Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 13 juni 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 I DU N 291
dra, högre plikter, gemensamma för både man
och kvinna: att göra hemmet till en värdig
plantskola för barnen, som där skola fostras
för all framtid!
Ingen tänker nog därpå, att det är den
första riktningen, som är den bestämmande
för barnens framtida utveckling. Se därför
till, att den riktningen blir god, och att du
själf får bestämma den, och öfverlåt den ej
ät andra, som slumpen gör till barnens ledare.
Ty barnen äro som svampar, de taga ät sig
allting, ondt som godt.
Man sätter ett blomskott för att skaffa sig
en prydnad i sitt hem. Hur mycken om-
sorg slösar man icke på detta, hur vattnar
man ej, skyddar för den ofta brännande so-
len, stöder och uppbinder den svaga plantan,
och detta för ett lif som blommar en tid och
sedan förvissnar; men sin evighetsblomma,
den öfverlåter man till en ofta — i bästa
fall — okunnig jungfru samt till kamraters
lockelser, och äfven om man själf sysselsät-
ter sig med barnen, d. v. s. låter dem leka
omkring sig, söker man ej göra sig reda för
bästa sättet att dana deras karaktärer. Ty
glöm ej, att de små barnens hjärtan äro
att likna vid en osådd åker, och om du ej
själf besår den, så göra andra det.
Ja, beså den! Nöj dig ej med att, som
så ofta sker, blott söka bortrensa ogräset, som
du ser skjuta upp, utan så ut af den goda
säden! Sök att väcka goda, ädla föreställ-
ningar i deras mottagliga sinne, gif dem rena,
ljusa bilder att fästa sina ögon vid, gif dem
något innehåll, som de kunna smälta och
omsätta i sitt eget lilla barnsliga lif. Glöm
ej, att vår själ lika lätt kan vändas till det
goda som till det onda, ty vi äro ämnade till
ljusets barn. Visserligen hör man ofta män-
niskor tala om, att redan på barnet ser man,
att det onda har en stor makt och det goda
däremot så ringa. Hvarför? Jo, dels där-
för att man uraklåtit att först utså den goda
säden, utan man låter barnen först växa upp
några år, under hvilka man ej tänker på att
barnen uppta och i sig omsätta allt, hvad de
höra och se omkring sig; och dels därför att
man ej framställer det goda nog tilldragande.
Och sedan, när de redan fått sina före-
ställningar och intryck, då skall man omar-
beta dem och söka få andra i stället, och
då måste man oftast ge striden tapt.
»Böj vidjan, medan hon är grön, så blir
hon båd’ fager och skön», är ett sannt ord-
språk.
Sök att nedlägga som frö alla de goda
egenskaper, du vill se spira upp hos ditt
barn! Börja redan med det lilla barnet, att
vänja det vid lydnad, som är det första vil-
koret för all uppfostran! Låt ej den lille 1 à
2-åringen springa tvärt ifrån dig, när du ro-
par honom, låt honom ej taga en sak utan
lof, och om han gjort det, så låt honom lägga
den tillbaka, tills han bedt därom eller tac-
kat därför!
Du vill lära ditt barn att bli godt och
gifmildt. Gif då ej barnet allt, hvad det vill
hafva till sin njutning och nöje, utan lär
barnet glädjen af att dela med sig af hvad
det har åt dig själf eller andra, ty det att
ge åt den, man älskar, och den, som man ser upp-
skatta gåfvan, är en större njutning än att
själf få, och det tycker också barnet. Men
felet är, att man ej kan sänka sig ned till
barnets ståndpunkt och värdera en sak efter
dess måttstock. Har du t. ex. gett ditt
barn en frukt eller en kaka och sett, hur
gladt det stuckit kakan till din mun, samt
hur öfverraskad och litet misslynt det dragit
sin lilla hand tillbaka, när du visserligen
gladt, men likväl afböjande sagt: »Mamma
näns inte, ät kakan själf du!»
Och alltför snart har barnet öfvervunnit
sin första impuls och vill gärna behålla för
egen räkning allt, då du däremot genom att
visa din glädje öfver gåfvan skulle låtit det
erfara, att »bättre är gifva än taga», och
ett litet frö med lifskraft uti sig hade blifvit
nedlagdt i det späda hjärtat.
Du vill hafva ditt barn arbetsamt och
tjänstaktigt, och du börjar med att passa
upp det, så det hvarken behöfver hjälpa sig
själft eller någoii annan. Åter igen ett miss-
tag! Så fort barnet är så pass försigkommet,
att det kan gå, skicka det då efter saker åt
dig, låt det hjälpa dig och tro, att det verk-
ligen hjälper dig!
Så småningom skall det kunna göra verk-
lig nytta, men medan det är litet, kan en
småsak, som att gifva mamma alla knapp-
nålar det hittar, att skjuta fram en stol eller
dylikt, vara nog att komma den lille att anse
sig, i god bemärkelse, viktig. Och moderns
tacksägelser för den visade hjälpen komma
det lilla hjärtat att svälla af glädje och själf-
känsla.
Detta är nu blott ett par små exempel på,
hur man bör börja genast från början med
det lilla barnet. Några vissa regler för allt
kunna ej gifvas och behöfvas ej, där det finnes
god vilja att praktiskt försöka saken. Hvad
denna lilla uppsats däremot afser, det är att,
om möjligt, i en liten mån väcka upp alla
slumrande mödrar till insikt om sakens vikt och
komma dem att reflektera själfva och ej så-
som så ofta nu slå sig i ro med den tan-
ken: »man kan så litet göra, ty barnen
komma ut i lifvet och bildas där, och de bli
nog ej värre än andra». Ja, så har jag hört
mer än en moder säga, när hon blifvit till-
frågad, hur hon söker uppfostra sina barn.
Man kan så litet göra! Ja, med ett så-
dant ord slå sig alla till ro, som ej vilja göra
något af en eller annan orsak; men det är
blott de obotfärdigas förhinder. Antingen
äro de för bekväma att göra sig besvär med
att tänka ut eller söka fä reda på bästa sät-
tet med barnen, eller ock upptaga några
andra intressen så tid och tankar, att bar-
nens uppfostran får gå på en slump. Ibland
är det stora världens nöjen och sällskapslif,
som uppta tid och intressen, ibland är det
hushållet och sådana omsorger, som draga
tiden och tankarne ifrån barnen. Det är
svårt att dela sig, men det går i många fall.
Men skulle du känna, att något af detta
jag nämnt eller något annat, som jag ej
kommit att påpeka, tager nästan hela din
uppmärksamhet och tid och krafter i anspråk,
så att du försummar att lefva ett verkligt ge-
menskapslif med dina barn, o, då vill jag
bedja dig’ stanna! Tänk efter! Ej flyktigt,
för ett ögonblick, utan ge dig-tid!
Barnet är framtiden. Barnet skall genom
din ledning, eller brist på ledning, blifva det
de blir. Barnet kan utvecklas till alla möj-
ligheter; till en god, ädel människa eller den
störste brottsling. Barnet kan blifva lyckligt
för tid och evighet, genom att ingifvas kärlek
till det sanna, goda och sköna, eller det kan bli
till sorg och plåga både för andra och sig
själft, genom att det får växa upp i egoism
och njutningslystnad, som slutligen ej vilja veta
af några gränser.
Hvilket är nu det mest maktpåliggande, det
som mest är värdt att egna tid, krafter och
intressen åt? Du pryder din kropp till flyk-
tiga nöjen, ,och du glömmer att pryda ditt
barns inre människa med smycken, som icke
tiden fräter; du sköter ditt hus och söker
ställa allt på bästa sätt, skurar och fejar,
men den rost, som så lätt samlar sig på
den lilla barnasjälen, den får ligga orörd,
den ser du ej efter!
Och så komma vi till det ordet : »bli som
alla andra». Ja, är det nu någon fördel att
bli som alla andra? Vår tid är visserligen
sammanslutningens tid i viss mening, mas-
sornas sammanslutning, och det är nog on
sanniug, att enighet ger styrka, men lika visst
är också, att tron på sin saks sanning ger
också styrka, stode man än ensam. Sök
därför att ge ditt barn något att tro på, att
bygga på, att bilda en karaktär utaf, det är
bättre och säkrare än att bli och vara som
alla andra, att kringföras af alla vindar!
En moder.
(Iduns skollofskoloni.
Utrustningarna för Iduns skollofskoloni
bedrifvas i dessa, dagar med all fart. Re-
daktionen har haft den stora lyckan att
vid de praktiska anordningarna finna bi-
stånd från ett håll, som i dessa saker
tryggt kan anses vara det mest kompetenta,
då fröken Agnes Lagerstedt, koloniidéens för-
sta och varmaste befrämjarinna här hemma
och mångårig föreståndarinna för Öster-
malms skollofskolonier, ställt sin rika er-
farenhet och sin offervilliga hjälp titt vår
tjänst. Genom fröken Lagerstedts förmed-
ling har Iduns skollofskoloni i lärarinnan
vid Östermalms folkskola, enkefru Fredrika
Falk, f. Hector, funnit en skicklig förestån-
darinna, hvilken af blott nitälskan för den
goda saken åtagit sig den ansvarsfulla och
besvärliga uppgiften. Meningen vore, att
härvid, fru Falk skutte biträdas af ännu
en dam — hvilken är ännu ej bestämdt
afgjordt — samt en tjänsteflicka.
Kolonien kommer att omfatta 22 barn,
gossar och flickor, af hvilka 10 utsetts från
Kungsholms och 6 från Söders folkskolor;
de öfriga 6 äro hemtade från olika af
hufvudstadens öfriga församlingar. Vid
detta urval har den grundsats följts att
främst se till godo de distrikt, som förut
varit minst gynnsamt lottade i kolomväg.
Hvad lokal och läge för kolonien angår,
är, när detta skrifves, ännu intet med be-
stämdhet afgjordt, men kommer denna sida
af saken ock att inom de allra närmaste
dagarne ordnas, så att vi hoppas kunna
låta de små sommargästerna utflytta redan
i slutet af denna vecka eller i början af
nästa. Starkast ifrågasatt är en ypperlig
lägenhet på Häfverö i Stockholms skär-
gård, hvilken skulle komma citt ligga i
närheten af Östermalms skollofskolonier.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
