Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 7 mars 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890
korna. Hon funderade ett ögonblick pä att
stryka öfver det och sätta ’lissamt’ i stället,
men sä tog hon sitt parti: »Ah strunt, de
ä’ minsann inte sä fina pâ’t, de heller, det
kan vara godt nog åt dem,» och så storma-
de hon nedför trappan med sitt bref.
Pastorn öppnade sin dörr: »Kom in,»
sade han, »jag vill tala med dig.»
»Jag skall gå på posten.»
»Se så» — han hade funderat sig märk-
värdigt viljestark och klar — »kom nu bara,
Karin. »
Mor Truls Jins rörde på sig i köket, och
Karna gick in till sin svåger, som började
promenera upp och ned med pipan i handen
och hakan djupt ned i prestkragen : »Karin,»
sade han, »nu är jag trött på detta här.»
»Jaså, är du det,» sade ’Karin’ mycket
lugnt.
»Det säger jag dig... lek inte med mig!»
stötte han fram mellun rökblossen.
»Nej, vet du, roligare kunde jag ha än att
leka med dig.»
Han gjorde en tvär vändning: »Nu är
det slut,» sade han, »i morgon friar jag till
Katrina Topp.»
Karna stod där med rynkade ögonbryn.
Så gick hon presten ett steg närmare:» Gör
du det?» sade hon. »Nej, det gör du inte,
för då får du hellre ta mig.»
Han blåste ut röken i en enda tjock sky
och bredde ut armarne: »Min älskade fäst-
mö, kom och ge mig en kyss.»
IDUN
»Nej, gonn, gör jag ej,» sade Karna, »skall
det nödvändigt vara en kyss, så får du nock
ta’n själf. »
Till och med i detta ögonblick kunde Au-
gust Collin icke värja sig för den tanken,
att hans fästmö icke var ett så fint fruntim-
mer, men hon tog sig så präktig ut med det
mörka hufvudet tillbakakastadt och något hå-
nande trotsigt i de blå ögonen och öfver den
fuktiga, halföppna munnen, att han glömde
alla betänkligheter, lade armen om hennes
hals och gaf henne en liten kyss, medan pip-
hufvudet slog henne i nacken.
»Det var torrt,» tänkte Karna, men hon
strök sig i alla fall äfver läpparne med af-
vigsidan af handen, ty det var det egendom-
liga med fröken Tydén, att hon hade de mest
oberäkneliga återfall i gamla vanor, när hen-
nes lynne blef aldrig så litet bragt ur jäm-
vigten.
Herr pastorn flyttade sin arm till hennes
lif: »Så bief du ändå min, du äl––––––»
»När det är nâ’t, så är det nock,» sade
Karna och slet sig lös. »Nu är det, som det
är, men du behöfver inte stå där och göra
dig till för det, August.» Och fröken Tydén
lemnade sin förbluffade fästman och gick in
i köket, där mor Truls Jins satt och läste i
psalmboken, ty det var ju söndagskväll.
»Mor», började Karna, och den gamla såg
frågande upp. Det var något så böjdt och
brutet öfver den magra, rundryggade gestal-
ten, något så tröstlöst förvissnadt i de gamla
111
dragen, att det till och med slog fröken
Tydén.
»Nu behöfver mor inte vara rädd, att de
kommer och kör ut oss,» sade hon, »för nu
är det jag, som är herre här.»
Gumman slog ihop händerna: »Ah, Karna,
Karna, en så’n lycka!»
»Mor ska’ få styra och ställa, som mor
vill, och en piga ska mor också få att hunsa
med, för mor behöfver inte släpa på gamla
dagar, när mor släpat hela sitt lif.» Karna
klappade ’det gamla skråt’ på axeln, kände
sig liksom lite ’rörd’ och gick ut i farstun
för att få luft.
Den störste pojken satt på trappan med
en halfäten ’smörmat’ i handen och en an-
nan i beredskap. »Moster är så illandes röd
som en räka,» sade han, när han suttit och
tittat på henne en stund.
Men ’moster’ svarade inte så mycket som:
»Hvad angår det dig?» Hon stod där och
såg rakt framför sig, och så skedde det oer-
hörda, att hon strök pysen öfver håret.
Han gapade till och blef stor i ögonen:
»Nej, moster,» sade han och tappade ’smör-
maten.’
Hon blef själf en smula förlägen. »Ja,
hvad sitter du där för?» sade hon kärft.» Jag
skall gå ut. — Undan med dig!»
(Forts, och slut i nästa u:r.)
Förslag till matordning för veckan
10—17 mars.
Söndag, finare middag: Hvitkål
med frikadeller; torsk à la Rachel;
blandad kötträtt (oxfilet i skifvor med
kokt salt tunga och fårkotletter) med
legymer (morötter, fransk potatis, små
hvita bönor, brysselkål); sparris; stekt
anka med sallad och sylt; äggsoufflé;
ost och kakes; frukt.
Måndag: Hvarjehandapudding; puré
på bruna bönor.
Tisdag: Köttsoppa med klimp;
stufvade lindare; Strutar med kräm.
Onsdag: Kalffrikasé; löksoppa.
Torsdag: Kokt rökt skinka ; puré
på gröna ärter.
Fredag: Fläskkorf med potatis
eller grönsaker; välling.
Lördag: Biffstek med potatis ; hafre-
soppa.
Recept.
Äygsoufflé: Socker kokas med mjölk
och grädde, något mjöl tillsättes under
ständig vispning, hvarefter massan upp-
hälles och får svalna; nio äggegulor
nedröras jämte någon likör (ananas,
kuracao, marasquino eller rose efter
behag), ägghvitorna vispas till hårdt
skum och blandas till det öfriga; häl-
les på djupt fat, öfverströs med socker,
gräddas i ugn och serveras, då soufilén
höjt sig tillräckligt.
Lägges en vaniljböna i den kokande
mjölken, blir denna rätt ännu finare.
Löksoppa: Ofverskorpan af ett större
bröd brytes i stycken, som värmas och
på båda sidor gnidas med färskt smör
samt hållas framför elden, tills de bli
lätt rostade. Lök (helst portugisisk,
men äfven rödlök) skäres i små tär-
ningar, stekes i färskt smör under stän-
digt omrörande, tills den är vackert
ljusbrun; brödet tillsättes, och man
fortfar att röra, till dess att löken är
fullständigt brynt. När den sålunda
fått tillräcklig färg, tillsättas kokande
vatten, peppar och salt och alltsam-
mans får sakta koka 15 minuter, hvar-
efter soppan serveras.
Buljon passar icke att användas i
stället för vatten, ty därigenom försvin-
ner soppans fina smak.
Denna soppa, som bör vara välkom-
men för vegitarianer, var en älsklings-
rätt för Karl XII:s skyddsling, konung
Stanislaus af Polen, efter hvilken den
erhållit sitt franska namn: Soupe à
l’oignon à la Stanislas. X all sin en-
kelhet för öfrigt ganska god.
Torsk à la Rachel: En slaktad torsk
saltas, får ligga några timmar och skå-
ras; inskärningarna fyllas med en färs
af torsklefver, rifvet bröd, äggegulor,
peppar och salt. Torsken lägges i en
smörbestruken lång panna; vin, ma-
deira eller marsala och 5 matskedar
hackad lök tillsättas. Torsken insättes
i lagom varm ugn, öses ofta med sitt
spad, uttages, då den är halffärdig, be-
strykes med äggegula, beströs med rif-
vet bröd och insättes ånyo. Färdig
upplägges den på varmt fat, öfverhälles
med sin egen sås och serveras utan
garnityr.
Uppkallad efter den stora franska
skådespelerskan Rachel, är denna fisk-
anrättning synnerligen god och läc-
ker och derjämte ingalunda dyrbar eller
svår att bereda.
O. II. I).
Bohaget.
Alt friska upp färgen på urblekta
möbelöfverdrag, utan att sprätta af dem.
Anilin erhålles i alla färger hos färg-
handlare. Den fås i små skifvor, som
se grönaktiga ut, och man upplöser af
dem så många, man tror sig behöfva,
i litet sprit (ungefär en half kopp).
Lösningen slås i en panna och man
häller kokande vatten därpå. Det är
praktiskt att lemna litet af den upp-
lösta anilinen kvar för att ha litet att
hjälpa upp nyansen med, om denna ej
skulle passa riktigt. Sedan färgen
kokat upp, pröfvar man nyansen. Ar
den för mörk, tillsätter man kokande
vatten, är den för ljus, tillsätter man
litet af den upplösta anilinen. Vid
användning bör färgen alltid vara
kokande, hvarför man blott slår upp
litet åt gången. Häri doppas en stor-
hålig svamp, sedan man tagit på sig
ett par gamla, men hela hanskar, eme-
dan färgen sitter kvar på händern 6—8
dagar; man pressar ur svampen lätt för
att undvika fläckar och stryker hastigt öf-
ver möbelöfverdraget stycke efter stycke,
så att allt blir jämnvått. Därpå låter
man möblerna torka ute i luften, hvarpå
de gnidas med rent gammalt linne för
att icke sedan färga af sig. Innan
man företager färgningen, böra mö-
blerna piskas och borstas väl, om möj-
ligt ute. — Portierer och gardiner
kunna äfven färgas i anilin. Man lå-
ter dessa koka upp i färgen, hvarför
man naturligtvis måste tillreda mera
färg än till endast en öfverstrykning.
Så snart tyget kokat upp i färgen, ta-
ges det upp med en käpp och lägges
i en stor balja med kallt vatten, hvari
det sköljes. Tyget hänges upp och
rullas samman, när det är lagom torrt.
Tofsar, bårdar och fransar kan man
bestryka med en pensel. Allt blir som
nytt igen.
Cuivre-poli, som svartnat, poleras åter
blankt medels ättika och salmiaksprit,
till hälften utspädda med vatten.
Bakning-.
Utmärkt godt kaffebröd, 425 gr. (1
skalp.) smör, väl tvättadt, 425 gr. (1
skålp.) hvetemjöl, 182 gr. (14 lod) fin-
stött socker, 3 82 gr. (14 lod) potatis-
mjöl, 52 gr. (4 lod) sötmandel, stött
eller rifven, blandas väl tillsamman;
uttages med form och gräddas i ej
för sval ugn. Ofverstrykes med ägg-
hvita samt beströs med socker och
linskuren mandel.
Kanelbröd, 213 gr. (| skålp.) smör
tvättas och röres, 213 gr. (1 skålp.)
socker, 425 gr. (1 skålp.) mjöl — man
lemnar så pass af detta, som ej kan
iknådas, till utbakningsmjöl — öfver-
strös med kanel. Naemi.
Matlagning-.
Falsk fiskfärs. 12 ägg, 153 gram
mjöl, lika mycket smör, 2 ölglas god
mjölk, socker efter smak samt litet
muskott.
Af smöret, mjölken och mjölet kokas
en gröt, och då den är kall, iröres en
gula i sänder och sist de till hårdt
skum slagna hvitorna. Därefter hälles
detta i en med smör smord och med
skorpor_ beströdd form ; kokas i 2 tim-
mar. Ates med kräftsås. Anna.
Skafferiet.
Bästa sättet att förvara äpplen. Äpp-
lena plockas försiktigt af tråden, så
att de ej stötas, nedläggas därefter i
en tunna eller lär och förvaras sedan
i iskällare.
Jag har försökt många sätt, men ej
funnit något vara så utmärkt. Som-
maren 1889 åto vi långt efter mid-
sommar de sista äpplena af 1888 års
skörd, och de voro felfria och smakade
delikat. Anna.
Recept för små aptitsostar. Tjärn-
mjölk uppkokas och osten frlnskiljes
med hålslef samt upphänges i påse 1
dygn, då den ältas med konjak, ostkum-
min, salt samt litet smör ; därafformas
små ostar. E—c.
Hvarjehanda.
Att skilja bomull från linne. Man
håller tyget framför ett brinnande ljus,
hvarvid bomullstrådarne se jämna ut,
medan linnetrådarne visa sig vara olika
tjocka. Man kan äfven slita af några
trådar. Bomullstrådarne skola knorra
ihop sig, medan linnetrådarne förbli
stela och glatta.
Gummi, som blifvit surt och förlorat
sin bindkraft, kan göras användbart
på nytt genom tillsättande af dubbelt
kolsyradt natron, som inblandas under
omröring, till dess all brusning upp-
hör. Cecilia.
Bostaden.
Att skura golf, så att de bli vackert
hvita. Detta bör ej ske med såpa,
emedan denna förstör färgen. I stäl-
let för såpa tager man en del nysläckt
kalk och 3 delar hvit sand. I denna
blandning doppas den våta skurborsten.
Detta är mycket billigare än såpa, af-
lägsnar all smuts, dödar alla insekter
och gör golfvet hvitt. Golfvet måste
efteråt sköljas med rent vatten. Fett
och andra fläckar, som man ej kan få
bort på detta sätt, betäcker man med
valklera, som upplösts i varmt vatten,
och låter den ligga på ett dygn, innan
man företar skurningen på ofvan an-
gifna sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
