Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 4 april 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löG I DU N 1890
mål, de ^passerade. Men Sonja höll målron uppe ;
utan att det ringaste märka hans fåordighet, pladd-
rade och skrattade hon i ett, talade om allt hvad
hon sett och hört och upplefvat, sedan de sist
råkades, och om hur roligt det var att få honom
hit igen till det gamla Stjärneholm, till trädgården
och parken och lekstugan och den gamla lek- och
trätokamraten.
Hur det var, så smittades äfven Kurt af hennes
språksamhet och munterhet; ju mer han såg in i
kusinens djupa, skälmska blå ögon och lyssnade
till hennes friska, klingande skratt, dess lättare
bief han till sinnes och — hvad som mest af allt
skulle förundrat honom själf, om han blott kom-
mit alt tänka ditåt — dess varmare om hjärtat.
(Forts.).
Gör en god gärning!
Då jag häromdagen vid ett besök på Iduns re-
daktion såg de nytryckta exemplaren färdiga att
skickas land och rike omkring, uppstod för min fan-
tasi bilden af alla de tusentals lyckliga hem, dit den
omtyckta tidningen om ett par dagar skulle anlända,
öppnas och läsas. Jag föreställde mig, hur familjens
medlemmar, den ene . efter den andra, togo del af
tidskriftens innehåll och nyfiket betraktade det i da-
gens nummer införda kvinliga porträttet, bur man
måhända på aftonen samlades kring lampan för att
läsa högt lefnadsteckningen öfver någon af dessa
ädla människovänner — en Lotten Wennberg, en
syster Kose Gertrud, — hvilkas lif varit en enda
stor kärleksgärning, som, kraftigare än ord, manar
oss att vakna ur egoismens slummer till nytt lif i
kärlek och barmhertighet.
Men som en paralell till denna intagande bild
visade sig genast en annan : hem, där man ingen
lampa har att samlas kring, hem, där förnämsta
ämnet för alla öfverläggningar är: »hur skola vi få
pengar till hyra, ljus, ved?» etc. och den stående
frågan på dagordningen: »med hvad skola viföda
och kläda oss?»
Och ur dessa skärande kontraster mellan de
bägge taflorna uppstår tanken på den plan, jag nu
beratt få framlägga för Iduns läsekrets.
För några år sedan grundades af en varm männi-
skovän ett litet barnhem i Bohuslän. Hemmet, som
nu i två år haft sin egen byggnad, hyser för när-
varande 6 barn (flickor), hvilka, tagna ur de usla-
ste hemmen i trakten, uppfostras till enkla, dugliga
tjänarinnor. Genom många personliga uppoffringar
och genom välvilliga människors bidrag har det hit-
tills lyckats hemmets föreståndarinna att hålla sitt
välsignelsebringande företag vid lif, men nu stöter
hon på ett bland de svåraste af alla hinder, nämli-
gen penningebrist.
Det skulle emellertid af flere skäl vara mycket
sorgligt, om detta hinder ej kunde öfvervinnas; ty
som det är godt om små barn, hvilkas såväl i fy-
siskt som psykiskt afseende bjärtslitande belägenhet
tyckes ropa på hjälp, vore meningen att, om möjligt,
icke endast låta hemmet ha bestånd, utan äfven ut-
vidga det.
Den plan, som jag nu förtröstansfullt framlägger
för Iduns läsarinnor är, att hvar och en afalla de lyck-
liga, som äga jordelifvets bästa skatter: hemtrefnad
och hemglädje, skola med ett litet bidrag (50, 25
eller 10 öre) tänka på dessa arma små, för hvilka
det hem, som skulle skyddat och vårdat det, blifvit
ett fattigdomens eller lastens näste, hvarur barmher-
tighetens hand måste rädda dem. Idun har för när-
varande 19,000 prenumeranter, således kanske om-
kring tredubbelt eller femdubbelt så många läsare; ger
nu livar och en af dem blott en 10 öring, så blir
det ju en icke obetydlig summa.
Ack, måtte ingen undandraga sig denna lilla gåfva,
som väl egentligen mera är en yttring af företag-
samhet och intresse än en pekuniär uppoffring!
Måtte ingen tänka: »livad betyder det, om jag ger
eller icke, en tioöring mer eller mindre, det är ju
af ingen vikt!» Jo, hvarje 10-öring är af den stör-
sta vikt, och hvarje glömd eller försummad 10-öring
spelar sin roll: att undergräfva hemmet och omöjlig-
göra dess utvidgning. Det är bokstafligen sannt, och
icke blott ett talesätt, att hvarje af dessa skänkta
silfverslantar bidrager att kläda, föda och härbergera
dessa »minsta», hvilka, i all sin ringhet, dock haft
den högste och mäktigaste förespråkare : vår Fräl-
sare själf.
I en liflig förhoppning att ej förgäfves ha vädjat
till de lyckligt lottade, vågar jag härmed föreslå, att,
— i och för underlättande vid emottagandet, —
inom umgängeskretsar i städer och inom församlin-
gar på landet en person insamlar och sedan afsän-
der gåfvorna till undertecknad. Men skulle någon
finna det bekvämare att själf afsända en 25-öring
eller en 10-öring eller motsvarande värde i post-
märken, så blir detta lika välkommet.
Redogörelse för influtna medel samt för hemmets
verksamhet och — som jag hoppas — utvidgning
skall sedan inflyta i Idun.
Mathilda Roos.
Stockholm, 12 Artillerigatan.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Förslag till matordning för veckan
6 — 13 april.
Söndag: Buljong med ris; peppar-
rotskött med potatis; vinkaka (recept
i Idun för d. 24 januari n:r 4).
Måndag: Stufvadt oxkött; bröd-
soppa (recept i Idun för d. 31 jan.
n:r 5).
Tisdag: Salt sik med stufvade
morötter ; mjölkvälling.
Onsdag: Blodpudding; ölost.
Torsdag: Dillkött; Fruktsoppa.
Fredag: Gädda med pepparrot ;
soppa på gröna ärter.
Lördag: Hvarjehanda-pudding; haf-
resoppa.
Recept.
1. Soppa på torra gröna ärter. Torra
gröna ärter sättas på elden med smör
och vatten efter behag; då de äro half-
färdiga, tillsättas morötter, skurna i fina
tärningar, och fullkokas, medan så myc-
ket skal som möjligt afskummas. Sop-
pan afredes, men utan att koka, med
förut vispade äggulor, grädde och per-
silja. Serveras med eller utan frika-
deller af kött eller fisk.
Anm. För vegetarianer.
2. Soppa på grönsaker n:r 2. ] 1 /8
liter stora gröna ärter kokas i 3 liter
vatten, stötas i stenmortel och slås till-
baka i det spad, hvari de kokat, hvarpå
de jämte detta drifvas genom en gles
sil. Tre skalade, urtagna gurkor skä-
ras i skifvor, persilja och tre groft sön-
derskurna saladhufvuden fräsas tillsam-
mans i smör en timme öfver sa sakta
e*d, att smöret icke brynes. Grönsa-
kerna upptagas med skumslef och läggas
i soppan. Allt smör, som till äfven-
tyrs medföljt afskummas noga. Soppan
sättes åter öfver elden. Under tiden
kokas 65 centiliter fina ärter i vatten
med 2 små lökar och litet persilja.
Uå ärterna äro färdiga, läggas de hela
i soppan, som kryddas med salt och
Peppar och serveras med rostadt bröd.
Anm. Man kan efter behag taga
gröna färska ärter eller torra gröna
åkerärter; tagas färska ärter blir sop-
pan bättre, om de ursprängda ärtskalen
få koka en timme och det erhållna
spadet afsilas och användes till soppan.
Om man så vill, kunna gurkorna ute-
slutas.
Denna soppa är beräknad för 10
personer.
3. Sandwichs med ost, eng. Wales
rarebit. Chesterost rifves och blandas
väl med smör samt bredes på hvete-
brödsskifvor (af formbröd), på hvilka
man strukit helt litet engelsk senap.;
beströs med litet cayennepeppar. Bröden
sättas därpå i en med smör bestruken
panna och rostas hastigt ljusgula i het
ugn, men icke så att de bli hårda.
Omtyckt rätt till smörgåsbord.
O. H. D.
Våra barn.
Föräldrars samtal. Hvad föräldrar
tala om i närvaro af barnen och så
att dessa höra på har ett mycket stort
inflytande på barnen. Föräldrarnes
hemligaste tankar och förhoppningar,
deras verkliga grundsatser och böjelser
och de önskningar, som de till följd
däraf hysa, uppenbaras under sådana
samtal.
Till och med om barnen äro upp-
tagna af sina lekar eller sitt arbete
och synas vara helt och hållet fördju-
pade däri, kan man likväl vara nästan
viss på, att icke ett enda ord af sam-
talet undgår dem, att de fastna djupt
i deras själ.
Medan de lärdomar och förmaningar,
vi direkt framställa till barnen, ofta gå
in genom det ena örat och ut genom
det andra, göra föräldrarnes samtal det
djupaste intryck på barnets hjärta, och
den riktning samtalen antaga bidrager
kanske mången gång i väsendtlig grad
till att utbilda barnets karaktär och
kan sålunda ha stort inflytande på hela
dess framtid.
Röra sig föräldrarnes samtal endast
om det yttre och materiella, om nöjen
och förströelser, kan man vara öfver-
tygad om, att barnets sinne skall ut-
vecklas i samma riktning.
Kärlek till nästan och ett mildt öf-
verseende skola svårligen finna en frukt-
bar jordmån, då barnen oupphörligt
hört, hur medmänniskors svagheter och
fel underkastas den strängaste kritik,
och då de lägga märke till, att föräl-
drarnes käraste ämne består i att utan
skonsamhet tala om andra.
De vuxnas samtal med barnen böra
ha till mål att utveckla deras förstånd
och rikta deras minne med nyttiga
kunskaper, men de samtal, som de
vuxna inbördes föra i barnens närvaro,
böra gå ut på att öppna cfbras hjärtan
för allt ädelt och heligt och gifva deras
sinne den ideella riktning, som ger lif-
vet ett förklarande skimmer.
Sällskapslifvet.
Kom snart och helsa på! Af alla
konventionella fraser brukas knappast
någon oltare än den ytliga inbjudnin-
gen till ett besök. Huru lätt uttalas
inte de få orden och huru sällan vän-
tar man, att de skola efterkommas. I
synnerhet fruntimmer, som varit bo-
satta på landet, men sedan bli stads-
bor, utsätta sig till en början ofta för
ett iskallt mottagande, som helt och
hållet afskräcker dem, då de taga den
ofvan uttalade uppmaningen på allvar.
På det hela taget är storstadslifvet icke
egnadt för oväntade besök, men därför
skulle vi också vara mera försiktiga
med denna fras, som så lätt halkar
öfver våra läppar, men hvilken, såsom
fransmannen säger, är helt och hållet
»sans consequence». Hur obehagligt för
den besökande att stå inför den för-
lägna husjungfrun, som »först skall
höra efter om nådig frun träffas» och
sedan med en föga inbjudande min
öppnar dörren till en kanske ouppeldad
salong och ber henne sitta ned. Några
ändlöst långa minuter förgå, tills frun
i huset visar sig, uttrycker sin glädje
öfver besöket, tager henne med sig in
i ett varmare rum och här bjuder
henne att taga plats, utan att utsträcka
sin artighet till att bedja henne taga
af hatt eller kappa. Lika litet bjudes
den besökande på någon förfriskning,
hvilket ursäktas med, att man själf
är bortbjuden på middag, kafie eller
supé, allt efter tiden för besöket, och
därmed har den olyckliga åtminstone
fått en ypperlig anledning till reträtt
så fort som möjligt. Samtalet kommer
nästan aldrig riktigt i gång, verkliga
intressen beröras ej, och om några mi-
nuter rekommenderar sig den besökande,
medan den olycksaliga frasen klingar
efter henne: »Kom för all del och hälsa
på snart igen, ni hade ju i dag en så-
dan otur.» Men för det mesta är det
stackars offret redan afkyldt och aktar
sig för att komma igen annat än på
särskild inbjudning.
Man bör därför vara ytterst försiktig
vis å vis dylika fraser och framförallt
bör man aldrig efter en middag, på en
bal, eller öfver hufvud vid något fest-
ligt samkväm uttala eller mottaga nå-
gra inbjudningar. Man befinner sig
då i animerad sinnesstämning och i
det nyktra dagsljuset dagen efter före-
falla sådana förbindelser tryckande.
För att alltid kunna vara älskvärd mot
sådana besökande måste man ha ett
rymligt hjärta och liten egoism, och
innan man uppnått dessa egenskaper,
bör man åtminstone icke utsätta an-
dra för den obehagliga känslan att falla
besvärliga. Ella.
Bostaden.
Luktpapper, som icke förbrännes ge-
nom att läggas på hett järn och som
fyller rummet med angenäm doft, kan
man själf lätt åstadkomma. Man dop-
par papperet i en lösning af 30 gr.
alun i I liter vatten och låter det väl
torka. Därpå tager man lika stora
delar perubalsam, benzoeharz och rö-
kelse och låter alltsammans smälta i
ett stenfat. Med denna blandning be-
strykes papperet på ena sidan och är
därmed färdigt till användning.
Ella.
Handarbeten.
Brefpress af en sten. Ett vackert
arbete för dem, som ha litet färdighet
i målning, är förfärdigandet af en bref-
press, som är särdeles lämplig som en
liten present. Stenen rengöres väl och
förses med en ljus eller mörk botten-
färg i oljefärg, som, sedan den torkat,
prydes med ett litet landskap, en genre-
bild, ett tänkespråk eller något dylikt,
likaledes i oljefärg. Vattenfärger kun-
na äfven användas, men då bör mål-
ningen fernissas. Ju mera passande
stenen är till formen, desto större
glädje har man af sitt arbete. En
dylik brefpress med guldbotten och
biomstermotiv tar sig särdeles prydlig
ut. Ella.
Huskurer.
Medel mot halsbränna och magsyra.
Hvarje afton innan man går till sängs
förtäres en bit s. k. Johannisbröd,
hvilket, som bekant är, får köpas på
alla apo’ek. Johannisbrödet är frukten
af ett i södra Europa växande träd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
