Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 7 mars 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 I D U N 1890
Från den tiden var han innerligt fäst vid furst
Alexander, men hade en oöfvervinnelig antipati mot
Ferdinand. Så lyckades han intressera för sina pla-
ner en del officerare och med dem ingå en samman-
svärjning. Flere af dessa sammansvurne ville emel-
lertid verka i ryskt intresse och förbindelser knötos
i sådant syfte med Rysslands agenter. Furst Fer-
dinands polis var emellertid väl underrättad om det
tillämnade attentatet, hvilket omintetgjordes, just då
det skulle utbryta, nämligen på en hofbal, där fur-
sten skulle af de sammansvurne tillfångatagas. Pa-
nitza fängslades under natten och hans medhjälpare,
som samlats utan anförare, kunde intet uträtta. Bland
hans papper påträffades en chifferskrift från Hetrovo,
det ryska sändebudet i Bulgarien. Samtidigt häkta-
des advokaten Mathew, som stått i förbindelse med
ryssvännen Zankow i Petersburg. Den 8 februari
blefvo Panitza och hans medbrottslingar skjutna i
Belgrad. Den olycklige majorens öde synes ej skolat
blifva bättre, äfven om hans attentat lyckats; det
berättas nämligen, att från de ryska deltagarnes leder
meningen skulle varit att undanrödja Panitza, sedan
det mot furst Ferdinand tillämnade attentatet blifvit
utfördt.
Förhandlingarna vid vår svenska riksdag hafva
väl i allmänhet sällan någon betydelse för vår ut-
ländska politik. Vid nu samlade riksdag har emel-
lertid en af dessa sällsyntheter förekommit, och den
har framkallats af den protektionistiska rörelsen,
hvilken genom uppsägandet af Sveriges handelstrak-
tater med Frankrike och Spanien velat liksom sätta
kronan på sitt verk. Det i sådan riktning fattade
riksdagsbeslutet utgör en anmärkningsvärd afslutning
af februari månads händelser.
Otto Sjögren.
Våra döttrars vänskapsför-
bindelser.
^ mig, med hvem du umgås, och jag
skall säga dig, hvem du är», heter det
bke med orätt, men ordspråket kan blott finna
sin användning på utvecklade karaktärer. I
frågan om våra barn böra vi sålunda förändra
ordspråket till: »Säg mig, med hvem du um-
gås, och jag skall säga dig, hvad du blir.»
Det är påfallande, hur liten uppmärksamhet
mödrarna i allmänhet skänka sina döttrars um-
gänge, oaktadt detta har det största inflytande
på utvecklingen af deras karaktär. FåfäDgaD,
som spelar så stor roll vid uppfostran, är äfven
i denna riktning afgörande för föräldrarne, i
det hufvudsaken för dem är, att deras döttrars
umgängeskrets är förnäm.
Hvilken ära för hökarfru Pettersson att
kunna tala om, att hennes dotter Anna är god
vän med konsul Hansons Amelie. Det frågas
ej efter, om konsulns Amelie är en älskvärd
och god flicka. Men låtom oss antaga, att så
är fallet. Så länge barnen äro i den åldern,
att de icke göra anmärkningar öfver den fina
klädningen och den eleganta kappan, deras lek-
kamrat än iklädd, kan en sådan vänskap icke
ha något skadligt inflytande. Men annorlunda
blir det, då den unga flickan märker, att lifvet
i hemmet hos hennes väninna är af helt annat
slag än i hennes eget. Då uppstår strid om
valet af klädningar, som icke äro goda nog för
hökarens dotter. Amelies klädningar äro vack-
rare och elegantare, och de ha väckt Annas
afund. Det finnes nämligen blott få anspråks-
lösa naturer, hos hvilka icke åsynen af bättre
förhållanden särskildt väcker önskningar, som
det är svårt att bekämpa hos barnen, som icke
ha öga för skilnaden i den sociala ställningen.
Högmod, fåfänga och praktlystnad väckas lätt
genom dåligt umgänge.
Utom det att mödrarna böra taga hänsyn
till, att deras döttrar välja sina väninnor inom
sin egen krets, böra föräldrarne omsorgsfullt
lägga märke till de små väninnornas karaktär.
Döttrarnas böjelse för inbundenhet, deras be-
räknande väsen böra vara en varning för för-
äldrarne. Väninnans fåfäDga och svaghet för
att pynta ut sig fördärfva barnets naturlighet
och behag, medan den liknöjdhet och brist på
ordning, som lätt därvid uppstå, kunna ha de
olyckligaste följder för framtiden.
Emellertid kan ju hvarje sak ses från tvä
sidor, och på så sätt kan en okonstlad flicka
förbättra en fåfäng, lillgammal tös, medan en
ordningsälskande väninna kan sporra sin lik-
nöjda lekkamrat. Det gäller här alltid att
iakttaga, hvilket inflytande är öfvervägande, det
onda eller det goda, och denna iakttagelse borde
alltid vara bestämmande för umgängets afbry-
tande eller fortsättande.
Med hänsyn till temperamentet kan man
ock ofta skapa ett ömsesidigt, välgörande in-
flytande. Ett stilla, tillbakadraget barn skall
det ej sällan bekomma väl att ha en liten yr-
hätta till lekkamrat.
Emot vänskapsförbindelser mellan flickor af
olika ålder resa sig många svårigheter. In.
tressena hos tolf till fjorton års flickor äro
helt olika dem, som femton till sjuttonåringar
hysa. Den yngre flickan skall, när hon ej är
före sin ålder, i regel icke ha något godt af
umgänget med den äldre, och denna skall med
en viss fåfänga leda sin yngre kamrat, som
med blind hängifvenhet öfverlemnar sig åt
henne och finner allt hos henne utmärkt och
värdt att efterlikna — ofta till stor skada för
sig själf.
Önskligt vore, att dessa få rader måtte väcka
mödrarnas eftertanke, så att de för sina döttrar
söka att vinna och bevara vänskapsförbindelser,
som i ett och allt kunna vara dem till glädje
och nytta.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Den svenska gymnastiken ock de engel-
ska kvinnorna. I januarihäftet af den värderade
engelska tidskriften Baby, som särskildt räknar sin
läsekrets bland omtänksamma mödrar, återfinnes en
uppsats med titel »Flickornas fysiska uppfostran».
Författaren, med. dr Wallace, f. d. professor i
kvinno- och barnsjukdomar vid ett ansedt college i
Glasgow, fäster mödrarnas uppmärksamhet vid nyt-
tan af att flickorna tidigt vänjas vid kroppsöfningar,
och såsom det yppersta gymnastiska system framhåller
han det svenska, af Ling först framställda och af hans
efterföljare, sonen H. F. Ling, prof. Branting och
prof. Törngren, utvecklade systemet.
Förf., som med intresse åsett en trupp unga kvin-
liga gymnaster öfva sig under vår framstående lands-
maninnas, fru Bergman Österbergs ledning (fru Ö:S
biografi och porträtt pryda just vårt n:r för veckan)
afslutar sin uppsats med följande ord:
Resultatet af en sådan vetenskaplig och systema-
tisk fysisk uppfostran är, att kroppen utvecklas har-
moniskt, att gestalten vinner i symmetri och att
rörelserna präglas af ett behag, som ej på annat sätt
kan åstadkommas.
* *
Rvinnor i järnvägens tjänst. Nyligen har
den ryska regeringen gifvit järnvägsbolagen i kejsar-
riket -rätt att äfven anställa kvinnor i sin tjänst.
Det transkaspiska järnvägsbolaget har ej dröjt att
ställa denna nya förordning sig till efterrättelse, och
bland de hundra »tjänstemän», som det nyligen en-
gagerat, befinna sig äfven 30 kvinnor. Stationsföre-
stånderskor, lokomotivförerskor, bromserskor, elder-
skor etc. äro således nya värdigheter, hvartill vår
tids unga ryska damer kunna aspirera. Med skäl
kan man räkna Ryssland, som i så många andra af-
seenden visat sig motspänstigt i fråga om att er-
känna den vesterländska kulturens välsignelser, ior
att vara kvinnoemancipationens förlofvade land. Kvin-
liga läkare och professorer torde vara talrikare i Ryss-
land än i öfriga af Europas länder.
Den första kvinliga trafikchef kan dock Amerika
berömma sig af. Ett telegram från New York upp-
gifver, att mrs Charles Haines nyligen blifvit ut-
nämnd till trafikchef för Medina Valley järnvägen.
’’Bildning.”
En berättelse från Skåne
af
Jane Gernandt.
(Forts.)
astor Oollin var så ovanligt tankfull under
middagen efter höstagillet, att han höll
på att föräta sig på ’äggaröra’, fast han hör-
de, hur smöret fräste upp öfver spisen, där
mor Truls Jins stod och gräddade stenkakor.
»Den där Katrina Topp, det är allt ett ovan-
ligt fint fruntimmer,» sade han till slut med
en förstulen blick på sin svägerska.
»Fin — åh, jag vet inte det... Hon hål-
ler sig minsann inte för god till att gå och
rota i spisen,» sade fröken Tydéu och tog
stenkakefatet från mor Truls Jins: »Sätt
dig ner, mor, och tag dig en smakebit. »
Men ’mor’ tackade och gick sin väg; hon
hade som vanligt ’ätit därute’. .. Efter kaffet
drog hon sin dotter i kjolen: Kom, tös, så
får jag säga dig ett ord .. . Pastorn måtte
väl aldrig tänka på en af länsmannens» —
»Låt honom tänka på hvem han vill.
Hvem frågar efter det?» sade Karna.
»Tös, kasta inte lyckan ifrån dig! Se
dig för, det säger jag dig. Du kunde vara
själaglad, om pastorn ville ha dig.»
»Om — sa’ mor?»
»Ahja, sätt du inte näsan för högt i vädret...
Det är ingen, som har sett slutet ännu .. .
Den som köper länsmannens Katrina för dum,
han ger sina pengar illa ut, för det är ingen,
som tar henne, där de släpper ’na. När hon
går in igenom ena dörren i prästgården, så
går du och din gamla mor ut igenom den
andra, kom du det ihåg.»
Oraklet tystnade och gick in i köket, och
Karna sprang upp på kammaren för att ut-
gjuta sina bekymmer i ett bref till sin bästa
vän, Josefin Jippson.
»Kära Josefin, du kan tro jag är i ett
bryderi,» sköt det genom hennes hufvud, men
hon var nog bondestolt att ha svårt för att
förtro sig åt någon. Handen ville icke hvad
tanken ville; hon skref:
»Kära Josefin!
Det var roligt att höra, att du har roligt,
kära josefin. Hvet du hvad, jag skulle så
gärna villa komma in till sta’n, för jag tyc-
ker det är så tjedsomt på lannet nu ner jag
är van vid sta’n. Där kan du tro, att Top-
pens hade höstagille i går och du kan tro,
att där var en student och han fråga ’mig om
Tiater och allting och vi dansa efter deras
gamla pianoskrälle och du kan tro att han
dansa utmärkt nestan bättre en Albin Frisk,
fast Albin Frisk dansa så bra. Från Ka-
trina Topp kan jag hellsa, hon hellsa och
fråga, om du inte kunne skaffa henne några
gamla Bazarer med Virkmönster i, för hon
tycker det är så ont om virkmönster nu för
tiden och det är det med, jag är så tje å att
virka nu. Jag bara broderar men ner min
kudde är ferdig, hvet jag inte, hvad jag skall
ta mig till. Nu har jag ingenting mer att
säga och måste derför sätta punkt. Helsa
Clara och Mathilda och Albin Frisk, om
du trefar honom och glöm Inte att helsa
Anna Nillsen och var sjelf hjertinerligen hel-
sad, tecknar med Venskap.
Din tillgifvna Ven
Karin. »
Fröken Tydén såg igenom, hvad hon skrif-
vit. Nej — där stod ju ’tjedsomt’ i stället
för ’tråkigt’ ! Nu skulle de få litet att skratta
åt, den leda Josefin och de andra lundaflie-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
