Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 22. 30 maj 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S
Kvinnan
à. <3J.<i
mrài
ËlffS ^
••••.
p&a
rnmm
N:r 22 (128) Fredagen den 30 maj 1890. 3:dje årg.
Aimonspris :
35 öre pr petitrad (10 stafvelser).
För »Platssökande» och »Lediga platser»
25 öre.
Utländska annonser 70 öre pr petitrad.
Tidningen kostar
endast 1 kr. för kvartalet, med
Iduns- Mode- och Mönstertidning
1 kr. 65 öre;
postarvodet inberäknadt.
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Utg-ifningrstid:
hvarje helgfri fredag.
Byrå,:
Drottninggatan 48, 1 tr.
Träffas å byrån kl. 10—11.
Allm. Telef. 6147.
Lösnummerpris: 15 Öre
(vid kompletteringar).
Prenumeration sker i landsorten k post-
anstalterna, i Stockholm hos red., i
boklådorna oeh tidningskontoren.
|)et gifves tre olika
slags öden för ar-
tister: antingen
att glansa med ens, ge-
nast göra sig ett namn
oeh bli stjärnan eller le-
jonet för dagen i bokban-
delsfönsternasporträttupp-
satser eller också att sä
småningom, tum för tum,
tillkämpa sig en ställning.
Det tredje — och det van-
ligaste — är att aldrig vin-
na något, aldrig tilldra sig
uppmärksamheten, utan dö
som man lefvat — i skug-
gan.
Fru Louise Fohlmans
öde som artist faller un-
der den andra kategorien:
att genom aldrig svikan-
de energi så småningom
nå den bemärkta plats
hon nu intar vid vårt lands
första dramatiska scen.
Men det ligger hela nio
år — nio år af strid och
pröfningar —- mellan det
första försöket och den
afton, då den stora se-
gern vanns — segern, som
afgjorde hennes framtid.
Det var som Messalina
vårterminen 87 på nuva-
rande Svenska teatern.
Första gången jag såg
fru Fablman var en dag
för tolf år sedan uppe hos
fru Tammelin. Jag har
nämligen, också jag, en
gång svärmat för teatern
Louise Fahlman.
mm
iHP!
Oeh gick den tiden och tog
lektioner för den fram-
stående skådespelerskan i
hopp att en gång sluta
mina dagar som kunglig
pensionerad aktör.
Jag kom den dagen
något för tidigt till min
lektion och fick vänta i
yttre rummet, där kana-
riefåglarne flögo omkring
och vårsolen sken så varmt
in genom fönsterna utåt
Nybron.
Då hörde jag plötsligt
från det inre rummet en
mjuk, smältande mjuk och
klar kvinnostämma, som
reciterade ett poem — en
af Burns förtjusande hög-
landssånger.
Jag lyssnade — lyss-
nade, utan att våga
andas. Jag hade aldrig
förr hört en så bedåran-
de, klockren kvinnoröst;
det var idel välljud, som
i varma tonfall strömma-
de ut till mig i det med
växter och solljus fyllda
rummet. Och jag frågade
mig själf, hvem denna
okända elev kunde vara.
Så dog stämman bort
därinne i en dämpad hvisk-
ning ; dikten var slut, och
lektionen var det också.
Portièren veks åt sidan,
och ut trädde en ung,
smärt, alldeles mörkklädd
kvinna, som med en svag
böjning på det vackraJtuf-
vudet passerade förbi mig
och ut i tamburen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
