjärde hallen, blommor-
!» nas värld, där man nu kommit i ordning.
Ah, hvilka vällukter! De bedöfva! Lyck-
liga land, som i disig vinter kan framtrolla
rosor, sä glödande, liljekonvaljer och fuktiga
syrenbuskar med sin friska värdoft! Oranger
iinnas i öfverflöd, likaså äpplen. Man skulle
tro sig förflyttad till en sydländsk sommar
med den skönhet och poesi, hvarefter vi all-
tid längta, hvarom vi alltid drömma, om . . .
into ...
Men se då på dessa kvinnor, som sitta
där bakom! Kvinnor, är det kvinnor? Bära
verkligen dessa axelbreda, muskulösa indivi-
der med sina jättehänder, sina uppsvällda an-
sikten och sitt grofva tungomål — »hallar-
nes språk» är världsbekant — namnet kvin-
na? Jag tviflar ej, men jag frågar ändå.
De äro i alla händelser ej att leka med.
Minns, att det var torgkvinnor, som en gång
tågade till Versailles och skreko med knutna
näfvar efter bröd — den gången då Marie
Antoinette gaf det beryktade svaret:
»Bröd? Men hvarför äta de då icke ba-
kelser ?»
Ingen — utom Marie Antoinette måhända
— undrar väl ändå öfver, att hallarnes
kvinnor äro så blottade på alla kvinliga be-
hag — dessa varelser, hvars materiella lif
från morgon till afton förflyter inom hallar-
nes fyra väggar, och hvars andliga föda på
sin höjd utgöres af brottmålsreferaten i Petit
Journal.
* ^ *
Men nya vagnar rulla fram och medföra
nya dofter — det blir en »symfoni» af dof-
ter, såsom Zola uttrycker sig.
Plats för fisken!
Paris är som bekant ingen stad, där man
fångar fisk. Ty metarne, de stackars metarne
vid Seinen kan man inte taga med i räk-
ningen. »Jag hyser till och med den lifliga
öfvertygelsen, att det icke finns några fiskar i
Seinen,» skrifver en bekant författare. »En
af stadens floduppsyningsmän stärkte mig i
denna öfvertygelse genom sin officiella förkla-
ring, och han bifogade den detalj, att för
några år sedan hade på något oförklarligt sätt
cn fisk kommit i Seinen och visat sig mellan
Pont de la Concorde och Pont Neuf; men
denna uppenbarelse hade försatt samtliga,
annars så kontemplativa metare i den oro,
att några bland dem nästan förlorade för-
ståndet och administrationen, för att före-
bygga större olyckor, måste på det hastigaste
låta aflägsna dén olycksaliga fridstöraren.»
Nej, fisk fångar man icke i Paris. Och
ändå åtes där så kolossalt med fisk!
Den kommer fjärran ifrån. Men det är i
Paris, man förstår att tillaga den — det vet
hvar och en, som där ätit en något så när
god middag. Sole’n (ett slags flundra) t. ex.,
frisk och smältande med sin bruna sås. Och
laxen, karpen . . .
Här i hallen ligger den både rökt, i trä-
lårar, och lefvande, sprattlande i vattencister-
ner, men som jag inte älskar att se fisk på
det sistnämnda sättet, fortsätter jag min väg.
£ *
*
Med fisken och fågeln, hvilka ankommit
sist, bestämda för de båda yttersta hallarne,
är »importen» färdig.
Klockan är |8, då en gäll ringning höres.
Hvarför blir det stackars landtfolket så oro-
ligt? Jo, klockan var en maning till upp-
brott. Bärarne med de napolitanska mössorna
anlända å nyo i slutna kolonner, och inpack-
ningen begynner.
Det lider mot 9: då skall allt vara borta!
Febern ökas. Utbjudarnes rop bli allt mer
bevekande — och mer hesa. Prisen sjunka.
Hvad som för en timme sedan kostade 5
sous, säljes nu för 1 sous, o. s. v.
»Mais, madame, c’est pour rien, voyons!»
ropar en beskedlig grönsakshandlare med tå-
rar i ögonen och en lök-knippa i handen.
Oron afspeglar sig allt tydligare i de he-
derliga allmogeansiktena. De ha ju ännu
mycket, ack, allt för mycket kvar, och för-
tjänsten har ej varit öfvermåttan stor!
Det stora uret visar 9,20 — den tid, som
är polistoleransens yttersta gräns. Jag ser,
hur en gammal gumma, som af starkare kon-
kurrenter blifvit inträngd i ett hörn, kastar
en sista, vemodig blick på sina kålhufvuden
och palsternackor — de äro lika många
kanske som hennes svikna förhoppningar den-
na morgon!
* *
*
Nu skall den andra, den egentliga handeln
vidtaga!
Nu skall jättestaden i sitt gap sluka alla
dessa jordens håfvor. Nu skola två och en
half millioner munnar matas.
Allt som i natt blifvit hitfördt skall nu
spridas till rik och fattig, till gourmand och
till dagsverkare, till Maison Dorées och Kafé
Anglais’ cabinets particuliers liksqm till de
minsta marchands-de-vin uppe i Ménilmontant
med deras middag till 15 sous.
De stora massorna nalkas nu — ännu en
sorts förmedlare — massorna af småhand-
lande, restauratörer, hofmästare o. d. Fruar
och kokerskor ser man väl också, men det
stora flertalet af parisare stannar lugnt hemma,
tills tid är för uppköpet hos kött- eller fisk-
handlarne, där de få sin mat lika bra. De
ha förtroende till dem och till sina jungfrur
— ty i mat liksom i kärlek måste man ha
förtroende.
I det väldiga matpalatset vid Rue du Pont
Neuf fortgår köpslagandet utan afbrott, till
kvällen faller på, sorlet dör bort och det
blir stilla — stilla tills morgonen gryr här-
näst.
Hallarne ha gjort sin tjänst. Paris är
mättadt!
Om en god och prydlig bädd.
(Svar â prisfrågan II.)
TDädden bör för det första, endast afses för cn \
|T) person. Sängar för gift folk kunna göras på
så sätt, att, därest man ej vill ha tvänne sär-
skilda, man dock har den gemensamma sängen i
tvänne bäddar, om dagen uppbredd såsom en enda.
Detta är såväl praktiskt som i många fall utmärkt
för en god sömn.
Bruket med en massa bolstrar försvinner allt mera;
icke allenast ur ekonomisk hänsyn, utan ock ur rent
sanitär är det att föredraga att hafva en enda re-
sårmadrass, af sådana som finnas på hotell, och
hvilka äro utmärkta för ernåendet af en god :
sömn, särskildt svala om sommaren samt i hög grad
nyttiga för unga kroppar under växtperioden, i det
de befordra en rak kroppsbyggnad. Endast äldre
personer eller sjuklingar borde begagna mjuka un-
derdynor.
Hufvudkudden bör ej heller vara för mjuk, eme-
dan dylika befordra stark värme åt hufvudet, hvil-
ket hindrar en god sömn eller gör den mindre god.
Likaså får täcket ej heller vara, för varmt eller
för tungt. Det bör ej vara för tätt stickadt, emedan
det då endast blir hårdt och tungt. Om vintern
tillägges en mjuk filt.
Sänglinnet spelar en viktig roll i frågan om en
sund sömn och estetikens fordringar. Det bör ej
endast vara bländhvitt, då det pålägges, utan där-
till ombytas, så fort denna egenskap upphör att vara
förherskande. Särskildt för feta, varmblodiga per-
soner med stark hudutdunstning är detta af vikt
att iakttaga.
Helst af hellinne bör det dessutom förses med
vackra, breda spetsar och mellanspetsar jämte stora
monogram i rödt, hvitt eller rödt och hvitt, sydda
med korsstygn eller i plattsöm. Orongåttens mel-
lanspetsar kunna sättas i fyrkant, i rand vid sidorna
eller på sned, allt efter tycke och smak. Likaså
kan man ha dubbla örongåttsdynor, den understa
störst, den öfversta ytterst liten, bägge spetsprydda.
Den minsta förses dessutom med en ytterspets rundt
omkring, och denna är lämplig att använda som
praktkudde på sängen i uppbäddadt skick.
Sängdraperierna kunna vara öfveresstämmande med
rummets dekorering i öfrigt. Väljes grönt, som ju
anses bäst för ögonen, låter man dock undersöka
tyget på kemisk väg, innan man använder det.
Detta på grund af att arsenik ofta förekommer i
denna färg. Eljes är mörkrödt i hög grad hållbart,
blått synnerligen vackert och blågrått rätt fint.
Temperaturen i rummet är ej likgiltig. Hellre
för låg än för hög, då det är konstateradt att en
lägre temperatur är mycket befordrande för en god
sömn. Danskar och tyskar ha oeldade sofrum, men
vi svenskar äro mera klemigt uppfostrade i denna
punkt, och endast en stark fysik eller en från späd
ålder härdad kropp utstår detta utan risk.
Bädden bör helst beredas, så att dager kommer,
om ej bakifrån, så åtminstone från sidan. Därjämte
bör sängen ej placeras, så att hufvudgärden och helst
icke heller någon annan del komma för näfci elden.
Är det oundvikligt, så måste breda, höga och tjocka
eldskärmar anskaffas. Ej heller får bädden placeras
vid dragiga fönste-, dörrar eller väggar.
Prydligt och praktiskt är bruket af broderade
sängmattor, och den, som så vill, kan därtill lägga
en liten elegant, af tjockt garn beredd, men det
oaktadt lätt och mjuk fotmatta att lägga på fotterna
ofvanpå täcket.
Om bolstrar med fjäder dock nödvändigt skola
föredragas framför madrass, så må noga observeras,
att endast en sådan dyna behöfs ofvanpå den van-
liga undermadrassen, för frisk person alldeles icke
någon s. k. länddyna, utan detta endast för svagare
kroppar. Alla fjäderbolstrar måste mycket väl vän-
das och omskakas vid bäddningen.
Jag tror, att den som iakttar dessa ofvan uppräk-
nade omständigheter, skall vinna både en vacker
bädd och en god, sund sömn.
Ebon Hoi.
Maria Mitchell.
pljjjf den astronomiska vetenskapens utöf-
vare kräfvas stora ansträngningar och
uthållighet, om de skola komma till några
nämnvärda resultat; icke dess mindre finnas
kvinnor, som skapat sig ett namn inom denna
vetenskap på en tid, då vägen till intellektuel
utveckling var mera törnbeströdd för deras
kön, än den är det i dag. Vi kunna här
nämna Caroline Herschel och Mary Sommer-
ville. Den sistnämnda sysselsatte sig blott
med den teoretiska sidan af vetenskapen.
»Det är möjligt, att Mary Sommerville aldrig
såg genom ett teleskop, men hon följde i-
sina matematiska undersökningar planeternas
och stjärnornas vägar,» säges i en artikel i
Boston Women s Journal, ur hvilken vi hem-
tat en del af nedanstående upplysningar.
Under gynnsammare omständigheter än nå-
gon af de tidigare kvinliga astronomerna ar-
j betade professor Maria Mitchell, som i fjor
dog i Amerika. Hon föddes den 1 augusti
1818 på ön Nantucket, där så många af de
mest energiska bland de Förenta staternas
medborgare haft sitt barndomshem. Både på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0068.html
