Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 23. 6 juni 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890
nom sin varma, innerliga, kristliga tro och
däraf följande lifsäsikt, hvilken lät henne
klart se och skatta makens mänga goda sidor,
hans rena lefnad, sanningskärlek och redbar-
het. Därför kunde hon nu fatta regerings-
tömmarne, utan att visa någon rå karlaktig-
het eller sträf bitterhet mot mannen, lyten,
hvilka eljes vanligen pläga kännteckna så-
dana hustrur, som sökt stöd hos en man, en
make, och så omsider upptäckt, att han blott
var det äldsta bland de barn, hon fått på
sin lott att handleda.
Nils Henriksson var dock ej allt för svår
att dragas med, han tyckte om att bli bemött,
som om han vore en oböjlig herrskare, och
han uppförde sig alltid som en styrande hus-
bonde, och ändå visste alla, att han i allt
handlade som Nils, Ingrids son. -»Hon
är klok som sju räfvar», hette det i bygden
med denna tvätydiga beundran, som tilldelas
indirekt styrande personer, i synnerhet kvinnor.
Nådåren efter gamla prosten voro ute, kyr-
koherde skulle väljas, och en betydande del
af socknens män beslöt att gifva sina röster
åt pastor Gran, som under de senare åren
skött pastoratet. Nils Henriksson, som nyss
blifvit kommunalordförande, förklarade där-
emot på sitt fåordiga sätt, att han ämnade
rösta på en af de andra sökande till kallet.
»Där är Ingrid åter bakom,» påstod krono-
fogden, när han hörde detta. »Det är skam
att store, grofve karlen, med en basröst, som
en general kunde afundas honom, skall stå
till den grad under hustruns spira.»
»Yet du, bror, jag tror, att detta regemente
är en ren fabel. — Jag kommer ofta till
Henriksson i affärer, men aldrig hör jag
henne blanda sig i våra samtal eller öfver-
läggningar,» svarade bruksdisponenten Fogh.
»Nej, därtill är mor Ingrid både för klok
och för fin! Men jag har redan erfarit, att
hon äfven verkar kjortelvägen i detta ärende;
våra hustrur äro emot Gran. — Ja, tviflar
du, så gif akt i morgon på höstkalaset hos
vännen Ingridsson; där kommer saken —
jag menar prestvalet — nog på tal. Iugrid
gör ej så stort kalas denna årstid, utan att
ha en mening med att samla oss alla.
»Det är mannens födelsedag —»
»Ta-ta-ta! Det förstås. Nils är ju alltid
hufvudfiguren i den kvinnans schackspel,»
afbröt kronofogden hånfullt. »Men passa på
bara, om ej jag i morgon gör ett drag, så
vi fånga drottningen. Prestfrågan ligger henne
varmt om hjärtat, det vet jag, ty Ingrid är
en af de religiösa; jag känner det, fast hon
går så tyst med saken. Men det märkes på
mannen, ser du, Fogh: Nils kommer i bland
med moraliska åsikter midt i våra kommu-
nala eller juridiska angelägenheter. I fattig-
vårdsfrågan bland annat. — Jo, du skall få
se, att nu kan mor Ingrid ej rent dölja sig
bakom mannens breda rygg; jag skall ha
henne fram.»
* *
*
Där spelades aldrig kort i Nils Henriks-
sons hus ; män och kvinnor blandades om
hvarandra i de rymliga rummen, kvinnorna
medförde handarbeten äfven på denna stora
bjudning. Värden jämte ett par af de när-
varande tjänstemännen voro sysselsatta med
att brygga bålar, ett göromål, så inveckladt
och långsamt, men tillika så intressant för
åskådarne, att det beredde dem långt mera
nöje än njutandet af drycken. Detta sätt
att förströ och roa gästerna tillskrefs Ingrids
uppfinningsförmåga; man visste, hur högt hon
I DU N
afskydde spel samt att se druckna människor,
och det sades, att hon ville, genom kvinnor-
nas närvaro, förekomma dylika obehag.
»Nå, mina vänner, vi äro väl ense om att
gifva våra röster till Gran?» Kronofogden
höjde rösten, så den hördes i hela laget, och
lade ett par citronskifvor i den vinbål, han
tillredde åt kvinnorna. * »Kommer pastorn
ej hit i afton, Nils?»
»Nej, han är ju på en embetsresa.»
Kronofogdens blickar sökte Foghs. »Bra,
då kunna vi ju fritt behandla saken här!
Du förenar dig naturligtvis med pluraliteten,
Nils?»
(Forts.)
(Iduns skollofskoloni.
Glädjande att nämna har intresset för
Iduns skollofskoloni visat sig så lifligt och
verksamt, att insamlingen hittills inbringat
en summa, som i hvarje fall betryggar
planens förverkligande. Ännu mottages
tacksamt den minsta gåfva; hvarje nytt
bidrag öppnar kanske utsikten för ett nytt
fattigt litet barn att få dela åtnjutandet
af koloniens sommarglädje.
Skulle någon af våra läsarinnor kunna
gifva Redaktionen anvisning, livarest möj-
ligen i Stockholms eller Södertörns skär-
gård (dock ej allt för aflägset) lämplig lo-
kal för kolonien stode att till billigast
möjliga pris förhyra, vore det den goda
saken en stor tjänst. Kolonien behöfde
för en tid af 6 veckor à 2 månader di-
sponera en landtlig bostadslägenhet på 2
eller 3 rymliga rum och kök. Ett sundt
läge är hufvudsak; i öfrigt gälla natur-
ligen de enklaste pretentioner.
Ännu ha vi icke kunnat fixera antalet
barn i kolonien, då detta blir beroende af
insamlingens storlek. Vi träda dock nu
omedelbart i författning om att genom ve-
derbörande skolmyndigheter få utsedda dem,
som genom största behofvet och välartade
seder främst böra komma i åtanke, och ha
vi då ämnat särskildt hälla oss till de
fattigare af hufvudsladéns församlingar,
inom hvilka förut minst finnes gjordt på
detta område.
Vi hoppas lifligt att i ofvanberörda
hyresangelägenhet fä snarast motse vän-
liga anvisningar och råd, som betydligt
skulle underlätta vårt arbete, samt dess-
likes att i nästa nummer kunna för
våra varmhjärtade läsarinnor framlägga
närmare detaljerade resultat af förberedel-
serna till koloniens praktiska ordnande.
* #
*
Vi fortsätta här nedan redovisningen öfver
hittills influtna medel:
Transport från föregående redovisning: 396: 30;
nyinflutna medel: Anonym 0: 50; Lotta I<J. 1: —;
I. L. T. 3: —; S. Treschow, Vesterås 10: —; B.
N. 1: —; Bibi H:os 2: —; Anneben, Kpg. 1: —;
W., Lidköping 1: —; J. S:db, Örebro 5: —; A.
M., Mölnbacka 3: —; Anonym 3:—; Prenumerant
5: —; E. H. 5: —: Okänd 2: —; Fru Axeline
Simlund 1: —■; Fru Hulda Boos 1: —; L. Lovén
1: —; Från två blifvande kandidater 1: —; Anna
B, Arboga 1: — ; A. K., Dalarö 3: —; Fyra da-
mer i Göteborg 5: —; M. I. 1: —; H. S. 10: —’;
»Irma ocli hennes syster» 10: —; Ottisellen, Göte-
borg 5: ■—; Anonym 2: —; I. Z. m. fl. 3: 10; T.
B. 5: — ; M. S. 5: — ; Sm. Lärarinna, Fagervik
* Iduns läsarinnor och läsare göras uppmärksamma
på, att detta tilldrog sig, innan goodtemplarrörelsen
börjat i Sverige. Ave.
279
3: —; A. B. C., Stockholm 1: —; M. L. H. 20: —;
Skogsbarn 1: —; Anonym 0: 50; P. Fu 5: —;
Från St. Mellösa 3: —; Elsie 0: 30: •—; L. F.,
Hammarby 25: —; Mandis W—n, Hammarby 5:—;
Ellen H., Hammarby 1: — ; Carola L., Plammar-
by, Storvik 1: —; Ulla W., Hammarby 1: —; Lina
2: —; Tant Jeannette 1: —; Elin och Kerstin 3: —;
I. M. 5: — ; Karlberg 1: — ; W. Pld 2: —; Från
barnen i Hargs bruks småskola 1: 20; Ungdom
2: —; Minosa 1: —; Bede 1: —, I. S. 2: —; Hå-
vänner till de små 3: —; Helsingborgs poststpl
0: 60; Insaml. gen. »Ebon Hoi» 8: —; En prenu-
merant, Halmstad 2: —; Anonym 5: —; W. S.
0: 50; Emil Forsström, Sandviken 2: 25; Ida B.,
Engelholm 0: 50; Anna C—n, Marieholm 0: 50;
.Tenta, Visby 1: —; »Okänd», Vexiö 5: —; En af
Iduns läsarinnor, Karlskrona 1: —; I. L—bb—e
0: 70; Gustafsfors poststpl 2: —; Sunne poststpl
2: •—; Sköfde poststpl 1: —; Fru L. I., (Göteborg)
25: —; E. Olsson, Fiskars, Finland, 3: 52; H. &
A. E. 2: —; Sonja 1: —; Edith 1: —; B—z L—d
1: 50; E. W. Hylund I: 50; O. E. Angerum 0: 50,
H. L. S. 1: —; Sundsvalls poststpl 0: 50; W. G.
& B. 3: —; J. A. P—s, LTpsala 6: —; Mocks 5: —;
Ellen S. 4: —; En sjukling 2: —; Lärarinnor i
Hora 3: —; Barnvän i Sundsvall 2: —; O. G—k
& Co., Säfsjö 3: —; Gordon & Prellau 10: —; I.
& S. Hordberg 10: —; Emma W. 2: 50; Hilda F.
5: —; S. P. S. 1: —; Ebon Hoi 5: —; H. J. Lind-
vall 5: —; Prenumeranter vid Tidaholm med om-
nejd 25: 63.
Summa kr. 745: 60. (Forts.)
Bad och baddräkter.
Hedersomnämndt svar å prisfrågan XXL
Iplet finnes väl knappast något angenämare
och mera hälsobringande än kalla bad.
Men för att rätt kunna njuta af sitt
bad och äfveu draga mesta nytta däraf måste
man kunna simma. Ett kallbad utan sim-
ning kan visserligen vara något bättre än en
kall afrifning, men kan man ej simma måste
man ju inskränka sina bad till att doppa
sig ett par gånger. På sin höjd bör badet
då räcka 3 à 4 minuter, emedan de plask-
ningar, som visserligen emellanåt åstadkom-
mas af icke simmande, ej äro tillräckliga
för att vid ett längre vistande i vattnet hin-
dra från förkylning. Simningen däremot med-
för alltid en viss kraftutveckling, en stor del
af kroppens muskler spännes, armar och ben
äro i oafbruten rörelse, hvilket allt uppehål-
ler kroppstemperaturen, trots det kalla vatt-
net, och hindrar förhylning. Simmar man,
kan badet därför gärna, när vattnets tempe-
ratur stigit till 17° Celsius, utsträckas till
cirka 10 minuter.
Vid de första kallbaden på sommaren bör
man alltid iakttaga en viss försiktighet. För-
sta gången endast hoppa ned helt hastigt och
så genast upp igen. Sedan förlänges badet
så småningom. Man måste vara bra härdad
för att kunna börja baden, innan vattnets
temperatur nått 14°. Har man däremot hål-
lit på och badat en liten tid, bör man ej
låta tillfälligt dåligt väder afskräcka från
denna njutning.
På hösten är man så van vid sina bad,
att man alls ej märker, då vattnet börjar bli
kallt. Och om man händelsevis skulle med
termometer mäta vattnet, blir man förvånad
öfver att finna, hur kallt det är, d. v. s.,
borde kännas.
Man bör ej bada ensam. Detta är ju en
mycket ofta upprepad varning, men den kan
visst ej återtagas för ofta. Man tänker al-
drig på, att en olycka verkligen kan inträffa,
på möjligheten att få kramp eller något dy-
likt. Ej heller bör man ge sig ut på längre
simturer, utan att ha båt med sig. 100 à
200 meter kan man väl simma, om man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0287.html
