Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 21 mars 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 I D U N 1890
»Gud vare lof, att vi ha fröken välbeställd
hemma,» suckade John, från hvars beklämda,
trogna bjärta i detta ögonblick föllo centner af
skuldetyngd; »det var som jag fruktade, grefven
var långt ifrån nöjd!»
»Kära älskade lilla pappa,» stormade Sonja
honom till mötes, »aldrig har du väl kunnat vara
orolig ? En liten lusttur med Daphne — min för-
ståndiga snälla Daphne — och jag är ju stora
damen i dag; det har du väl inte glömt?»
Han fick intet ord till svar för hennes varma
kyssars störtflod; så tog hon honom under armen
och drog honom med sig in i den svala Vesti-
bülen.
»Men du har verkligen skrämt mig, Sonja,» sade
han till sist, när hon lemnade honom andrum.
»Det kan bu så vara, att min lilla fjäril i dag
lemnar puppan ; men unga vingar äro svaga, och
att alldeles ensam ge dig ut på långtur med den
kapriciösa Daphne — ja, vet du ...»
»Se så, min lilla pappa, nu är ju allt bra, och
du får inte vara butter och ond längre på din
Sonja —• allra minst i dag, min dag, sommarens
första dag! . . .»
»Jag önskar, jag lärt mig den konsten bättre,
du lilla sprakfåle,» log grefven besegrad, under
det han med en stolt blick mätte den unga flickans
smidiga gestalt, som skyndade framför honom
uppför den breda ektrappan.
»Men förfärligt hungrig har jag hunnit blifva,
må du tro, och jag hoppas, att Jakob har fru-
kosten i ordning; om en minut har jag bytt rid-
klädningen af mig.» —
Från den ståtliga matsalen en trappa upp hade
man en vidsträckt och hänförande utsikt. Blicken
kunde där ohindradt nå ut öfver de resliga lin-
darnas toppar på den lågt liggande terrassen till
långfärd öfver det vida vattnet därutom. Själfva
salen var helt hållen i ek, med manshöga panel-
ningar och blanka panoplier, som hotande läto
yxornas och hellebardernas eggar glimma fram
bakom ciselerade sköldar och bröstpansar. Genom
de fem höga fönstren silade den strålande maj-
solen breda strömmar mellan de tunga persiska
gardinernas fransar, som delade det bonade golfvet
i breda bälten af skugga och ljus.
Midt i salen var frukosten dukad, två ensamma
stackars kuverter på ena ändan af det långa, mas-
siva bordet, hvilka sågo helt bortkomna ut som
ett blygsamt appendix till den långa silfvergnist-
rande raden af imposanta borduppsatser. Fram-
för Sonjas kuvert stod en rikblommig mörkröd
provenceros, hvars doft simmade som en fin par-
fym genom hela rummet. Och bakom hennes stol
Jakob, allvarsam och högtidlig i sin hvita halsduk
och sitt välborstade livré.
Grefven läste genast den förvåning, som tändes
i den unga flickans ögon, då hon steg in. ’ Och
han förekom frågan på hennes läppar.
»Ja, du förvånas, kära barn, öfver dessa lustiga
arrangement. Jag hade också tänkt vi skulle fru-
kostera så trefligt och enkelt på tu man hand i
orangerirummet, men Jakob har försäkrat mig, att
icke allt vore som sig borde, om du ej på en så-
dan här betydelsefull dag satte dina ostyriga små
fötter till stor taffel under din farfars och farfars-
fars bord — och så fick den gamle gossen sin
vilja fram, när han gjort sig så mycket besvär
med anordningarna.»
Sonja log och räckte vänligt den gamle bof-
mästaren sin hand. Han bugade sig djupt och
kysste den. »En ringa tjänare frambär sina vörd-
hadsfulla välgångsönskningar till fröken Sonja på
hennes födelsedag.»
»Alltid den samme i alla väder,» log grefven;
»det är en röst från din farfars chevalereska da-
gar, som talar till dig, Sonja.»
»Till middagen hoppas jag emellertid, att vi
skola ha det litet iifligare omkring oss, min flicka,»
sade grefven, sedan de slagit sig ned. »Våra
gäster komma med tåget kl. 4. Ja, du vet, hvilka
jag menar — alla utom en. Men den får du heller
inte veta; det blir min öfverraskning till dig, min
stora present på din födelsedag . . .»
»En öfverraskning? Du gör mig nyfiken, pappa.
Säg, säg genast, hvem du menar och plåga mig
inte till döds ...»
Den lilla handen stannade på halfva vägen mel-
lan fatet och munnen, beväpnad med silfvergaffel
och ett aptitligt stycke af Jakobs tryfferade chateau-
briand. Och de bruna, skälmska ögonen försökte
förgäfves anta ett hotfullt uttryck att skrämma
pappa till bekännelse.
»Nej pass, fröken Nyfiken, kan du inte fundera
ut det själf — och det gör du inte — så ej lurar
du det ur mig.»
»Jaså; ja, då är det farbror Axel,» förklarade
Souja öfvertygadt och böjde sig på nytt ned öfver
sin tallrik.
»Jag säger ingenting — du får väl se!»
Ack, han var för olidlig, den stygga pappa, med
sitt hemlighetsmakeri; men när han satte sig på
den kanten, då var det inte värdt försöka öfver-
tala honom, det visste Sonja af erfarenhet.
»För öfrigt, hvad bryr jag mig om, hvem som
kommer, när jag bara har dig,» klippte Sonja utaf;
men inne i hennes lilla hufvud dansade de ny-
fikna frågorna lika fullt rundt, rundt : hvem ? -—
hvem kunde det vara? —- farbror Axel, ja, den
snälla farbror Axel ; honom höll hon ju så mycket
af, och hon skulle blifva så glad, om han komme
— men ändå, inte var det väl någonting att vara
så hemlighetsfull för ! –––-tänk, om ... ? — men
nej, det var ju rent omöjligt!
Efter frukosten glömde Sonja för en slund alla
sina gissningar; hon hade så mycket att be-
stvra. De hade kommit sent i går kväll direkt
från Stockholm, och hon hade ej varit ute till det
kära Stjärnehohn sedan julen. Först af allt ned
till trädgårdspaviljongen alt få en riksviktig och
lång öfverläggning med trädgårdsdirektören, herr
Berg, om hvad han ämnade med drifhusen och
planteringarna till sommaren. Om den saken
skulle nu alltid Sonja vara med och slå sitt kloka
hufvud till — ty se, blommor — det var hen-
nes lif! (Forts.)
En utställning af silfverhusgeråd, som helt visst
är egnad att väcka en stilla egandets längtan i
i hvarje känsligt husmodershjärta, är för närva-
rande anordnad i hrr Nordin & Josephsons bok-
handel vid Drottninggatan härstädes. Utställaren
ha våra läsarinnor sedan en tid återfunnit bland
Iduns annonsörer; det är nämligen guldsmeden
C. J. Jakobsson i Söderhamn. Och hvad egandet
angår kan ju hvem som helst bli den lyckliga,
som vill offra en krona för en lott. I hvarje fall
är ögonfägnaden värd ett besök.
För utställningen har tillverkats en särdeles
prydlig monter, ett större skåp med glasväggar,
där pjäserna presentera sig särdeles fördelaktigt.
 den öfre afsatsen befinner sig en väldig, med
lina graveringar i fornnordisk stil sirad silfver-
bricka, som väger öfver sex kilo. Framför den
samma höja sig två armljusstakgr af silfver, hvil-
kas midtelparti framställer Våren och Sommaren.
Nedanför ligga fyra etuier, innehållande kaffeske-
dar. På nedre afsatsen märkes först och främst
en hög kaffekanna, prydd med afbildningar i drif-
vet arbete efter Aeharius’ »Fjolners saga». På
denna afsats hafva vidare placerats gräddsnäcka,
sockerskål och skedkorg, likaledes försedda med
afbildningar ur Fjolners saga. Vid sidan häraf
synes en större dryckeskanna med bilder i drifvet
arbete af Apollo, gratierna och sånggudinnorna.
Nedanför denna afsats äro de med fina drakslingor
prydda kaffekopparna placerade. Utställningen i
sin helhet gör intryck af att vara ett gediget och
noggrant utfördt alster af konstindustri och hedrar
tillverkaren.
Med detta nummer följer till prenumeranter i lands-
orten ett cirkulär från red. af »Stockholms-
tidningen» härstädes, betecknadt med n:r 12.1.
Förslag till matordning för veckan
23—29 mars.
Söndag; Puré af selleri; njurkalf-
stek; knäckpannkakor.
Måndag: Pärlgrynssoppa; njur-
bullar.
Tisdag: Späckad oxhare med grön-
saker; soppa på torra äpplen.
Onsdag: Soppa pä köttextrakt;
stekt sill i papper med stufvad potatis.
Torsdag: Soppa på grönsaker, I;
köttpudding med potatis.
Fredag: Biffstek; äggöl med mjölk.
Lördag: Buljong med grönsaker;
ugnstekt gädda med kapris; risgryn
med äpple.
Recept.
Knäckpannkakor: Agg, grädde, litet
socker, skirdt smör, vatten och något
mjöl sammanvispas väl till en smet,
och pannkakorna gräddas tämligen
hårdt; upprullas på en 1jock pinne och
fyllas, innan de serveras, med grönsaker
och sylt.
Njurbullar: En kalfnjure med sitt
fett och lika mycket kalfkött hackas
fint, blandas med mjölk, rifvet bröd,
persilja, peppar och salt och 3 ägg;
häraf formas små kakor, som doppas i
vispade ägg, rullas i rifvet bröd och
stekas i smör. Serveras till grönsaker
eller med äpplemos.
Soppa på köttextrakt: Grönsaker ko-
kas med så mycket vatten, som önskas
till soppan, på samma sätt som till
köttsoppa, frånsilas, hvarefter soppan
saltas och tillsättas 1 till 2 teskedar
Liebigs eller 2 till 3 teskedar Gibils
köttextrakt på hvarje liter soppa samt
kokas ånyo 10 minuter. I soppskålen
läggas rostade brödskifvor, på hvilka
soppan hälles.
Anm. Användes Cibils köttextrakt,
behöfver soppan icke mer än få ett
uppkok.
Soppa på grönsaker: I. (För vege-
tarianer). Grönsakerna sköljas, skäras
fint, läggas i en panna med 20 gram
smör, litet salt och peppar samt fräsas
5 minuter under omröring, hvarpå nå-
got mjöl tillsättes och 5 minuter där-
efter det kokande vattnet. Soppan
omröres, tills den börjar klarna, och får
sakta koka en kvarts timme. Aggen
vispas, och därtill läggas 65 gram smör,
hvarpå soppan lyftes af elden ; af den-
samma vispas till äggen, så att smöret
smälter, hvarefter denna afredning un-
der jämn vispning sättes till soppan.
Bröd skäres i skifvor, som läggas i
soppskålen.
Anm. I stället för bröd kunna an-
vändas förvällda risgryn, makaroni, som
kokas i soppas. Till grönsaker kunna
användas antingen sallad, patienlia och
körfvel eller jordärtskockor, palster-
nackor och selleri samt morötter, på
hvilka man bör vara frikostig; ett nö-
digt vilkor är, att de tre senare skäras
fint och fräsas i smör. O. H. D.
Matlagning1.
Grönsaker böra icke tvättas förr än i
sista ögonblicket, innan de skola till-
redas. Potatis, sellerirot o. s. v. för-
lora fort sin fina smak genom tvätt-
ning. Låter man om sommaren blom-
kål och andra kålsorter komma i berö-
ring med vatten, förlora de sin frisk-
het. Ännu värre är det med sallad.
Ingenting förstör salladen fortare och
gör den osmaklig, än när vattdroppar
hänga på bladen, sedan den är afploc-
kad; är man tvungen att skölja den,
bör det ske fort, och man bör strax
torka bladen. Under inga omständig-
heter får salladen ligga mer än några
få miuuter i vattnet. Fru X.
Smörgåsbordet.
Falsk kaviar. Litet rökt fläsk, en
spickesill, en lök och ett hårdkokt
ägg hackas fint på hackbrädet; detta
blandas med litet god matolja, och
massan serveras på rostadt hvetebröd
med smör. Smaken är mycket pikant
och påminner starkt om kaviar.
G. S.
Köksträdgården.
Rosenkål eller brysselkål är en af de
finaste och mest välsmakande rätter.
Den sättes om våren i god jord med
3—4 tums mellanrum, helst mellan
sallad eller liknande låga växter. Den
knyter ej som andra kålsorter ett enda
hufvud, utan skjuter upp i en lång,
grof stjälk, besatt med blad. Dessa
plockas bort på hösten, och likaså bry-
tes spetsen af, då vid bladstjälkarne
bildas "små, tätt tillslutna, runda huf-
vuden, som icke få bli för stora, innan
de aftagas för att begagnas. När fro-
sten börjar, tages hela växten upp med
rötterna och sättes i sand i käliaien,
genom hvilket förfaringssätt man kan
ha rosenkål hela vintern igenom. Vid
anrättningen tager man bort de yttre,
små lösa bladen, tvättar hufvudena
väl och ger dem ett uppkok i saltadt
vatten, hvarefter de tagas upp att
svalna och rinna af. Samtidigt har
man kokat litet god buljong, hvari
kålen kokas mör, men likväl så, att
alla hufvudena ligga hela. Litet salt
och hvitpeppar tillsättas, hvarpå kålen
serveras till kotletter, salt tunga, and,
pölsa o. s. v.
Bostaden.
Giftfritt fiugpapper. Man blandar fin-
stött hvilpeppar med något sirap och
stryker den tjocka, flytande massan på
groft läskpapper medels en borste. Där-
efter låter man det torka. När man
önskar använda papperet, lägger man
det på en tallrik och fuktar det med
vatten. Karin.
Strykning.
Att stryka gardiner, så att de bli som
nya. Då gardinerna tvättats, hängas
de upp till torkning, utan att först
stärkas. Därpå kokas stärkelse och, om
man önskar få gardinerna crémefär-
gäde, kokar man upp saffran, häller
den genom en sikt och rör den till-
samman med stärkelsen, så att färgen
blir jämnt fördelad. Nu läggas alla
gardinerna i stärkelsen, tryckas ner och
hängas upp på längden trådrätt till
torkning. När de äro väl torra, läggas
de en och en i sänder på ett långt
bord, bestrykas försiktigt med en fuk-
tig svamp eller lapp och öfverfaras
lätt med ett ganska varmt strykjärn.
På några minuter äro gardinerna struk-
na och se ut som nya.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
