Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 11 april 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 1890
1 DU N
Ofördragsamhet med andras karaktär är en af de största orsakerna till huslig olycka.
Harriet Beecher-Stowe.
S*S’^’f’9^r’fYW^’<tf’^¥^^W4^’4WW¥^¥¥¥¥W^WWWWW¥WÏÏ¥W9WWW¥¥WWW¥’WWWSWW¥WW¥WW¥WWW¥¥WWWWWWWWWWWWWW4^W¥¥WW^
i ofvan nämnda konst af sin fader, hvilken
var en för denna sport varmt intresserad och
nitisk man. Dottern besjälades snart af fa-
derns intresse, och naturligt var, att hennes
tanke närmast skulle ledas till att sä vidt möj-
ligt skaffa utbredning för den 3unda och nyttiga
kroppsöfningen äfven bland sina svenska systrar.
Sedan hon alltså själf promoverats till sim-
magister i den Åbomska simskolan 1851, hör- •
jade hon ute å Djurgården i en därtill inredd
bassäng meddela simundervisning åt kvinliga
elever, dem hon själf med mycken möda en
och en fick värfva. Så småningom väcktes
dock häraf i vidare kretsar intresse för kvin-
lig simsport, och idén begynte finna så pass
tillslutning, att behofvet af ett större sim- och
badhus för fruntimmer gjorde sig gällande.
Nancy Edberg vände sig till den ändan till
d. v. amiral Liljehöök för att utbedja sig hans
förord till erhållande af strandplats för en dy-
lik anläggning, men afspisades med de beteck-
nande orden: »tänker mamsell dränka folk?»
Nu vände hon sig till sjöförsvarsdepartemen-
tet med samma anhållan; ett nytt afslag —•
det var allt! Under flere års tid hörde hon
dock icke upp att ideligen verka för sin sak,
och utan återvändo klappade hon på fördomens
portar genom upprepade anmaningar till huf-
vudstadens invånare angående behöfligheten af
en ändamålsenlig badanstalt för dess kvin-
liga befolkning.
Till sist lyckades hon verkligen, år 1856,
af konung Oskar I utverka rättighet till strand-
plats vid Kastellholmen. Hon återvände då
från London, där hon en tid vistats; men då
hon själf saknade medel att bygga ett badhus,
anordnade hon tvänne år senare en uppvisning
med sina elever i Gjörckes simskola, då hvar
och en, som önskade åse uppvisningen, anmo-
dades teckna sig för en aktie till en »sim-
och badanstalt för fruntimmer». På tre dagar
insamlades så 9,000 kronor.
Sedan bolagsstämma tillkallats och vidare
teckningar skett, byggdes ändtligen vid Ka-
stellholmen den »sim- och badanstalt för frun-
timmer», som sedermera flyttades till Skepps-
holmen, där den ännu i dag har sin plats. Då
badhuset 1859 i juli stod färdigt, arrenderade
fröken Edberg det samma och hade redan
samma år sin första uppvisning därstädes, där
hon sedan under sju år som lärarinna med allt
större framgång verkade för sin sak — sim-
skicklighetens utbredning bland de svenska
kvinnorna.
År 1862 erhöll Nancy Edberg det förtro-
endeuppdraget att i simkonsten undervisa
drottningen och prinsessan Lovisa, nu kron-
prinsessa af Danmark, hvilken befattning hon
innehade under två somrar. Redan förut hade
hon i Danmark undervisat n. v. kejsarinnan af
Ryssland, prinsessan af Wales m. fl. furstliga
personer.
År 1865 begärdes från Kristiania hennes
närvaro för att där ordna den första simsko-
lan för fruntimmer. Sedan hon återkommit
härifrån, erhöll hon ett resestipendium af konung
Karl XY och drottning Lovisa i och för en
resa till Petersburg, dit hon medförde af drott-
ning Lovisa egenhändigt skrifna rekommenda-
tionsbref till de kejserliga och storfurstliga da-
merna.
Äfven inom ett annat, på sätt och vis när-
släktadt område, har Nancy Edberg här hemma
gått i spetsen för införandet af en förståndig
kvinnosport. Vintern 1864 anlade hon nämli-
gen en skridskobana vid Kastellholmen, men
få voro de damer, som vågade sig dit. Ej
förrän ett högt plank upprests, gick det för
sig att åka — det ansågs naturligtvis högst
okvinligt att åka skridsko ! Men sedan drott-
ning Lovisa låtit delgifva sin önskan att för
sig och sin lilla dotter erhålla undervisning i
skridskoåkning, blef det i hast högst »comme
il faut», planket kom bort och ersattes af en
häck af granar, och dagligen sågos de kungliga
damerna jämte uppvaktande damer och herrar
ila fram på stålsko på Nancy Edbergs i början
så föraktade skridskobana.
År 1867 ingick Nancy Edberg äktenskap
med danske undersåten, litografen Carl André-
sen. Hon blef enka 1873.
De senare åren har fru Edberg-Andrésen
genom undervisning spridt sin konst, dels vid
Klampenborg invid Köbenhavn och i Trond-
hjem i Norge, dels i snart sagdt hvarje invid
sjö befintlig stad i Sverige, från Ystad till
Östersund. J. N.
”Förlofningen är uppslagen.”
«Hj;âget rullar långsamt in på stationen.
Lokomotivet blåser en gäll stoppsignal.
Konduktören öppnar vagnsdörrarna. »—X—■
20 minuter.» En ung dam i mörkblå res-
dräkt hoppar ned från en 2:dra klassens kupé
och ser sig missmodigt omkring på den lilla
plattformen, under det hon mumlar: »Tjugu
minuters uppehåll vid en så liten ömklig sta-
tion — hvad i all världen skall man ta’ sig
till?» —
Plötsligt kommer från väntsalen en annan
ung dam i riddräkt och jockevmössa med ett
par bref i handen. Vår blåklädda resande
står orörlig — den sportälskande unga da-
men stannar likaså — deras blickar mötas,
under det att den lifligaste öfverraskning står
målad i deras ansikten. »Louise!?» •—- »Signe!?»
De unga damerna skynda att falla i hvar-
andras armar och upplysa inom den första
minuten om, att de knappt kunde känna igen
hvarandra, att det var »förskräckligt roligt»
att råkas så här oväntadt, att det var en
»evighet», se’n de skiljdes i pensionen, att
Louise skall till vestkusten för att restau-
rera sig efter vinterns baler, och att Signe
bodde en kvarts mil därifrån och ridit ned
till stationen för att hemta posten, med myc-
ket mera. Konversationsmaskinen arbetar för
högtryck. —
Men olyckligtvis utbrister så Signe:
»Åh, kära Louise —jag hade så när glömt
gratulera dig — du är ju förlofvad — det
såg jag i tidningarna för länge sedan. Söta
du, tala om något om din fästman? Han
är ju löjtnant? När skola ni gifta er?» —
Och fröken Louises bleka kinder färgas
af den finaste purpursky, och med tvungen
röst svarar hon:
»Vår förlofning är uppslagen.»
»Äh, kära du,» stammar liten Signe för-
virrad, »det — det hade jag inte en aning
om. Jag ber om ursäkt.» —
Och så letar hon förtvifladt i sin hjärna
efter ett nytt samtalsämne — naturligtvis
utan att vara i stånd att finna något.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
