Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 18. 2 maj 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 I DU N 1890
Uppfostringsfrågan är för det moderna samhället en fråga om lif eller död, en fråga, på hvilken framtiden beror.
JtÉNAN.
vi därför ock nu ansett tillfället lämpligt att
för svenska läsarinnor presentera bilden af för-
fattarinnan.
* *
*
Anne Charlotte Leffler föddes den 1 oktober
1849 i Stockholm, dotter till rektorn vid Ka-
tarina elementarläroverk J. Ö. Leffler. Tvänne
hennes bröder ha på vetenskapens fält, liksom
hon på vitterhetens, förvärfvat sig anseende,
nämligen Gösta Mittag-Leffler, den berömde
matematikern vid Stockholms högskola, och
L. F. Leffler, e. o. professor i svenska språket
vid Upsala universitet.
Redan tidigt röjdes arten hos det unga sin-
net; och pensionsflickans kriaböcker fylldes ofta
nog af vittra försök, hvilka lågo vida utom
den Wallinska flickskolans pensa. En ung
dam på 20 år, trädde hon första gången fram
för allmänheten — dock under signaturens skyd-
dande förklädnad. Bakom »Garlots» lilla no-
vellsamling »Händelsevis» var det endast ett
invigdt fåtal, som skönjde Anne Charlotte Leff-
lers drag.
De tre småberättelser, hvaraf detta förstlings-
arbete består, smaka visserligen starkt nog af
den omogna fruktens kartighet, men röja ej dess
mindre ett obestridligt författargry. Dock har
författarinnan behöft många och långa läroår,
innan hon lyckades förvärfva det herravälde
öfver den yttre formen, som nu i hög grad
utmärker henne, den enkla och klara stil, som
åskådligt för läsarens andliga öga framställer
allt, hvad hon vill måla.
Som dramatisk författarinna debuterade Anne
Charlotte Leffler med ett tvåaktsstycke, »Skå-
despelerskan-.s>, som anonymt uppfördes på Dra-
matiska teatern i slutet af år 1873 och rönte
rätt stor framgång, ehuru ännu här vidlåder
en svaghet i formgifningen, som i det hela
var helt naturlig för en så ung och ännu sö-
kande penna.
Under sjuttiotalets lopp följde vid olika tider
och under olika signaturer ytterligare tre dra-
matiska verk, af hvilket det senaste, »Alfvan»,
som 1880 gafs å dåvarande Nya teatern, utan
gensägelse stod högst och mottogs med intresse
och bifall af en teaterälskande allmänhet, som
härigenom — visserligen helt oveten om att
genom de olika märkenas alster ha följt en
författareindividualitets utveckling — dock gaf
en bekräftelse till, att denna utveckling verk-
ligen varit ettjämnt framåtskridande mot målet:
en harmonisk och på sina medel säker konst.
* *
$
Det var den år 1882 utkommande första
samlingen af den novellserie, hvilken förfat-
tarinnan benämnt » Ur lifvet», som med ens
gjorde hennes namn berömdt. Hon kände med
sig, att hennes långa lärotid nått sitt slut,- att
hon numera var herre öfver sin framställning-
konst, och så lät hon anonymiteten fara och fram-
trädde i eget namn för allmänheten. Redan detta,
att arbeta tyst och ihärdigt i tretton år och ej
af någon falsk egenkärlek eller vunna framgån-
gar låta förblinda sig att tro, det man nått
mästerskapet, förr än man känner sig alldeles
säker på sin sak, talar för gedigenheten hos
hennes talang.
Den första delen »Ur lifvet» vann genast
stor popularitet; den utkom samma år i tvänne
upplagor, hvilka ett par år senare följdes af en
tredje.
Största bifallet af dessa berättelser egnades
»En bal i ’societeten’» med dess ypperligt
tecknade flicktyper, Arla och Gurli, och för-
fattarinnan frestades häraf att gifva dessa om-
tyckta typer äf«en scenens lif. »En räddande
engel» har ock blifvit ett ofta speladt reper-
toarstycke och specielt har den yrhättan Gurli
med sin brådmogna lystnad efter det flärdfulla
lif, som väntar att mottaga henne, då hon fått
lägga bort den korta klädningen, i fruarna
Hartmans och Oda Nielsens samt fröken Lina
Sandells gestalter hänfört publiken i nordens
förnämsta städer.
Redan året därpå utkom berättelseseriens
andra samling och första häftet af den tredje.
Samma allmänna bifall, som kommit första
samlingen till del, helsade emellertid ej dess
fortsättning. Orsaken härtill ligger i öppen
dag. I åtminstone en af novellerna, Aurore
Bunge, hade Anne Charlotte Leffler upptagit
ett verkligen ömtåligt ämne till behandling och
djärft och rakt på sak utfört sin skildring.
En annan af berättelserna i denna samling,
I krig med samhället, väckte äfvenledes »blan-
dade» känslor å ena sidan, medan man å den
andra påstod, att här hade författarinnan ska-
pat sin bästa novell. Det senare är dock be-
stämdt ieke fallet.
Ännu ett arbete utgafs samma år: Sanna
kvinnor, skådespel i tre akter. Af hennes ar-
beten för scenen är detta onekligen det för-
nämsta. »Tendensen» framträder väl hårdt
och skarpt, men den är här så väl samman-
väfd med handlingen, att intrycket ej grumlas
för andra än dem, som ej vilja erkänna dess
rättmätighet och giltighet i det hela. Ypperliga
karaktärsbilder äro här framställda, och den
sceniska byggnaden är fast och säker, äfvensom
dialogen mönstergill.
År 1885 framträdde Anne Charlotte Leffler
med ett nytt skådespel, Hur man gör godt. Det
gafs på hösten samma år på Nya teatern, efter
att kort förut ha uppförts i Göteborg. För-
fattarinnan har här helt och hållet öfvergifvit
den objektiva hållning, hon merendels bemödar
sig att intaga, och har i scenisk form gifvit
oss en lidelsefull och allt för ensidig anklagel-
seskrift mot en del skriande missförhållanden
i samhället.
Tredje samlingen af »Ur lifvet» fick först
förliden jul sin afslutning; redan år 1886 ut-
kom under titel af samlingens fjärde band för-
fattarinnans hittills omfångsrikaste berättelse,
En sommarsaga. I sin helhet måste denna
öfver 400 sidor starka berättelse anses vara ett
verkligen betydande arbete om det än ej mar-
kerar något framsteg utöfver den ståndpunkt,
som hon tidigare uppnått.
Under’ de senaste åren har Anne Charlotte
Leffler nästan oafbrutet vistats på resor, och
hennes skönliterära publikationer ha därunder
inskränkts till en serie intressanta resebref,
hvilka tid efter annan återfinnas i hufvudsta-
dens tidningar, förnämligast Stockholms Dag-
alad. Helt visst har dock ej hennes penna
hvilat från större verk; på dramatikens områ-
de fingo så senast våra grannar danskarne höra
utaf henne, då hennes här ännu ouppförda lust-
spel, Den kärleken, nyligen gick öfven tiljan i
hufvudstaden invid sundet.
* *
*
Anne Charlotte Lefflers författareskap har
visserligen, som redan nämnts, varit mycket
olika bedömdt, på många håll måhända lika
öfverdrifvet höjdt till skyarne som på andra
neddraget. Att hon gjort sig skyldig till öf-
verdrifter, ämna vi minst af alla förneka;
men att dessa skulle vara så genomgående och
väsentliga, att därigenom hennes förtjänster
förtagits, skall väl ingen rättvist medge. Tvärt-
om — de sista ha varit och äro beaktansvärdt
stora. Med sina sedeskildringar har hon alltid
ärligt velat verka det rätta; i sina alster af
mindre tendentiös art har hon ofta bjudit oss
pärlor af en lugn, beherskad berättarkonst och
träffande karaktäristik.
Och än större kunna de blifva. Det hoppas
helt visst med oss alla svenska kvinnor, som
i Anne Charlotte Leffler dock se den främsta
kvinliga talangen inom pennans gebit, som de-
ras fosterland för närvarande eger. En ange-
näm och rofull framtid skall säkerligen gifva
hennes diktning den harmoni, som förklarande
måste gjuta sitt skimmer öfver all sann konst,
att den må fullt uppfylla sitt ändamål -—• alt höja
och att förädla! J. N—g.
Vårfest.
neS t moaaana fena Sun.
att Rotfa mgußt Sin RtnS,
^ aj; aofgföS aßaf^uet fugten ßtun,
ocR fgum å/t oåtena ornS.
— 3 gftttet atfaa Saftat net,
ocß tuaSt omitting oaa anogfana fet
a|? Rotta anemonet.
S)u ßfuuSat ttj,6t mot fjua ocß ßfänß,
men foa Sitt ßfonSa Råt,
att Rting Som ett gij.Pfne atanß
j;ofc aof ocR ßtta Set atåt!
–- 8n StipReaj:eat j-acjp jtta otff,
ett gfaSt iHjmpoAion teSa tiEf
ßfanS Rotta anemonet.
(9cR otn aßaff «ata ßj-otßena aajj
Sat tiß Sen oaffet j?tam,
Se n ßatßatgtfEet ßtutifa aj:
ut genomßottaS atam.
— 2Dtn fj.uafifå aßo jaoRafen at,
aom tj mntg t tåaaS jtam jag ßät
oeR pttj-SS meS anemonet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0226.html
