Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 14 februari 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 I DU N lööü
Hon ter sig lika slätt under himlens sol, Det kvinliga, det ljufva bör ej förloras,
en karlavulen mö, som en man i kjol. fast fältet för din syn och din id förstoras.
JFrithiof Holmgren.
sedda borgarfamiljer, ung, liftig och ovan-
ligt vacker, en af sin tids firade skönheter,
med hela sin naturel alldeles icke åt det
hållet. Det var helt enkelt verksamhetslust
och trängtan till personligt oberoende, un-
derstödda af rika praktiska anlag, som
föranledde Hilda Petrini att med ett raskt
grepp lösa en af den tidens kvinnouppgif-
ter. Hon ville hafva en själfständig verk-
samhet och sitt eget arbete att tacka för
sin utkomst.
Redan tidigt hade hon lagt i dagen ovan-
liga mekaniska anlag, och dessa uppmärk-
sammades vid ett familjesamkväm af den
utmärkte kronometerfabrikanten Söderberg,
hvilkens många invecklade mekaniska konst-
stycken, som trotsat så många af hans
yrkesbröders djupsinnighet och konstför-
farna grepp, hon genast löste med lätt, le-
kande hand. Detta väckte så lifligt den
skickliga yrkesmannens beundran, att han
därefter hos hennes föräldrar oupphörligt
yrkade på, att hon skulle i hans yrke få
utbilda sina mekaniska anlag. Och under-
stödd af flickans egen håg vann han till
slut sitt mål, så att Hilda Petrini vid tjugu
års ålder, år 1858, inskrefs som »lärpojke»
å hans kronometerverkstad i Stockholm.
Här genomgick hon med utmärkelse de stad-
gade läroåren och förestod sedan en tid
Söderbergs verkstad. Men hennes framstå-
ende skicklighet fäste snart uppmärksam-
heten vid henne äfven i utlandet, och hon
erhöll ett förmånligt anbud om anställning
å kronometerverkstaden vid observatoriet i
Greenwich. Hennes föräldrar ville dock
icke tillåta henne att för en längre tid lemna
hemmet, utan fick hon i stället löfte att,
sedan hon genom studier i Schweiz och
Frankrike ytterligare förkofrat sig i yrket,
öppna egen verksamhet i Stockholm.
Detta var dock lättare sagdt än gjordt.
Våra handtverkerier hafva’ aldrig varit fallna
för något nyhetsmakeri, och det vällof-
liga urmakeriämbetet i Stockholm gjor-
de härifrån icke något undantag. Att
tillåta en enka att med verkgesällens
tillhjälp fortsätta mannens yrke, det kunde
nog gå för sig, men att låta en ung flicka,
som kände yrket, själf drifva det, stred allt
för mycket mot gammaldags godt skick och
sed. Och nu började en lång, segsliten
strid med mycken debattering och länga
inlagor, som slutligen resulterade däri, att
ämbetet, då andra skäl icke kunde andra-
gas, officielt förklarade, att Hilda Petrini
vore för ung att utöfva det hedervärda
urmakerivrket.
Hon lät dock icke nedslå sig af denna
motgång, utan löstes tvisten på så sätt, att
hennes moder ingaf ansökan att få drifva
urfabriksrörelse, hvilket enligt lagen icke
kunde förnekas henne, oaktadt hon aldrig
i sitt lif tagit i en fil. Och så öppnade
Sveriges första utlärda kvinliga handtverks-
mästare den 17 maj 1862 i n:r 20 Götga-
tan sin egen verkstad.
Det nya företaget lyckades genast vinna
allmänhetens förtroende, så att det från
början kunde drifvas med full kraft, oak-
tadt motstånd från det vällofliga ämbetet
visst icke fattades, ända tills’ dess makt
bröts genom den friare näringslagstiftningen
år 1864.
Obekymrad häraf, dref Hilda Petrini med
lust och gamman, omsorg och skicklighet
sitt yrke och lärde i sin ordning ut nya
handtverksmästare, manliga och kvinliga,
af hvilka senare den första var fröken
Silén, som på gesällsbetyg från H. Petrini
blef urmakare i Hedemora. Den senare
drifver ock allt fortfarande i den gamla lo-
kalen vid Götgatan sin urmakerirörelse,
hvilken hon genom dugande arbete vetat
skaffa högt och välförtjänt anseende, och
har hon under lifvets skiftningar haft an-
ledning nog att glädjas öfver, att hon an-
vände sin ungdoms kraft till att vidga om-
rådet för kvinnans själfständiga verksamhet.
Detta är i korthet den enkla historien
om ett litet skede i den svenska kvinnorö-
relsens historia, den yrkeskunniga kvinnans
strid för att utan mellanhänder få utöfva
ett borgerligt yrke, då hon med heder genom-
gått samma yrkesfordringar som mannen.
Det intresse, som härtill knyter sig, ökas
däraf, att denna utvidgning af kvinnans ar-
betsmarknad är en af de få, som icke med-
fört den illoyala konkurrens med mannen,
hvilken, genom nedtryckande af den kvin-
liga arbetslönen, vida under mannens, oak-
tadt samma arbetsprodukt lemnas, å så
många håll gjort gagnet af kvinnans in-
trängande å den manliga arbetsmarknaden
så omtvistadt.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
